Organiska syror innehållande karboxylgruppen -COOH, inklusive aminosyror och fettsyror. Karboxylsyra används både som klassbenämning och som suffix.
En klass aminosyror med sluten ringstruktur.
Derivat av etylen, en enkel, organisk gas av biologiskt ursprung, med många industriella och biologiska användningsområden.
2-azetidinkarboxylsyra. En prolinanalog som stökiometriskt kan ersätta prolin och orsaka produktion av onormala proteiner med störd biologisk verkan.
Kemiska föreningar som fås vid reaktion mellan en syra och en alkohol under avgång av vatten. Estrar har oftast behaglig lukt och används som smak- eller luktämnen, eller som lösningsmedel.
Den inbördes placeringen av atomer, atomgrupper eller joner i en molekyl, samt antal, typ av och plats för kovalenta bindningar.
En klass av enzymer som katalyserar klyningen av C-C, C-O och C-N, och andra bindningen på andra sätt än genom hydrolys eller oxidation. EC 4.
Spektroskopimetod för mätning av det magnetiska momentet hos elementärpartiklar, så som atomkärnor, protoner eller elektroner. Tekniken har kliniska tillämpningar i form av NMR-tomografi (magnetisk resonanstomografi).
Spektrofotometri i det infraröda området, oftast för kemisk analys genom mätning av absorptionsspektra baserade på molekylers rotations- eller vibrationsenerginivåer.
En mikroanalysteknik som kombinerar masspektrografi och gaskromatografi för såväl kvalitativ som kvantitativ bestämning av kemiska föreningar.
Ketoner är en klass organiska ämnen som typiskt består av en karbonylgrupp och två kolvätegrupper. Vid reduktion bildas alkoholer.
Aromatiska kolväten som erhålls vid destillation av stenkolstjära.
Vanligt konserveringsmedel i livsmedel som motverkar svamptillväxt. I levern binds det till glycin och utsöndras som hippursyra.
Vätskekromatografimetoder som har högt ingångstryck, hög känslighet och hög hastighet.
Organiska föreningar som generellt innehåller en aminogrupp (-NH2) och en karboxylgrupp (-COOH). Tjugo alfaaminosyror är de subenheter som polymeriseras till proteiner.
Föreningar med femgrenad ring av fyra kol och en syreatom. De är aromatiska heterocykliska föreningar. Den reducerade formen är tetrahydrofuran.
Enzymer som katalyserar klyvning av kol-kolbindningar på annat sätt än genom hydrolys eller oxidation. Till denna undergrupp hör dekarboxylaser, aldehydlyaser och oxo-syralyaser. EC 4.1.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Ett mått på en lösnings surhetsgrad.
Omvandling av en öppen kolvätekedja till en sluten ring. Syn. cyklisering.
En stor klass organiska föreningar med radikalen -CHO, som oxideras till syror och reduceras till alkoholer. Aldehyder anges med prefixen oxo- eller formyl-, eller med suffixen -al, -dial, -trial osv.
Kemisk förändring av en exogen substans i ett biologiskt system. Förändringen kan innebära en inaktivering av ämnet eller produktion av en aktiv metabolit från en inaktiv ursprungsförening. Omvandling en kan vara icke-syntetisk (oxidation-reduktion, hydrolys) eller syntetisk (glukuronidbildning, sulfatkonjugation, acetylering, metylering). Metabolisk detoxikation och eliminering räknas också hit.
Alkylföreningar med en hydroxylgrupp. De klassificeras efter kolatomens förhållande: primära alkoholer (R-CH2OH), sekundära (R2-CHOH), tertiära (R3-COH).
En analysmetod som används för att bestämma ett kemiskt ämne utifrån dess massa med hjälp av någon form av masspekrometer.
Organiska föreningar med en -CO-NH2-radikal. Amider erhålls från syror genom ersättning av -OH med -NH2 och från ammoniak genom ersättning av H med en acylgrupp.
Oorganiska eller organiska derivat av P(OH)3. Oorganiska salter kallas fosfonater (fosfiter). Föreningens tautomeriska form är fosfonsyra.
Påskyndande av en kemisk reaktion genom medverkan av en särskild reaktorsubstans, katalysator.
En klass enzym som katalyserar oxidation-reduktionreaktioner med aminosyror. EC 1.4.-.
Bicykliska, heteroaromatiska föreningar bestående av 2,3-bensopyrrol.
Påvisande av droger eller läkemedel, såväl lagliga som olagliga, som missbrukats på något sätt. Urinprov är den vanligaste metoden.
Den typiska tredimensionella formen av en molekyl.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Kemiska föreningar som lösta i vatten ger vätejoner eller protoner; vars väte kan ersättas av metaller eller basiska radikaler; som vid reaktion med baser bildar salter och vatten (neutralisering).
En grupp pyridoindolföreningar. Alla sammanbindningar mellan pyridin och indolets femuddiga ring tillåts, likaså derivaten av dessa föreningar.
Teoretiska framställningar som efterliknar kemiska processer eller fenomen. Simuleringarna inkluderar bruk av matematiska beräkningar, datorer och annan elektronisk utrustning.
En grupp bredspektrumantibiotika som först isolerades från Cephalosporium acremonium, en svamp i medelhavsområdet. De innehåller en betalaktamdel, tia-azabicyklo-oktenkarboxylsyra, även kallad 7-amino cefalosporansyra.
CS2. En färglös, brännbar och giftig vätska. Den används som lösningsmedel och har irritationsdämpande och anestetiska egenskaper, men används inte som bedövningsmedel. Vätskan är mycket giftig, med uttalade CNS-, hematologiska och dermatologiska verkningar.
Avlägsnande av en karboxylgrupp, oftast som koldioxid, från en kemisk förening.
Salt eller estrar av ättiksyra, där den yttersta väteatomen ersatts av en metall, som t ex kopparacetat Cu(CH3COO)2, eller en radikal, som t ex etylacetat CH3COOC2H5.
Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.
En grupp cykliska, alifatiska kolväten.
Encelliga, prokaryota mikroorganismer som i allmänhet har fast cellvägg, som förökar sig genom celldelning och som uppvisar i huvudsak tre former: rund, avlång eller stavliknande, och spiralform. Någr a arter har särskilda rörelseorgan, flageller.
Salter och estrar av bensoesyra med antibakteriella och svampdödande egenskaper. De används som konserveringsmedel i farmaceutiska preparat, kosmetika och livsmedel.
Kemiska föreningar som erhålls genom borttagande av en vattenmolekyl från något ämne, isynnerhet en syra. Anhydrider av baser är oxider, och av alkoholer eter.
Cellmembranglykoproteiner som är selektiva för kloridjoner.
En aminosyra, bildad genom ringslutning av leucin. Den har cytostatiska och immunsuppressiva egenskaper och antitumörverkan.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Olösliga polymerer av tyrosinderivat som ger hud, hår och fjädrar en mörk färgnyans, vilken skyddar mot solbränna. Karotener bidrar till gula och röda färgnyanser.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Instabila kolisotoper som sönderfaller under avgivande av strålning. Kolatomer med atomvikterna 10, 11 och 14-16 är radioaktiva kolisotoper.
Spjälkning av ett kemiskt ämne genom tillägg av en vattenmolekyl.
Omättade kolväten av typen Cn-H2n, betecknade med ändelsen -en.
Ett medel mot Schistosoma som i stort sett ersatts av hykanton, och under senare tid av praziquantel.
Enzymer som katalyserar hydrolys av estrar av karboxylsyra under bildande av alkohol och en karboxylsyraanjon.
Kromatografi på tunna lager av adsorbenter i stället för i kolonn. Det adsorberande medlet kan vara aluminiumoxid, kiselgel, silikater, träkol eller cellulosa.
En växtart (tomat) inom familjen Solanaceae, ursprungligen från Sydamerika, som odlas allmänt för sin ätliga, köttiga, oftast rödaktiga frukt.
Ett bredspektrumantibiotikum bestående av 6-fluoronaftyridinon (fluorokinoloner) och strukturellt besläktat med nalidixinsyra.
Derivat av kapronsyra.
En grupp cykliska, alifatiska kolväten med den allmänna formeln R-C5H9.
En lätt kedja i CD98-antigen som, när den bildar en heterodimer med den tunga kedjan i CD98-antigen, övergår till ett protein som förmedlar natriumoberoende transport av aminosyror av L-typ.
alfa,alfa-dipyridyl. Används som reagens för bestämning av järn.
Ett kolväte med tricyklisk brygga.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos växter.
En grupp cykliska, alifatiska kolväten som ingår i bl a vissa antitumörpreparat.
Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.
Oorganiska föreningar härrörande från saltsyra och innehållande en Cl-jon.
En essentiell, grenad aminosyra som är viktig för hemoglobinbildning.
Tillämpning av medicinsk vetenskap i rättsfall.
Organiska föreningar av uteslutande kol och väte som bildar en sluten ring och kan vara alicykliska eller aromatiska.
Ringföreningar med andra atomer än kol i kärnorna.
Kemisk teknik som utnyttjar reaktionsuppsättningar, för lösningar eller fastfassyntes, för att skapa molekylära bibliotek för analys av kemiska föreningar i stor skala.
En grupp föreningar erhållna ur ammoniak genom utbyte av väte mot organiska radikaler.
En grupp organiska föreningar som bildas genom utbyte av en eller fler väteatomer i hydrazin mot alkyl- eller arylgrupper.
Föreningar baserade på kolväteradikalen C6H5CH2-.
Derivat av ättiksyra med en eller fler fluoratomer. De är nästan luktfria, svårupptäckta och mycket stabila. Syran i sig, liksom derivaten som bryts ned till syra i kroppen, är mycket giftiga, med fördröjd, konvulsiv verkan.
En klass av syror med en ringstruktur, i vilken åtminstone en atom utgörs av annat än kol.
En icke-essentiell aminosyra som främst påträffas i gelatin och sidenfibroin och som används terapeutiskt som näringstillskott. Den fungerar även som en snabb, blockerande nervsignalsubstans.
De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.
En generisk samling tvåvärda alkoholer (divätealkoholer) med hydroxigrupperna (-OH) sittande på olika kolatomer. De utgörs av sega vätskor med hög kokpunkt i förhållande till molekylvikten.
Heterocykliska, aromatiska, organiska föreningar med allmän kemisk formel C7H6N2.
En grupp derivat av naftyridinkarboxylsyra, kinolinkarboxylsyra eller nalidixinsyra.
Negativt laddade atomer, radikaler eller atomgrupper som vandrar till anoden eller den positiva elektroden (pluspolen) vid elektrolys.
De flyktiga delar av ämnen som uppfattas av luktsinnet.
Den molekylära utformningen av läkemedel för specifika ändamål (såsom DNA-bindning, enzymhämning, verkan mot tumörer osv), baserad på kännedom om molekylära egenskaper, som t ex funktionella gruppers aktivitet, molekylgeometri, elektronstruktur och information om analoga molekyler. Läkemedelsdesign bygger på datorstödd molekylär modelleringsteknik och omfattar inte farmakokinetik, dosanalys eller analys av läkemedelsadministrering.
Fraktionering av ett förgasat prov genom avskiljning mellan en rörlig gasfas och en fast fas i kolonn. Det finns två typer: gas-fastfaskromatografi och gas-vätskekromatografi.
Koppling av en hydroxylgrupp till en förening i en position där den inte tidigare funnits.
Kromatografimetoder som bygger på vätska som rörlig fas.
En kedja av processer genom vilka levande organismer bryter ned miljöföroreningar, organiskt avfall, bekämpningsmedel samt implanterade material.
Polymerer eller oligomerer framställda från någon akrylsyraester, vilka används i ett flertal kemitekniska produkter.
En grupp föreningar med benso(c)pyridinets heterocykliska ringstruktur. Ringstrukturen är typisk för den grupp av opiumalkaloider som innehåller papaverin.
Stabila kolatomer med samma atomnummer som grundämnet kol, men med annan atomvikt. C-13 är en stabil kolisotop.
Estrar av kanelsyra. Oktylmetoxycinnamat används som UV-filter i solkrämer.
En familj av sammanfogade kolväteringar ur stenkolstjära som verkar som intermediärer i diverse kemiska reaktioner och används vid framställning av kumaron-indenhartser.
Salter och estrar av krotonsyra.
Förfarande för omvandling av en syra till ett alkyl- eller arylderivat. Oftast är det frågan om en reaktion mellan en syra och en alkohol, med spår av någon mineralsyra som katalysator, eller reaktion mellan en syraklorid och en alkohol. Förestring kan även åstadkommas genom enzymatisk verkan.
Salter av glykolsyra (hydroxiättiksyra).
Ett cefalosporinantibiotikum som ges intravenöst eller intramuskulärt. Det är verksamt mot de flesta vanliga grampositiva och gramnegativa mikroorganismer, är en kraftfull hämmare av Enterobacteriacea e och är motståndskraftigt mot den hydrolytiska verkan av betalaktamaser. Preparatet har god effekt vid många infektioner och har hittills inte uppvisat några allvarliga bieffekter.
Förekomsten av strukturella skillnader hos vissa kemiska föreningar, fast föreningarna har samma elementära sammansättning.
En icke-essentiell aminosyra som finns i riklig mängd i kroppsvävnaderna och deltar i många ämnesomsättningsprocesser. Det syntetiseras från glutaminsyra och ammoniak och är den viktigaste kvävekällan i kroppen, och en viktig energikälla för många celler.
En grupp föreningar som är derivat av 2-amino-2-metylpropansyra.
Cykliska, alifatiska kolväten, hos vilka tre eller fler kolatomer i varje molekyl är förenade i en ringstruktur, där var och en av ringens kolatomer är bunden till två väteatomer eller alkylgrupper. De enklaste medlemmarna är cyklopropan (C3H6), cyklobutan (C4H8), cyklohexan (C6H12) och derivat av dessa, såsom metylcyklohexan (C6H11CH3).
Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).
En färglös, något viskös vätska som används som skumdämpande eller vätmedel. Det används även som lösningsmedel i ytskyddspreparat, vaxer och oljor, och som råmaterial till mjukgörare.
Undersöknig av kristallstrukturer med hjälp av röntgendiffraktionsteknik.
En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.
In- och utandning av cannabisrök.
Ett icke-metalliskt grundämne med kemiskt tecken C, atomnummer 6 och atomvikt 12,011. Kol kan förekomma i olika allotropa former, som t ex diamant, kol och grafit.
En grupp ickemetalliska, oftast elektronegativa grundämnen som bildar grupp 17 i det periodiska systemet.
8-hydroxiderivaten hämmar olika enzymer, och deras halogenerade derivat används bl a topikalt mot infektion, trots att de är neurotoxiska.
Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.
Mekaniska eller kemiska medel som förstör spermier i de manliga könsorganen och blockerar spermaalstringen.
En lågenergidragningskraft mellan väte och annat grundämne. Den spelar stor roll för bestämning av egenskaperna hos vatten, proteiner och andra föreningar.
Någon i en rad av separationsmetoder för att skilja närbesläktade ämnen i en blandning, baserade på skillnader i ämnenas affinitet för två olika media, varav ett (den rörliga fasen) är vätskeformat och det andra fast (porös substans eller gel). Den hastighet med vilken de olika ämnena förflyttar sig i den rörliga fasen beror på lösligheten (i en vätskefas) eller gastrycket (i en gasfas) och affiniteten för det fasta mediet.
Glykosider av glukuronsyra, vilka bildas av reaktionen mellan uridindifosfatglukuronsyra och vissa endogena eller exogena ämnen. Produktionen av glukuronider är viktig för detoxifieringen av läkemedel, steroidutsöndring och bilirubinomsättningen via en mer vattenlöslig förening, som kan elimineras i urin och galla.
Ett växtsläkte i familjen araliaväxter.
Salter och estrar av smörsyra.
Enzymer som katalyserar bildandet av acyl-CoA-derivat. EC 6.2.1.
Ett släkte blommande växter i den norra tempererade zonen. Arten A. thaliana används för växtgenetiska studier.
En enzymutlöst kemisk förändring i organiska föreningar som sker utan tillgång till syre. Vid processen bildas etanol eller mjölksyra och frigörs energi.
Den gravitationsstyrda tillväxtriktningen hos växter, vilken medför att rötter växer nedåt, med dragningskraften (positiv gravitropism), medan groddblad och skjälk växer uppåt, mot dragningskraften (negativ gravitropism), oberoende av växtens läge. Växthormonerna auxin, abskisinsyra och gibberelliner, samt kalcium, tycks ha viktiga funktioner i växternas gravitropiska orienteringsförmåga.
Slutna blåsor av fragmenterat endoplasmatiskt nätverk som bildas när leverceller eller -vävnad säras genom homogenisering. De kan vara släta eller ojämna.