Tyreotropin, även känt som thyroid-stimulating hormone (TSH), är ett hormon som produceras och secretes av pitutaryt glandet i hypofysen. Det har en viktig roll i regleringen av tyroida glandets funktion genom att stimulera produktionen och frisättningen av tyroidhormonerna, triiodotyronin (T3) och thyroxin (T4). Tyreotropinverksamheten kontrolleras av ett negativt feedback-mechanism där höga nivåer av T3 och T4 i blodet hämmar sekretionen av tyreotropin.
Autoantikroppar som binder till receptorn för tyreoideastimulerande hormon (TSH) på sköldkörtelepitelceller. Autoantikropparna härmar TSH, vilket leder till okontrollerad produktion av sköldkörtelhormon, typisk för Graves sjukdom.
Tyreotropinreceptorer (TSH-receptorer) är proteiner som finns på ytan av thyroida celler och binder till tyreotropinhormon (TSH), som sekretetas från adenohypofysen i hypofysen. När TSH binder till sin receptor aktiveras en signaltransduktionsväg som leder till ökat celltillväxt och hormonproduktion i thyroida cellerna, vilket resulterar i ökad produktion av tyreoideahormoner, triiodtyronin (T3) och tetrajodtyronin (T4).
"En sköldkörtel är en endokrin drift som producerar och sekreterar tyreoideahormoner, inklusive triiodthyronin (T3) och thyroxin (T4), vilka reglerar metabolism, tillväxt och utveckling hos ryggradsdjur."
Glykoproteiner som förekommer i blod (antikroppar) och andra vävnader. De klassificeras utifrån struktur och verkan i fem klasser (IgA, IgD, IgE, IgG och IgM).
Det dominerande immunglobulinet i normalt humanserum.
Tyroxin är en hormon som produceras och utsöndras av sköldkörteln, och som spelar en viktig roll för kroppens ämnesomsättning, tillväxt och development. Tyroxin består av tyrosin och fyra jodatomer, och är ett av de två huvudsakliga hormonen i sköldkörteln, tillsammans med triiodtyronin (T3).
IgA utgör 15-20% av människans serumimmunglobuliner, huvudsakligen i form av polymerer med 4 kedjor. Hos andra däggdjur dominerar dimerer. Sekretoriskt immunglobulin A är det vanligaste immunglobulinet i sekret.
En immunglobulinklass med mykedjor. IgM kan fixera komplement. Beteckningen har givits pga den höga molekylvikten; ursprungligen benämndes proteinet makroglobulin.
Ett kliniskt syndrom som beror på minskad utsöndring av sköldkörtelhormon från sköldkörteln. Det leder till minskad ämnesomsättning och i sin svåraste form till ansamling av mukopolysackarider i huden som i sin tur ger myxödem. En medfödd form, kretinism, medför störningar i den intellektuella och fysiska utvecklingen.
Hypertyreos med diffus, hyperplastisk struma, till följd av produktion av antikroppar mot receptorn för tyreoidea-stimulerande hormon (TSH-receptorn).
En sköldkörtelfunktionstest är en medicinsk undersökning som mäter aktiviteten och kapaciteten hos sköldkörteln att producera hormoner, vanligtvis tyroxin (T4) och triiodotyronin (T3), samt stimulerande hormonet thyreoidea-stimulerande hormon (TSH) från hypofysen, för att bedöma sköldkörtelns funktionella status och hjälpa till att diagnostisera eventuella endokrina störningar eller sjukdomar, såsom hypotyreos eller hypertyreos.
Ett immunglobulin G som ofta hittas i blodet hos personer med hypertyreos. Det stimulerar sköldkörteln under en längre tid än tyrotoxin och kan ge upphov till hypertyreos hos nyfödda pga överföring via moderkakan.
Tyreotropin, även känt som thyroid-stimulating hormone (TSH), är ett hormon som produceras och secreteras av adenohypofysen, en del av hypofysen, i regleringen av tyroida hormonproduktion. TSH stimulerar tyroida körteln att producera triiodotyronin (T3) och thyroxin (T4), två tyreoida hormoner som är involverade i reguleringen av bland annat ämnesomsättning, hjärt-kärlsystemet och nervsystemet. Betaunderenheten refererar till en standardiserad måttenhet för TSH-hormonkoncentration i blodet.
Sköldkörtelhormoner är hormoner som produceras och secreteras av sköldkörteln (till exempel tyroxin och triiodotyronin), vilka spelar en viktig roll i regleringen av kroppens metabolism, tillväxt och utveckling.
Trijodtyronin (T3) är en aktiv tyroida hormon som produceras i sköldkörteln och har en viktig roll i regleringen av kroppens metabolism, tillväxt och utveckling.
Viktiga beståndsdelar av immunglobulinmolekyler. De utgör de större av de två typerna av polypeptidkedjor som svarar för de olika immunglobulinernas biologiska och immunologiska egenskaper. De skiljer sig åt, beroende på vilken Ig-klass de kommer från, innehåller mellan 450 och 600 aminosyrarester per kedja, och har molekylvikter mellan 51 och 72 kD. Varje immunglobulinmolekyl har två tunga och två lätta kedjor.
Hyperthyreos är ett tillstånd där sköldkörteln (glandula thyroidea) överproducerar tyroidhormoner, vilket leder till en ökad metabolism i kroppen. Det kan orsaka symptom som nervositet, viktminskning, hjärtklappning och svettighet.
Immunglobulinberedningar för intravenös tillförsel som huvudsakligen innehåller immunglobulin G (IgG). De används för behandling av en rad sjukdomar, förknippade med minskade eller onormala immunglobulinnivåer, inkl. AIDS hos barn, primär hypergammaglobulinemi, SCID (svår kombinerad immundefekt), cytomegalovirusinfektioner hos patienter med transplantat, kronisk lymfocytisk leukemi, Kawasakisyndromet, neonatalinfektioner och idiopatisk trombocytopen purpura.
Ett icke-metalliskt grundämne i halogengruppen med kemiskt tecken I, atomnummer 53 och atomvikt 126,90. Det är ett essentiellt ämne i näringsomsättningen, särskilt viktigt för syntes av sköldkörtelhormon. I lösning har det infektionshämmande egenskaper och används topiskt.
Tyreoglobulin är ett glykoprotein som produceras i sköldkörteln och fungerar som en viktig del i produktionen av tyroida hormoner, T3 och T4. Det lagras i sköldkörtelns kolloid och kan mätas i blodet som ett markör för sköldkörtelsjukdomar, särskilt differencialdiagnostiskt vid diffus tyroidit eller olika former av sköldkörtelcancer.
Gener som kodar för immunglobulinernas lätta och tunga kedjesegment. De lätta kedjornas gensegment betecknas L-V (variabel), J ("joining"; sammankopplande) och C (konstant). De tunga kedjesegmenten har dessutom en mångfalds- eller spridningsgen D ("diversity"). Varje segment kodar för vissa aminosyror, och alla har olika nukleotidsekvenser. Generna sätts ihop genom ett anmärkningsvärt blandande av segment under B-cellernas mognande.
Tyreotropinfrisättande hormon (TSH) är ett hormon som produceras och secreteras av hypofysens framlob (adenohypofysen) och styr produktionen och sekretionen av tyroida hormoner (T3 och T4) från sköldkörteln.
Polypeptidkedjor, bestående av 211 till 217 aminosyrasekvenser, som kan isoleras från immunglobuliner och som har en molekylvikt av ca 22 kD. Det finns två huvudtyper av lätta kedjor, kappa och lambda, vilka hos människa förekommer ungefär i förhållandet 60% till 40%. Båda kedjor består av linjärt upprepade, likartade, men inte identiska, segment av ca 110 aminosyrarester. I varje segment lägger en disulfidbindning grunden till en tätt veckad, 60-delad slinga eller domän. Angränsande domäner länkas med mindre tätveckade regioner. Båda de lätta kedjorna innehåller två sådana domäner. Två lätta och två tunga kedjor utgör en immunglobulinmolekyl, men båda lätta kedjor i ett Ig är av samma typ.
Ett hemprotein som katalyserar oxidationen av jodradikalen till jod, med påföljande jodering av många organiska föreningar, i synnerhet proteiner. EC 1.11.1.8.
Sjukdomstillstånd beroende på medfödd brist på sköldkörtelhormon, vilket yttrar sig i dvärgväxt och outvecklad mental förmåga, muskel- och mjukvävnadsdystrofi, samt nedsatt basal ämnesomsättning. Motsvarande icke-medfödd bristsjukdom kallas myxödem.
Sköldkörtelsjukdomar är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd som drabbar sköldkörteln och påverkar dess funktion, vilket kan leda till hormonella störningar i kroppen.
En av immunglobulinernas lätta kedjor, med en molekylvikt av ca 22 kD. Dessa kedjor utgör ungefär 60% av samtliga lätta kedjor och kan identifieras såväl serologiskt som genom sina specifika aminosyrasekvenser.
Preparat som används för att behandla hypertyreoidism genom att minska överproduktionen av sköldkörtelhormon.
Thyroxine-binding globulin (TBG) är ett protein som transporterar thyroxin (T4), ett tyreoideahormon, i blodet. Det syntetiseras i levern och har en hög affinitet till T4 samt till det aktiva tyreoideahormonet triiodothyronin (T3) och den reversibla växlingshormonen reverse T3 (rT3). TBG binder ungefär 75 % av de totala T4-nivåerna i blodet. Variationer i TBG-nivåerna, som orsakas av genetiska faktorer eller sjukdomar, kan påverka mängden fria T4 och T3 i cirkulationen och därmed också stära om tyreoideahormonernas funktion.
Ett immunglobulin som är kopplat till mastceller.
Förändringar i produktionen av tyreoidea- och sköldkörtelstimulerande hormoner, vilket ofta liknar hypotyreos, hos eutyroida patienter med andra sjukdomar, som t ex diabetes mellitus eller skrumplever.
Instabila isotoper av jod som sönderfaller och avger strålning. Jodatomer med atomvikter mellan 117 och 139, med undantag av I-127, är radioaktiva jodisotoper.
Det dominerande immunglobulinet i exokrina sekret, så som mjölk, andningsvägarnas och tarmarnas slem, saliv och tårar. Den kompletta molekylen (ca 400 kD) består av två IgA-enheter med fyra kedjor, en sekretorisk komponent och en J-kedja.
Den del av immunglobulinmolekylen (antikroppen), vars aminosyrasekvens och -sammansättning kan variera, som ger antikroppen dess antigenspecificitet och som antas utgöra bindningsplatsen för antigenet. Den återfinns vid Fab-fragmentets N-ände och omfattar såväl hypervariabla områden (komplementära regioner) som ramområden.
Graves' oftalmopati, även känt som Graves' ögonsjukdom eller Basedows sjukdom av ögon, är en autoimmun ögonsjukdom som ofta förekommer hos personer med Graves' sjukdom, en autoimmun hypertiroidism. Sjukdomen orsakas av överbildning av T-celler och B-celler, vilket leder till överproduktion av tyreoideastimulerande hormon (TSH-receptorantikroppar) och inflammation i kringögonskissan.
En liten, oparig körtel belägen i sella turcica (turksadeln, i gropen på ovansidan kilbenet). Den står i förbindelse med hypotalamus via en kort stjälk.
Antikroppar riktade mot kroppsegna antigener, dvs mot normala vävnadsdelar.
Tunga kedjor i Fab- och Fc-fragmenten hos immunglobulin M, med en molekylvikt av ca 72 kD. De har ungefär 57 aminosyrarester ordnade i fem domäner och fler oligosackaridgrenar och högre kolhydratinnehåll än de tunga kedjorna på IgG.
Propylthiouracil är ett läkemedel som används för att behandla överskott av sköldkörtelhormoner (hyperthyroidism) orsakade av Graves sjukdom eller giftstruma. Det fungerar genom att hämma produktionen av tyroxin och triiodotyronin, två hormoner som produceras i sköldkörteln. Läkemedlet ges ofta tillsammans med betablockerare för att hantera symtomen på hyperthyroidism under behandlingen.
Sjuklig förstoring av sköldkörteln.
Sköldkörteltumörer är onkologiska tillstånd som kännetecknas av oregelbunden och excesiv celldelning i sköldkörteln, med potentialen att invadera omgivande vävnader eller sprida sig till andra delar av kroppen.
De immunglobulinklasser som återfinns hos någon djurart. Hos människor finns det nio klasser som vandrar i fem olika grupper vid elektrofores. Var och en av dem består av två lätta och två tunga proteinkedjor, och varje grupp har sina utmärkande strukturella och funktionella egenskaper.
En av de lätta kedjorna hos immunglobuliner, med en molekylvikt av ungefär 22 kD. De utgör ca 40% av alla lätta kedjor och kan identifieras såväl serologiskt som genom sina specifika aminosyrasekvenser.
Myxedem är ett tillstånd som orsätts av allvarlig och långvarig hypotyreos, eller underaktivitet av sköldkörteln, vilket leder till ansamling av slemmiga substans i hud och vävnader, ger upphov till ödem och förändringar i utseende och funktion.
Adenohypophyse hormones refer to the chemical messengers produced and released by the adenohypophysis, which is the anterior part of the pituitary gland. These hormones play crucial roles in regulating various bodily functions, including growth and development, metabolism, stress response, and reproductive processes. The main types of adenohypophyse hormones are:
Perchlorates är ett samlingsnamn för salter och estrar av perklorsyra (HClO4). De är starkt oxiderande ämnen och används inom medicinen som desinfektionsmedel, till exempel i ögondroppar. Perchlorater kan också förekomma som miljöföroreningar från industriella processer och militära explosioner. Långvarig eller hög exponering för perchlorater kan störa sköldkörtelfunktionen och orsaka hypotyroidism.
Immunkemiskt test eller påvisande av ett ämne med serologiska eller immunologiska metoder. Vanligtvis tjänar det undersökta ämnet som antigen både för antikroppsproduktion och för antikroppsmätning.
Ett resultat av jodisering av monojodtyrosin. I samband med sköldkörtelhormonbiosyntesen kopplas dijodtyrosinrester till andra monojodtyrosin- eller dijodtyrosinrester så att T4- eller T3-sköldkörtelhormon bildas (tyroxin och trijodtyronin).
Ett immunglobulin som svarar för mindre än 1% av Ig-mängden i plasma. Det finns på cellmembranet på många cirkulerande B-lymfocyter.
Thyrotropin Alfa, också känt som humant rekombinant thyreotropin (hjRT), är ett syntetiskt hormon som används inom medicinen för att diagnostisera sköldkörtelrelaterade sjukdomar. Det efterliknar naturligt förekommande thyreotropin, eller TSH (thyroid-stimulating hormone), som produceras i hypofysen och styr produktionen av tyroxin (T4) och triiodotyronin (T3) i sköldkörteln. Thyrotropin Alfa används som ett diagnostiskt verktyg för att utvärdera sköldkörtelns funktion, särskilt när man misstänker hypotyreos (underväckt sköldkörtel).
Tyreoideahormonresistens är ett sällsynt tillstånd där kroppen är resistant mot de hormoner som produceras och secreteras av sköldkörteln, trots normala eller ökade nivåer av tyreoideahormoner i blodet. Detta leder till en kompensatorisk ökning av TSH (tyreotropin) secretion från hypofysen för att upprätthålla euthyroidism, men kan i vissa fall leda till hypo- eller hyperthyroida symtom. Diagnosen ställs genom att utesluta andra orsaker till ökad TSH och genom att påvisa en resistens mot tyreoideahormoner på cellnivå.
Hormoner producerade av hypofysen, inkl. den främre loben (adenohypofysen), den bakre loben (neurohypofysen) och den dåligt definierade mittloben. Strukturellt består de av små peptider, proteiner och glykoproteiner. De styrs av nervsignalsubstanser eller neuroendokrina signalämnen (hypotalamushormoner) från hypotalamus, samt av återsignallering från målorganen i form av t ex binjurebarkhormoner, androgener och östrogener.
Tyreotoxicosis är ett tillstånd orsakat av överskottet av thyroxin (T4) och triiodothyronin (T3) hormoner i kroppen, som frisätts från sköldkörteln. Detta kan inträffa på grund av olika medicinska orsaker, till exempel en överfungerande sköldkörtel (graviditet, autoimmuna sjukdom eller godartad tumör) eller som ett resultat av intag av för mycket thyroxin i form av läkemedel. Tyreotoxicosis kan leda till symptom såsom hjärtklappning, svettningar, viktminskning, irritabilitet och sömnlöshet.
Prolaktin är ett hormon som produceras och secreteras av främre delen av hypofysen, en liten körtel som ligger i hjärnan. Det primary funktionen är att stimulera produktionen av bröstmjölk under amningsperioden hos kvinnor. Men prolaktinet har också andra funktioner i både kvinnors och mäns kroppar, såsom påverkan på immunsystemet, benstoffskiftet och beteende.
Den del av immunglobulinmolekylen (antikroppen), vars aminosyrasekvens är oföränderlig inom en immunglobulinklass. Den ger immunglobulinet dess biologiska specificitet och är i stort artspecifik. Området omfattar C-änden av de lätta kedjorna och tre fjärdedelar eller mer av de tunga kedjorna, hela Fc-fragmentet och C-änden av Fab-fragmentet.
Kristalliserande fragment bestående av karboxiändarna av båda de tunga kedjorna, länkade med disulfidbindningar. Fc-fragmenten svarar för antikropparnas effektorfunktioner (komplementfixering, cellmembranbindning och transport genom moderkakan).
Oorganiska, binära föreningar med jod eller jodjonen.
Lymfoida celler, även kallade B-celler, verksamma i det humorala immunförsvaret. B-cellerna är kortlivade och bildas i stora mängder i människokroppen. De har fått sitt namn pga likheten med celler fr ån fåglarnas bursa. Vid stimulering producerar B-cellerna antikroppar, dock endast av en sort, som sprids i kroppsvätskorna.
Förstorad sköldkörtel innehållande avgränsade noduler.
Ett tioureylen-antityroidpreparat som hämmar bildandet av tyroidhormon genom att störa bindningen av jod till tyrosylrester av tyroglobulin. Detta sker genom störning av oxidationen av jod och jodotyrosylgrupper till följd av blockering av peroxidas.
Hashimoto's sjukdom, även kallad Hashimoto's thyroidit, är en autoimmun sjukdom där kroppens immunförsvar angriper och skadar sköldkörteln, vilket orsakar underaktivitet av sköldkörteln (hypotyreos).
Ett tyreoideahämmande imidazolpreparat. Karbimazol metaboliseras till metimazol, som har den tyreoideahämmande effekten.
Genetisk omfördelning av B-lymfocyten som medför en substitution i den typ av fast område för tunga kedjor som uttrycks. Detta möjliggör ett ändrat effektorsvar, medan den specifika antigenbindningen (det variabla området) förblir oförändrad. De flesta klassbyten sker genom DNA-omkastning, men sådana kan även inträffa på RNA-nivå.
Tunga kedjor i Fab- och Fc-fragmenten hos immunglobulin G, med en molekylvikt av ca 51 kD. De innehåller ungefär 450 aminosyrarester ordnade i fyra domäner och har en oligosackaridkomponent med kovalent bindning till Fc-fragmentet. Gammakedjorna hos de fyra undergrupperna av IgG är inte identiska, men liknar varandra mer än de liknar andra immunglobuliners tunga kedjor.
Antigenbindande enheter bestående av en komplett lätt kedja och ungefär en halv tung kedja, hoplänkade med disulfidbindningar. Fab innehåller den antigenbindande plats som är en del av det variabla området på immunglobulinmolekylen.
Stabila jodatomer med samma atomnummer som grundämnet jod, men med avvikande atomvikt. Den enda naturligt förekommande jodisotopen är I-127.
En hypofysfunktionstest är ett medicinskt undersökningsförfarande som används för att utvärdera om hypofysen, en grundläggande hormonproducerande Drummond i hjärnan, fungerar korrekt. Testet inkluderar ofta att mäta nivåerna av olika hormoner i blodet under specifika förhållanden, till exempel efter en provoceringsprövning med syntetiska hormoner, för att se om hypofysen svarar normalt och producerar tillräckliga mängder hormoner.
Immunglobulinfragment i fraktioner av lätta kedjor hos sekretoriskt immunglobulin A eller polymert immunglobulin M i förhållandet en J-kedja per IgA-dimer eller per IgM-pentamer. J-kedjan är en polypeptid med molekylvikt av ca 17 kD, vars uppgift är att antingen binda samman globulinets komponenter eller föra globuliner genom membran.
Autoimmune tyreoiditis är en medicinsk term som refererar till en grupp sjukdomar där kroppens immunsystem angriper och skadar sköldkörteln (tyreoidean). Detta orsakar inflammation och kan leda till förändringar i tyreoideahormonnivåerna. De två vanligaste formerna av autoimmun tyreoidit är Hashimotos sjukdom och Graves sjukdom.
Cykliskt adenosinmonofosfat (adenosin-3',5'-vätefosfat). Det är en adeninnukleotid med en fosfatgrupp som förestrats mot sockerdelens 3'- och 5'-positioner. Det är en sekundär budbärare med avgörande intracellulär reglerfunktion som förmedlare av verkan av ett flertal hormoner, däribland epinefrin, glukagon och ACTH. Syn. cAMP.
"Ett immunglobulinfragment är en del av ett antikroppsmolekylt som bildas när ett immunglobulin (Ig) proteinet spjälkas upp av enzymet kallas för proteas. Dessa fragment kan innefatta Fab-fragan som binder till antigenet eller Fc-fragmentet som interagerar med cellulära receptorer och komplementproteiner."
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Tyreoidektomi är ett medicinskt begrepp som refererar till en kirurgisk procedure där hela sköldkörteln (tyreoidea) tas bort. Denna operation utförs vanligtvis för att behandla sjukdomar som påverkar sköldkörteln, såsom giftstruma eller sköldkörtelcancer. Efter operationen kan patienten behöva livslång hormonersättning med tyroxin (T4) och/eller trijodtyronin (T3), beroende på hur mycket av sköldkörteln som har tas bort.
Immunglobulinallotyper refererer til den unikke sammensætning af immun globulin (antistoffer) gener, som findes i et individ's genotype og deres korresponderende fenotype, dvs. de proteiner, der udtrykkes på basis af disse gener. Immunglobuliner er proteiner, der produceres af B-celler og Plasmacytter for at identificere og neutralisere fremmede stoffer som bakterier, virusser og andre patogener.
Alfakedjan av hypofysglykoproteinhormoner (tyrotropin, follikelstimulerande hormon, luteiniserande hormon) och koriogonadotropin. Hos en och samma art är alfaunderenheterna av dessa fyra hormoner identiska. Glykoproteinhormonernas funktionella särdrag bestäms av de unika betaunderenheterna. Båda underenheter, icke-kovalent bundna heterodimerer, är nödvändiga för fullständig biologisk verkan.
Den medicinska beteckningen 'Poly-Ig-receptor' (polyungarbindningsreceptor) avser en typ av receptor som finns på ytan av vissa celler, särskilt B-celler och epitelceller i slemhinnor. Denna receptor binder till flervalens immunoglobulin A (IgA), ett protein som är en del av det adaptiva immunförsvaret. När Poly-Ig-receptorn binder till IgA transporteras den genom epitelcellerna och utsöndras i slemhinnor, där den hjälper till att förhindra infektioner genom att neutralisera patogener som annars skulle kunna tränga in i kroppen.
En polypeptid som utsöndras av adenohypofysen (främre hypofysloben). Tillväxthormon, eller somatotropin, stimulerar till mitos, celldifferentiering och celltillväxt. Artspecifika tillväxthormoner har framställts på syntetisk väg.
Sköldkörtelhormonreceptorer, beta (THRB) är en typ av receptor som binder till thyroxin (T4) och triiodotyronin (T3), två typer av sköldkörtelhormoner. När de aktiveras genom att binda till sina respektive ligander, reglerar de genuttryck och cellulära processer som påverkar tillväxt, differentiering och metabolism i kroppen. Genetiska mutationer i THRB kan leda till endokrina sjukdomar som exempelvis Graves sjukdom och resistens mot sköldkörtelhormoner.
Tumörer som primärt uppstår i eller bildas som metastaser i hypofysen. De flesta hypofystumörer är adenom, vilka indelas i icke hormonproducerande och hormonproducerande former. De hormonproducerande klassificeras vidare utifrån den hormontyp de utsöndrar. Hypofysadenom kan även beskrivas genom färgningsegenskaper (basofila adenom, acidofila adenom och kromofoba adenom). Hypofystumörer kan utöva tryck på angränsande vävnadsstrukturer, inkl. hypotalamus. flera kranialnerver och synnervskorsningen. I det senare fallet kan dubbelsidig, temporal halvsyn uppstå.
Ett segment av immunglobulinerna hos möss och människor, där det variabla områdets gener uppströms förenas med dem hos det konstanta området nedströms (en viktig del av mekanismen bakom antikroppsvariationen). I den lätta kedjans hopkopplingsområde återfinns de gener som kodar för aminosyrorna 96 och 107.
Immunglobuliner framkallade av bakteriella antigena komponenter.
Grundämne, tillhörande de sällsynta jordartsmetallerna, med kemiskt tecken Dy, atomnummer 66 och atomvikt 162.50. Det är en silvervit metall som ffa används i saltform.
Thiouracil är ett syntetiskt läkemedel som används för att behandla överskott av sköldkörtelhormoner (hyperthyroidism) genom att hämta ned produktionen av dessa hormoner i sköldkörteln. Det är ett anti-tyreoideum och verkar genom att störa jodomsättningen som behövs för att producera tyroxin (T4) och trijodotyronin (T3), två viktiga hormoner som produceras i sköldkörteln. Thiouracil ges vanligen per oral och kan användas tillsammans med andra läkemedel för att behandla hyperthyroidism före en möjlig kirurgisk behandling eller radiojodterapi.
Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.
Ett viktigt gonadotropin som utsöndras av adenohypofysen. Luteiniserande hormon reglerar produktionen av steroider hos testiklarnas och äggstockarnas interstitialceller. LH-vågen hos kvinnor före ägglossning sätter igång ägglossningen och efterföljande luteinisering av follikeln (äggblåsan). Hormonet består av två icke-kovalent bundna underenheter, alfa och beta. Inom en art förekommer alfaenheten vanligtvis hos tre hypofysära glykoproteinhormoner (TSH, LH och FSH), men betaenheten är unik och förmedlar sin biologiska specificitet.
En medicinsk ablation är en behandlingsmetod som innebär att avlägsna, förstöra eller ställa ur funktion på ett specifikt vävnads- eller cellsammanhang, ofta med hjälp av energikällor som laser, radiofrekvens, kyla (kryoablation) eller värme (termisk ablation). Ablationsbehandling används inom olika medicinska områden såsom kardiologi, onkologi och neurologi för att behandla olika sjukdomszustånd som exempelvis hjärtrytmrubbningar, godartade tumörer eller cancer.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Adenohypophysis, även känt som framloben eller anteriorhypofysen, är den anteriora (främre) delen av hypofysen, en endokrin glandula belägen i basen av hypotalamus i hjärnan. Adenohypofysen producerar och sekreterar sex olika typer av hormoner: tillväxthormon (GH), prolaktin (PRL), adrenokortikotrop hormon (ACTH), thyreoideastimulerande hormon (TSH), folikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH). Dessa hormoner reglerar en rad fysiologiska processer i kroppen, inklusive tillväxt och utveckling, metabolism, immunförsvar och reproduktion.
Det aggregat som bildas när antigen- och antikroppsmolekyler förenas. Vävnadsskador till följd av avsättning av stora antigen-antikroppskomplex orsakar immunkomplexsjukdomar.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Tyroxinbindande protein (TBP) är ett transportprotein som binder till och transporterar tyroxin (T4), ett thyroidhormon, i blodet. Det hjälper också till att reglera frisättningen av T4 till celler i kroppen.
Subakut tyreoidit, även känd som De Quervain tyreoidit, är en sjukdom som orsakas av en inflammation i sköldkörteln. Den uppstår vanligtvis efter en infektion i övre luftvägarna och berör främst kvinnor mellan 20 och 50 år. Sjukdomen karaktäriseras av smärta, rodnad och ömhet i halsområdet, trötthet, feber och försämrad stämning. Diagnosen ställs vanligen genom blodprover och ultraljud. Behandlingen består oftast av antiinflammatoriska läkemedel och ibland kortikosteroider. I de flesta fall leder behandlingen till en fullständig återhämtning, men i vissa fall kan sjukdomen leda till permanent sköldkörtelsvikt.
Ett viktigt gonadotropin som utsöndras från adenohypofysen (främre hypofysen). Follikelstimulerande hormon (FSH) stimulerar produktionen av könsceller (gametogenesen) och deras stödceller, så som äggstockarnas granulosaceller och testiklarnas sertoliceller och leydigceller. FSH består av två icke-kovalentbundna underenheter, alfa och beta. Inom en art är alfaenheten vanlig i de tre hypofysglykoproteinhormonerna TSH, LH och FSH, men betaenheten är unik och utövar sin specifika biologiska verkan. Syn. FSH.
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.
'Receptorer, antigen, B-celler' är tre relaterade begrepp inom immunologin som tillsammans utgör en viktig del av den adaptiva immunresponsen.
Ett adenokarcinom i sköldkörteln, där tumörcellerna bildar folliklar.
Mätning av radioaktivitet i hela människokroppen.
Myeloma proteiner är monoklonala immunglobuliner eller fragment av dessa, som överproduceras och ackumulerar sig i serum eller urin hos patienter med multipelt myelom, en malign tumör av plasma cells.
Tillståndet som följer på föreningen av en äggcell och en sädescell, då ett embryo eller foster växer i kroppen.
Radioimmunanalys (RIA) är en typ av laboratorietest som använder radioaktivt märkt antigen eller antikropp för att bestämma koncentrationen av ett specifikt protein eller substans i en biologisk provbildning. Detta görs genom att blanda tillsammans provet med en känd mängd av den radioaktivt märkta substansen och en antikropp som binder till samma proteinet eller substansen. Genom att mäta hur mycket av den radioaktiva substansen som binds kan man bestämma koncentrationen av det ursprungliga proteinets eller substansens koncentration i provet. RIA används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att upptäcka och mäta små mängder av specifika molekyler i blod, urin och andra biologiska vätskor.
Minskad eller utebliven utsöndring av en eller flera hormoner från hypofysens framlob, inkl. LH, follikelstimulerande hormon, somatotropin och kortikotropin. Bristen kan bero på kirurgiska ingrepp eller strålbehandling, icke-sekretoriska tumörer, metastastumörer, infarkt, hypofysapoplexi, infiltrerande eller granulomatösa processer, eller andra tillstånd.
Egenskap som gör att antikroppar kan reagera med vissa antigena determinanter och inte med andra. Specificiteten beror på kemisk sammansättning, fysikaliska krafter och bindningsplatsens molekylära st ruktur.
"Heavy chain" refers to the large, structural unit of an antibody (immunoglobulin) molecule, which plays a crucial role in antigen binding and is composed of several domains including the variable (V) domain and constant (C) domains. The heavy chain, along with the light chain, contributes to the formation of the antigen-binding site and determines the antibody's class or isotype. There are five classes of heavy chains (alpha, gamma, delta, epsilon, and mu), which correspond to the five classes of antibodies: IgA, IgG, IgD, IgE, and IgM.
Somatisk hypermutation är ett naturligt fenomen som sker inne i vårt immunsystem och leder till att antikroppsmolekyler (immunglobuliner) muterar och blir mer varierade. Detta hjälper kroppen att effektivt bekämpa olika typer av främmande ämnen, såsom bakterier och virus.
Serum som innehåller antikroppar. Det erhålls från djur som immuniserats genom injektion av antigen eller genom infektion med mikroorganismer, bärande på antigenet.
Sköldkörtelinflammation, eller tyreoidit, är en entzündlig reaktion i sköldkörteln som kan orsakas av olika faktorer, inklusive infektion, autoimmunitet och skada under operation.
Avsiktlig stimulering av värdens immunsvar. Aktiv immunisering innebär tillförsel av antigen eller immunologiska adjuvantia. Passiv immunisering innebär tillförsel av immunsera eller lymfocyter eller deras produkter (t ex transferfaktor, immun-RNA) eller transplantation av immuncellproducerande vävnad (tymus eller benmärg).
En Plasmacytom är en ovanlig cancerform som karaktäriseras av onormal proliferation (överdriven celldelning) och accumulering av plasma cells (en typ av vit blodcell) i vävnaden, ofta i benet. Plasmacytomer producerar monoklonala immunoglobulin (proteiner som är en del av vår immunförsvar) som kan leda till höga nivåer av protein i blodet och urinen. I ett senare stadium kan cancerformen utvecklas till multipelt myelom, en mer allvarlig form av plasma cell tumör.
Tumörsjukdomar, inflammationer, infektioner eller andra sjukdomstillstånd i hypotalamus. Kliniska symtom är aptitstörningar, störningar i det autonoma nervsystemet, sömnstörningar, beteenderubbningar beroende på funktionsstörningar i det limbiska systemet, och neuroendokrina störningar.
Koriongonadotropin, även känt som human koriongonadotropin (hCG), är ett hormon som produceras av den syncytiotrofoblastala skiktet i den tidiga graviditetsvävnaden hos däggdjur. Det spelar en viktig roll i underhåll och kontinuerlig tillväxt av befruktade ägget efter att det har implanterats i livmodern, genom att signalera till kroppen att fortsätta producera progesteron och estradiol från gulkropparna. Dessutom förhindrar hCG att menstruationen skall inträffa och stödjer därmed fortlöpande graviditeten. Hos människor kan koriongonadotropinet upptäckas i urinen eller blodet cirka 10 dagar efter befruktningen, och nivåerna ökar snabbt under de första veckorna av graviditeten. Det används också som markör vid graviditetstester
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Cellinje från äggstockar på kinesisk hamster, Cricetulus griseus. Arten är omtyckt för cellgenetiska studier eftersom den har ett litet antal kromosomer. Cellinjen har kunnat användas till modellsyste m för studier av genetiska förändringar i odlade däggdjursceller.
Tunga kedjor i Fab- och Fc-fragmenten hos immunglobulin D, med en molekylvikt av ca 64 kD. De innehåller ungefär 500 aminosyrarester ordnade i fyra domäner, och har en oligosackariddel som är kovalent bunden till Fc-fragmentet.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Ett område på ett segment av genen för immunglobulinets tunga kedja hos B-cellen, där rekombination (omfördelning) kan äga rum, och som deltar i isotyp- eller allotypväxling och immunsvarets mognadsprocess. Ig-klassbytesområden förekommer på gener för kodning av de tunga kedjorna hos samtliga fem immunglobuliner.
Material som används i textilier, möbler, plastprodukter osv för att hindra att dessa brinner. De kan i många fall avges till omgivningen och orsaka allergier eller annan skada.
Tunga kedjor i Fab- och Fc-fragmenten hos immunglobulin A, med en molekylvikt av ca 58 kD. De innehåller ungefär 470 aminosyrarester ordnade i fyra domäner, och har en oligosackariddel som är kovalent bunden till Fc-fragmentet.
Sköldkörtelhormonreceptorer är proteiner som bindningsställen för thyroida hormoner, som produceras och secretaras av sköldkörteln, och som reglerar metabolism, tillväxt och development i kroppen.
Halogenated biphenyls refer to a group of organic compounds that consist of two phenyl rings linked by a single bond, with one or more halogen atoms (such as chlorine or bromine) attached to the rings. These compounds were widely used in electrical insulating fluids and coolants until it was discovered that some of them are persistent environmental pollutants and can have harmful effects on human health and the environment. A well-known example is polychlorinated biphenyls (PCBs), which have been banned in many countries due to their toxicity and environmental persistence.
Adenom. Godartad tumör, vars celler bildar tydligt körtelliknande strukturer eller härrör från körtelepitel.
Immunglobulinmolekyler (proteiner), vars specifika aminosyrasekvenser får dem att reagera endast med de antigen som utlöste deras syntetisering i celler i lymfocytserien (i sht plasmaceller), eller me d närbesläktade antigen. Antikroppar klassificeras efter sitt sätt att verka: agglutininer, hemolysiner, opsoniner, precipitiner m fl.
Antikroppar som reagerar med enskilda determinanter (idiotoper) i den variabla regionen av andra antikroppar.
Hypofyshormon som stimulerar utsöndringen av adrenokortikosteroider och främjar tillväxten av binjurebark. Det återfinns också i urin hos kvinnor och i serum hos dräktiga ston. Hormonet är en enkelkedjad polypeptid av 39 aminosyror, av vilka de 24 första är gemensamma för all arter. Denna sekvens av 24 aminosyror sägs stå för peptidens biologiska aktivitet, medan den återstående sekvensen av 15 aminosyror antas vara nödvändig för immunologisk specificitet.
Unika, genetiskt reglerade determinanter på antikroppar, vars specificitet är begränsad till en enda proteingrupp (t ex en annan antikroppsmolekyl eller ett enstaka myelomprotein). Idiotypen tycks representera antigeniciteten hos det antigenbindande området på antikroppen och ha samma genetiska förutbestämdhet. De idiotypiska determinanterna har lokaliserats exakt till det variabla Ig-området på båda polypeptidkedjorna.
Allmän benämning på medlemmarna av en underfamilj av Muridae. Fyra vanliga släkten är Cricetus, Cricetulus, Mesocricetus och Phodopus.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
Sjukdomstillstånd i den främre eller bakre hypofysen som oftast yttrar sig som överproduktion eller underproduktion av hypofyshormoner. Vävnadsförändringar i hypofysen kan även förorsaka kompression av synnervskorsningen och andra angränsande strukturer.
Serumglobuliner som vandrar i gammaområdet vid elektrofores. Gammaglobuliner betraktades tidigare som synonyma med immunglobuliner, eftersom de alla flesta immunglobuliner är gammaglobuliner. Men då vissa immunglobuliner uppvisar elektroforetisk alfa- och betarörlighet har denna syn fått ge vika.
Immunglobuliner producerade som svar på virala antigen; de omfattar alla klasser av immunglobuliner, framkallade av alla viruskomponenter.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
Förhöjda nivåer av prolaktin i blodet, vilket kan vara associerat med amenorré och galaktorré. Vanliga orsaker kan vara prolaktinom, medicineringseffekter, njursvikt, granulomatösa tillstånd i hypofysen, samt störningar som motverkar hypotalamus blockering av prolaktinfrisättning.
"En sekreterisk komponent är ett protein eller peptid som aktivt transporteras genom cellmembranet till ytan av en cell, där det kan verka som en receptor, en enzym eller bidra till cellens kommunikation med andra celler eller sin omgivning."
En hälsoundersökning av nyfödda är en gründlig medicinsk undersökning som utförs på ett nyfött barn inom de första 72 timmarna efter födseln, med syfte att upptäcka eventuella fysiska avvikelser, missbildningar eller abnormaliteter, och därmed möjliggöra tidig diagnostik, behandling och intervention om så behövs.
Specifika organs eller kroppssystems funktionsduglighet hos foster. Hos människor kan denna vanligtvis mätas genom analys av fostervatten, som t ex uppskattning av fostrets lungutveckling genom påvisande av ytaktiva ämnen från lungorna.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
En immunologisk bristsjukdom med extremt låga nivåer av alla gammaglobulinklasser i blodet.
"Antikroppsbildning, eller immunrespons, är en process där B-celler producerar specifika proteiner, kallade antikroppar, för att bekämpa främmande ämnen som intränger i kroppen, såsom virus och bakterier."
I medicinen kan "organstorlek" referera till det fysiska utrymmet eller volymen som ett visst organ tar upp inne i kroppen. Detta mäts ofta i centimeter (cm) för längd och bredd, och i kubikcentimeter (cm3) eller gram (g) för volym respektive vikt. Organens storlek kan variera beroende på en rad faktorer, inklusive ålder, kön, genetiska faktorer och olika hälsotillstånd. I vissa fall kan avvikande organstorlekar vara ett tecken på patologi eller sjukdom.
Ett endokrint system av nervceller, nervtrådar, endokrin vävnad och blodkärl som producerar och släpper ut hypofyshormoner i cirkulationssystemet.
Kemiska ämnen som har specifik, reglerande inverkan på ett eller flera organs funktioner. Ursprungligen avsågs ämnen som utsöndrades av olika endokrina körtlar och transporterades med blodet till målorganen. Begreppet har dock utvidgats till att även omfatta ämnen som inte produceras av de inre körtlarna, men som har liknande effekter.
Immunglobulin G (IgG) är en typ av antikropp som produceras av B-celler i samband med immunförsvarets respons mot främmande ämnen, såsom bakterier och virus. IgG delas vidare upp i fyra underklasser: IgG1, IgG2, IgG3 och IgG4.
"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."
"Sensitivitet och specificitet är två viktiga begrepp inom diagnostisk medicin, där sensitivitet definieras som sannolikheten för ett positivt testresultat bland de individer som har sjukdomen, medan specificitet definieras som sannolikheten för ett negativt testresultat bland de individer som inte har sjukdomen."
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Den tunna, gula mjölken som avsöndras från mjölkkörtlarna under graviditeten och förlossningen innan laktationen börjar. Vätskan består av immunologiskt aktiva ämnen, vita blodkroppar, vatten, protein, fett och kolhydrater. Syn. kolostrum.
Ett släkte av familjen Muridae omfattande elva arter. C. migratorius, grå hamster eller armensk hamster, och C. griseus, kinesisk hamster, är de två arter som används mest i biomedicinsk forskning.
Molekyler på ytan av en del B-lymfocyter, T-lymfocyter och makrofager som känner igen och binder till Fc-delen på immunglobulinmolekyler.
"Polyklorerade bifenyler (PCB) är en grupp av klororganiska föreningar som består av 209 olika konstitutionella isomerer, alla med en bifenylstruktur där upp till tio kolatomerna är klorinerade. De var i stor skala använda under 1900-talet inom elektro- och industrisektorer på grund av deras isolerande, eldfasta och oljeframskrivande egenskaper. PCB är mycket stabila och har lång livslängd i miljön, vilket har lett till att de ackumulerats i levande organismer och människor. De är kända för sina toxiska effekter, såsom störningar av det endokrina systemet, nervsystemet och immunförsvaret, och är klassificerade som cancerogena av IARC."
Passiv immunisering refererer til en type af immunitet, der opnås ved at give en individ antibodies eller cellulære komponenter med immunologisk aktivitet fra en anden kilde, i stedet for at udvikle sin egen immunitet gennem direkte kontakt med en patogen. Dette kan opnås på to måder:
Metod för att mäta effekterna av biologiskt verksamma ämnen i in vivo- eller in vitromodeller under kontrollerade forhållanden. Syn. bioassay eller biologiska metoder.
Ytområden på antikroppar som reagerar med antigeners determinantområden. De bildas av delar av de variabla områdena i immunglobulinernas Fab-fragment.
"BALB/c mus är en inavlad musstamma som används vid försök inom biomedicinsk forskning, känd för sin homogeniska genetiska bakgrund och svarsreaktion på olika typer av stimuli."
En elakartad cancerform kännetecknad av bildande av talrika, oregelbundna, fingerliknande utskott av fibröst stroma, täckta av ett lager neoplastiska epitelceller.
Spädbarn som är högst 1 månad gammalt.
En teknik som kombinerar proteinelektrofores och dubbel immundiffusion. Under processen separeras först proteiner med gelelektrofores (vanligtvis agaros), för att därefter synliggöras genom immundiffusion av specifika antikroppar. En distinkt, elliptisk precipitinbåge framträder för varje protein som påvisas med antisera.
Cellyteproteiner som med hög affinitet binder follikelstimulerande hormon och utlöser intracellulära processer som påverkar cellers beteende.
Ordnad omlagring av B-lymfocyters variabla genregioner, vilket bidrar till en mångfald antikroppar. Omfördelningen äger rum under den omogna B-lymfocytens första differentieringsstadium.
Ordnad omfördelning av B-lymfocyters variabla genregioner, som kodar för immunglobulinkedjorna och därmed bidrar till antikroppsmångfald. Omlagringen sker under den omogna B-lymfocytens differentieringsfas.
Hydrokortison är ett syntetiskt glukokortikoid hormon som används för att behandla inflammation och immunsystemsreaktioner i kroppen. Det fungerar genom att minska produktionen av substanser i kroppen som orsakar inflammation och undertrycka immunsvaret. Hydrokortison kan användas för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, inklusive astma, eksem, ledinflammationer, autoimmuna sjukdomar och allergiska reaktioner. Liksom andra glukokortikoider kan hydrokortison orsaka biverkningar som ökad aptit, viktuppgång, sömnlöshet och svaghet om det används under längre tid eller i höga doser.
Liten, avgränsad massa i sköldkörteln som kan vara neoplastisk eller en icke-neoplastisk missbildning. Den saknar inkapsling och körteluppbyggnad. Sköldkörtelknutor är ofta godartade, men kan vara elakartade. Bildning av knutor kan leda till nodulär struma (knölstruma).
Staphylococcus aureus protein A (SpA) är ett ytprotein hos den grampositiva bakterien Staphylococcus aureus, som bidrar till bakteriens virulens genom att hämma värdimmunsvaret. SpA kan binda till Fc-regionen av mänskliga IgG-antikroppar och till den första variabla regionen (VH3) på deras antikroppsarm, vilket resulterar i blockering av opsonisering, fagocytos och komplementaktivering. Detta gör det svårare för värden att bekämpa infektionen.
En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).
Ett enzym som katalyserar hydrolys av cykliskt AMP till adenosin-5´-fosfat. Enzymet är utbrett i djurvävnad och kontrollerar nivån av intracellulärt cykliskt AMP. Det har också verkan på 3´,5´-cyklisk t IMP och 3´,5´-cykliskt GMP. EC 3.1.4.17.
"Får är ett domesticerat djur som tillhör fågel familieskapet, och är känt för sin ullproduktion. De hålls ofta inom jordbruk för att producera ull, kött och skinn."
En grupp enzymer med verkan på en rad olika substrat, inkl fenoler, alkoholer, aminer och fettsyror. De är läkemedelsmetaboliserande enzymer som katalyserar konjugering av UDP-glukuronsyra till ett antal olika endogena och exogena föreningar. 2.4.1.17.
Ett organ i övre delen av bukhålan, rikt på blodkärl.
Analysmetod för vävnadsantigener, antingen direkt, genom konjugering av antikroppar med fluorescensfärg, eller indirekt, genom framställning av antigen-antikroppskomplex, som sedan märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar. Provet undersöks därpå i fluorescensmikroskop.
Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till eukaryota celler, ofta med syfte att introducera en specifik gen så att cellen kan producera ett protein som kodas av den genen. Detta kan göras för forskningsändamål, till exempel för att studera proteinet och dess funktion, eller för medicinska ändamål, till exempel för att ersätta en defekt gen hos en patient med ärftlig sjukdom. Transfektion kan ske med olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viralvektorbaserad transfektion.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
Vita blodkroppar som bildas i kroppens lymfvävnad. Cellkärnan är rund eller äggformad, med oregelbundet hopklumpat kromatin, medan cytoplasman är typiskt blekblå med azurofila (om befintliga) korn. De flesta lymfocyter kan klassificeras som T- eller B-celler (inklusive undergrupper). De som inte passar in någon av de två huvudgrupperna kallas nollceller.
En medicinsk definition av 'Plasmaceller' är en typ av vit blodcell (en leukocyty) som utvecklas från B-celler och producerar antikroppar som en del av det adaptiva immunförsvaret. Plasmaceller producerar stora mängder specifika antikroppar, som är proteiner som hjälper till att bekämpa infektioner genom att binda till främmande substance, såsom bakterier och virus, och neutralisera deras funktion eller markera dem för förstörelse av andra immunceller. Plasmaceller är specialiserade celler som finns i benmärgen, lymfknutor och andra lymfatiska vävnader i kroppen.
En teknik som bygger på diffusion av antigen eller antikroppar genom ett halvfast medium, vanligen agar eller agarosgel, med en precipitinreaktion som resultat.
"Normalvärden" refererar till det vanliga eller acceptabla intervall av laboratorie- eller diagnostiska resultat som representerar ett friskt eller hälsosamt tillstånd hos en individ, baserat på populationstudier och klinisk erfarenhet. Dessa värden kan variera beroende på ålder, kön, ras och andra faktorer, och används som ett verktyg för att bedöma och jämföra med individuella resultat för att stödja en medicinsk diagnos eller övervaka behandlingar.
Radiofarmaka är substance som innehåller radionuklider och används inom medicinen för att diagnostisera eller behandla sjukdomar. De används ofta inom områden som nuclearmedicin och radioterapi, där de kan hjälpa till att undersöka organ och vävnader i kroppen eller att behandla cancer och andra sjukdomar genom att påverka celler med hjälp av strålning.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
De proteinkomplex eller molekylställen på könscellernas ytor och cytoplasma som binder luteiniserande eller koriogonadotropa hormoner och därmed får könscellerna att syntetisera och utsöndra könshormoner. Hormon-receptorkomplexet innesluts från plasmamembranet och sätter igång steroidsyntesen.
En gener, också känd som en genetisk sekvens, som kodar för den lätta kedjan av immunoglobulin (antikroppar), proteiner som är involverade i immunförsvaret hos djur.
Tunga kedjor i Fab- och Fc-fragmenten hos immunglobulin E, med en molekylvikt av ca 72 kD. De innehåller ungefär 550 aminosyrarester ordnade i fem domäner och ca tre gånger så mycket kolhydrat som de tunga kedjorna på IgA, IgD och IgG.
Celler framställda på konstlad väg genom sammansmältning av aktiverade lymfocyter och tumörceller. De erhållna hybridcellerna klonas och producerar s k monoklonala antikroppar eller T-cellprodukter, identiska med dem som produceras av den immunologiskt kompetenta ursprungscellen, och växer och förökar sig som den ursprungliga tumörcellen.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Alla djur som ingår i familjen Suidae, knubbiga, kortbenta och allätande däggdjur med tjock hud och borstliknande pälshår, förhållandevis lång nos och liten svans. Hit hör släktena Babyrousa, Phacochoerus (vårtsvin) och Sus, till vilket hör det vanliga tamsvinet (Sus scrofa).
Förorenande ämnen i allmänhet i omgivningen.
I medicinen, är en transportör ett protein som hjälper till att transportera molekyler, såsom läkemedel, näringsämnen och andra substanser, genom cellmembranet. Transportörer kan vara specifika för en viss substans eller klasser av substanser och de kan verka aktivt genom att använda energi för att transportera molekyler uppåt koncentrationsgradienten, eller passivt genom diffusion. Transportörer är viktiga för cellers funktion och homeostasis, och deras störningar kan leda till sjukdomar och medicinska biverkningar.
Reguljär omlagring av genregioner genom DNA-omfördelning, såsom normalt sker under utvecklingsprocessen.
T-lymfocyter, eller T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet och spelar en central roll i cellmedierad immunitet. De utvecklas från stamceller i benmärgen och migrerar sedan till thymus, där de mognar och differensieras till olika sorters T-celler med olika funktioner, såsom CD4+ helper T-celler och CD8+ cytotoxiska T-celler. Dessa celler kan aktiveras av antigenpresenterande celler (APC) och svara på infektioner genom att sekretera cytokiner eller direkt döda infekterade celler.
Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.
Ordnad omlagring av de av B-lymfocyternas variabla genregioner som kodar för lätta kappa- och gammakedjor, vilket bidrar till antikroppsmångfald. Omfördelningen äger rum under den omogna B-lymfocytens andra differentieringssteg.
Syndrom som kännetecknas av brister i immunförsvaret, antingen det cellulära eller det humorala.
F344 är en specificerad stam (strain) av laboratorieratte (inbred albino granpruta), som används främst inom forskning och biomedicinska studier, känt för sin relativt låga genetiska variationen och prediktiliteten i att utveckla tumörer jämfört med vissa andra vanliga laboratoriestammar.
Bakteriella antigener definieras som molekyler på eller från bakterier som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos värden. Dessa antigener kan vara proteiner, polysackarider eller andra strukturer som är unika för en specifik bakteriestam eller gemensamma för en hel grupp av bakterier. När bakteriella antigener introduceras i kroppen aktiveras immunförsvaret och producerar specifika antikroppar för att bekämpa infektionen.
Gammaglobulinbrist kännetecknad av brist på immunglobulin A.
Serologiska reaktioner som inträffar när ett antiserum mot ett antigen reagerar med ett annat, närbesläktat antigen.
Proteiner från rötterna hos kermesbär (Phytolacca americana), vilka agglutinerar en del erytrocyter, stimulerar mitos och antikroppsbildning i lymfocyter, samt aktiverar plasmaceller.
Serumglykoproteiner som deltar i den immunförsvarsmekanism som kallas komplementaktivering och som ger upphov till membranattackkomplexet. Häri ingår glykoproteiner i olika komplementaktiveringsprocesser (den klassiska, den alternativa och lektinkomplementprocessen).
Områden på ett antigen som reagerar med specifika antikroppar.
Ett enzym i lyasklassen som katalyserar omvandlingen av ATP till 3´,5´-cykliskt AMP och pyrofosfat. Enzymet finns i plasmacellmembran och aktiveras av vissa hormoner (epinefrin, vasopressin, glukagon och kortikotropin). Reaktionsprodukten, cykliskt AMP, har en viktig regleringsfunktion i ämnesomsättningen. EC 4.6.1.1.
Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.