En typ av lipoproteiner som bär kostkolesterol och triglycerider från tunntarmen ut till kroppsvävnaderna. De har samma densitet (0,93-1,006 g/ml) som lipoproteiner av mycket låg densitet.

En opak, mjölkvit vätska, huvudsakligen bestående av emulgerat fett, som passerar genom tunntarmens lymfkanaler ut i lymfsystemet.

Ett enzym i hydrolasklassen som katalyserar reaktionen mellan triacylglycerol och vatten till diacylglycerol och en fettsyraanjon. Enzymet hydrolyserar triacylglyceroler i kylomikroner, VLD-lipoproteiner, LD-lipoproteiner och diacylglyceroler. Det finns på ytan av kapillärt endotel, särskilt i mjölkkörtel-, muskel- och fettvävnad. Genetiskt betingad brist på enzymet ger upphov till familjär hyperlipoproteinemi typ I. EC 3.1.1.34.

En klass mycket lätta (0,93-1,006 g/ml) och stora (30-80 nm) lipoproteiner, med en kärna av huvudsakligen triglycerider och ett ytlager av fosfolipider och kolesterol som omsluter apolipoprotein B, E och C. VLDL ombesörjer transport av endogena triglycerider till vävnader utanför levern. När triglycerider och Apo C kopplats bort, omvandlas VLDL till medeltunga lipoproteiner och sedan till lätta lipoproteiner, vilka levererar kolesterol till vävnaderna utanför levern.

Lipid-proteinkomplex som ingår i transport och omsättning av fettämnen i kroppen. De är runda partiklar, bestående av en hydrofob kärna av triglycerider och kolesterolestrar som är omgiven av ett lager hydrofilt, fritt kolesterol, fosfolipider och apolipoproteiner. Lipoproteiner definieras utifrån sin varierande densitet och storlek. De stora lipoproteinerna, som kylomikroner och VLDL, transporterar triglycerider, och de små lipoproteinerna, som LDL och HDL, transporterar kolesterol.

Proteinkomponenter i lipoproteiner som återstår sedan de fetter som proteinerna varit bundna till avlägsnats. De har en viktig roll i transporten och omsättningen av fetter.

Kolloider av två oblandbara vätskor, av vilka den ena är fettlösning och den andra vattenlösning. Fett-i-vattenemulsioner är oftast i vätskeform, som t ex mjölk, medan vatten-i-fettemulsioner brukar vara krämiga.

Fettsorter i maten, särskilt i animaliska produkter, så som kött, köttprodukter, smör och ghee (animalisk matolja; flytande smör). Fett i mindre mängd finns i nötter, frön och avocadofrukter.

Strukturproteiner i kylomikroner, VLDL och LDL (lågdensitetslipoproteiner). De är viktiga för utsöndring och transport av dessa lipoproteiner och utgör bindningsproteinet i LDL-receptorsystemet. Patie nter med ateroskleros (åderförkalkning) har höga apolipoprotein B-nivåer. Avsaknad av Apo B i serum ger ett tillstånd som kallas abetalipoproteinemi.

Den huvudsakliga sterolen hos alla högre djur, med utbredning i kroppsvävnaderna, särskilt i hjärnan och ryggmärgen, samt i animaliska fettarter och oljor.

Lipoproteiner på ytan av VLDL (mycket lätta lipoproteiner). De överförs till HDL (högdensitetslipoprotein) via VLDL-katabolismen och inverkar på lipoproteinlipasaktiviteten. Genetisk avsaknad av Apo C -II ger hyperglyceridemi och låga HDL-nivåer. En annan form av hyperglyceridemi med normala Apo C-II-nivåer orsakas av höga halter Apo C-III i VLDL.

En klass små lipoproteiner (4-13 nm) med hög densitet (högre än 1,063 g/ml). HDL-lipoproteiner, vilka syntetiseras i levern utan lipidkärna, tar upp kolesterolestrar från perifera vävnader och transporterar dem till levern för återanvändning eller för eliminering från kroppen (omvänd kolesteroltransport). Den huvudsakliga proteinkomponenten är apolipoprotein A-I. HDL forslar apolipoprotein C och apolipoprotein E till och från triglyceridrika lipoproteiner under deras katabolism. HDL-nivån i plasma har en omvänd korrelation med risken för hjärt-kärlsjukdomar.

Fettsyraestrar av kolesterol som utgör ungefär två tredjedelar av kolesterolet i plasma. Ansamling av kolesterolestrar i artärernas intima är ett typiskt kännetecken vid ateroskleros.

Den ämnesomsättningsprocess som bryter ned lipider och frisätter fria fettsyror, kroppens viktigaste oxidativa bränsle. Lipolysen kan omfatta födoämnesfetter i matsmältningsapparaten, cirkulerande fetter i blodet, och lagrat fett i fettvävnad och lever. Ett antal enzymer är verksamma vid sådan lipidhydrolys, som t ex lipas och lipoproteinlipas från olika vävnader.

Upptag av ämnen genom tarmhinnan.

Lipoproteiner i högdensitetslipoprotein- och mycket högdensitetslipoproteinfraktionen (HDL, VHDL) i blodserum hos människan. De består av flera olika polypeptider, av vilka de viktigaste är apolipopro tein A-I och A-II. De upprätthåller grundstrukturen i HDL-partiklarna och aktiverar lecitin-kolesterolacyltransferas (LCAT). Patienter med åderförkalkning (ateroskleros) har låga apolipoproteinhalter.

Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.

Polypeptidkedjor utan den prostetiska grupp som är nödvändig för att bilda ett aktivt holoprotein.

Cellyteproteiner som binder lipoproteiner med hög affinitet. Lipoproteinreceptorer i levern och perifera vävnader ansvarar för regleringen av omsättning och koncentration av kolesterol i plasma och celler. Receptorerna känner vanligtvis igen apolipoproteinerna i lipoproteinkomplex, och bindningen utlöser ofta en endocytosprocess.

En klass små (18-25 nm) och lätta (1,019-1,063 g/ml) lipoproteiner med en kärna som till större delen består av kolesterolestrar och mindre mängder triglycerider. Ytlagret består mestadels av fosfolipider, en enda kopia av apolipoprotein B-100 och fria kolesterolmolekyler. Den huvudsakliga LDL-funktionen är att transportera kolesterol och kolesterolestrar till vävnader utanför levern.

Lipider med en eller flera fosfatgrupper, särskilt sådana som kommer av glycerol (glycerofosfolipider) eller sfingosin (sfingolipider). De är pollipider av stor betydelse för cellmembraners struktur och funktion och är de rikligast förekommande membranlipiderna, även om de inte finns lagrade i större mängd.

Livsmedelsprodukt bestående huvudsakligen av mjölkfett. Smör framställs genom kärning av pastöriserad och syrad grädde. Vid kärningen fås kärnmjölk som restprodukt.

Organiska syror (alifatiska karboxylsyror), med grundformeln CH3(CH2)nCOOH, vilka fås genom oxidation av en metylgrupp till en alkohol, aldehyd och därefter syra. Det finns mättade, enkelomättade (med en dubbelbindning) och fleromättade (med mer än en dubbelbindning) fettsyror.

Ett enzym i hydrolasklassen som katalyserar reaktionen mellan triacylglycerol och vatten till diacylglycerol och en fettsyraanjon. Det produceras av körtlar i tungan och av bukspottkörteln och inleder nedbrytningen av fetter i födan. EC 3.1.1.3.

Ett samlingsnamn på fetter och fettämnen, beståndsdelar av protoplasman som är lösliga i alkohol/eter, men inte i vatten. De omfattar fetter, feta oljor, essentiella oljor, vaxer, fosfolipider, glykolipider, sulfolipider, aminolipider, kromolipider (lipokromer) och fettsyror.

Ett skikt av bukhinnan som fäster bukorganen vid bukväggen och bär deras blodkärl och nerver.

Färdigdifferentierade celler som utgör större delen av tarmepitelets yttre yta. Till skillnad från bägarceller producerar de inte muciner, och heller inte kryptdiner (a-defensiner), så som panethceller gör.

Fysiologiska processer vid biosyntesen (anabolism) och nedbrytningen (katabolism) av fetter.

Mått på den volym kroppsvätska som helt renas från läkemedelsmetaboliter under en viss tidsenhet. Elimineringen sker till följd av omsättningsprocesser i njurar, lever, saliv, svett, tarmar, hjärta, hjärna och andra kroppsdelar.

Betydelsefulla proteinkomponenter i plasma-VLDL, kylomikroner och en mindre fraktion av HDL, samt av återstående lipoproteiner efter lipoproteinlipasförmedlad, intravaskulär katabolism av triglyceridr ika lipoproteiner. Apolipoprotein E känns igen av LDL- och Apo E-receptorerna. Varje defekt i Apo E-metabolismen leder till ökade plasmahalter av Apo E. Det finns ett starkt samband mellan höga Apo E- nivåer och hyperlipoproteinemi typ III.

Instabila kolisotoper som sönderfaller under avgivande av strålning. Kolatomer med atomvikterna 10, 11 och 14-16 är radioaktiva kolisotoper.

Olja framställd ur majsplantan.

Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.

Den del av matsmältningsapparaten som sträcker sig från magen till ändtarmskanalen. Den omfattar tjocktarmen och tunntarmen.

Den del av mag-tarmkanalen som sträcker sig mellan nedre magmunnen och ileocekalklaffen mot tjocktarmen. Den kan delas in i tre delar: tolvfingertarmen, jejunum och ileum.

Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.

En mycket sur mukopolysackarid, bestående av lika delar sulfaterad D-glukosamin och D-glukuronsyra med sulfaminbryggor. Molekylvikten kan variera från sex- till tjugotusen. Heparin finns och produceras i lever, lungor, mastceller osv hos ryggradsdjur. Dess funktion är inte klarlagd, men det används för att förhindra blodlevring in vivo och in vitro, i form av olika salter.

Kolesterol i födoämnen, särskilt i animaliska produkter.

Spjälkning av ett kemiskt ämne genom tillägg av en vattenmolekyl.

Lipolys (fettupplösning) av lagrade fetter i fettvävnad för frisättande av fria fettsyror. Mobiliseringen av lagrat fett regleras av lipolyssignaler (katekolaminer) eller antilipolyssignaler (insulin) genom deras verkan på det hormonkänsliga enzymet lipas. Hit hör inte lipidtransport.

En ganska ovanlig form av ärftlig hyperlipemi, kännetecknad av förekomst av lipoproteiner med onormal sammansättning. De viktigaste onormala lipoproteinerna kallas beta-VLDL och har ett annat apoproteininnehåll och större andel kolesterol i förhållande till triglycerid än normalt VLDL.

Avstående från föda.

Förfarande för omvandling av en syra till ett alkyl- eller arylderivat. Oftast är det frågan om en reaktion mellan en syra och en alkohol, med spår av någon mineralsyra som katalysator, eller reaktion mellan en syraklorid och en alkohol. Förestring kan även åstadkommas genom enzymatisk verkan.

Ett järnbindande protein i plasma och kroppssekret (mjölk, slem, galla) som utsöndras av leukocyter. Det är en viktig beståndsdel av granulocyter. Proteinet är bakteriehämmande och verkar genom att beröva bakterier på järn som är väsentligt för deras tillväxt.

Glycerylestrar av en eller flera fettsyror. Vanligtvis är de luktfria, färglösa och utan smak i rent tillstånd, men de kan smaksättas. Fetter är olösliga i vatten, men lösliga i de flesta organiska lösningsmedel. De förekommer i djur- och växtvävnad, och kan utvinnas genom kokning eller extrahering under tryck. Matfetter är viktiga energikällor i födan.

Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.

Den del av tunntarmen som sträcker sig mellan tolvfingertarmen och ileum. Jejunum utgör ungefär 2/5 av tunntarmens längd bakom tolvfingertarmen.

Kemiska föreningar som fås vid reaktion mellan en syra och en alkohol under avgång av vatten. Estrar har oftast behaglig lukt och används som smak- eller luktämnen, eller som lösningsmedel.

Emulsioner av fetter som främst används för parenteral näringstillförsel.

Essentiella fettsyror med 18 kol och två dubbelbindningar.

Huvudproteinkomponenten i högdensitetslipoproteiner. Den är av avgörande betydelse för transport av kolesterol till levern, där det metaboliseras och avsöndras. Föreningen aktiverar lecitin-kolesterol acyltransferas, som bildar kolesterylestrar i högdensitetslipoproteinerna (HDL). Genen för detta apolipoprotein återfinns på den långa armen på kromosom 11.