En gulgrön gas med Cl2-molekyler, tillhörande halogengruppen bland grundämnena. Kemiskt tecken är Cl, atomnummer 17 och atomvikt 70.906. Gasen består av isotoperna Cl-15 och Cl-17. Den är starkt irriterande och kan orsaka dödligt lungödem. Klor används industriellt, som reagens i syntetisk kemi, för vattenrening och för framställning av klorkalk, som används som textilblekmedel.
Oorganiska föreningar, hos vilka klor utgör en del av molekylen.
Oskadliggörande av mikroorganismer genom upphettning, bruk av antiseptiska medel, antibakteriella preparat osv.
En halogen med kemiskt tecken Br, atomnummer 36 och atomvikt 79,904. Det är en flyktig rödbrun vätska med kväljande dunster. Den är frätande för huden och kan orsaka svår gastroenterit vid förtäring.
Behandling med ljuskänslighetsalstrande preparat, invärtes eller utvärtres, och påföljande ljusexponering.
En grupp närbesläktade heterogena kärnribonukleoproteiner av storleken 72-74 kD som deltar i RNA-spjälkning.
Preparat som är farmakologiskt inaktiva, men som vid exponering för ultraviolett strålning eller solljus omvandlas till en aktiv metabolit, som ger en för den sjuka vävnaden gynnsam reaktion. Dessa medel kan ges lokalt eller systemiskt och har använts för behandling av psoriasis och olika typer av tumörer.
Porfyriner med fyra metyl-, två etyl- och två propionsyrakedjor kopplade till pyrrolringarna.
En oxosyra av klor (HClO) med envärt klor som verkar som oxidations- eller reduktionsmedel.
Fenoler med en eller flera kloratomer i någon position.
Industrikemikalier som blivit utbredda miljögifter. Varje aroclor består av en blandning av klorinerade bifenyler (1200-serien) eller klorinerade terfenyler (5400-serien) eller båda (4400-serien). PCB är en aroclor. Aroclor är ett varumärke.
Avlägsnande av förorenande material, såsom radioaktivt eller biologiskt material, eller kemiska stridsmedel, från en person eller ett föremål.
Organiska föreningar av kol och väte, där en eller flera väteatomer ersatts av klor.
En art av släktet Calicivirus, ett RNA-virus som ger infektion hos katter. Smitta sker via luft och beröring. Syn. FCV.
Materia i ett aggregationstillstånd där molekylerna rör sig fritt och befinner sig på avstånd från varandra. Gaser expanderar så att de fyller det utrymme som finns till förfogande; de sprider sig och blandar sig lätt med andra gaser, och de har fasta förhållanden mellan volym, temperatur och tryck. Vid tillräckligt låga temperaturer eller högt tryck kondenserar gaser till vätskefas.
Ett släkte gisseltrådsförsedda inälvsprotozoer som är parasiter hos olika ryggradsdjur, inklusive människor. Till kännetecknen hör fyra par flageller från ett komplext system av axonem och cystor med ellipsoid eller äggform.
Nedbrytning med galvanisk ström, som t ex spjälkning av ett kemiskt ämne i lösning.
Räkning av antalet livsdugliga, isolerade bakterier, arkeceller eller svampceller eller -sporer på ett fast odlingsmedium. Varje koloni (dvs kolonibildande enhet) representerar avkomman av en enda inympad cell. Metoden används rutinmässigt av miljömikrobiologer för att bestämma antalet organismer i luft, föda och vatten, av kliniker för att mäta den mikrobiella belastningen på patienter, och vid antibiotikatestning.
Exponering för potentiellt skadliga kemiska, fysikaliska eller biologiska ämnen genom inandning.
Kemiska substanser som används i krig för att åstadkomma oreda, sjukdom eller död.
En art av Enterovirus som orsakar poliomyelit hos människor. Det finns tre serotyper (stammar).
Ett kolväte som används som lösningsmedel inom industrin. Det har använts som drivgas, som kylmedel och som lokalbedövningsmedel.
Ett enzym som katalyserar kloreringen av ett antal organiska molekyler, varvid bildas stabila kol-kloridbindningar. EC 1.11.1.10.
En klass av protozoer som vanligen lever som parasiter i tarmkanalens epitelceller, men som även påträffas i lever och andra organ. Organismerna finns hos såväl lägre som högre ryggradsdjur och omfatt ar två ordningar: Eimeriida och Eucoccidiida.
En grupp ickemetalliska, oftast elektronegativa grundämnen som bildar grupp 17 i det periodiska systemet.
Ett mått på en lösnings surhetsgrad.