Den förhållandevis konstanta temperatur som kroppen normalt håller (hos människan 37 grader C) och som regleras från mellanhjärnan.
Organismens funktioner för att reglera kroppstemperaturen genom uppvärmning eller avkylning.
Avsaknad av värme eller temperaturer märkbart under den normala.
En form av energi och en känsla av förhöjd temperatur. Inom medicinen är värme av intresse för sina fysiologiska effekter, för terapeutisk användning, och för bruk i förfaranden inom fysik eller fysikalisk kemi.
Lägre kroppstemperatur än normalt, särskilt hos varmblodiga djur. Hos människor uppkommer hypotermi vanligen genom olyckshändelse eller på annat sätt oavsiktligt.
Onormal höjning av kroppstemperaturen, oftast till följd av något sjukdomsförlopp.
Det tillstånd av dvala, i vilket vissa djurarter övervintrar. Typiskt för sömntillståndet är kraftig sänkning av kroppstemperatur och ämnesomsättning och försvagade livstecken. Det är ett naturligt fysiologiskt fenomen hos många varmblodiga djur.
Ofrivillig sammandragning och vibration i musklerna. Det är en fysiologisk värmealstringsmetod hos människa och andra däggdjur.
Regelbundet återkommande, i cykler om ca 24 timmar, biologiska aktiviteter, som t ex känslighet för läkemedel och stimuli, hormonutsöndring, sömn, ätande osv. Denna rytm tycks styras av en biologisk k locka, som följer återkommamde perioder av dagsljus och mörker.
Graden av vatten(ånga) i en gas, t ex luft.
En samling tillstånd framkallade av för kraftig exponering för eller överansträngning under extrem värme. Hit hör värmekramper, som är icke-akuta och kan behandlas med saltkompensation, värmeutmattning, som är allvarligare och måste behandlas med vätske- och saltkompensation, och värmeslag, som oftast drabbar de äldsta och yngsta, särskilt de äldre, och åtföljs av kramper, förvirring eller koma, och som behandlas med nedkylning och vätske- och saltersättning.
Onormalt låg kroppstemperatur, avsiktligt framkallad hos varmblodiga djur.
Utnyttjande av värme för att höja omgivningstemperaturen, eller metoderna för att åstadkomma denna effekt. Termen får ej förväxlas med det fysikaliska begreppet "värme".
Placering av kropp eller föremål eller delar därav i en vätska.
Fysisk aktivitet hos människor eller djur som ett beteendefenomen.
Elektriskt drivna anordningar i form av slutna kammare för upprätthållande av värmebalansen hos spädbarn, huvudsakligen genom reglering av lufttemperatur och luftfuktighet.
Sidopartiet av mellanhjärnan, vilket sträcker sig från synnervskorsningen till svansdelen av mamillarkropparna och bildar tredje ventrikelns nedre väggar och sidoväggar.
Antalet sammandragningar av hjärtkamrarna per tidsenhet, vanligtvis per minut.
Ett mått på värmeenergialstringen hos en organism vid lägsta nivån av cellulär kemisk aktivitet i passivt, vaket och fastande tillstånd. Energiomsättningen kan mätas direkt med en kalorimeter eller in direkt, antingen genom analys av organismens oxidationsprodukter eller genom analys av mängden förbrukat syre. Kallas också basal ämnesomsättning eller grundomsättning.
Den iakttagbara reaktionen hos ett djur i någon situation.
Det band i det elektromagnetiska spektret som vanligtvis upplevs som värme. De infraröda strålarna har längre våglängder än det synliga ljuset och når in i mikrovågsfrekvenserna. Infrarött ljus används för värmebehandling och för uppvärmning av mat.
Ett mått på en lösnings surhetsgrad.
Injicering i hjärnventriklarna.
Onormalt hög temperatur, avsiktligt framkallad lokalt eller i hela kroppen hos levande varelser, oftast med hjälp av bestrålning, ultraljud eller läkemedel.
Alla de olika väderelementen sammantagna.
Vätskefyllda och med varandra förbundna hålrum i hjärnan.
Förbindelsegång mellan ytterörat och innerörat. Den yttre hörselgången utgörs av en rörformad kanal mellan ytterörat och trumhinnan, den inre är en benkanal mellan tinningbenspyramidens spets och innerörat.
Tillstånd, i vilket utrymmen i sjukhus, laboratorier, bostäder, djurhus, arbetsplatser, rymdfarkoster osv har tekniskt kontrollerade luft- och temperaturförhållanden, belysning, fuktighet, ventilation och andra förhållanden i omgivningen.
En värmealstrande form av fettvävnad hos nyfödda individer av många arter, inklusive människan, samt hos däggdjur i ide. Vävnaden förmår snabbt frigöra energi och tycks vara av betydelse för bibehålla nde av kroppstemperaturen omedelbart efter födelsen eller uppvaknandet ur vintersömnen.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Stora kräldjur med långa svansar, inklusive kaimaner, tillhörande ordningen Loricata.
En färglös, luktfri gas som bildas av kroppen och som är nödvändig för andningscykeln hos djur och växter.
Jordens atmosfär, bestående huvudsakligen av syre (ca 1/5), kväve (ca 4/5) och mindre mängder koldioxid, andra gaser och partiklar.
Avsevärda förändringar av temperaturen i människokroppen, över eller under 37 grader C, mätt oralt.
Syn. DSC (differential scanning calorimetry). Värmeskillnadsanalys, i vilken mätapparatens provhållare är en differentialkalorimeter som registrerar värmeskillnader oberoende av faktisk temperatur, vä rmeledningsförmåga eller andra variabler hos provet.
En individs kroppsmassa eller tyngd, uttryckt i enheterna pund eller kilogram.
Anpassning till en ny omgivning eller till förändring i den befintliga.
De omgivande faktorer och betingelser som inverkar på organismers eller populationers liv och utveckling. Syn. omgivning.
Den tid, under vilken en organism dagligen utsätts för solljus (dagsljus) eller artificiellt ljus. Reaktionen på denna exponering anses kunna påverka energibalans och värmereglering.
En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.
Det område av det elektromagnetiska spektret som det mänskliga ögat är känsligt för. Ljusets våglängd ligger mellan 400 och 800 nanometer, dvs mellan de ultravioletta och infraröda frekvenserna.
Alla aspekter av kroppstvätt med kroppen nedsänkt i badmediet, båda för den personliga hygienens skull och av medicinska skäl.
Smärtstillande, febernedsättande derivat av acetanilid. Det har svaga antiinflammatoriska egenskaper och används som ett vanligt smärtstillande medel, men kan orsaka skador på lever, blodceller och nj ure.
En biogen amin som finns hos djur och växter. Hos däggdjur produceras melatonin i tallkottkörteln. Utsöndringen ökar i mörker och minskar vid exponering för ljus. Melatonin medverkar i regleringen av sömn, humör och fortplantning. Det är även en effektiv antioxidant.
Hörsel- och balansorgan.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.
Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djur
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
En blandning av reaktioner som inträffar när en organism utsätts för extrem värme och annan miljöbetingad stress. Till reaktionerna hör syntes av vissa proteiner, undertryckande av andra proteiner och uttryckande av nya.
Olika beteenden förknippade med ätande, som t ex sätt att äta, ätrytm och tidsintervall.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Hudens funktioner hos människor och djur. Hit räknas även pigmentering av huden och dess annexa.
Kortikal vaksamhet eller tonusberedskap som svar på sensorisk stimulering.
En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
Skelettmuskulaturens förbrukning av energi. Belastningsintensiteten kan mätas som syreförbrukning, värmeproduktion eller hjärtfrekvens. Hit hör också utmattning, ett psykologiskt mått på energiuttömning.
En infraklass (pungdjur) bland däggdjuren, även kallad Metatheria, där ungarna föds på ett tidigt fosterstadium och fortsätter sin utveckling i en pung. Till skillnad från Eutheria (djur med moderkaka) har pungdjuren en ofullständig moderkaka.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
Främre delen av hypotalamus, indelad i den preoptiska och den supraoptiska regionen. Den preoptiska regionen utgörs av periventrikulär grå substans tillhörande den tredje ventrikelns rostrala del och innehåller den ventrikulära preoptiska kärnan och den mittre preoptiska kärnan. Den supraoptiska regionen innehåller den paraventrikulära hypotalamuskärnan, den supraoptiska kärnan, den främre hypotalamuskärnan och suprachiasmakärnan.
Läkemedel med smärtstillande, febernedsättande och antiinflammatorisk verkan som inte binder till opioidreceptorer och inte klassificeras som narkotiska preparat.
Den del av ansiktet som är ovanför ögonen.
Enkla svettkörtlar som utsöndrar svett direkt på huden.
Alla djur som ingår i familjen Suidae, knubbiga, kortbenta och allätande däggdjur med tjock hud och borstliknande pälshår, förhållandevis lång nos och liten svans. Hit hör släktena Babyrousa, Phacochoerus (vårtsvin) och Sus, till vilket hör det vanliga tamsvinet (Sus scrofa).
Idisslare tillhörande ordningen Bovidae. Många arter finns i Afrika och Sydamerika. Särskilt i Afrika är artrikedomen stor.
Ett vanligt natriumsalt (natriumklorid) som brukas allmänt för smaksättning av livsmedel. Det spelar en viktig biologisk roll i regleringen av det osmotiska trycket i blod och vävnader.
Färglösa, luktfria kristaller som används i stor utsträckning inom forskning för tillverkning av polyakrylamidgeler för elektrofores m m. En del polymerer används för vatten- och jordbehandling.
En följd av global uppvärmning och förhöjda världsmedeltemperaturer. De förväntade hälsoeffekterna av denna långsamt pågående klimatförändring är en ökning incidensen av luftvägssjukdomar, vattenburna och vektorburna sjukdomar.
Ett funktionellt system omfattande organismerna i ett naturligt samfund och deras miljö.
Kroppens yttersta hölje, och dess skyddsbarriär mot omgivningen. Huden består av dermis (läderhuden) och epidermis (överhuden).
Mätning av värmeenergimängden i olika processer, som t ex kemiska reaktioner, tillståndsövergångar, när lösningar bildas, och vid bestämning av ämnens värmekapacitet. Måtenheter är joule (J) eller kalori (cal; 4,184 J).
Ett enzyms förmåga att bibehålla sin strukturform eller sin verkan när det utsätts för lagring, isolering, rening eller annan fysikalisk eller kemisk manipulering, inklusive proteolytiska enzymer och värme.
Apn´e. Avbrott i eller upphörande av andningen.
Ett äggläggande, piggsvinsliknande kloakdjur (Monotremata) med lång, smal nos. Det finns i Australien, Tasmanien och Nya Guinea och lever av myror. Med sina kraftiga klor gräver det lätt ned sig i jorden.
Familjen Erinaceidae, i ordningen Insectivora. De flesta arter är riktiga igelkottar, täckta med taggar och med mycket kort svans. De sydostasiatiska arterna (råttigelkottar; Echinosoricinae) har vanlig päls och lång svans.
Omväxlande perioder av fysisk irritation och rörelse och perioder av stillhet. Biokemisk och hormonell aktivitet ingår. Cyklerna varar mindre än 24 timmar och inkluderar sömn-vakenhet och aktivering a v matsmältningssystemet.
Ergotaminderivat. En rad strukturellt besläktade alkaloider med ergotaminets basstruktur.
En kropps fysiska mått.
Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.
Uttänjningsförfarande. Syn. dilatation.
Stor, växtätande ödla, hemmahörande i tropiska delar av Amerika.
En galaninreceptortyp med hög affinitet för galaninliknande peptid och låg affinitet för komplett galanin och galaninpeptidfragment.
Förlust av känsel. Dämpning av känselnervfunktionen åstadkoms vanligtvis på farmakologisk väg i smärtstillande syfte.
Den ovala håligheten som utgör toppen av matsmältningskanalen och består av två delar, vestibulum oris och den egentliga munhålan.
Läkemedel eller droger som har förmåga att framkalla illusioner, hallucinationer, vanföreställningar, paranoida föreställningar och andra förändringar av sinnesstämning och tankeverksamhet. Trots sin benämning är den egenskap som utmärker dessa preparat framför andra läkemedel deras förmåga att framkalla tillstånd av ändringar i uppfattning, tanke och känsla som annars inte kan erfaras.
En neuropeptid som är starkt homolog med galanin. Den tillkommer genom proteolytisk omvandling av ett större protein som är obesläktat med preprogalanin och företrädesvis binds till galaninreceptor 2.
Ett tillstånd som uppstår till följd av förlust av stora mängder kroppsvätska.
Fortlöpande mätning av fysiologiska processer, blodtryck, puls, urinutsöndring, reflexer, andning osv hos en patient eller försöksdjur. Hit hör även farmakologisk övervakning, mätning av tillförda läkemedel eller deras metaboliter i blodet, vävnaderna eller urinet.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Medel som antingen påverkar det autonoma nervsystemet eller efterliknar dess effekt på funktioner som andning, blodcirkulation, matsmältning, reglering av kroppstemperatur, produktion av vissa endokri na substanser osv.
En effekt av extrem exponering för hetta, som kan drabba t ex arbetare i bränn- eller smältugnar, gjuterier osv., eller vid exponering för solstrålning. Tillståndet kännetecknas av subnormal kroppstemperatur, yrsel, huvudvärk, illamående, och ibland delirium och/eller kollaps. Det får inte förväxlas med värmeslag, där kroppstemperaturen kan gå upp till farliga nivåer.
Klinisk forskning utförd av sjuksköterskor eller annan vårdpersonal, inriktad på att finna sätt att förbättra patientvården.
Klimattyp med otillräcklig fuktighet för annat än mycket begränsat växtliv. Klimatet kännetecknas av extrem torka, hetta och försumbara mängder nederbörd.
Ett centralstimulerande och sympatomimetiskt ämne (C10H15N) med verkan och användning liknande dem hos dextroamfetamin. Det är en missbruksdrog som kan rökas, snortas, injiceras eller drickas, och som går under namn som crank, crystal, crystal meth, is och speed.
Ett anti-inflammatoriskt medel av icke-steroidtyp med smärtlindrande egenskaper som används för behandling av bl a reumatism och artrit.
Ett lugnande och kramplösande preparat som ofta används vid behandling av alkoholabstinensbesvär. Klormetiazol har dessutom föreslagits som nervskyddsmedel. Den terapeutiska verkningsmekanismen är int e till fullo känd, men preparatet förstärker GABA-receptorreaktionen och påverkar möjligen också glycinreceptorerna.
Grenar av vagusnerven. De övre laryngealnerverna utgår från det nodösa gangliets närhet och delar sig i yttre grenar som försörjer krikoidalmusklerna med motorfibrer, och inre grenar som bär känselledare. Recurrensnerven utgår längre bakifrån och leder efferenta trådar till alla struphuvudets muskler utom cricothyroideus. Laryngealnerverna och deras förgreningar leder, förutom till struphuvudområdet, även känseltrådar och autonoma trådar till svalget och områdena kring luftröret och hjärtat.
Vatten i fast fas. Naturligt bildad is har hexagonal struktur.
Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.
Plötslig köldförnimmelse. Den kan åtföljas av rysning, frossbrytning.
Proteiner som alstras i eukaryota organismer och bakterier som svar på överhettning och andra stressfaktorer i omgivningen. De ökar värmetåligheten och utför funktioner som är livsviktiga under sådana förhållanden.
En familj inom ordningen primater, underordningen Strepsirhini (Prosimii), med fem släkten, som alla hör hemma på Madagaskar. Dessa är: Allocebus, Cheirogaleus (dvärglemur), Microcebus (muslemur), Mir za och Phaner.
Massrörelse i ett gasformigt, vätskeformigt eller annat plastiskt medium pga densitetsvariationer i mediet, vilka i sin tur beror på temperaturskillnader. Konvektionsrörelserna följer Arkimedes princip, som fastslår att lätta kroppar rör sig uppåt i en tung vätska, och tvärtom. Konvektion spelar en avgörande roll för rörelserna i atmosfären och i jordens inre, under kontinenterna.
Heterogen cellgrupp i främre delen av hypotalamus.
Toxiner som är starkt förknippade med den levande cytoplasman eller cellväggen hos vissa mikroorganismer, och som inte lätt tränger ut i odlingsmedium, men frigörs vid cellupplösning.
Spektroskopimetod för mätning av det magnetiska momentet hos elementärpartiklar, så som atomkärnor, protoner eller elektroner. Tekniken har kliniska tillämpningar i form av NMR-tomografi (magnetisk resonanstomografi).
Rörelse eller förmåga att röra sig från en plats till en annan. Detta gäller såväl människor, ryggradsdjur eller ryggradslösa djur som mikroorganismer.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Den kontinent som täcker jordens sydpol. Antarktis är ett fastlandsområde med en yta på drygt 14 milj km2 och omfattande Västantarktis,
Störning i "den biologiska klockan" till följd av snabb förflyttning över ett antral tidszoner, kännetecknad av sömnlöshet eller hypersomni, trötthet, beteendesymtom, huvudvärk och mag-tarmstörningar.
Narkos.
Huskatten Felis catus, tillhörande rovdjursfamiljen Felidae, med mer än 30 stammar. Huskatten härstammar i första hand från vildkatten i Afrika och Sydvästasien. Katter anses ha funnits i palestinska samhällen så tidigt som för 7 000 år sedan, men det var i Egypten för ca 4 000 år sedan som tamkatten blev en mer allmän företeelse.