Sjukliga förändringar i levern.

Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.

Ett enzym som katalyserar omvandlingen av L-alanin och 2-oxoglutarat till pyruvat och L-glutamat. EC 2.6.1.2.

Enzymer i transferasklassen som katalyserar reaktionen mellan L-aspartat och 2-ketoglutarat till oxaloacetat och L-glutamat. Enzymerna är pyridoxalfosfatproteiner. I levern överför reaktionen överskottskväve till aspartat för användning i ureacykeln. EC 2.6.1.1. Syn. aspartattransaminaser.

Leversjukdom som präglas av att den normala mikrocirkulationen, den väsentliga kärlanatomin och leverns arkitektur genomgått olika grader av förstörelse och förändringar, med fibrösa hinnor som omger nybildade parenkymknutor.

Ett rött färgämne i galla, bildat genom nedbrytning av hem från hemoglobin eller cytokromer.

Tumörsjukdom eller cancer i levern.

Ett enzym, ibland benämnt GGT, som spelar en huvudroll vid syntes och nedbrytning av glutation, en tripeptid med skyddande effekt i cellerna. Det katalyserar omvandlingen av gammaglutamyldelen till en mottagaraminosyra.

En klinisk yttring av hyperbilirubinemi, bestående av lagring av gallpigment i huden, vilket ger hud och slemhinnor en gulaktig färgton.

Gul missfärgning av levern pga fettnedbrytning av leverparenkymceller.

Ett enzym som katalyserar omvandlingen av en ortofosformonoester och vatten till alkohol och ortofosfat. EC 3.1.3.1.

Inflammation i levern och leversjukdom som innebär degenerativa eller nekrotiska förändringar av leverceller.

Kirurgiskt avlägsnande av hela eller delar av levern.

En obotlig, företrädesvis periportal hepatit, oftast förenad med hypergammaglobulinemi och serumautoantikroppar. Antagandet att det skulle finnas serologiska undergrupper (typ 1, 2 och 3) är kontroversiellt. Dessutom förekommer hos vissa patienter olika former, med särdrag av antingen autoimmun hepatit och annan typ av kronisk leversjukdom (överlappningssyndrom) eller med drag som är oförenliga med autoimmun hepatit (separatsyndrom).

Varje hinder av gallflödet mellan levercell och Vaters ampull. Syn. kolestas.

En trikarbocyaninfärg som används diagnostiskt för leverfunktionstester och vid mätning av blodvolym och hjärtkapacitet.

Hindrat gallflöde i levern. Det beror oftast på skadade leverceller, men kan också bero på tilltäppta gallgångar i levern. Tillståndet kallas även hepatocellulär gulsot eller medicinsk gulsot.

Bristande förmåga hos levern att utföra sina normala ämnesomsättningsfunktioner, vilket visar sig som svår gulsot och onormala serumhalter av ammonium, bilrubin, alkalin fosfatas, aspartataminotransferas, laktatdehydrogenas och onormalt albumin/globulinförhållande.

Slutna blåsor av fragmenterat endoplasmatiskt nätverk som bildas när leverceller eller -vävnad säras genom homogenisering. De kan vara släta eller ojämna.

Ett samlingsnamn på ett kliniskt och patologiskt syndrom som kan ha olika orsaker och kännetecknas av varierande grader av levercellsnekros och inflammation. Till de specifika typerna av kronisk hepatit hör autoimmun hepatit, kronisk hepatit B, kronisk hepatit C, kronisk hepatit D, obestämd kronisk virushepatit, kryptogen kronisk hepatit och läkemedelsrelaterad kronisk hepatit.

Viral hepatit hos människor.

Primär cancer i levercellerna. Den varierar från väl differentierad tumör, svår att skilja från normala leverceller, till svagt differentierad neoplasm. Cellerna kan vara likartade eller olikformade, eller bilda jätteceller. Ett flertal förslag till klassifikationssystem föreligger.

Fritidsaktiviteter baserade på intresse.

Gulsot, dvs gulfärgning av hud och slemhinnor, orsakad av försämrat flöde av galla i gallvägarna, som vid intrahepatisk kolestas eller gallgångshinder utanför levern.

Blodflöde genom levern.

Förekomst av gallsten i den gemensamma gallgången.

Sjukdomar i någon del av gallvägssystemet, inklusive gallgångarna och gallblåsan.

En gren av bukaortan som försörjer magen, bukspottkörteln, tolvfingertarmen, levern, gallan och det större bukhinnenätet.

Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.

Förstoring av mjälten.

Mätbara och kvantifierbara biologiska parametrar (som t ex halten av något specifikt enzym eller hormon, fördelningen av en specifik genetisk fenotyp i en population eller närvaron av biologiska ämnen ) som tjänar som indikatorer för hälsorelaterade bedömningar av t ex sjukdomsrisk, psykiska störningar, miljöexponering och dess effekter, tillväxt i cellodling osv.

Gallblåsan och dess gångar.

Fasta, kristallina utfällningar i gallvägarna, oftast bildade i gallblåsan. De ur gallan bildade gallstenarna består huvudsakligen av kalcium, kolesterol och bilirubin.

Ej döda givare av organ för transplantation till besläktade eller icke-besläktade mottagare.

En form av snabbt isättande leversvikt, även känd som fulminant leversvikt, orsakad av svår leverskada eller omfattande förlust av leverceller. Tillståndet kännetecknas av snabbt tilltagande funktionsstörning och gulsot. Akut leversvikt kan utvecklas till hjärnfunktionsstörning eller t o m leverkoma, beroende på etiologiska faktorer, som t ex leverischemi, läkemedelsförgiftning, tumörbildning eller virushepatit, så som hepatit B eller C efter blodtransfusion.

Förekomst eller bildande av gallstenar i gallvägarna, vanligen i gallblåsan (kolecystolitiasis) eller den gemensamma gallgången (koledokolitiasis).

Avlägsnande och undersökning av små prov från levande vävnad.

Hepatit orsakad av Hepatit B-virus. Det kan överföras genom blodtransfusion eller via blodprodukter.

Fibros i leverparenkymet till följd av hinder i gallflödet (kolestas) i de inre och yttre gallgångarna. Vid primär biliär cirros ses förstörelse av små, inre gallgångar och försämrad gallutsöndring. Sekundär biliär cirros uppstår pga långvarig obstruktion av de större inre och yttre gallgångarna, av olika orsaker.

Mitokondrier i leverceller. Dessa har, som hos alla mitokondrier, ett yttre och ett inre membran som tillsammans bildar två separata mitokondriefack: ett inre, substansfyllt utrymme och ett smalt utrymme mellan membranen. I levermitokondrien finns uppskattningsvis 67% av mitokondrieproteinerna i den inre matrisen.

En serie kanaler som börjar med ductus hepaticus och slutar med ductus choledochus, genom vilka galla förs från levern till tolvfingertarmen.

Vener som leder blod från levern.

Onormalt blodflödesmotstånd i leverns portasystem, vilket ofta förekommer vid skrumplever och portvensobstruktion.

Fiberoptisk endoskopi avsedd för undersökning och kanylering av Vaters ampull via tolvfingertarmen, så att bukspottkörtel- och gallvägssystem skall kunna visualiseras genom retrograd tillförsel av kontrastmedel. Endoskopisk sfinkterotomi av Vaters papill (papillotomi) kan härvid utföras.

Vattenlösliga proteiner som finns i äggvita, blod, lymfa och andra vävnader och vätskor. Vid upphettning koagulerar de.

Sjukdomstillstånd med ett eller flera av följande kännetecken: de är permanenta, ger kvarstående handikapp, orsakas av irreversibla sjukliga förändringar, kräver speciell rehabiliteringsbehandling ell er kan förväntas fordra lång tids observation och vård.

Gastrointestinala preparat som stimulerar gallflödet till tolvfingertarmen (kolagogum) eller stimulerar levern att producera galla (koleretikum).

Den största gallgången (ductus choledochus). Den utgörs av den kanal som bildas där levergången (ductus hepaticus communis) går samman med gallblåsegången (ductus cysticus).

Operativt avlägsnande av gallblåsan. Syn. kolecystektomi.

Icke-invasiv diagnosmetod för åskådliggörande av bukspottkörtelgångarna och gallgångarna. Tekniken uppvisar god känslighet vad gäller utvidgningar, förträngningar och avvikelser i gångarna.

Ett medel för lokalbedövning och som även har lugnade verkan på hjärtat och används mot arytmier. Det har kraftigare och mer långvarig verkan än prokain, men verkningstiden är kortare än för bupivakain eller prilokain.

Avlägsnande av gallblåsan genom snitt i bukväggen med hjälp av laparoskop.

Sjukdomar i den gemensamma gallgången, Vaters ampull eller Oddis sfinkter.

Inflammatorisk leversjukdom, orsakad av hepatit C-virus, som kan vara ett halvår eller längre.

Leversjukdomar förknippade med alkoholmissbruk. Vanligtvis avses två eller fler samtidiga tillstånd, t ex fettlever, alkoholhepatit och alkoholcirros (skrumplever).

Röntgenkontrastundersökning av gallvägarna.

En typ av hepatit liknande transfusionshepatit typ B, men som orsakas av ett virus som serologiskt skiljer sig från dem som ger hepatit A, B och E, och som kan finnas i blodet hos kroniska, asymtomatiska bärare. Hepatit C överförs parenteralt och i samband med transfusioner och drogmissbruk.

Hepatit orsakad av Hepatovirus.

Ett sjukdomstillstånd beroende på lagring av hemosiderin i parenkymcellerna, vilket orsakar vävnadsskada och funktionsstörningar i lever, bukspottkörtel, hjärta och hypofys. Hos kvinnor begränsas full utveckling av tillståndet av menstruation, graviditet och lägre järnupptag via födan. Förvärvad hemokromatos (bronsdiabetes) kan bero på blodtransfusioner, för järnrik föda eller komma som en följd av annan sjukdom. Idiopatisk eller ärftlig hemokromatos är en autosomalt recessiv ämnesomsättningssjukdom förknippad med en gen som är starkt knuten till HLA-komplexets A-lokus på kromosom 6.

Kronisk, icke-bakteriell, inflammatorisk tilltäppning av gallvägarna. Ungefär hälften av fall är associerade med ulcerös kolit. Tillståndet avhjälps med ballongutvidgning eller genom operation.

Den huvudsakliga strukturella enheten i levern. Levercellerna (hepatocyterna) utgörs av specialiserade epitelceller som är ordnade i sinsemellan förbundna skivor, kallade lobuli (smålober).

Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.

Fibros i leverns hinnor till följd av överdriven, kronisk alkoholkonsumtion.

De hepatit B-antigen som finns på Dane-partikelns yta och på de 20 nm stora sfäriska och tubliknande partiklarna. Ett flertal underspecificiteter är kända. Dessa kallades tidigare Australienantigen.

Mätning av den största luftmängd som kan avges vid forcerad VC-bestämning inom ett givet antal sekunder. Den anges som FEV med ett indextal för antalet sekunder mätningen gjorts, eller ibland som ett procenttal av den forcerade vitalkapaciteten.

Den gasmängd som per minut och per enhet av medeltrycket av gasgradienten över blod-luftbarriären tas upp av lungkapillärblodet från alveolargasen.

Apparat eller anordning som simulerar leverfunktioner. De består ofta av hybrider av biologiska och konstgjorda material.

Typarten av släktet Orthohepadnavirus som orsakar human hepatit B och som också är orsaken till levercellscarcinom hos människa. Dane-partikeln är en intakt hepatitviruspartikel, uppkallad efter upptäckaren. Icke-infektiösa sfäriska och tubliknande partiklar kan även ses i serum.

Experimentellt framkallade tumörer i levern.

Steroida syror och salter. Primära gallsyror fås från kolesterol i levern och sammankopplas med glycin eller taurin. Sekundära gallsyror modifieras av bakterier i tarmen. De spelar en viktig roll i sp jälkningen och absorptionen av fettämnen, och har även använts farmakologiskt för behandling av gallsten.

Tidsschema för administrering av läkemedel i syfte att uppnå optimal effekt och bekvämlighet.

Preparat som genom en av flera olika verkningsmekanismer undertrycker immunsystemets funktioner. Klassiska cellgifter verkar genom att hämma DNA-syntes. Andra medel kan ha sin verkan genom att aktivera suppressor-T-cellspopulationer eller genom att blockera aktivering av hjälparceller. Immunsuppression utvecklades först och främst för att förhindra avstötning av transplanterade organ, men har även kommit att tillämpas för t ex mediering av verkan av interleukiner och andra cytokiner.

Derivat av acetamid som används som lösningsmedel, som milda irritanter och i organisk syntes.

En aldohexos som uppträder naturligt i D-form i laktos, cerebrosider, gangliosider och mukoproteiner. Brist på galaktosyl-1-fosfaturidyltransferas ger upphov till felaktig galaktosomsättning, galaktosemi, som leder till höjda halter av galaktos i blodet.

Mått på den volym kroppsvätska som helt renas från läkemedelsmetaboliter under en viss tidsenhet. Elimineringen sker till följd av omsättningsprocesser i njurar, lever, saliv, svett, tarmar, hjärta, hjärna och andra kroppsdelar.

En inflammatorisk leversjukdom, orsakad av hepatit B-virus, som kan vara ett halvår eller längre.

Extrakt av levervävnad som innehåller icke beskrivna, specifika faktorer med specifik verkan; t ex används en löslig, värmestabil fraktion av däggdjurslever för behandling av perniciös anemi.

Experimentellt framkallade kroniska skador på leverns parenkymceller i syfte att erhålla en modell av levercirros (skrumplever).

Någotdera organ av det organpar som finns i brösthålan och vars uppgift är att syresätta blodet.

System för observation, rapportering eller påvisande av effekter av humanläkemedel som ges i behandlingssyfte eller diagnostiskt.

Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.

Studier som identifierar grupper i en avgränsad population. Dessa grupper antingen kan eller kan inte vara utsatta för faktorer som antas inverka på sannolikheten för förekomsten av någon bestämd sjukdom eller annat fenomen. Kohorter är definierade populationer, som i sin helhet följs i ett försök att hos undergrupper fastställa särskiljande kännetecken.

Tillförsel av läkemedel eller andra substanser genom munnen.

Ett transplantats överlevnad i värden, faktorer som är ansvariga för överlevnaden och förändringar i transplantatet i samband med dess tillväxt i värden.

Hastigt påkommen och relativt kortvarig sjukdom.

Studier som utgår från en grupp individer med en viss, fastställd sjukdom och en kontrollgrupp (jämförelsegrupp, referensgrupp) utan denna sjukdom. Sambandet mellan ett kännetecken och sjukdomen under söks genom jämförelse mellan personer med sjukdomen och personer utan med hänsyn till förekomstfrekvens eller nivåer av kännetecknet i de båda grupperna.

Kronisk sjukdom vars utveckling påverkas av genetiska, psykosociala och miljöfaktorer. Sjukdomen kännetecknas av oförmåga att styra drickandet, som är betingat av alkoholens beroendeframkallande effek ter, trots insikt om skadeverkningar.

Varbildning i levern till följd av infektion genom bakterier, protozoer eller andra medel.

Behandling med två eller flera läkemedel var för sig för deras sammanlagda effekt.

Infektionsstadium, i vilket den smittade bär på smittämne utan att uppvisa infektionssymtom. Den smittsamma organismen måste vara överföringsbar till annan mottaglig värd.

Undersökningsmetod för t ex klinisk prövning av ett läkemedel eller behandling som innebär att varken deltagare/patienter eller försöksledare känner till vem som faktiskt får den specifika behandlingen.

En immunreaktion med både cellulära och humorala inslag, riktad mot ett allogent transplantat, vars vävnadsantigen inte är kompatibla med mottagarens.

Statistisk kalkyl, där en variabel är fördelad som summan av kvadraten på givna, oberoende och slumpmässiga variabler, som var och en har en normalfördelning med medelvärde noll och varians ett. Syn. chi-kvadratfördelning.

Ett syndrom som kännetecknas av svikt i det centrala nervsystemet i förening med leversvikt, inklusive portasystemshuntar. Kliniska tecken är trötthet och förvirring (som ofta leder till koma), asterixis (flaxande rörelser), nystagmus, livliga okulovestibularreflexer, dekortikerad och decerebrerad kroppshållning, muskelryckningar och bilaterala babinskireflexer. EEG kan visa trefasvågor.

Tetraklormetan. Lösningsmedel för oljor, fett, lack, fernissa, vaxer och hartser, och utgångsmaterial vid framställning av organiska föreningar. Medlet är giftigt att inandas, förtära och i kontakt med huden, och kan ge dödlig förgiftning.

Ett samlingsnamn på fetter och fettämnen, beståndsdelar av protoplasman som är lösliga i alkohol/eter, men inte i vatten. De omfattar fetter, feta oljor, essentiella oljor, vaxer, fosfolipider, glykolipider, sulfolipider, aminolipider, kromolipider (lipokromer) och fettsyror.

Den huvudsakliga sterolen hos alla högre djur, med utbredning i kroppsvävnaderna, särskilt i hjärnan och ryggmärgen, samt i animaliska fettarter och oljor.

Republik i södra Asien, mellan Burma och Pakistan. Landets yta är 3 287 590 km2, och folkmängden är knappt 1,1 miljard invånare (juli 2005). Huvudstad är New Delhi.

En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.

Medel för förebyggande eller behandling av virussjukdomar. De kan ha olika verkningsmekanismer. Vissa hindrar virusreplikation genom att hämma DNA-polymeras; andra binder till specifika cellyterecepto rer och hindrar penetration eller höljeförlust; ytterligare andra hindrar viral proteinsyntes eller blockerar virussammansättningen.

Tillstånd där leverkapaciteten är under den normala. Svår leverinsufficiens kan leda till leversvikt eller död. Levertransplantation kan vara ett behandlingsalternativ.

Ett släkte inom Flaviviridae som ger upphov till parenteral smitta med hepatit C genom transfusioner eller drogmissbruk. Hepatit C-virus är typarten och dessutom den enda medlemmen i släktet.

Studier, i vilka förekomst eller frånvaro av sjukdom eller andra hälsorelaterade variabler fastställs för varje deltagare i studien eller för ett representativt urval vid en given tidpunkt, till skillnad från förhållandet vid longitudinella studier, där kontinuerliga iakttagelser görs under en längre tidsperiod.

Antalet nya fall av en given sjukdom under en given tidsperiod i en viss population. Begreppet används även för ökningstakten av nya fall i en given population. Det måste särskiljas från prevalens, som avser samtliga sjukdomsfall, gamla och nya, hos en population vid en given tidpunkt.

Manlighet eller kvinnlighet som en bidragande faktor för erhållande av ett resultat. Könsfaktorn kan ha samband med orsaken till eller effekten av en omständighet. Begreppet används för förhållanden avseende såväl människor som djur, men måste särskiljas från könskarakteristika, som är anatomiska eller fysiologiska könsmanifestationer, och från könsfördelning, som är antalet individer av han- och honkön under givna omständigheter.