Ett imidazolderivat med brett antimykotiskt spektrum. Medlet hämmar biosyntesen av sterolen ergostol, en viktig beståndsdel i svampcellmembran. Dess verkan leder till ökad membranpermeabilitet och uppluckring av membranbundna enzymsystem.
En omfattande klass av spänningsberoende, kalciumaktiverade kaliumkanaler. MaxiK-kanaler aktiveras antingen genom membrandepolarisering eller ökning av intracellulärt Ca(2+). De är av avgörande betydelse för reglering av kalcium och elektrisk signalering i en rad olika vävnader.
Cellyteglykoproteiner som uppvisar selektiv genomsläpplighet för kaliumjoner. Det finns åtminstone åtta större grupper av K-kanaler, med dussintals olika underenheter.
En grupp läkemedel som verkar genom att hämma kaliumflödet genom cellmembraner. Kaliumkanalblockad förlänger verkningspotentialtiden. Kaliumkanalblockerare används som antiarytmimedel och kärlvidgande medel.
Restpeptid med 37 aminosyror isolerad från skorpionen Leiurus quinquestriatus hebraeus. Det är ett nervgift som hämmar kalciumaktiverade kaliumkanaler.
En kraftigt neurotoxisk polypeptid i honungsbiets (Apis mellifera) gift. Den består av 18 aminosyror med två disulfidbryggor och ger upphov till överretbarhet med kramper och andningsförlamning som fö ljd.
Reglerenheter i högkapacitets-kalciumaktiverade kaliumkanaler.
Ett grundämne tillhörande alkalimetallerna. Det har kemiskt tecken K och atomnummer 19. Atomvikten är 39,10. Kalium är den dominerande katjonen i den intracellulära vätskan i muskelvävnad och mellan andra celler. Kaliumjonen är en kraftig elektrolyt och spelar en avgörande roll i regleringen av vätskevolym och upprätthållande av vatten-elektrolytbalansen.
Porbildande underenheter av högkapacitets-kalciumaktiverade kaliumkanaler. De bildar tetramerer i cellmembran.
Ett bakteriehämmande medel för lokalt bruk i form av olika salter. Det används i sårkompresser och vid infektioner i munhålan, och kan även ha verkan mot svamp. Men det kan ge upphov till hudsår.
Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.
Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).
Reglerade, jonselektiva glykoproteiner som förflyttar sig genom membran. Den jonkanalstyrande stimuleringen kan utgöras av membranpotentialen, läkemedel, cytoplasmatiskt signalämne eller mekanisk belastning. Jonkanaler som utgör inbyggda delar av jonotropa neurotransmitterreceptorer räknas inte hit.
Medel som ökar kalciuminflödet i stimulerbara vävnaders kalciumkanaler. Detta leder till kärlsammandragning i vaskulär, glatt muskulatur och hjärtmuskelceller, samt stimulerar till frisläppande av ins ulin från pankreascellöarna. Därför kan vävnadsselektiva kalciumagonister motverka hjärtsvikt och endokrinologiska störningar. De har främst använts för experimentella studier i cell- och vävnadskultu ter.
En grupp föreningar som används i såväl läkemedel som bekämpningsmedel.
Den fysiologiska vidgningen av blodkärl genom avslappning av kärlens glatta muskulatur.