Laminin: Stort, icke-kollagent glykoprotein med antigena egenskaper. Proteinet finns i basalmembranets ljusa hinna och binder epitelceller till basalmembranet. Iakttagelser gör gällande att proteinet spelar en roll vid tumörinvasion.Lamininreceptorer: Glykoproteinmolekyler på cellers yta som reagerar med eller binder till laminin vars funktion är att få epitelceller att binda till basalmembranet. Denna högaffinitetsreceptor har molekylvikten 67 kD.Basalmembran: Utbredd, acellulär stödvävnad i form av hinnor mellan epitel och underliggande vävnad och runt glatt muskulatur. Membranet innehåller makromolekylära beståndsdelar såsom kollagen, laminin och sulfater ade proteoglykaner, och har betydelse för elektrolytpassagen.Fibronektiner: Glykoproteiner som finns på cellytor, särskilt i fibrillära strukturer. Proteinerna går förlorade eller reduceras när cellerna påverkas av virus eller kemiska ämnen. De är mycket känsliga för proteolys och utgör substrat för aktiverad koagulationsfaktor VIII. De former som förekommer i plasma kallas köldolösliga globuliner.Cellvidhäftning: Cellers förmåga att fästa vid ytor eller andra celler. Syn. celladhesion.Alfa6beta1-integrin: En cellytereceptor som förmedlar adhesion till den extracellulära matrisen och till andra celler genom att binda till laminin. Den deltar i cellmigration, embryoutveckling, leukocytaktivering och tumörcellsetablering. Alfa6beta1-integrin är den viktigaste lamininreceptorn på blodplättar, leukocyter och många epitelceller, och genom ligandbindning kan ett antal signalöverföringsvägar aktiveras. Alternativ splitsning av cytoplasmadomänen hos alfa6-underenheten leder till bildande av A- och B-isoformer av heterodimeren, vilka uttrycks på ett vävnadsspecifikt sätt.Integriner: En familj transmembranglykoproteiner bestående av icke-kovalenta heterodimerer. De samverkar med en rad olika ligander, som t ex proteiner i den extracellulära matrisen, komplement och andra celler, medan deras intracellulära domäner samverkar med cellskelettet. Integrinerna utgörs av åtminstone tre identifierade familjer, cytoadhesinreceptorer, leukocytadhesionsreceptorer, och sena antigenreceptorer. Varje familj har en gemensam betaunderenhet (se beta-integrinkedjor), förenad med en eller fler distinkta alfaunderenheter (alfa-integrinkedjor). Dessa receptorer medverkar i cell-matrixadhesion och cell-celladhesion i många fysiologiskt viktiga förlopp, inklusive embryonal utveckling, hemostas, trombos, sårläkning, i immuna såväl som icke immuna försvarsmekanismer, samt i onkogen omvandling.Extracellulär matrix: Nätverksliknande ämne i det extracellulära utrymmet och i förbindelse med cellytans basalmembran. Det främjar cellförökningen och erbjuder en stödstruktur för celler och lysat i odlingsskålar.Dystroglykaner: Dystrofinassocierade proteiner som spelar en roll vid bildandet av en transmembrankoppling mellan laminin 2 och dystrofin. Både alfa- och betaenheterna av dystroglykan uppkommer genom posttranslationsmodifiering av ett enda prekursorprotein.Kollagen: Ett polypeptidämne som innehåller ungefär en tredjedel av allt protein i ett däggdjur. Det utgör huvudbeståndsdelen av hud och bindväv, och den organiska delen av ben- och tandsubstans. Olika former av kollagen produceras i kroppen, men alla består av tre alfapolypeptidkedjor ordnade i en trippelspiral. Kollagen skiljer sig från andra fibrösa proteiner, som t ex elastin, genom sitt innehåll av prolin, hydroxiprolin och hydroxilysin, avsaknad av tryptofan, samt särskilt genom sitt höga innehåll av polargrupper, ansvariga för proteinets svällande egenskaper.Alfa6-integrin: En alfa-integrinunderenhet som primärt ingår förening med beta1-integrin eller beta4-integrin och bildar lamininbindande heterodimerer. Alfa6-integrin har två isoformer, splitsade på olika sätt, alfa6A-integrin och alfa6B-integrin, vilka varierar i sina cytoplasmadomäner och regleras på ett vävnadsspecifikt sätt och efter utvecklingsstadium.Alfa3beta1-integrin: Cellytereceptor för laminin, epiligrin, fibronektiner, entaktin och kollagen. Alfa3beta1-integrin är det huvudsakliga integrinet i epitelceller, där det har en roll i sammanfogandet av basalmembran, för cellmigration och för reglering av funktionerna hos andra integriner. Två olika splitsade isoformer av alfaunderenheten kommer till differentierat uttryck i olika celltyper.Lutherans blodgruppssystem: Ett komplext blodgruppssystem med par av alternerande antigen och amorfa gener, men även under inverkan av en dominant och oberoende särskiljande repressor.Extracellulära matrixproteiner: Makromolekylära organiska föreningar som innehåller kol, väte, syre, kväve och, vanligtvis, svavel. Dessa makromolekyler (proteiner) bildar ett invecklat nätverk, i vilket celler bäddas in och bygger upp vävnader. Variationer makromolekylerna emellan och deras ordning avgör typ av extracellulär matrix, där varje typ anpassas till vävnadens funktionella krav. De två huvudklasserna av makromolekyler är glykosaminoglykaner, som oftast är kopplade till proteiner (proteoglykaner), och fibrösa proteiner (t ex kollagen, elastin, fibronektiner och laminin).CD29-antigener: Integrin-beta-1-kedjor uttryckta som heterodimerer icke-kovalent förbundna med specifika alfakedjor i CD49-familjen (CD49a-f). CD29 representeras på vilande och aktiverade leukocyter och är en cellmar kör för sena aktiveringsantigener.Kollagen typ IV: Ett icke-trådigt kollagen som återfinns i basalmembranets struktur. Molekylerna grupperar sig så att de bildar ett nätverksskynke som deltar i upprätthållandet av basalmembranens strukturella integritet. Den dominerande formen av proteinet utgörs av två alfa1(IV)-underenheter och en alfa2(V)-underenhet. Men åtminstone sex olika alfa-enheter kan ingå i heterotrimeren.Alfa6beta4-integrin: Detta integrin är en huvudkomponent i hemidesmosomer och är nödvändigt för bildande och upprätthållande av dessa i epitelceller. Integrinet finns också på tymocyter, fibroblaster och Schwannceller, där det fungerar som lamininreceptor och ingår i sårläkning, cellmigration och tumöretablering.Molekylsekvensdata: Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.Celler, odlade: Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.Celladhesionsmolekyler: Ytmolykyler, vanligen glykoproteiner, som bidrar till att celler kan fästa vid andra celler. Till deras funktioner hör sammanfogning och sammankoppling av olika vertebratsystem, upprätthållande av väv nadsintegration, sårläkning, morfogena rörelser, cellförflyttning och metastasering.Aminosyrasekvens: Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.Immunfluorescensteknik: Analysmetod för vävnadsantigener, antingen direkt, genom konjugering av antikroppar med fluorescensfärg, eller indirekt, genom framställning av antigen-antikroppskomplex, som sedan märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar. Provet undersöks därpå i fluorescensmikroskop.Cellrörelse: Cellers förflyttning från en plats till en annan.Immunhistokemi: Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.Alfa3-integrin: En alfaunderenhet av integrin som uppträder i olika flätade isoformer. Isoformerna uttrycks på olika sätt hos specifika celltyper och under olika utvecklingsstadier. Alfa3-integrin förenar sig med beta1-integrin till alfa3beta1-integrin, en heterodimer som huvudsakligen finns i epitelceller.Immunreceptorer: Cellytemolekyler på celler i immunsystemet som specifikt binder ytmolekyler eller budbärarmolekyler och utlöser förändrat beteende hos cellerna. Dessa receptorer upptäcktes först i immunsystemet, men de har viktiga funktioner även i andra system.ProteinbindningPeptidfragmentCellinjeElektronmikroskopi: Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.NeuriterHeparansulfatproteoglykaner: Allmänt förekommande makromolekyler, associerade med cellytan på och den extracellulära matrisen till en rad olika celltyper i vävnader hos såväl ryggradsdjur som ryggradslösa. Molekylerna är viktiga kofaktorer i vidhäftningsprocesser mellan cell och matris, i cell-cell-igenkänningssystem och i samverkan mellan receptorer och tillväxtfaktorer.Tumörceller, odladeKollagenreceptorer: Kollagenreceptorer är cellytereceptorer som modulerar signalöverföring mellan celler och den extracellulära matrisen. De påträffas i många typer av celler och deltar i upprätthållande och reglering av cellers form och beteende, inklusive trombocytaktivering och aggregering, via många olika signalvägar och skillnader i sin affinitet för kollagenisoformer. Till kollagenreceptorerna hör även diskoidindomänreceptorer, integriner och glykoprotein VI.Membranglykoproteiner: Glykoproteiner i cellmembran eller på cellytor.Glykoproteiner: Konjugerade protein-kolväteföreningar, omfattande bl a muciner, mukoida och amyloida glykoproteiner.Heparin: En mycket sur mukopolysackarid, bestående av lika delar sulfaterad D-glukosamin och D-glukuronsyra med sulfaminbryggor. Molekylvikten kan variera från sex- till tjugotusen. Heparin finns och produceras i lever, lungor, mastceller osv hos ryggradsdjur. Dess funktion är inte klarlagd, men det används för att förhindra blodlevring in vivo och in vitro, i form av olika salter.Epitel: Ett eller flera skikt av epitelceller, uppburna av basalmembranet, som täcker kroppens inre och yttre ytor.