Klatrin: Det viktigaste strukturella höljeproteinet i höljeklädda blåsor. Det har en nyckelroll i den intracellulära transporten mellan membranbärande organeller. Klatrin samverkar också med cytoskelettproteiner.Klatrin, tung kedja: Enheterna av tunga kedjor i klatrin.Klatrin, lätt kedja: Enheterna av lätta kedjor i klatrin.Monomera klatrinproteiner: En underordnad klass av klatrinbyggande proteiner som är monomerer.Klatrinhöljda blåsor: Blåsor som bildas när höljeförsedda gropar i cellmembranet tränger in och knoppas av. Ytan på dessa blåsor är täckt av ett fackverksliknande nät av proteinet klatrin. Kort efter avknoppningen försvinner dock klatrinhöljet, och blåsorna benämns endosomer.Täckta cellmembrangropar: Specialiserade områden på cellmembranet, bestående av gropar täckta med ett borstigt skikt av proteinet klatrin. Dessa gropar tjänar som ingångar för makromolekyler som bundits av cellytereceptorer. G roparna knoppas sedan av inåt i cytoplasman och bildar täckta vesiklar (blåsor).Adaptorproteinkomplex 2Adaptorproteiner, vesikulär transportEndocytos: Cellers upptag av extracellulära ämnen i membranbundna vakuoler eller mikroblåsor. Endosomer spelar en central roll för endocytos.Adaptorproteinkomplex alfaunderenheterAdaptoproteinkomplex 1Täckta vesiklar: Blåsor som bildas när täckta cellmembrangropar växer inåt och knoppas av. Blåsornas ytterskikt utgörs av ett fackverksliknande täcke av höljeproteiner, som t ex klatrin, höljeproteinkomplexproteiner e ller kaveoliner.AuxilinerEndosomer: Blåsor som bildas i cytoplasman när höljeförsedda blåsor ömsar sitt klatrinhölje. Endosomer innesluter makromolekyler som binds av receptorer på cellytan.trans-GolginätverkAdaptorproteinkomplex betaunderenheterHSC70-stressproteinerDynaminerAdaptorproteinkomplex muunderenheterAdaptorproteinkomplex gammaunderenheterAdaptorproteinkomplex 3ProteintransportVesicular Transport ProteinsProteinbindningTransferrinNötkreatur: Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.Golgiapparat: En packe tillplattade, små blåsor som medverkar i posttranslationsproduktionen och sorteringen av proteiner, genom att ta emot dem från det endoplasmatiska nätverket och vidarebefordra dem till sekretoriska mikrokärl, lysosomer eller cellmembranet. Proteiner förflyttas med hjälp av transportblåsor som knoppas av från det endoplasmatiska nätverket eller Golgiapparaten och smälter samman med Golgi, lysosomer eller cellmembranet.ADP-ribosyleringsfaktorer: Monomeriska GTP-bindande proteiner som ursprungligen påvisades som allosteriska aktivatorämnen för NAD(P)(+)-argenin-ADP-ribosyltransferas i den katalytiska subenheten av koleratoxin. De är engagerade i kärltransport och aktivering av fosfolipas D. EC 3.6.1.-.Membranproteiner: Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.Frysetsning: En avbildningsteknik, där celler fryses till mycket låga temperaturer och öppnas med diamantkniv för exponering av cellernas innerytor eller membran. Därefter frystorkas de för att ytbeståndsdelarna skall framträda, och med hjälp av skuggning kan så ytorna betraktas i elektronmikroskop. Metoden skiljer sig från frysfrakturering genom att inga frysskyddsmedel används, varvid sublimeringen av vatten ger etsade ytor.Cellmembran: Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.Dynamin IMolekylsekvensdata: Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.Arrestiner: Regulatorproteiner som undertrycker fosforylerade G-proteinmembranreceptorer, inklusive stavarnas och tapparnas fotoreceptorer och adrenerga receptorer.Fluorescensmikroskopi: Mikroskopering av prov färgade med fluorescent färgämne (vanligen fluoresceinisotiocyanat) eller av naturligt fluorescerande material, vilka avger ljus vid belysning med UV- eller blått ljus. Vid immunfluorescensmikroskopi utnyttjas antikroppar märkta med fluorescent färg.Aminosyrasekvens: Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.Hela-celler: Den första, kontinuerligt odlade cellinjen av humana, maligna celler, vilka kom från ett livmoderhalskarcinom hos "Henrietta Lacks". Cellerna används för virusodling och testning av cancerpreparat.TransportblåsorNervvävnadsproteinerFosfoproteinerRekombinanta fusionsproteinerAdaptorproteinkomplex sigmaunderenheterBärarproteiner: Proteiner som transporterar specifika ämnen i blodet eller genom cellväggar.Adaptorproteinkomplex deltaunderenheterElektronmikroskopi: Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.Aminosyramönster: Vanliga proteinstrukturer, sammansatta av enkla kombinationer av angränsande, sekundära strukturer.Transkriptionsfaktor AP-2Makromolekylära substanser: Föreningar och molekylkomplex som består av ett stort antal atomer och som i allmänhet är mer än 500 kD. I biologiska system kan makromolekylära ämnen åskådliggöras med elektronmikroskopi och särskiljas från organeller genom avsaknaden av membranstrukturer.HSP70-stressproteiner: En klass molekylära chaperoner som finns både hos prokaryoter och ett flertal avdelningar av eukaryota celler. Det föreligger bevis för att dessa proteiner kan samverka med polypeptider i ett antal olika uppbyggnadsförlopp, så att bildande av icke-funktionella strukturer förhindras.Proteinstruktur, tertiärKaveoler: Invändiga/utvändiga cellmembranstrukturer rika på glykosfingolipider, kolesterol och fettbundna höljeproteiner, verksamma vid endocytos, transcytos och signalöverföring. Kaveolerna (caveolae; "små gro ttor") kan anta olika former, alltifrån öppna gropar till slutna blåsor. Kaveolhöljena består av kaveoliner (eng. caveolins).CellinjeADP-ribosyleringsfaktor 1: En substans som deltar i regleringen av den intracellulära transporten genom att modulera samverkan mellan höljeproteiner och organellmembran på ett tidigt stadium i det sekretoriska förloppet. Den in går i höljeproteinkomplex I.Bindningsplatser: De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.Grönfluorescerande proteiner: Analoger och derivat av det grönfluorescerande proteinet från Aequorea victoria, vilka avger ljus (fluorescens) vid bestrålning med UV-ljus. De används i rapportgener i samband med genetisk teknik. Ett antal mutanter som avger ljus i andra färger eller är pH-känsliga har framställts.COS-celler: Cellinje från den afrikanska grönapan som används för transfektion och kloning.