Langerhans celler är ett slags immunceller som förekommer i huden och slemhinnor och spelar en viktig roll i det tidiga försvaret mot infektioner. De är en typ av dendritiska celler och har kapacitet att presentera antigen till T-celler, en typ av vita blodkroppar som är involverade i immunförsvaret.

En grupp störningar i histiocytproliferationen som omfattar Letterer-Siwes sjukdom, Hand-Schueller-Christians syndrom och eosinofilt granulom. Langerhansceller ingår i den kliniska yttringen.

Oregelbundna mikroskopiska bildningar av strängar av endokrina celler, spridda i hela bukspottkörteln bland de exokrina kärnorna. Varje cellö är omgiven av bindvävsfibrer och genomsatt av ett nätverk av kapillärkärl. Det finns fyra huvudtyper av celler. De talrikaste betacellerna (50-80%) utsöndrar insulin. Alfaceller (5-20%) utsöndrar glukagon. PP-celler (10-35%) utsöndrar pankreaspolypeptid. Deltaceller (ca 5%) utsöndrar somatostatin.

Det yttre, kärlfria hudskiktet. Underifrån och uppåt består det av fem epitellager: 1) bottenlagret (stratum basale epidermidis); 2) taggcellslagret (stratum spinosum epidermidis); 3) korncellslagret (stratum granulosum epidermidis); 4) blankskiktet (stratum lucidum epidermidis) och 5) hornlagret (stratum corneum epidermidis). Sy. epiderm; epidermis.

En underklass av lektiner som är specifika för kolhydrater innehållande mannos.

Langerhans cell sarcoma is a rare and aggressive malignancy of dendritic cells, characterized by the proliferation of cells with features similar to Langerhans cells, including the expression of CD1a, S-100 protein, and langerin (CD207). It primarily affects children and young adults, and can involve various organs, most commonly the skin and lymph nodes. The prognosis is generally poor due to its aggressive behavior and high rates of recurrence.

Kroppens yttersta hölje, och dess skyddsbarriär mot omgivningen. Huden består av dermis (läderhuden) och epidermis (överhuden).

En typ av akut eller kronisk hudreaktion, vid vilken en överkänslighet visar sig genom reaktion mot material eller ämnen som kommer i kontakt med huden. Utlösande mekanismer kan vara av allergisk eller icke-allergisk art. Syn. kontaktallergi eller kontaktdermatit.

Glykoproteiner uttryckta på kortikala lymfocyter samt på vissa dendritiska celler och B-celler. De liknar MHC klass I både till struktur och funktion. CD1-antigener är mycket specifika markörer för mä nskliga langerhansceller.

Den mest godartade, kliniska formen av Langerhanscell-histiocytos, vilken omfattar begränsade, knutiga sår i magslemhinnan, tunntarmen, skelettbenen, lungorna eller huden, med eosinofilinfiltrat. Den proliferativa cell som tycks vara ansvarig för de kliniska symtomen är Langerhanscellen.

Immunkompetenta celler i lymfsystemet och det blodbildande (hemopoietiska) systemet och i huden. De kallas även interdigiterande, retikulära eller beslöjade. Deras morfologiska och fenotypiska funktion består i att bearbeta antigen eller presentera dem för T-celler, och därmed stimulera den cellulära immuniteten.

En klass lektiner hos djur vars kolhydratbindning är kalciumberoende. De har en gemensam kolhydratbildande domän som strukturellt skiljer sig från andra lektinklasser.

Ett lager kärlrikt bindväv under epidermis. På ytan av läderhuden (dermis) finns känsliga papiller. I eller under dermis finns svettkörtlar, hårsäckar och talgkörtlar. Syn. dermis.

Differentieringsantigener på humana leukocyter. CD är förkortning för "cluster of differentiation", vilket syftar på grupper av monoklonala antikroppar som reagerar på likartat sätt med vissa undergru pper av antigener. Undergrupperna av antigener har samma CD-beteckning.

"BALB/c mus är en inavlad musstamma som används vid försök inom biomedicinsk forskning, känd för sin homogeniska genetiska bakgrund och svarsreaktion på olika typer av stimuli."

Cellers förflyttning från en plats till en annan.

Ett ämne med retande egenskaper som används för märkning av terminala aminosyragrupper.

Allmän benämning på onormal förekomst av histiocyter i blodet. Cellernas patologiska utseende snarare än kliniska fynd är avgörande för indelningen av histiocyttumörer. Tre grupper finns: histiocytos, Langerhanscellshistiocytos och maligna histiocytneoplasmer.

Antigener på ytan av celler, inklusive infektionsframkallande celler, främmande celler eller virus. De utgörs vanligtvis av proteinhaltiga grupper, och kan vara isolerade, på cellmembran eller cellväg gar.

Små, antigena faktorer som förmår framkalla ett immunsvar endast när de kopplats till en bärarmolekyl. Haptener binder till antikroppar, men kan i sig själva inte aktivera en immunreaktion.

Kontaktdermatit orsakad av överkänslighet för diverse ämnen. Dessa ämnen ger efterhand upphov till inflammatoriska reaktioner i huden hos dem som förvärvat överkänslighet till följd av tidigare exponering.

Epidermceller som syntetiserar keratin och genomgår typiska förändringar när de vandrar uppåt från epidermis bottenskikt till hudens hornlager. Successiva steg i differentieringen av de epidermisbildande keratinocyterna sker via basalceller, stratum spinosum och granulärceller.

En fördröjd överkänslighetsreaktion utlöst av reaktionen mellan solljus eller annan strålningsenergikälla och någon substans som individen tidigare exponerats och blivit känslig för (fotosensibilisator). Den manifesterar sig som papulovesikulär, eksematös eller varig dermatit på främst ljusexponerade hudytor. Syn. fotoallergisk dermatit; fotoallergiskt eksem.

Bestämning av antalet celler av en viss sort, vanligen mätt per enhetsvolym av ett prov.

Stora transmembranglykoproteiner (alfa och beta) med icke-kovalenta bindningar. Båda kedjor kan vara polymorfa, men betakedjorna har större strukturella variationer. Klass II-antigener hos människa kallas HLA-D-antigener och kodas av en gen på kromosom 6. Hos möss är det två gener, IA och IE på kromosom 17 som kodar för H-2-antigenerna. Antigenerna finns på B-lymfocyter, makrofager, epidermalceller och sädesceller och tros förmedla verkningsförmågan och cellsamverkan vid immunsvar. Termen IA-antigener avsåg förr endast de proteiner som kodades av IA-generna hos möss, men används numera som generell benämning på alla histokompatibilitetsantigener av klass II.

Ovala eller bönformade knutor (1 - 30 mm i diameter) belägna längs lymfsystemets kärl.

I medicinsk kontext, betyder "rodnad" förekomsten av cancerceller eller andra abnorma celler som har spridit sig från sin ursprungliga plats till en annan del av kroppen. Detta fenomen kallas också metastas. Rodnader kan orsaka allvarliga komplikationer och påverka patientens prognos negativt.

Sjukdomstillstånd i huden, orsakade av virus.

Ett skeende där antigen uppträder så att lymfocyter kan bekanta sig med det. Presentationen sker med hjälp av speciella celler, antigenpresenterande celler (APC), som ibland måste bearbeta antigenet f ör att det skall kännas igen. Detta kan gå till så att presentationscellen slukar och bryter ner antigenet för att därefter presentera fragment på cellytan.

CCL20-chemokinen, också känd som MIP-3α (Macrophage Inflammatory Protein-3α), är en liten proteinmolekyl som fungerar som chemoattraktant för vissa vita blodceller, särskilt T-lymfocyter och dendritceller. Den binder till och aktiverar CCR6-receptorn på cellmembranet hos målcellerna, vilket leder till cellernas migration till inflammationsområdet där CCL20 är utsöndrat. CCL20-chemokinen spelar en viktig roll i immunförsvaret och har också visats deltaga i patologiska processer vid autoimmuna sjukdomar och cancer.

En typ av fagocyter som finns i bindväv.

Juvenile xanthogranuloma (JXG) är en relativt vanlig benign (godartad) inflammatorisk hudtumör som främst påträffas hos barn under ett år gammal, även om den kan uppkomma i alla åldrar. Tumören består av histiocyter (en typ av vita blodkroppar) och andra celler som har ansamlat sig i huden. JXG tenderar att spontant försvinna över tiden, ofta inom några år efter diagnosen, särskilt om de uppstår under spädbarnsåldern. I de flesta fallen behövs inga speciella behandlingar, men i sällsynta fall kan kirurgiskt avlägsnande eller andra terapeutiska åtgärder vara nödvändiga om tumörerna orsakar symptom eller är estetiskt störande.

Injicering av flytande läkemedel, näringslösning eller annan vätska i huden via ihålig nål.

Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.

"Oxazolone är ett organisk förening som tillhör klassen av heterocykliska aromatiska kompound och innehåller en oxazolring. Det används vanligtvis som en sensitiseringsagent i djurstudier för att inducera kontaktdermatit eller för att studera allergisk inflammation."

Pikrylklorid, även känt som trinitroklorid (TNC), är ett starkt oxiderande, explosivt ämne med den kemiska formeln Cl-C(NO2)3. Det används kommersiellt som en reagent inom organisk syntes och har historiskt använts i militära sprängämnen på grund av sin höga explosiva kraft. Pikrylklorid är mycket giftigt och korrosivt, och utsättning kan orsaka allvarliga skador på hud, ögon och luftvägar.

Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.

T-lymfocyter, eller T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet och spelar en central roll i cellmedierad immunitet. De utvecklas från stamceller i benmärgen och migrerar sedan till thymus, där de mognar och differensieras till olika sorters T-celler med olika funktioner, såsom CD4+ helper T-celler och CD8+ cytotoxiska T-celler. Dessa celler kan aktiveras av antigenpresenterande celler (APC) och svara på infektioner genom att sekretera cytokiner eller direkt döda infekterade celler.

"Langerhans cells are specialized immune cells found in the epidermis of the skin and mucous membranes. In the context of transplantation, Langerhans cells can play a role in the rejection of transplanted tissue or organs. They have the ability to present antigens from the donor tissue to the recipient's immune system, triggering an immune response that can lead to rejection. Therefore, strategies to modulate or deplete Langerhans cells during transplantation are being explored to improve transplant outcomes."

"Ultraviolett strålning (UV-strålning) är en form av elektromagnetisk strålning som har kortare våglängd än synligt ljus och längre våglängd än rent röntgenstrålning, vilket gör den osynlig för människan. UV-strålning delas in i tre typer: UVA, UVB och UVC, beroende på deras relativa våglängder och energier. Denna strålning produceras naturligt av solen, men kan också genereras syntetiskt genom artificiella källor. Överexponering av UV-strålning kan leda till skador på huden, ögonen och immunförsvaret, samt öka risken för hudcancer."

Ett hudirriterande ämne som kan orsaka såväl primär som allergisk dermatit (hudinflammation). Kontaktreaktioner mot dinitroklorbensen (DNCB) har använts som mått på cellulär immunitet. DNCB används även som reagens för påvisning och bestämning av pyridinföreningar.

CD86-antigen, även känt som B7-2, är ett membranprotein som uttrycks på antigenpresenterande celler (APC) såsom dendritceller och B-celler. Det fungerar som en kostimulerande molekyl i T-cellers aktivering genom att binda till CD28-receptorn på T-cellernas yta, vilket ger en kostimulerande signal för T-cellens aktivering och proliferation. CD86-antigenet spelar därför en viktig roll i immunresponsen och regleringen av tolerans.

En heterogen grupp immunkompetenta celler som förmedlar det cellbundna immunsvaret genom att bearbeta och presentera antigen för T-cellreceptorn. Vanliga celler med denna roll är makrofager, dendritis ka celler, langerhansceller och B-lymfocyter.

Fluorescerande markör som kan binda till vävnader och proteiner och som används vid fluorescerande antikroppsfärgning och i protein- och aminosyrabindningsteknik.

Varje form av inflammation i huden.

Hudsjukdomar är sjukdomar som primärt påverkar huden och dess anhangseler, inklusive naglar, hår och slemhinnor i nära anslutning till huden. Dessa sjukdomar kan vara orsakade av olika faktorer som infektioner, autoimmuna störningar, genetiska faktorer, allergier eller miljöfaktorer. Hudsjukdomar kan variera från milda till livshotande och kan påverka individens utseende, funktion och kvalitet på livet. Exempel på hudsjukdomar inkluderar eksem, psoriasis, acne, svampinfektioner och hudcancer.

"Vulv diseases" refers to medical conditions that affect the external female genital area, known as the vulva. This can include various skin disorders, infections, and inflammatory conditions. Examples of vulvar diseases are lichen sclerosus, lichen planus, vulvar dermatitis, candidiasis, bacterial vaginosis, genital herpes, and human papillomavirus (HPV) infection leading to genital warts or cancer. It is important for any symptoms or changes in the vulva to be evaluated by a healthcare professional for proper diagnosis and treatment.

Chemokine CCL17, also known as TARC (Thymus and Activation-Regulated Chemokine), is a small signaling protein involved in the immune system's response to inflammation. It selectively attracts specific types of immune cells, such as Th2 lymphocytes and regulatory T cells, to sites of inflammation or tissue damage, playing a crucial role in the pathogenesis of several inflammatory and allergic diseases.

Ultraviolett behandling (UV-behandling) är en form av ljusterapi där kroppen exponeras för ultraviolett ljus, oftast från en speciell typ av lampor eller en laser. Denna behandlingsform används inom medicinen för att behandla olika hudåkommor såsom akne, eksem och psoriasis, samt för att desinficera och förstöra bakterier på ytor. UV-behandling kan även användas för att behandla vissa typer av njursjukdomar och hudcancer. Vid användning av UV-behandling bör alltid skydd tas för att undvika onödiga skador på huden, ögonen och det immunförsvaret.

Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.

I en enda mening kan 'slemhinna' definieras som: "En slags slembildande, tät, skiktformad epitel som löper över ytor i kroppen och hjälper till att skydda dem från skada, infektion och uttorkning." Slemhinnan producerar slem, en vätska som innehåller vatten, salter, proteiner och andra substanser, vilket hjälper till att hålla ytan fuktig och glatt. Den finns i olika delar av kroppen, såsom näsa, mun, svalg, lungor, tarmar och könsorgan.

En grupp kemokiner med angränsande cysteiner som verkar som attrahenter för lymfocyter, monocyter, eosinofiler och basofiler, men inte neutrofiler.

En grupp D-tillhöriga humana leukocytantigener (HLA) av polymorfa glykoproteiner, vilka förekommer på lymfoida celler. De består av alfa och betakedjor, och de har en annan ärftlighet än DQ- och DP-antigener. Deras uppträdande tycks vara kopplat till vissa hudsjukdomar, som t ex pemphigus vulgaris och dermatitis herpetiformis, samt diabetes av typ 1.

Klassificering av immunsystemets celler utifrån strukturella och funktionella skillnader. Denna bestämning används allmänt för analys och sortering av olika underklasser av T-lymfocyter, baserad på CD-antigen och med hjälp av flödescytometri.

Den naturliga liganden för T-cellens CD28-antigen som medierar T- och B-celladhesion. CD80 uttrycks på aktiverade B-celler och gamma-interferonstimulerade monocyter. Bindning av CD80 till CD28 och CTL A-4 bidrar till en stimulanssignal till T-cellerna och medför en kraftigt ökad lymfokinproduktion.

Glykolipidförankrade glykoproteiner som uttrycks på celler av myelomonocythärkomst, inkl. monocyter, makrofager och vissa granulocyter. De fungerar som receptorer för komplex av lipopolysaccharid (LPS ) och LPS-bindande protein.

En mätteknik som utnyttjar en maskin för att göra, bearbeta och presentera en eller fler mätningar på enstaka celler ur en cellsuspension. Cellerna färgas vanligen med något fluorescent färgämne som är specifikt för de cellkomponenter som undersöks, t ex DNA, och fluorescensen hos varje cell mäts då den snabbt passerar aktiveringsstrålen (laser eller kvicksilverlampa). Fluorescensen ger ett kvantitativt mått på olika biokemiska och biofysiska egenskaper hos cellen, och utgör även en grund för cellsortering. Andra mätbara optiska parametrar är bl a ljusabsorption och ljusspridning, varav den senare kan användas för mätning av cellstorlek, form, täthet, kornighet och färgupptagning.

Kronisk, inflammatorisk och genetiskt betingad hudsjukdom, kännetecknad av ökad produktion av reagin (IgE) och ökad benägenhet för allergisk snuva och astma. En ärftligt betingad tendens till att lättare drabbas av klåda föreligger också. Typiska tecken är lichenbildning (röda hudfläckar), fjällning och krustbildning, särskilt i armbågs- och knäveck. Syn. barneksem eller böjveckseksem.

Morfologisk förändring av små lymfocyter i odling till stora, blast-liknande celler med förmåga att syntetisera DNA och RNA och till mitos. Aktivering säts igång av interleukiner, mitogener (som t ex fytohemagglutininer) och pecifika antigen. Aktivering kan även ske in vivo, så som vid vävnadsavstötning och kronisk myeloid leukemi.

Ett surt glykoprotein på 23 kDa med inre disulfidbindningar. Protein produceras som svar på ett antal inflammatoriska signaler av mesenkymala celler i hemopoetisk miljö och på perifera inflammationsställen. GM-CSF kan stimulera till produktion av neutrofila granulocyter, makrofager och blandkolonier av granulocyter och makrofager från benmärgsceller, och sätta igång bildandet av eosinofilkolonier från fetala leverstamceller. GM-CSF stimulerar även till vissa funktionella processer i mogna granulocyter och makrofager.

Glykoproteiner på omogna hematopoetiska celler och endotelceller. De utgör de hittills enda kända molekyler som kommer till uttryck i blodsystemet genom ett begränsat antal progenitorceller i benmärg en.

Organ culture methods refer to techniques where intact organs or pieces of organs are cultured and maintained in a lab setting, allowing for the study of their physiology, metabolism, and response to various stimuli while preserving the complex tissue structure and cell-cell interactions found in the native organ.

Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.

Ansamlingar av cellsubstanser som kan vara membranförsedda.

Applicering av läkemedel i lämplig form på huden antingen för lokal eller systemisk verkan.

I en enkel medicinsk definition är CCR6-receptorer proteiner på ytan av vissa vita blodceller, som till exempel B-celler, T-celler och dendritceller. Dessa receptorer binder specifika kemiska signaler (kemokiner), vilket leder till att cellen migrerar eller ändrar sitt beteende på något sätt. CCR6 är specifikt involverad i immunförsvarets response mot patogener som bakterier och svampar, och har också visat sig spela en roll i autoimmuna sjukdomar och cancer.

Teknik för att överföra DNA direkt till organeller genom att skjuta med DNA-klädda mikrokulor av guld eller volfram från en gaspistol ("gene gun") med helium som drivgas. Tekniken används bl a vid DNA -vaccinering, för att injicera guldpartiklar med DNA i epidermis.

Orbital diseases refer to a group of conditions that affect the orbit, which is the bony cavity in the skull that contains the eye, muscles, nerves, fat, and blood vessels. These diseases can cause various symptoms such as protrusion or displacement of the eyeball, double vision, pain, swelling, or decreased vision. Some examples of orbital diseases include thyroid-associated orbitopathy, Graves' disease, tumors (both benign and malignant), inflammation, infections, and trauma. Proper diagnosis and management of orbital diseases require a multidisciplinary approach involving ophthalmologists, neurologists, radiologists, and other specialists as needed.

Läkemedelstillförsel, lokal, betecknar metoder för att tillföra läkemedel direkt till en specifik plats på eller i kroppen, vanligtvis med syfte att behandla en lokal sjukdom eller skada, istället för att ge systemiska effekter genom att distribuera substansen i blodomloppet.

CD11c är ett protein som fungerar som en integrin och är en del av den yttre cellmembranen hos vissa vita blodceller, särskilt dendritceller. Det bildar en komplex tillsammans med CD18 och kallas också för integrin alfa X (αX). CD11c/CD18 är involverat i celladhesion, migration och signaltransduktion. CD11c används också som ett markörprotein för att identifiera dendritceller in vitro och in vivo.

Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.

Glykoproteiner i cellmembran eller på cellytor.

"Hornhinna, eller keratosis hornica, är en benign tumör som består av överväxt keratin (hornmaterial) på huden, oftast på händer och fötter. Den kan vara åkomma som man får från birth eller som utvecklas under livet."

Laboratoriemöss som framställts från ett genmanipulerat ägg eller däggdjursembryo.

Skelettsjukdomar är sjukdomar som drabbar skelettet och kan innefatta allt från smärre frakturer till systemiska sjukdomar som påverkar hela kroppen, såsom osteoporos och reumatoid artrit. Dessa sjukdomar kan orsaka smärta, stelhet, skörbegång och andra symtom som kan vara funktionsnedsättande eller till och med livshotande.

Synlig ansamling av vätska i eller under epidermis.

Osmiumtetroxid är en giftig, kristallin förening med formeln OsO4. Den används primärt inom elektronmikroskopi för att färga fettsyror och andra lipider i biologiska preparat, då den bildar en svart eller mörkbrun färg vid kontakt med dubbelbindningar i olefiner. Osmiumtetroxid är starkt oxiderande och kan orsaka allvarliga skador på hud, ögon och luftvägar.

En kritisk subpopulation av regulator-T-celler, delaktiga i igångsättandet av de flesta immunologiska funktioner. HIV-viruset har selektiv tropism för den T4-cell som uttrycker CD4-fenotypmarkören, en HIV-receptor. Det är just utslagningen av denna subpopulation, innehållande såväl T-hjälparceller som T-suppressorceller, som är den främsta orsaken till den omfattande immunsuppression som ses vid H IV-infektion.

Differentieringsantigener som förekommer på alla mogna B-lymfocyter och vissa epitelceller, karcinom och lymfoida dendritceller. Antigenet ingår i TNF(tumor necrosis factor)-superfamiljen. Det finns b evis för att CD40-beroende aktivering av B-celler har betydelse för bildande av B-minnesceller i lymfkörtlarnas germinalcentra.

Transplantation av hud hos människor eller djur från en kroppsdel till en annan för att ersätta förlorad kroppshud.

Tumor necrosis factor-alpha (TNF-α) är ett cytokin som produceras främst av aktiverade macrofager och spelar en central roll i inflammatoriska processer, immunförsvar och regulering av celltillväxt och apoptos.

"Gene knock-in techniques" refer to a group of genetic engineering methods used to precisely insert or "knock-in" a specific gene or DNA sequence into a specific location in the genome of an organism. This is typically achieved through the use of molecular tools such as embryonic stem cells, viral vectors, or genome editing technologies like CRISPR-Cas9. The goal of gene knock-in techniques is to study the function of the inserted gene and its impact on cellular processes or to correct genetic mutations that cause diseases. It's important to note that this process requires a high degree of precision to avoid disrupting the normal function of the host genome.

Utnyttjande av kaustiksoda, hett intstrument, elektricitet eller annat medel för att förstöra vävnad.

Proteiner utan antikroppsfunktion som utsöndras av inflammatoriska leukocyter och vissa icke-leukocytiska celler och som verkar som intercellulära mediatorer. De skiljer sig från vanliga hormoner genom att de produceras av ett flertal vävnads- eller celltyper snarare än av specialiserade körtlar. Vanligtvis har de lokal parakrin eller autokrin funktion istället för endokrin.

Stora, fagocytiska, enkärniga leukocyter som bildas i benmärgen hos ryggradsdjur och släpps ut i blodet. De innehåller en stor, oval och något inbuktad kärna, omgiven av en rymlig cytoplasma och talrika organeller.

I en enkel medicinsk definition kan 'gifter' (toxiner) definieras som substanser som, när de kommer in i kontakt med eller absorberas av kroppen, kan orsaka skada på celler, vävnader, organ eller system. Gifterna kan vara naturligt förekommande i vår omgivning, exempelvis från växter, djur eller mikroorganismer, eller de kan vara syntetiska och skapas av människan. Vissa gifter kan vara mycket starka och orsaka allvarlig sjukdom eller till och med död vid låga koncentrationer.

Betamethasone Valerate är ett starkt kortikosteroid preparat som används topisk (på huden) för att behandla inflammatoriska hudsjukdomar, såsom eksem och psoriasis. Preparatet verkar genom att minska inflammation, nässla och svälla i huden.

Hypersensitivity, Delayed (typically referred to as Type IV hypersensitivity) is a cell-mediated immune response that becomes amplified over time, usually peaking after 24-72 hours following exposure to the antigen. Unlike other types of hypersensitivity reactions, it does not involve antibodies. Instead, activated T-cells recognize and respond to the antigen presented by antigen-presenting cells (APCs), releasing cytokines that recruit and activate more immune cells, leading to inflammation and tissue damage. Common examples of Type IV hypersensitivity reactions include contact dermatitis, tuberculin skin test reactions, and some forms of drug eruptions.

Ett system av organ och vävnader som bereder och transporterar immunceller och lymfa.