Vanlig benämning för arten Gallus gallus, tamfjäderfä inom familjen Phasianidae och ordningen Galliformes.

Sjukdomar hos fåglar som används för livsmedelsproduktion.

Typarten av Circovirus, ett litet, höljefritt DNA-virus som ursprungligen isolerades ur förorenat vaccin i Japan. Det orsakar smittsam kycklinganemi och kan möjligen ha samband med anemiskt blödningss yndrom, dermatitanemi och blåvingesjuka.

En utväxt i tarmepitelet nära kloaken hos fåglar, vilken liknar tymus hos däggdjur. Den tillbakabildas inom 6 månader efter kläckning, och resten kvarstår som en samling fibrös vävnad hos vuxna fåglar . Säcken består av lymfoid vävnad och utgör centrum för utvecklingen av B-lymfocyter.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

En smittsam virussjukdom hos fåglar, orsakad av fågelherpesvirus 2 och andra mardivirus. Symtomen är lymfcellsinfiltration eller lymftumörbildning i perifera nerver och könskörtlarna, men även bukorganen, hud, muskler och ögon kan drabbas.

En grupp smittsamma virussjukdomar hos höns och kalkon. I de flesta former uppträder levertumörer, men också andra tumörer kan förekomma.

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

Infektionssjukdom hos både tamfågel och vilda fåglar orsakad av fågelinfluensa A-virus.

Fåglar av släktena Aix och Anas inom familjen Anatidae. Syn. änder.

Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.

Livsmedelsprodukter från fjäderfä.

Tarmens slutkammare, i vilken även finns mynningar från njurarna och könsorganen, hos fåglar, kräldjur, groddjur, kloakdjur och många fiskarter. Den finns också som en fylogenetiskt betingad embryostruktur hos däggdjur.

Stora, skogslevande fåglar tillhörande underfamiljen Meleagridinae, familjen Phasianidae och ordningen Galliformes.

De ätliga delarna av något djur som används som föda, inkl. tamboskap (nötkreatur, svin och får) och fjäderfä, fisk, skaldjur och vilt.

En speciell form av hudbildning som endast finns hos fåglar.

En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).

En art av bakterier som till utseendet påminner om tätt tvinnade spiraler. Organismerna orsakar abort hos får och feber och tarminfektion hos människa. De kan också förknippas med tarmsjukdomar hos ka lvar, lamm och andra djur.

En art av Avibirnavirus som ger upphov till svår inflammation i bursa Fabricii hos kycklingar och annat fjäderfä. Smittan tros spridas via förorenat foder och vatten. Mer eller mindre effektiva vacciner har provats.

Infektioner orsakade av bakterier tillhörande släktet Campylobacter.

Animala reproduktionskroppar, eller delar av sådana, som används som livsmedel. Ovum är den term som används för motsvarande anatomiska eller fysiologiska begrepp.

Ett släkte fåglar av familjen Phasianidae (fälthöns), omfattande bl a den vanliga vakteln (Coturnix coturnix).

Ett släkte protozoparasiter tillhörande underklassen Coccidia. Olika arter uppträder som parasiter i lever- och tarmepitelceller hos både människor och djur.

Ett släkte inom familjen Herpesviridae och underfamiljen Alphaherpesvirinae som är förknippat med sjukdom hos fåglar.

Infektionssjukdomar orsakade av virus tillhörande Birnaviridae.

Sammandragande vävnad som åstadkommer rörelse hos djur.

Röda blodceller. Mogna blodkroppar saknar kärna, är formade som bikonkava skivor, och innehåller hemoglobin, vars funktion är att transportera syre. Syn. erytrocyter.

Specifika sekvenser av nukleotider längs en DNA-molekyl (RNA-molekyl hos vissa virus), vilka utgör funktionella enheter för ärftlighet. De flesta eukaryota gener innehåller kodande områden (kodoner) som är åtskilda av icke-kodande områden (introner) och kallas därför uppdelade gener.

Protozoinfektion hos djur och människor. Den orsakas av flera olika släkten av Coccidia.

Förekomst av bakterier, virus och svamp i födoämnen. Området är inte begränsat till patogena orgranismer, utan omfattar även närvaro av icke-patogena bakterier och svampar i t ex ost och vin.

Enkelsträngat, komplementärt DNA som syntetiseras utifrån en RNA-mall genom verkan av RNA-beroende DNA-polymeras. cDNA (dvs komplementärt, "complementary", DNA, inte cirkulärt DNA och inte heller C-DNA) används i en rad olika molekylära kloningsstudier och som specifik hydridiseringssond.

Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.

Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.

Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.

Bindvävsceller som utsöndrar en extracellulär massa rik på kollagen och andra makromolekyler.

Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.

En art koccidieprotozoer som huvudsakligen infekterar fjäderfä.