Bildande av kristallina ämnen ur lösningar eller smältor.
Undersöknig av kristallstrukturer med hjälp av röntgendiffraktionsteknik.
Den vetenskapsgren som ägnar sig åt den geometriska beskrivningen av kristaller och deras inre struktur.
Proteiner förekommande hos någon bakterieart.
Kalciumsaltet av oxalsyra, förekommande som kristaller i urin och i vissa stenar (calculi).
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.
Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Ett vanligt förekommande onormalt hemoglobin, i vilket lysin ersätter en glutaminsyrarest i position 6 på betakedjorna. Denna avvikelse resulterar i en minskad plasticitet hos de röda blodkropparna.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Medel för kemisk rengöring, vanligtvis bestående av långkedjade alifatiska baser eller syror, vilka utövar sina rengörande (fettlösande) och antimikrobiella effekter genom ytverkan som hänger samman med medlens såväl hydrofila som hydrofoba egenskaper. Syn. detergentia.
En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.
Kalciumsalt av kolsyra (CaCO3). Ett luktfritt och smaklöst kristallint mineral (kalcit) som har stor utbredning i naturen och utgör huvudbeståndsdelen i kalksten. Det används terapeutiskt som fosfatbu ffert hos hemodialyspatienter och som kalciumtillskott.
Proteiner från någon arkeart.
En teknik med vars hjälp fasomvandlingar vid kemiska reaktioner kan studeras genom mätning av förändringar i värmeinnehåll. En likartad teknik är differentialtermisk svepkalorimetri (DSC). Syn. DTA.
En art extremt termofila, svavelreducerande arkebakterier. Den växer vid en temperatur på högst 95 grader C i marina, geotermiska områden.
Stenar som förekommer i njuren. Stenar som är för stora för att passera spontant kan variera i storlek från 1 cm till taggiga stenar som fyller njurbäckenet och njurkalkarna.
Kromatografimetod på icke-joniska geler utan hänsyn till det sätt på vilket preparatet urskiljs.
En familj anaeroba Methanococcales, vars medlemmar kan förflytta sig med hjälp av flageller. Dessa metanbildande organismer nyttjar koldioxid som elektronacceptor.
Enzymer som katalyserar omvandlingen mellan aldoser och ketoser. EC 5.3.1.
Ett släkte giftiga ormar av familjen Viperidae. Det finns ca 50 kända arter, som alla lever i de tropiska delarna av America och södra Sydamerika.
Gasers eller lösningars förmåga att utbreda sig från ett område med högre tryck eller koncentration till områden med lägre tryck eller koncentration. Diffusion är en viktig mekanism i samband med biologisk transport.
Ett sött, flytande näringsämne som produceras av bin från blomnektar. Nektaren mognas till honung genom inversion av nektarns sukros till fruktos och glukos. Honung har lågt pH och svagt antiseptiska egenskaper, och används ibland för behandling av brännsår och rivsår.
Insekter tillhörande familjen Apoidea, med världsomfattande utbredning. Av nektar från blommor framställer de honung som föda åt sina larver. De har giftgadd, och bistick kan hos överkänsliga personer ge upphov till svår allergisk reaktion.
Attribut till något som ger intryck av att vara estetiskt tilltalande eller njutbart.
En polymerisk elastomer med hög molekylvikt som erhålls ur mjölksaften (latex) från Hevea brasiliensis och andra träd och växter. Vid rumstemperatur kan ämnet sträckas till mer än sin dubbla längd och därefter snabbt återta sin ursprungliga längd och form. Syntetiskt gummi framställs ur olika kemiska ämnen, inklusive styren, akrylonitril, etylen, propylen och isopren.
Ett växtsläkte (gummiträd) inom familjen Euphorbiaceae (törelväxter) och ordningen Euphorbiales, underklassen Rosidae. Naturgummi erhålls huvudsakligen från Hevea brasiliensis, men även från några andra växter.
En (schematisk) beräkningsmetod bestående av en serie algebraiska formler och/eller logiska steg för lösning av ett givet problem.
Ett mjölkigt ämne som utsöndras via latexkanaler hos olika kautschukproducerande växter. Latex består av 25-35 % kautschuk, 60-75 % vatten, 2 % protein, 2 % harts, 1,5 % socker och ca 1 % aska. Gummi framställs genom att vattnet avlägsnas från latexen. Heveinproteiner (från släktet Hevea) är orsaken till latexallergi. Latexblandningar används som inerta bärare av antikroppar eller antigen i latexagglutinationstester.
Renad, alkaloid form av kokain med kraftig effekt. Den röks, injiceras intravenöst eller inmundigas. Bruk av crack leder till funktionsrubbningar i hjärt-kärlsystemet, det autonoma nervsystemet, det centrala nervsystemet och mag-tarmsystemet. Ordet "crack" härrör sig från det knastrande ljud ämnet ger ifrån sig när det antänds.