Hörselceller
Mekaniska receptorer i Cortis organ som är känsliga för ljudpåverkan, och i vestibularapparaten, känsliga för huvudrörelser. De sensoriska strukturerna är så arrangerade att impulserna i fråga får de hårliknande utskotten (stereocilier och kinocilier) att sättas i rörelse och förmedla intrycken centralt i nervsystemet.
Hår
Hörselceller, inre
Klotformade celler, medialt placerade i en rad i Cortis organ. Till skillnad från de yttre hörselcellerna (hörselhåren) är de inre hörselcellerna färre, har färre antal hörselhår och lägre grad av differentiering.
Hörselceller, yttre
Mekaniska receptorer i Cortis organ. Hos däggdjur är de yttre hörselcellerna placerade i tre rader, som är längre ifrån modiolus (koklearaxeln) än den enda raden av inre hörselceller. De yttre hörselcellernas rörelseegenskaper kan medverka till finjustering av ljudkänslighet och frekvenskänslighet i öronsnäckan (koklea).
Hörselceller, vestibulära
Mekaniska receptorer i innerörats maculae och bågkanaler som förmedlar balanskänsla, rörelse och information om huvudläge. Vestibularhårcellerna är förbundna med tillhörande strukturer på ett sätt som får huvudrörelser att ändra stereociliernas läge. Detta utlöser en potentialförändring i cellmembranen som signalerar om rörelse genom den vestibulära grenen av vestibulokoklearnerven till hjärnstammen.
Inneröra
Inneröra, eller inre öron, refererar till den innersta delen av örat som innehåller cochlea (hörselorganet), vestibularapparaten (som hjälper till att upprätthålla balansen) och det auditiva nervsystemet.
Cochlea
Sacculus och utriculus
I anatomi är sacculus och utriculus små, flaskliknande strukturer inom inneröret hos däggdjur som hör till vestibularsystemet, vilket hjälper till att uppfatta kroppens läge och rörelser i rummet, där sacculus primarily detecterar vertikala rörelser och stillastående position, medan utriculus primarily detekterar horisontella rörelser.
Cortis organ
Organ i örats snäckgång (ductus cochlearis) med speciella ljudreceptorer (hörselceller). Det består av en rad epitelstrukturer på basilarmembranets insida.
Hårsäck
En tubliknande inbuktning i epidermis, ur vilken hårskaftet/hårstrået utvecklas och i vilken talgkörtlar utmynnar. Hårsäcken har en inre och yttre cellulär rotskida av epidermalt ursprung och är inklädd i ett fibrigt, dermalt hölje. Hårsäckar till mycket långa hårstrån kan sträcka sig ned i underhudsvävnaden.
Stereocilia
I en enkel medicinsk definition kan stereocilia beskrivas som speciella, mekaniskt sinnesceller som finns i innerörat och är en del av hörselorganet. De är smala, stela, fingerliknande utskott på ytan av hårcellerna i Cortis organs skelar (en struktur inne i cochlea). Stereocilierna reagerar på rörelser orsakade av ljudvågor och konverterar dem till elektriska signaler som sedan förs upp till hjärnan via nervceller, vilket möjliggör vår förmåga att höra. Skador på stereocilier kan leda till hörselnedsättning eller dövhet.
Hörselceller, ampulla
Mekanotransduktion, cellulär
Omvandling av mekaniska stimuli till kemisk reaktion i celler. Processen kan äga rum i såväl celler specialiserade i att överföra mekanisk retning, som t ex mekanoreceptorer, som parenkymceller, som inte primärt är mekanosensoriska.
Hårfärg
Färgen på hår eller päls.
Sidolinje
Ett känselsystem hos fiskar och groddjur. Sidolinjen utgörs av känselorgan (kanaler och gropar) med neuromaster (mekanoreceptorer) som uppfattar tryckskillnader till följd av rörelser i vattnet.
Hårborttagning
"Hårborttagning, eller hair removal, är en klinisk procedur som innebär att man tar bort hår från kroppen genom metoder som skrapning, värme, laserbehandling eller kemiska lösningar."
Elektriska retningspotentialer, auditiva, hjärnstam
Hörselnervsganglion
Hörselnervsganglion, även känt som Corti's organ eller cochlea ganglion, är en samling sensoriska nervceller inne i inneröronet som omvandlar ljudvibrationer till elektriska impulser som sedan transmiteras till hjärnan via det åttonde kranialnerven (n. vestibulocochlearis). Dessa nervceller är specialiserade för att uppfatta olika frekvenser av ljud och är viktiga för normal hearing.
Transkriptionsfaktor Brn-3C
Hårvårdspreparat
Vestibularapparat
Den vestibulära apparaten är ett delsystem av innerörat som står för att uppfatta rörelser och stillahållning av kroppen i rummet. Den består av tre halvcirkelformade kanaler och två otoliterorgan, sacculus och utriculus, som innehåller hårda celler med små hårstrån som reagerar på rörelser och lutningar. När kroppen rör sig eller ändrar läge registreras detta av vestibulära apparaten, vilket skickar signaler till hjärnan för att koordinera muskelaktiviteten och upprätthålla balansen.
Akustisk makula
Förtjockningar i sacculus och utriculus vid slutet av vestibularnerven.
Hörselnedsättning
Stria vascularis
Dövhet
Rana catesbeiana
'Rana catesbeiana' är den vetenskapliga beteckningen för den nordamerikanska groda som på svenska kallas för den amerikanska lämmeln eller den stora tudelade grodan. Den hör till familjen äkta grodor (Ranidae) och är en av de största grodorna i Nordamerika, med en längd på upp till 15 centimeter. Den är mycket välkänd för sin distinkta läte som kan höras över långa avstånd.
Neomycin
Neomycin är ett typ av aminoglycosidantibiotikum som används för att behandla olika typer av bakterieinfektioner, vanligtvis på ytor såsom huden och slemhinnor. Det fungerar genom att stoppa tillväxten och reproduktionen av bakterier genom att påverka deras proteinsyntes. Neomycin kan orsaka skada på nerv- och hörselceller om det används systemiskt (som en injektion eller tablet) i högre doser eller under längre tider, men när det används topisk (på ytan av kroppen) är biverkningarna sällsynta och mildare.
Bullerskador
Hörselförlust till följd av exponering för kraftiga ljudbangar eller ständig exponering för ljud vid nivåer över 85 dB. Hörselnedsättningen är oftast inom frekvensintervallet 4000-6000 Hz.
Hörselnerv
Basilarmembran
Membranet som sträcker sig från öronsnäckans spirallamell (lamina spiralis ossea) till basilarkammen och som består av en inre och en yttre del. Den inre delen utgör stöd för Cortis organ.
Sköldpaddor
Tektorialmembran
I en enkel mening kan tektorialmembranen definieras som den innersta, tunna och skiktiga del av hjärtats blodkärl (artärer och vener), som reglerar blodflödet genom att kontrahera och dilatera. Den är huvudsakligen uppbyggd av glatt muskulatur och elastiska fiber, vilket gör den känslig för hormonella och nervösa signaler som påverkar dess funktion. Tektorialmembranet spelar en viktig roll i att hålla blodkärlen öppna eller stängda, beroende på kroppens behov av blodflöde och syreförsörjning.
Hårcellernas receptorpotentialer
I en enkel mening kan hårcellernas receptorpotentialer definieras som elektriska signaler som genereras inne i hårcellerna, som svar på mekanisk stimuli från ljudvågor i inneröra hörselsystemet. Dessa potentialer är orsakade av jonförändringar över cellmembranet och är viktiga för att transformera mekaniska signaler till elektriska impulser, som kan tolkas av hjärnan som ljud.
Flimmerhår
Fina, rörliga utskott i grupper eller täcken på ytan av ciliater (Ciliophora) eller på den fria ytan hos celler som bygger upp flimmerhårepitel. Varje hår växer ut från ett korn i cytoplasmans övre sk ikt. Ciliernas (flimmerhårens) rörelser bidrar till att förflytta flimmerdjuren genom den vätska de lever i. Flimmerhåren på på en epitelyta har till uppgift att forsla undan slem eller vätska.
Svepelektronmikroskopi
Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.
Hinnsnäcka
Otoakustiska emissioner, spontana
Spontaneous otoacoustic emissions (SOAEs) are low-level sounds that originate from the inner ear (cochlea) and can be measured in the ear canal without external stimulation. They result from the natural motion of the hair cells within the cochlea and typically occur in the frequency range of 0.5 to 6 kHz. The presence and characteristics of SOAEs can provide valuable information about cochlear function and may be used in hearing assessments, particularly for early detection of cochlear damage or dysfunction.
Vävnadsnybildning
Mekanoreceptorer
Celler som är specialiserade på att överföra mekaniska stimuli och förmedla den informationen centralt i nervsystemet. Till mekanoreceptorerna hör hårceller, vilka förmedlar hörsel och balans, och olika somatosensoriska receptorer, ofta med icke-nervcellsanslutningsstrukturer.
Nerver, utåtledande
'Utåtledande nerver' (peripheral nerves) är nervtrådar som bildar det yttre nervsystemet (perifera nervsystemet) och för bär information till och från centrala nervsystemet, inklusive hjärnan och ryggraden. Dessa nerver är ansvariga för att överföra sensoriska signaler som smärta, känsel, temperatur och tryck till centrala nervsystemet, samt att utlösa muskulära rörelser genom motoriska signaler från centrala nervsystemet till skelettmusklerna. Skador på utåtledande nerver kan orsaka sensoriska eller motoriska störningar i kroppen.
Sebrafisk
Chinchilla
Ett släkte av Chinchillidae, en familj gnagare bestående av tre släkten: Lagidium, Lagostomus och Chinchilla. De används i stor omfattning i biomedicinsk forskning, såväl som för pälsens skull.
Gentamiciner
Marsvin
Hörselnedsättning, sensorisk
Håravfall
Avsaknad av hår där det normalt skall finnas.
Otolitmembran
Den otolitiska membranen är en struktur i inneröret hos däggdjur och andra vertebrater, som är involverad i känsligheten för rörelser och accelerationer. Membranet består av ett geléartat material med inkorporerade otoliter (små kristaller av calciumkarbonat) och är en del av otoliterna, som är statocysterna i innerörat. När huvudet rör sig orsakar det en förskjutning av otoliterna inom membranet, vilket stimulerar hårsensorna och ger information till hjärnan om positionen och rörelserna hos djuret.
Båggångar
Pyridiniumföreningar
Pyridiniumföreningar är salter eller estrar av pyridinium-kationen, ett positivt jon som bildas när pyridin, en aromatisk heterocyklisk organisk förening, protoneras och thereby blir positivt ladad. Pyridiniumföreningar är vanligen stabila under normala förhållanden och kan vara svaga till moderata akvaterbara baser. De används ofta inom organisk syntes som katalysatorer eller reagens i olika typer av reaktioner, såsom Michael-additioner, aldoleringar och Mannich-reaktioner.
Djur, nyfödda
Membranpotentialer
Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).
Kycklingar
Akustisk stimulering
"Akustisk stimulering refererer til den proces where sinnene stimuleres med lyd eller lyde, som kan forstås eller tolkes av det menneskelige øre og hjernen. Dette inkluderer tale, musik, lyde fra miljøet eller andre kilder, og er ofte anvendt i terapeutiske sammenhænge for at forbedre sensorisk behandling, opmærksomhed, hukommelse og andre kognitive funktioner."
Gerbillinae
Organkulturmetoder
Organ culture methods refer to techniques where intact organs or pieces of organs are cultured and maintained in a lab setting, allowing for the study of their physiology, metabolism, and response to various stimuli while preserving the complex tissue structure and cell-cell interactions found in the native organ.
Hörsel- och balansnerv
Den 8. hjärnnerven. Den akustiska (eller vestibulokoklear-)nerven har en kokleär del som har med hörseln att göra och en vestibulär del som dirigerar balanssinnet och huvudets läge. Hörselnervens tråd ar utgår från nervceller i ganglion spirale och når koklearcellkropparna. Vestibularnervens fibrer utgår från nervceller i Scarpas ganglion och når vestibularcellkropparna.
Reglering av genuttryck, utveckling
bHLH-proteiner
"bHLH-proteiner (basic helix-loop-helix proteins) är en typ av transkriptionsfaktorer som innehåller ett välbevarat domän bestående av en basisk region följt av en aminosyrasekvens med två α-helixar som är separerade av en variabel loop. De spelar en central roll i reguleringen av cellulär differensiering, proliferation och apoptos under embryonal utveckling och adulthood."
Batrachoidiformes
Batrachoidiformes är en ordning av benfiskar som innehåller familjerna Batrachoididae (paddfiskar) och Halophrynidae. Dessa fiskar har ofta en robust kroppsform med en stor mun och kraftiga, tänderbeväpnade käkar. De flesta arter lever i bräckt vatten eller sötvatten i tropiska och subtropiska regioner över hela världen. Batrachoidiformes är kända för sin förmåga att producera ljud, ofta genom att slå ihop simblåsan med en muskel i strupen, vilket används för kommunikation och parning. Flera arter av paddfiskar är också kända för sina giftiga taggar eller hud. Medicinskt sett kan studiet av Batrachoidiformes ge insikt i evolutionära biologiska processer, neurobiologi, och miljörelaterad genetik som kan ha relevans för människors häl
Presbycusis
Presbycusis är en form av sensorineural hearing loss (hörselnedsättning) som främst beror på åldrande processen. Det kännetecknas av en gradvis försämring av hörseln, särskilt för höga toner, och kan också innebära svårigheter att uppfatta tal i bullriga miljöer. Presbycusis är vanligt förekommande bland äldre vuxna och kan påverka deras kommunikationsförmåga och kvaliteten på livet.
Patch-clamp-tekniker
Patch-clamp-tekniken är en elerofysiologisk metod som används för att mäta jonflödet genom en individuell jonkanal i en cellmembran. Metoden utvecklades av Erwin Neher och Bert Sakmann, vilka tilldelades Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1991 för sin uppfinning. Patch-clamp-tekniken möjliggör direkt studium av elektriska egenskaper hos enskilda jonkanaler, deras funktion och reglering, och har haft ett stort inflytande på vår förståelse av exciterade cellers funktion.
Celldifferentiering
Buller
Dihydrostreptomycinsulfat
Vestibularnerv
Den vestibulära nerven (CN VIII) är ett paritärt kranialnerv som har två huvudsakliga funktioner: att transducera linjär acceleration och rotational acceleration från halsen och öronen till hjärnan för att underhålla balans och orientering i rörelse, och att medverka till hörseln genom att överföra ljudinformation från innernan till hjärnan. Den vestibulära nerven består av två delar: den laterala och den mediala delen, även känd som den laterala och mediala ampullärna grenarna respektive. Dessa grenar innehåller hårsensceller och stödceller som reagerar på rörelser i rummet och förmedlar informationen till balanscentra i hjärnan, särskilt i hjärnbalken och flera kärnor i hjärnstammen.
Anjontransportproteiner
Anjontransportproteiner är membranproteiner som aktivt transporterar anjoner, negativt laddade joner, genom cellytan för att underhålla cellens homeostas och hjälpa till med olika fysiologiska processer som signalsubstansernas neurotransmission och celldifferentiering.
Kalcium
Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.
Calbindin 2
Calbindin 2, även känt som Calbindin-D9k, är ett protein som binder calciumjoner och hjälper till att reglera cellers calciumhomöostas. Det förekommer naturligt i djurceller, inklusive i hjärnan där det fungerar som en neuroprotektiv buffert mot excitooxisk skada. Proteinet är kodat av genen CALB2 och tillhör calbindinfamiljen av calciumbindande proteiner.
Molekylära motorproteiner
Membranproteiner
Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.
Biofysiska processer
I en enkel mening kan "biofysikaliska processer" definieras som de fysiska processer och fenomen som sker inom organiska system, såsom celler och levande organismer. Dessa processer inkluderar interaktioner mellan strukturer på molekylär nivå, till exempel proteiner och DNA, samt större skalor som celldelning, transport över cellytan och signalsubstanser som reglerar cellers funktion. Biofysikaliska processer är av central betydelse för att förstå hur levande system fungerar på en grundläggande nivå.
Möss, knockout
Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.
Utåtledande nervbanor
Fysisk stimulering
"Fysisk stimulering refererer til den aktive eller pasive anvendelse af særlige metoder eller redskaber, der appellerer til sanserne og fremkalder en respons i det menneskelige eller dyriske kropssystem. Dette kan involvere mekanisk, elektrisk, termisk, lyss eller anden form for stimuli, der sigter mod at forbedre fysiologiske funktioner, opnå terapeutiske effekter, øge bevægelsesevnen eller fremme velbefindende og komfort."
Elektrofysiologi
Elektrofysiologi är ett medicinskt fält som studerar elektriska signaler och deras funktion i levande vävnader, särskilt i hjärtat och nervsystemet. Det inkluderar undersökning av hur elektriska impulser genereras, propagerar och påverkar cellers och organens funktion. Elektrofysiologiska studier kan användas för att diagnostisera och behandla sjukdomar som relaterar till hjärt- och nervfunktion.
Modeller, biologiska
Hårbotten
Hörselbanor
Perilymfa
Perilymfa är den fluidfyllda utrymmet mellan öregeleden (scala vestibuli) och cochleavätskan (scala tympani) inne i innerörat. Den innehåller en låg koncentration av proteiner och har en viktig roll för att överföra ljudvibrationer till den sensoriska cellerna i innerörat, vilket gör det möjligt för oss att höra.
Mutation
Myosiner
Myosin är ett protein som spelar en viktig roll inom muskelkontraktioner. Det är en huvudbestanddel av thick filamenten i sarcomeren, den grundläggande kontraktila enheten i striata muskler. Myosiner har en motor-liknande funktion och kan binda till aktinfilamentet och röra sig längs det genom att hydrolysera ATP, vilket resulterar i muskelkontraktion. I en mening kan man säga att myosin är "ett protein involverat i muskelkontraktioner genom att generera kraftfulla rörelser längs aktinfilamentet med hjälp av ATP-hydrolys."
Möss, inavlade C57BL
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
Växtrötter
Tidsfaktorer
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Epitel
Ushers syndrom
Usher syndrom är ett sällsynt arvförande sjukdomskomplex som kombinerar hörselskada med nedsatt syn, vanligen i form av retinitispati (progressiv degeneration av näthinnan). Det finns tre huvudtyper av Usher syndrom (1, 2 och 3), som varierar i allvarlighetsgrad och symtom. Typ 1 är den allvarligaste formen med tidig insättning av hörselnedsättning och synskada, medan typ 2 har mildare hörselnedsättning och senare insättande synskada. Typ 3 kännetecknas av progressivt försämrad hörsel och syn. Usher syndrom orsakas av genetiska mutationer i flera olika gener, vilket leder till störningar i proteinsyntesen och cellfunktionen i både innerörat och ögat.
Elektronmikroskopi
Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.
Konfokal mikroskopi
Celldöd
S100 Calcium Binding Protein G
S100 calcium binding protein G, också känt som calgranulin A eller S100A8, är ett proteinet som tillhör S100-proteinfamiljen och deltar i inflammatoriska processer och immunresponser. Det binder till calciumjoner och andra lägre molekylviktade joner, vilket påverkar dess funktion och interaktion med andra proteiner. Proteinet uttrycks primärt i vissa typer av vita blodceller, såsom neutrofila granulocyter, och har visat sig spela en roll i patologiska tillstånd som cancer, autoimmuna sjukdomar och infektioner.
Cellmembran
Möss, inavlade CBA
Molekylsekvensdata
In situ-hybridisering
KCNQ-kaliumkanaler
En familj långsamtverkande, envägs-spänningsreglerade kaliumkanaler, vilka delar homologi med sin grundmedlem, KCNQ1-proteinet. KCNQ-kaliumkanaler är inblandade i en rad sjukdomstillstånd, inkl. långt QT-syndrom, dövhet och epilepsi.
Sebrafiskproteiner
"Sebrafiskproteiner" refererar till proteiner som härstammar från zebrafisken (Danio rerio), ett vanligt modellorganism inom biomedicinsk forskning på grund av sin enkla och snabba reproduktion, genomskinliga embryon och genetiska gemensamheter med människan. Dessa proteiner kan vara involverade i en rad olika cellulära processer och funktioner, inklusive utveckling, differentiering, homeostas och sjukdomsprocesser. Genom att studera Sebrafiskproteiner kan forskare få insikter om motsvarande proteiner hos människan och deras roll i fysiologiska och patofysiologiska processer, vilket kan bidra till utvecklingen av nya terapeutiska strategier.
Nerver, inåtledande
Synapser
I neurovetenskapen, är en synaps den punkt där två nervceller (eller en nervcell och en muskelcell) möts, så att signaler kan överföras från den ena cellen till den andra. Denna överföring sker med hjälp av speciella strukturer som kallas för synapser. En synaps består av tre huvuddelar: presynaptisk terminal, synaptisk spricka och postsynaptisk membran. Presynaptiska terminalen är den del av nervcellen som innehåller vesiklerna fyllda med signalsubstanser (neurotransmittorer). När en nervimpuls når presynaptiska terminalen, ledde det till att vesiklerna fusioneras med cellmembranet och neurotransmittorerna frisätts in i synaptisk spricka. Därefter diffunderar neurotransmittorna över synaptisk spricka och binder till receptorer på postsynaptiska membranet, vilket orsakar en elektrokemisk signal som påverkar den efterföl
Scala tympani
Scala tympani är en del av innerörat och är en av de två luftfyllda ledningsgångarna i cochleae (hörselorganet) i innerörat. Scala tympani löper parallellt med den andra ledningsgången, scala vestibuli, och de två gängsler är separerade av membranet basilare.
Xantener
I medicine är "xantom" (utan 'er' på slutet) en benämning på ett typiskt utseende av kolesterolhaltiga fettavlagringar som kan ses under huden, ofta runt ögonlocken, men även i andra delar av kroppen. Xantomer är vanligtvis symptomfria, men kan vara relaterade till höga nivåer av lipider (bl a kolesterol) i blodet och är därför ofta ett tecken på underliggande sjukdomar som lever- eller tarmsjukdomar, diabetes eller genetiska störningar i metabolismen. I allvarliga fall kan xantomer vara förknippade med atherosklerotisk sjukdom och ökat kardiovaskulärt risk.
Elektriska retningspotentialer, auditiva
Möss, genetiskt förändrade
Hörselskador
Notchreceptorer
Notch-receptorer är en typ av transmembranproteiner som spelar en viktig roll i cellytans cellkommunikation och signaltransduktion under utvecklingen hos flera olika djur, inklusive människor. De består av ett extracellulärt domäner som interagerar med ligander på grannceller, följt av en transmembrandomäne och ett intracellulärt domäne som aktiveras när receptorn är aktiverad. När aktiverade, leda Notch-receptorerna till en kaskad av händelser inom cellen som kan påverka celldifferentiering, celldelning och apoptos (programmerad celldöd). Genmutationer i Notch-signalvägen har visats vara associerade med flera olika ärftliga sjukdomar, inklusive cancer.
MaxiK-kanaler
En omfattande klass av spänningsberoende, kalciumaktiverade kaliumkanaler. MaxiK-kanaler aktiveras antingen genom membrandepolarisering eller ökning av intracellulärt Ca(2+). De är av avgörande betydelse för reglering av kalcium och elektrisk signalering i en rad olika vävnader.
Celltransdifferentiering
Nervnybildning
En nervfibrom är en typ av neurologisk tillstånd som kännetecknas av övervuxna och felet utvecklade celler i nerverna eller omkringliggande vävnader, vilket kan orsaka tumörer eller cystor. Dessa tillväxtler kan komprimera nervbanorna och leda till olika nervrelaterade symptom som smärta, känselbortfall, muskelstelhet eller svaghet. Nervfibromer kan vara sporadiska eller ärftliga och delas vanligtvis in i två typer: neurofibromatosis typ 1 (NF1) och neurofibromatosis typ 2 (NF2).
Ganglier, sensoriska
Kaliumkanaler, kalcium-aktiverade
Calcium-activated potassium channels are a type of ion channel proteins in the membrane of excitable cells, such as muscle and nerve cells, that open in response to an increase in intracellular calcium concentrations, allowing the flow of potassium ions (K+) out of the cell. This efflux of K+ ions helps regulate membrane potential, repolarize the membrane after action potentials, and control various physiological processes, including muscle contraction, hormone secretion, and neuronal excitability.
Trumhinna
Aminosyretransportsystem, sura
Ett proteinomplex som transporterar neutrala och positivt laddade aminosyror över cellmembranet, särskilt i njurarna, för att hjälpa till att reglera kroppens acidobasbalans. Det består av flera olika underenheter som kodas för av separata gener och har varierande substratspecificitet och transportmekanismer.
Innerörats stödceller
Celler som bildar en stödstruktur åt Cortis organ. Specifika celler är Claudius-, Deiters- och Hensenceller.
Signalomvandling
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
PAX2-transkriptionsfaktor
PAX2 är ett transkriptionellt faktorprotein som spelar en viktig roll under embryonal utveckling, speciellt i den tidiga urogenitala systemets differentiering och bildning av nyrebanor. Proteinet reglerar genuttrycket av olika gener involverade i cellcykeln, apoptos och celldifferentiering. Mutationer i PAX2-genen kan orsaka olika medfötta missbildningar som till exempel renalskada, hörselnedsättning och ögonsjukdomar.
Plasma Membrane Calcium-Transporting ATPases
Plasma Membrane Calcium-Transporting ATPases (PMCA) är en typ av proteinkomplex som aktivt transporterar calciumjoner (Ca2+) ut från cellens cytosol till det extracellulära matrixet. Denna transport process kräver energi i form av ATP (Adenosintrifosfat), därav prefixet "ATPases". PMCA hjälper till att reglera intracellulärt calciumnivåer och underhåller homeostas. Dessa proteiner spelar en viktig roll i cellsignalering, muskelkontraktion och neurotransmission.
Aminosyrasekvens
Grönfluorescerande proteiner
Sensoriska receptorceller
Sensoriska receptorceller är specialiserade nervceller som detekterar och transducerar (omvandlar) olika former av yttre eller inre stimuli, till nervsignaler som kan tolkas av centrala nervsystemet. Exempel på sensoriska receptorceller inkluderar taktile receptorer för beröring och tryck, termoreceptorer för temperatur, nociceptorer för smärta, fotoreceptorer för ljus, kemoreceptorer för lukt och smak, samt proprioceptorer för kroppsposition och rörelse.
Hörselnedsättning, central
Förlust av hörseln till följd av sjukdom i hörselbanorna (i det centrala nervsystemet), vilka börjar i hjärnbryggans koklearkärnor och på båda sidor leder upp till mitthjärnan, talamus och därefter till hörselbarken i tinningsloberna. Vanligtvis fordras dubbelsidig skada på hörselbanorna för att en central hörselnedsätting skall ske. Hörselbarksdövhet (kortikal dövhet) beror på dubbelsidig skada på hörselbarken. Enkelsidiga hjärnstamsskador omfattande koklearkärnorna kan leda till enkelsidig hörselförlust.
Cellpolaritet
Fenotyp
Hörselnedsättning, högfrekvens
Oförmåga att uppfatta ljud med frekvenser högre än 1000 Hz.
Jonkanalstyrning
Jonkanalstyrning, eller gap junction regulation, refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar funktionen och aktiviteten hos jonkanaler, proteinkomplex som tillåter direkt passage av joner mellan celler, vilket är viktigt för celldifferentiering, signaltransduktion och homeostas.
Stamceller
Stamceller, eller "stamm cells" på engelska, är celler som har förmågan att dela sig och differensiera till olika typer av specialiserade celler i kroppen. De kan renas ut från vissa typer av vävnader, såsom benmärg, moderkaka eller fostersäck, och kan användas inom regenerativ medicin för att ersätta skadade eller sjuka celler eller vävnader. Stamceller delas in i flera olika kategorier beroende på deras potential att differensiera till olika typer av celler, och deras potential kan variera mellan olika individer och beroende på hur de hanterats under laboratorieförhållanden.
Morfogenes
Keratiner, hår
'Keratin' refers to a type of protein that is found in the cells that make up the structure of our hair, along with nails, skin, and horns in animals. It provides strength, protection, and flexibility to these structures. In the case of hair, keratin is the primary component of the hair shaft, forming a hard, water-resistant protein layer that helps to maintain the hair's shape, texture, and overall health.
SOXB1-transkriptionsfaktorer
Tinningben
Kadheriner
En grupp funktionellt likaratade glykoproteiner som ansvarar för den kalciumberoende cell-till-cell-vidhäftningen. De delas in i underklasserna E-, P- och N-kadheriner, med distinkt immunologisk speci ficitet och fördelning i vävnaderna. De åstadkommer celladhesion via en homofil mekanism. Dessa föreningar har betydelse för uppbyggnaden av vävnader och hela kroppen.
Elektrostimulering
Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod som innebär att man använder elektriska impulser för att stimulera muskler eller nerver. Genom att placera elektroder på huden nära den aktiva muskeln eller nerven skickas små elektriska signaler genom kroppen, vilket orsakar en kontraktion av muskeln eller en aktivering av nerven.
Dyneins
Dyneiner är proteinkomplex som spelar en viktig roll inom celldelningen och intracellulär transport, särskilt i samband med att material transporteras mot cellens cilium eller flagell. De fungerar som motorproteiner och använder ATP som energikälla för att röra sig längs med mikrotubuli, en typ av strukturellt protein inom cellen. Dyneiner är också involverade i celldelningens processer, där de hjälper till att separera kromosomer och dela upp celldelningen till två identiska dotterceller.
Nervvävnadsproteiner
"Nervvävnadsproteiner" refererar till de proteiner som utgör strukturella och funktionella komponenter hos nervceller (neuron) och deras stödjande celler (glialceller) i nervsystemet. Dessa proteiner är involverade i en rad olika processer, inklusive signaltransduktion, cellytiska processer, neurotransmission och homeostas. Exempel på nervvävnadsproteiner är neurofilament, tubulin, aktin, laminer, GFAP (glial fibrillär acidisk protein) och diverse receptorer och kanaler.
Vestibulära sjukdomar
Vestibulära sjukdomar är en grupp medicinska tillstånd som påverkar vestibularsystemet, vilket är ansvarigt för att uppfatta rörelse och kroppens läge i rummet och hjälper till att underhålla balansen och stabiliteten. Dessa sjukdomar kan orsaka symtom som illamående, yrigs- eller svajningskänslor, desorientering och ofta också nedsatt hörsel. Exempel på vestibulära sjukdomar är bland annat labyrintitis, Menières sjukdom och benign paroxysmal positionell vertigo (BPPV).
Näthinna
'Näthinna' refererar till den membranösa struktur som skiljer ögats främre och bakre kammare. Det består av två delar: en central, transparent del som kallas cornea, och en mer perifer del som kallas limbus. Näthinnans huvudsakliga funktion är att skydda ögat, hålla vätskan i ögats främre kammare inne, och hjälpa till att fokusera ljus på näthinnan bakom den, där synen sker.
Intracellulära membran
Hair Bleaching Agents
'Hair bleaching agents' är kemiska substance som används för att ljuta hårfärgen genom att bryta ned naturliga pigmentmolekyler, vanligtvis kallade melaniner. Denna process orsakar en ökning av oxidationen av dessa pigmentmolekyler, vilket resulterar i en blekare hårfärg. Det är viktigt att notera att användning av hair bleaching agents kan leda till skada på håret om de inte används korrekt, eftersom de kraftiga kemikalierna kan orsaka torrhet, splittradhet och skörhet.
EGTA
Celler, odlade
Olivkärna
"Olivkärna är en typ av nervcellskropp i hjärnan som innehåller ett speciellt protein, järn och mitokondrier, och ses ofta i neurologiska sjukdomar som Parkinson."
Kycklingembryo
En medicinsk definition av "kycklingembryo" är ett befruktat hönsägg som har börjat utvecklas, vanligtvis efter 5-6 dagar, då den primitiva hjärtaktiviteten kan ses. Detta stadium kallas också för gastrula-stadiet. Kycklingembryot fortsätter att utvecklas och blir allt mer differentierat över tiden, med bildning av olika organ och system.
Embryo, däggdjur
Njurmärg
Exocytos
Rana pipiens
'Rana pipiens' är en art av grodor som tillhör familjen äkta grodor (Ranidae). Den kallas även vanlig eller nordamerikansk grönfläckig groda och förekommer naturligt i Nordamerika. Den kan bli upp till 7,5-10 cm lång och är vanligen grönaktig med mörka fläckar på ryggen. De lever främst nära vatten och livnär sig av insekter och andra små ryggradslösa djur.
Audiometri, elektrisk retningspotential
En typ av elektrofysiologisk hörselmätning innehållande en analog analysator som maskerar bort ihållande eller spontan hjärnvågsaktivitet, så att ett typiskt ljuduppfattningsmönster uppträder vid ljud stimulering.
Kalciumkanaler
Spänningsberoende cellmembranglykoproteiner med selektiv genomsläpplighet för kalciumjoner. De benämns L-, T-, N-, P-, Q- och R-typer utifrån sin aktiverings- och inaktiveringskinetik, jonspecificitet och känslighet för läkemedel och toxiner. L- och T-typerna finns i hela det kardiovaskulära och det centrala nervsystemet, och de övriga typerna återfinns i nervvävnad.
Biofysik
Biofysik är ett forskningsområde som utnyttjar principer och metoder inom fysiken för att studera biologiska system på molekylär, cell- eller organismnivå. Det kan omfatta analyser av fysikaliska processer som kemisk binding, struktur och dynamik hos biomolekyler, signaltransduktion i celler, transportfenomen över cellytor, tillämpningar av medicinsk fysik inom diagnostik och terapi, samt studier av komplexa system som existerar inom levande organismer och populationer.
Kalciumkanaler, L-typ
Långtidsverkande, spänningsreglerade kalciumkanaler i såväl retningsbara som icke-retningsbara vävnader. De är ansvariga för sammandragningen av hjärtmuskel och vaskulär glatt muskulatur. L-typ-kanale n består av fem underenheter (alfa-1, alfa-2, beta, gamma och delta). Alfa-1-enheten är är bindningsplatsen för kalciumbaserade antagonister. Dihydropyridinbaserade kalciumantagonister används som mar körer för dessa bindningsställen.
Synaptiska blåsor
Lizards
I en enskild medicinsk kontext kan "lizards" möjligen referera till ett fall av kutan mimicry (hudimitation) där en hudlösa yta på en persons kropp, oftast på grund av ett sjukdomstillstånd eller skada, får ett grovt utseende som liknar en lizards hud. Detta är dock mycket ovanligt och det finns inga allmänt accepterade medicinska definitioner eller användningar av "lizards" i den meningen.
Streptomycin
Streptomycin är ett antibiotikum som tillhör aminoglykosidgruppen och är verksamt mot flera gramnegativa och grampositiva bakterier, inklusive tuberkulosbakterien. Det fungerar genom att störa bakteriens proteinsyntes, vilket leder till död av bakterien. Streptomycin används vanligen i kombination med andra antibiotika för att behandla allvarliga infektioner och tuberkulos.
Fluorescerande färgämnen
Mitokondrier
Halvautonoma, självförökande organeller som finns i cytoplasman hos alla celler hos nästan alla eukaryoter. Varje mitokondrie omges av ett dubbelt membran. Det inre är kraftigt inbuktat, och dess utskott kallas kristor (cristae). I mitokondrierna sker oxidativa fosforyleringsreaktioner, vilka leder till bildande av ATP. De innehåller bestämda ribosomer, transfer-RNA, aminacyl-tRNA-syntetaser, och förlängnings- och termineringsfaktorer. Mitokondrier är beroende av generne i kärnan i den cell de befinner sig i för många avgörande typer av budbärar-RNA. Mitokondrier antas ha uppstått ur aeroba bakterier som etablerat ett symbiotiskt förhållande med primitiva protoeukaryoter.
Dos-responskurva, läkemedel
Larv
Kelatkomplexbildare
Organiska substanser som bildar två eller fler bindningar med en central metalljon. I heterocykliska ringar utgör metallatomen en del av ringen. Några biologiska system bildar metallkelat, som t ex de n järnbindande porfyringruppen i hemoglobin och det magnesiumbindande klorofyllet i växter. Kemiskt används de som jonfångare i lösningar, medicinskt mot mikroorganismer, för behandling vid metallförg iftning och i kemoterapiprotokoll.
Anpassning, fysiologisk
Fysiologisk anpassning (eng. physiological adaptation) refererar till de förändringar och anpassningar som sker inom levande organismers fysiologiska system, såsom andnings-, kardiovaskulära och endokrina system, i respons till långvariga eller plötsliga förändringar i deras inre och yttre miljö. Detta hjälper organismen att upprätthålla homeostas, en jämvikt av kroppens interna processer, och öka dess överlevnadschans under påverkande faktorer som exempelvis klimatförändringar, höga eller låga temperaturer, syrgasyttrekt orörda miljöer eller förändrade näringsriktningar. Fysiologisk anpassning kan ske på genetisk nivå genom naturligt urval eller på kortare sikt genom reversibla fysiologiska justeringar som exempelvis ökad hjärtfrekvens under fysisk
Kaliumkanaler
Transmissionselektronmikroskopi
Den första typen av elektronmikroskopi, där elektroner eller deras reaktionsprodukter registreras och ger upphov till en bild efter passage genom ett preparat. Tekniken förkortas ofta TEM.
4-aminopyridin
En kaliumkanalblockerare. Den används främst som ett forskningsverktyg och är till hjälp vid karakterisering av kaliumkanalsubtyper. Det har använts kliniskt vid Eaton-Lamberts syndrom och multipel sk leros, därför att en blockering av kaliumkanalerna förlänger aktionspotentialen och ökar därvid transmittorfrisättningen vid den neuromuskulära ändplattan (med flera platser).
Faloidin
Faloidin är ett giftigt protein som kan hittas i flugsvampar (Amanita phalloides) och andra arter inom släktet Amanita. Det består av åtta peptidkedjor som binds samman av svavelatomer och är känt för sin förmåga att inhibera aktinpolymerisationen i eukaryota celler, vilket kan leda till celldöd. Faloidin används ofta inom forskning som ett fluorescerande markör vid undersökningar av cytoskelettet och cellulär transport.
Mollusca
Ett fylum i riket Metazoa. Mollusker har mjuka, osegmenterade kroppar, med ett främre huvud, en massa av inre organ på ryggsidan och en fot på undersidan. De flesta har ett skyddande kalkskal. Fylet omfattar klasserna Gastropoda, Bivalvia, Cephalopoda, Aplacophora, Scaphopoda, Polyplacophora och Monoplacophora.
Hörsel- och balansnervssjukdomar
Kalium
Ett grundämne tillhörande alkalimetallerna. Det har kemiskt tecken K och atomnummer 19. Atomvikten är 39,10. Kalium är den dominerande katjonen i den intracellulära vätskan i muskelvävnad och mellan andra celler. Kaliumjonen är en kraftig elektrolyt och spelar en avgörande roll i regleringen av vätskevolym och upprätthållande av vatten-elektrolytbalansen.
Homeodomänproteiner
Proteiner som kodas av homeoboxgener och som uppvisar strukturella likheter med vissa prokaryota och eukaryota DNA-bindande proteiner. Homeodomänproteiner medverkar i regleringen av genuttryck i samband med morfogenes och utveckling.
Växtepidermis
"Växtepidermis" refererar till den yttre celllagren hos växter som skyddar deras vävnader från uttorkning, mekanisk skada och infektion. Den består av en enda cellager som är täckt av ett vaxliknande material som kallas cutin, vilket hjälper till att försegla cellerna och minska vattenförlust. Specialiserade celler i växtepidermis, såsom stomatceller, kan också reglera växternas vattentvätt genom att öppna och stänga sig.
Jonkanaler
Reglerade, jonselektiva glykoproteiner som förflyttar sig genom membran. Den jonkanalstyrande stimuleringen kan utgöras av membranpotentialen, läkemedel, cytoplasmatiskt signalämne eller mekanisk belastning. Jonkanaler som utgör inbyggda delar av jonotropa neurotransmitterreceptorer räknas inte hit.
Epidermis
Det yttre, kärlfria hudskiktet. Underifrån och uppåt består det av fem epitellager: 1) bottenlagret (stratum basale epidermidis); 2) taggcellslagret (stratum spinosum epidermidis); 3) korncellslagret (stratum granulosum epidermidis); 4) blankskiktet (stratum lucidum epidermidis) och 5) hornlagret (stratum corneum epidermidis). Sy. epiderm; epidermis.
Djurmodeller
Proteinsynteshämmare
Aktiner
Trådliknande proteiner som utgör huvuddelen av muskelfibrernas tunna trådar. Trådarna (också benämnda filamentöst - eller F-aktin) kan sönderdelas i globulära underenheter (G-aktin) bestående av en e nda polypeptid, 375 aminosyror lång. I samverkan med myosin ansvarar aktin för musklernas sammandragning och avslappning.
Bromdeoxiuridin
Biomechanical Phenomena
"Biomechanical phenomena" refer to the mechanical laws and principles that govern the functioning of biological systems, such as the human body. These phenomena describe how forces and motion affect the structure and function of living tissues, organs, and organ systems. They are studied in the field of biomechanics, which applies engineering principles to understand and solve problems related to biological systems. Examples of biomechanical phenomena include the way bones and muscles work together to produce movement, the forces that act on the heart during a cardiac cycle, or the mechanics of breathing.
Cellöverlevnad
MaxiK-kanal-betaunderenheter
Reglerenheter i högkapacitets-kalciumaktiverade kaliumkanaler.
Synaptisk överföring
"Synaptisk överföring är den process där en nervcell, eller neuron, skickar signaler i form av neurotransmittorer till en annan nervcell över ett smalt spår, kallat synapser, vilket möjliggör kommunikation och integration av information i centrala nervsystemet."