Ett opiumliknande, smärtstillande medel besläktat med morfin, men med svagare smärtstillande egenskaper och med svagt lugnande effekt. Det har även hostdämpande verkan.
Preparat som dämpar hostreflexen. De verkar centralt på det medullära hostcentret. Slemlösande medel, som också används vid hosta, verkar lokalt.
Analoger eller derivat av morfin.
Påvisande av droger eller läkemedel, såväl lagliga som olagliga, som missbrukats på något sätt. Urinprov är den vanligaste metoden.
Den huvudsakliga alkaloiden i opium och prototypen för smärtstillande och narkotiska opiater. Morfin har omfattande verkan i det centrala nervsystemet och på glatt muskulatur.
En mikroanalysteknik som kombinerar masspektrografi och gaskromatografi för såväl kvalitativ som kvantitativ bestämning av kemiska föreningar.
Separering av alkylgrupper från en förening.
Narkotiska eller opioida preparat, samt syntetiska eller halvsyntetiska medel som framkallar omfattande smärtlindring, dåsighet och svängningar i humöret. Den ändrade sinnesstämningen kan upplevas som behaglig, varför risk för missbruk kan föreligga. Prototypen för alla dessa preparat är morfin.
En opioid för smärtstillande bruk som erhålls från morfin. Den har kortare verkningstid än morfin.
Ett adrenergt, nervcellsblockerande läkemedel med effekter påminnande om dem hos guanetidin. Det utmärker sig dessutom genom att verka som substrat för ett polymorft cytokrom P-450-enzym. Individer med vissa isoformer av detta enzym har en defekt metabolisering av detta läkemedel och andra kliniskt viktiga preparat. De har vad som kallas debrisokin-4-hydroxylaspolymorfism.
Ett polymorft enzym som katalyserar hydroxyleringen av debrisokin. Det omsätter också ett flertal antidepressiva och neuroleptiska preparat. Enzymet uppvisar defekter hos ungefär 10% av befolkningen. EC 1.14.99.-.
Smärtstillande och hostdämpande medel. Det metaboliseras i levern av etylmorfin-N-demetylas och används som leverfunktionsindikator.
Plötslig och ljudlig utdrivning av luft ur lungorna genom en delvis stängd struphuvudöppning, efter inandning. Hostan är en reaktion på retningar i luftstrupe och luftrör och en skyddsmekanism för att rensa luftvägarna från främmande föremål och sekret.
En meperidin-"congen" (molekyl med alternativ struktur) som används mot diarré, ofta i kombination med atropin. I höga doser har substansen en verkan liknande morfinets. Dess icke-förestrade metabolit difenoxin har liknande egenskaper och används på samma sätt. Difenoxylat har liten eller ingen smärtstillande effekt.
D-isomeren av kodeinanalogen till levorfanol. Dextrometorfan har hög bindningsaffinitet i vissa delar av hjärnan, inklusive hostcentrum i förlängda märgen. Föreningen är en NMDA-receptorantagonist (N-metyl-D-aspartatreceptorer) och verkar som icke-kompetitiv kanalblockerare.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
Starkt beroende av morfin, såväl fysiologiskt som känslomässigt.
Studier av den kognitiva processen, dvs hur olika mentala engagemang bearbetas i hjärnan. Denna vetenskap omfattar delar av psykologin, datavetenskapen, filosofin och lingvistiken.
Reglerade, jonselektiva glykoproteiner som förflyttar sig genom membran. Den jonkanalstyrande stimuleringen kan utgöras av membranpotentialen, läkemedel, cytoplasmatiskt signalämne eller mekanisk belastning. Jonkanaler som utgör inbyggda delar av jonotropa neurotransmitterreceptorer räknas inte hit.
Blockering av små eller medelstora levervener pga icke-trombotiska subendoteliala ödem som kan utvecklas till fibros.
Spänningsberoende cellmembranglykoproteiner med selektiv genomsläpplighet för kalciumjoner. De benämns L-, T-, N-, P-, Q- och R-typer utifrån sin aktiverings- och inaktiveringskinetik, jonspecificitet och känslighet för läkemedel och toxiner. L- och T-typerna finns i hela det kardiovaskulära och det centrala nervsystemet, och de övriga typerna återfinns i nervvävnad.
Förvrängning av fakta eller döljande av avsikt.
Smärtstillande, febernedsättande derivat av acetanilid. Det har svaga antiinflammatoriska egenskaper och används som ett vanligt smärtstillande medel, men kan orsaka skador på lever, blodceller och nj ure.
Läkemedel med smärtstillande, febernedsättande och antiinflammatorisk verkan som inte binder till opioidreceptorer och inte klassificeras som narkotiska preparat.
Medel som lindrar smärta utan att orsaka medvetslöshet.
En amin med depressoreffekt, erhållen genom enzymatisk dekarboxylering av histidin. Histamin är en kraftig stimulerare av utsöndringen i magen, ger sammandragning av luftrörens glatta muskulatur, verkar kärlvidgande och tjänar som centralt verkande nervsignalsubstans.
Medel som selektivt binder till, men inte aktiverar histamin H1-receptorer, varvid verkan av endogent histamin blockeras. Till dessa medel räknas de klassiska antihistaminpreparaten som motverkar eller förhindrar histaminaktivitet vid omedelbar överkänslighet. De verkar i luftrören, kapillärerna och annan glatt muskulatur och används för att förebygga åksjuka, säsongssnuva och allergisk dermatit, samt som sömnmedel. Effekterna av blockering av H1-receptorer i det centrala nervsystemet är inte lika klarlagda.
En överdriven känsla av fysiskt och emotionellt välbefinnande som inte är uppenbart motiverad. Upprymdheten har vanligen en psykologisk bakgrund, men ses även som en följd av organisk hjärnskada eller förgiftningstillstånd.
Såväl fysiologiskt som känslomässigt beroende av heroin.
Ett anti-inflammatoriskt medel av icke-steroidtyp med smärtlindrande egenskaper som används för behandling av bl a reumatism och artrit.
Komplikation i diabetes till följd av svår insulinbrist i förening med en absolut eller relativ ökning av glukagonkoncentrationen. Den metaboliska acidosen orsakas av nedbrytning av fettförråden och därav följande höjning av nivåerna av fria fettsyror. Glukagonet påskyndar oxidationen av de fria fettsyrorna och frambringar överskott av ketonkroppar (ketos).
Cykliskt adenosinmonofosfat (adenosin-3',5'-vätefosfat). Det är en adeninnukleotid med en fosfatgrupp som förestrats mot sockerdelens 3'- och 5'-positioner. Det är en sekundär budbärare med avgörande intracellulär reglerfunktion som förmedlare av verkan av ett flertal hormoner, däribland epinefrin, glukagon och ACTH. Syn. cAMP.
Avsaknad av värme eller temperaturer märkbart under den normala.