Onormalt blodflödesmotstånd i leverns portasystem, vilket ofta förekommer vid skrumplever och portvensobstruktion.
Ihållande, högt blodtryck i artärsystemet. Utifrån flera mätningar (blodtrycksbestämning) definieras högt blodtryck som ett tillstånd då det systoliska trycket konstant är högre än 140 mm Hg eller då det diastoliska trycket konstant är högre än 90 mm Hg.
Konstant högt blodtryck till följd av njursjukdom, som t ex sådan som drabbar njurarnas parenkymvävnad och kärlsystem eller tumörer som utsöndrar renin.
Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.
Läkemedel som används vid behandling av akut eller kroniskt högt blodtryck, oberoende av farmakologisk verkningsmekanism. Bland dessa läkemedel finns diuretika, adrenerga betaantagonister, adrenerga a lfaantagonister, angiotensinkonvertashämmare (ACE), kalciumkanalblockerare, ganglieblockerare och kärlvidgande medel.
Högt blodtryck till följd av blockerad eller hoptryckt njurartär.
Ett tillstånd med mycket högt blodtryck, där det diatoliska trycket ofta är högre än 120 mm Hg. Det höga trycket är förenat med utbredd kärlskada, papillödem, näthinneskador, blodtrycksutlöst encefalopati och njursvikt.
Blodflöde genom levern.
Ett tillstånd hos gravida kvinnor, med förhöjt systoliskt (>140 mm Hg) och diastoliskt (>90 mm Hg) blodtryck, uppmätt vid åtminstone två tillfällen med 6 timmars mellanrum. Högt blodtryck är en komplikation i 8-10% av alla graviditeter, oftast efter den 20. graviditetsveckan. Graviditetshypertoni kan delas in i ett flertal breda kategorier, beroende på komplexitet och tillhörande symtom, som t ex ödem, proteinuri, kramper, blodlevringsstörningar och bristande leverfunktioner.
Ven som vid mjältporten förenar ett flertal små vener från magen, bukspottkörteln, mjälten och tarmkäxet.
Det korta, vida blodkärl som utgår från den högra hjärtkammarens conus arteriosus och leder ej syresatt blod till lungorna.
Leversjukdom som präglas av att den normala mikrocirkulationen, den väsentliga kärlanatomin och leverns arkitektur genomgått olika grader av förstörelse och förändringar, med fibrösa hinnor som omger nybildade parenkymknutor.
Metoder för mätning av blodtrycket.
Biologiska verkningsmekanismer och händelser som bidrar till att upprätthålla den systemiska eller regionala blodcirkulationen.
Vener som för blod bort från inälvorna. Den nedre tarmkäxvenen mynnar i mjältvenen, och den övre tarmkäxvenen förenar sig med mjältvenen till att bilda portvenen.
Vener som leder blod från levern.
Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.
Den kraft som motverkar blodflödet i en kärlbädd. Den är lika med skillnaden i blodtryck över kärlbädden delad med hjärtminutvolymen.
En gren av bukaortan som försörjer magen, bukspottkörteln, tolvfingertarmen, levern, gallan och det större bukhinnenätet.
21-hydroxipregn-4-en-3,20-dion. En mineralokortikoid. Desoxikortikosteronacetat (DOCA) används för ersättningsbehandling vid Addisons sjukdom.
Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.
Utvidgning av hjärtats högra kammare.
Blödning i någon del av mag-tarmkanalen, från matstrupen till ändtarmen.
Natriumklorid som livsmedelstillsats.
Metod för kontinuerlig mätning av blodtrycket under normala, dagliga aktiviteter. Den tillåter en kvantitativ analys av ett högt blodtryck över ett längre tidsintervall och gör det lättare både att sä rskilja olika typer av högt blodtryck och att följa effektiviteten av behandling.
En pyrrolizidinalkaloid och ett växtgift från arter av släktet Crotalaria som förgiftar kreatur och människor genom förtäring av förorenat spannmål och andra födor. Alkaloiden orsakar övertryck i lungartären, högerkammarhypertrofi och sjukliga förändringar i lungornas kärlsystem. Avsevärd minskning av hjärt-lungförändringarna ses efter oral magnesiumbehandling.
Samtidig graviditet och hjärt-kärlsjukdom. Sjukdomen kan föregå eller ha tillstött efter befruktningen, och den kan ha eller inte ha skadlig verkan på den gravida kvinnan eller fostret.
Den aktiva formen av angiotensin. Det är en oktapeptid, syntetiserad från angiotensin I, som finns i blodet och som snabbt bryts ned. Angiotensin II ger kraftig kärlsammandragning, med förhöjning av b lodtrycket som följd. Den bovina formen, som har klinisk och experimentell användning, har valin i position 5, där den humana formen har isoleucin.
Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.
Blodcirkulationen genom blodkärlen som försörjer bukorganen.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
(11-beta)-11,21-dihydroxy-3,20-dioxopregn-4-en-18-al. Ett hormon som utsöndras av binjurebarken och ingår i regleringen av elektrolyt- och vattenbalansen genom att öka retentionen av natrium och utsön dringen av kalium i njurarna.
Läkemedel som används för att åstadkomma en utvidgning av blodkärlen.
Antalet sammandragningar av hjärtkamrarna per tidsenhet, vanligtvis per minut.
Ett sjukdomstillstånd orsakat av överproduktion av aldosteron. Det kännetecknas av natriumretention och utsöndring av kalium, vilket leder till högt blodtryck och hypokalemi (kaliumbrist).
Användning av en ligatur för att knyta till eller strypa ett kärl.
Utvidgning av hjärtats vänstra kammare.
Sjukdomstillstånd med förstorad mjälte och minskat antal cirkulerande blodceller och normal eller hyperaktiv benmärg. Tillståndet kan vändas med splenektomi.
Medel som påskyndar utsöndringen av urin genom sin verkan på njurfunktionerna. Syn. diuretika.
Sjukdomstillstånd med ett eller flera av följande kännetecken: de är permanenta, ger kvarstående handikapp, orsakas av irreversibla sjukliga förändringar, kräver speciell rehabiliteringsbehandling ell er kan förväntas fordra lång tids observation och vård.
Föda som är fattig på natriumklorid (koksalt). Sådan diet föreskrivs ibland vid högt blodtryck och vid ödemtillstånd.
Gasformig fri radikal som produceras ur arginin i en rad olika däggdjursceller genom verkan av kväveoxidsyntas. Kväveoxid är en endotelberoende relaxerande faktor som frisätts från kärlendotelvävnad och förmedlar kärlutvidgning. Den hämmar även trombocytaggregation, löser upp trombocytaggregat och hindrar att trombocyter fastnar på kärlendotelet. Kväveoxid aktiverar cytosoliskt guanylatcyklas och höjer därmed de intracellulära nivåerna av cykliskt GMP.
Blodets cirkulation genom lungorna.
Ett tiaziddiuretikum som ofta anses som ursprungspreparatet i denna klass. Det minskar återupptaget av elektrolyter från njurkanalerna. Detta leder till ökad utsöndring av vatten och elektrolyter, så som natrium, kalium, klor och magnesium. Medlet har används för behandling av ett flertal tillstånd, bland vilka är ödem, högt blodtryck, diabetes insipidus och hypoparatyroidism.
Den största grenen av bukartärstammen, med spridning till mjälten, bukspottkörteln, magen och det större bukhinnenätet.
Studier, i vilka förekomst eller frånvaro av sjukdom eller andra hälsorelaterade variabler fastställs för varje deltagare i studien eller för ett representativt urval vid en given tidpunkt, till skillnad från förhållandet vid longitudinella studier, där kontinuerliga iakttagelser görs under en längre tidsperiod.
En heterogen grupp av sjukdomstillstånd med glukosintolerans som gemensam nämnare.
Blodkärlens icke-tvärstrimmiga, icke viljestyrda muskelvävnad.
En peptid med 21 aminosyror som produceras i ett flertal vävnader, inklusive endotelceller, vaskulära muskelceller, nervceller och astrocyter i centrala nervsystemet, och endometrieceller. Den modulerar vasomotorisk spänning, cellproliferation och hormonproduktion.
Studier som identifierar grupper i en avgränsad population. Dessa grupper antingen kan eller kan inte vara utsatta för faktorer som antas inverka på sannolikheten för förekomsten av någon bestämd sjukdom eller annat fenomen. Kohorter är definierade populationer, som i sin helhet följs i ett försök att hos undergrupper fastställa särskiljande kännetecken.
Total brist på syre (anoxi). Används ibland synonymt med hypoxi i meningen bristande försörjning av syre till kroppsvävnaderna.
Ett vanligt natriumsalt (natriumklorid) som brukas allmänt för smaksättning av livsmedel. Det spelar en viktig biologisk roll i regleringen av det osmotiska trycket i blod och vävnader.
En klass läkemedel, vars användning är inriktad på behandling av högt blodtryck och hjärtsvikt. Deras hemodynamiska effekt ligger i att de hämmar renin-angiotensinsystemet. De modulerar också det symp atiska nervsystemets aktivitet och ökar prostaglandinsyntesen. Den huvudsakliga verkan är kärlvidgande och svagt natriuretisk.
Ett alfa-globulin, av vilket ett fragment på 14 aminosyror omvandlas av renin till angiotensin I, som är en inaktiv prekursor till angiotensin II.
Ascites. Ansamling av vätska i peritonealhålan (bukhinnehålan).
Den fysiologiska minskningen av blodkärls tvärrsnitt genom sammandragning av kärlens glatta muskulatur.
Läkemedel som används för att åstadkomma sammandragning av blodkärlen.
En individs kroppsmassa eller tyngd, uttryckt i enheterna pund eller kilogram.
Den fysiologiska vidgningen av blodkärl genom avslappning av kärlens glatta muskulatur.
Studier som utgår från en grupp individer med en viss, fastställd sjukdom och en kontrollgrupp (jämförelsegrupp, referensgrupp) utan denna sjukdom. Sambandet mellan ett kännetecken och sjukdomen under söks genom jämförelse mellan personer med sjukdomen och personer utan med hänsyn till förekomstfrekvens eller nivåer av kännetecknet i de båda grupperna.
Antalet nya fall av en given sjukdom under en given tidsperiod i en viss population. Begreppet används även för ökningstakten av nya fall i en given population. Det måste särskiljas från prevalens, som avser samtliga sjukdomsfall, gamla och nya, hos en population vid en given tidpunkt.
Ett prostaglandin med kraftigt kärlvidgande egenskaper och som hämmar trombocytaggregation. Det biosyntetiseras på enzymatisk väg ur prostaglandinendoperoxider i kärlvävnad hos människor. Natriumsaltet har använts vid behandling av pulmonell hypertoni.
Ett enkelt, täckande lager av celler som bekläder de inre ytorna av hela kärlsystemet och reglerar transporten av makromolekyler och blodkomponenter från vävnad till lumen. Denna funktion har kunnat studeras i detalj i kapillärkärl.
Förekomst av albumin i urinen.
Manlighet eller kvinnlighet som en bidragande faktor för erhållande av ett resultat. Könsfaktorn kan ha samband med orsaken till eller effekten av en omständighet. Begreppet används för förhållanden avseende såväl människor som djur, men måste särskiljas från könskarakteristika, som är anatomiska eller fysiologiska könsmanifestationer, och från könsfördelning, som är antalet individer av han- och honkön under givna omständigheter.
Sjukliga förändringar i levern.
Tillståndet som följer på föreningen av en äggcell och en sädescell, då ett embryo eller foster växer i kroppen.
En kraftfull och specifik blockerare av peptidyldipeptidas A.
Artärer. Blodkärl som leder blod från hjärtat.
Experimentellt framkallade kroniska skador på leverns parenkymceller i syfte att erhålla en modell av levercirros (skrumplever).
Ett antropometriskt mått för kroppsvikt, benämnt BMI. Beräkningen görs genom att dela kroppsvikten med kvadraten på kroppslängden (kg/m2), vilket ger den högsta korrelationen med kroppsdensiteten. BMI är korrelerat med mängden kroppsfett, och varierar med ålder och kön. Vid BMI under 18.5 föreligger undervikt, vid 18.5-24.9 normalvikt, vid 25-29.9 övervikt, och vid 30 och däröver föreligger fetma.
Aorta. Huvudstammen i kroppens artärsystem.
Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.
Hjärtats, särskilt kamrarnas, postsystoliska vilofas (avslappnings- eller utvidgningsfas).
Ultraljudsundersökning av hjärtats och omgivande vävnaders storlek, rörelser och sammansättning. Det vanliga tillvägagångssättet är mätning genom bröstkorgen.
2-((2-aminoetoxy)metyl)-4-(2-klorofenyl)-1,4-dihydro-6-metyl-3,5-pyridindikarboxylsyra, 3-etyl-5-metylester. En långtidsverkande dihydropyridinkalciumkanalblockerare som är effektiv vid behandling av angina pectoris och högt blodtryck.
Läkemedel som binder till men inte aktiverar betaadrenerga receptorer och därmed blockerar verkan av betaadrenerga agonister. Adrenerga betaantagonister används vid behandling av högt blodtryck, hjärt arytmi, kärlkramp, glaukom, migrän och ångest.
Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.
Sjukdomstillstånd och sjukdomsförlopp som tillstöter vid diabetes mellitus. Pga den bristande blodsockerregleringen hos diabetespatienter kan sjukliga processer uppstå i ett flertal vävnader och organ, inkl. ögon, njurar, blodkärl och nervvävnad.
Förstoring av mjälten.
Leversjukdomar orsakade av infektioner genom parasiter, som t ex bandmaskar och sugmaskar.
4-(2-hydroxi-3-((1-metyletyl)amino)propoxi)bensenacetamid. En kardioselektiv betaadrenoblockerare med egenskaper liknande dem hos propranolol, men utan någon negativ inotrop effekt.
En grupp läkemedel som verkar genom att selektivt hämma kalciuminflödet genom cellmembran eller verkar på frisläppande och bindning av intracellulära kalciumdepåer. Eftersom de bidrar till avslappning av glatt muskulatur används de terapeutisk för behandling av högt blodtryck och cerebrovaskulär kramp, för sin skyddseffekt på hjärtmusklerna, och för att lösa livmoderkramper.
En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.
Kirurgiskt avlägsnande av hela eller delar av levern.
Ett syndrom som kännetecknas av svikt i det centrala nervsystemet i förening med leversvikt, inklusive portasystemshuntar. Kliniska tecken är trötthet och förvirring (som ofta leder till koma), asterixis (flaxande rörelser), nystagmus, livliga okulovestibularreflexer, dekortikerad och decerebrerad kroppshållning, muskelryckningar och bilaterala babinskireflexer. EEG kan visa trefasvågor.
En metod för variabelanalys när flera variabler ska tas i beräkning samtidigt. Inom statistik betraktas multivariantanalys som en metod som tillåter samtidig analys av två eller fler beroende variabler.
En angiotensin typ 1-receptorantagonist med blodtryckssänkande verkan, genom minskad pressoreffekt av angiotensin II.
En eikosanoid som är en produkt av cyklooxygenasprocessen vid arakidonsyraomsättningen. Den är en stabil och syntetisk analog till epoprostenol, men med längre halveringstid än moderföreningen. Dess verkan påminner om prostacyklinets. Iloprost åstadkommer kärlutvidgning och hämmar blodplättsklumpning.
Radiografi av blodkärl efter tillförsel av kontrastmedel.
Statistiska modeller som beskriver förhållandet mellan en kvalitativ, avhängig variabel (dvs en som kan ha endast vissa diskreta värden, som t ex närvaro eller avsaknad av en sjukdom) och en oberoende variabel. En vanlig tillämpning är inom epidemiologin, för att beräkna en individs risk (sannolikhet för en sjukdom) som funktion av en given riskfaktor.
Cellyteproteiner som binder endotelin med hör affinitet och utlöser intracellulära förändringar som påverkar cellers beteende.
Någotdera organ av det organpar som finns i brösthålan och vars uppgift är att syresätta blodet.
Ett direktverkande, kärlvidgande medel som används för behandling av högt blodtryck.
Ett värde på flödesmängden i ett blodkärl dividerad med kärlets tvärsnittsyta.
Mått på den mängd vatten som filtreras ur plasma genom glomerulära kapillärväggar till Bowmans kapslar per tidsenhet. Den motsvarar inulinelimineringsförmågan.
En form av diabetes som kännetecknas av förmåga att fortleva utan ketoacidos med utebliven insulinbehandling. Debuten kommer långsamt, och patienterna visar ofta en tendens till fetma. Syn. typ 2 diabetes.
Det förhållande att det föreligger samtidiga eller ytterligare sjukdomstillstånd med avseende på en första diagnos eller det specifika tillstånd som är föremål för undersökning. Komorbiditet kan påverka inte bara patientens funktionsförmåga, utan även överlevnadsförmåga. Den kan användas som prognostisk indikator för beräknad sjukhusvistelse, kostnader och utfall eller överlevnad.
Ett urindrivande medel med verkan och användningsområden som tiazidpreparat; det innehåller dock inget tiazidringsystem.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Tumörsjukdom eller cancer i levern.
Ett NADPH-beroende enzym som katalyserar omvandlingen av L-arginin och syre till att ge citrullin och kväveoxid. EC 1.14.13.39.
Slutstadiet av kronisk njurfunktionsförsämring. Tillståndet kännetecknas av svår, irreversibel njurskada (mätt med proteinurihalter) och nedsatt glomerulusfiltration, till mindre än 15 ml/min. Dessa patienter är i allmänhet i behov av dialys eller njurtransplantation.
Monarki i Ostasien, bestående av en öräcka mellan norra Stilla havet och Japanska sjön. Landets yta är 377 835 km2, och folkmängden är 127 417 244 invånare (juli 2005). Huvudstaden är Tokyo.
En kalciumberoende, grundläggande form av kväveoxidsyntas som främst finns i endotelceller. EC 1.14.13.39.
Behandling med två eller flera läkemedel var för sig för deras sammanlagda effekt.
Glukos - den sockerart genom vilken kolhydrater transporteras med blodet, uppgår normalt till en halt av 3,5-5,6 mmol/l. Vid onormalt låg koncentration föreligger hypoglycemi, vid onormalt höga halter hyperglycemi. Syn. dextros; druvsocker.
En omsättningsprodukt av kreatin; kreatinin bildas när kreatin förlorar sitt vatten och är alltså en anhydrid av kreatin. Det utsöndras med urinen.
Den blodmängd som passerar genom hjärtat per tidsenhet. Den uttrycks vanligtvis som liter per minut för att inte förväxlas med slagvolym (blodvolym per slag).
Artärer som utgår ifrån bukpulsådern och fördelar sig till större delen av tarmarna.
Högra hjärtkammarens hemodymiska och elektrofysiologiska verkan.
Fibros i leverns hinnor till följd av överdriven, kronisk alkoholkonsumtion.
Förvärring av en sjukdom med tiden. Begreppet används mest i samband med kroniska och obotliga sjukdomar, där sjukdomsstadiet är avgörande för behandling och prognos.
Tilltäppning av levervenerna pga av blodproppar eller fiberomvandling av venerna.
Undersökningsmetod för t ex klinisk prövning av ett läkemedel eller behandling som innebär att varken deltagare/patienter eller försöksledare känner till vem som faktiskt får den specifika behandlingen.
En grupp kortikosteroider som främst förknippas med vätske- och elektrolytbalansen. Detta åstadkoms genom verkan på jontransport i njurkanalerna, som leder till retention av natrium och avsöndring av kalium. Mineralkortikoidutsöndringen i sin tur regleras av plasmavolym, serumkaliumhalt och angiotensin II.
Mätbara och kvantifierbara biologiska parametrar (som t ex halten av något specifikt enzym eller hormon, fördelningen av en specifik genetisk fenotyp i en population eller närvaron av biologiska ämnen ) som tjänar som indikatorer för hälsorelaterade bedömningar av t ex sjukdomsrisk, psykiska störningar, miljöexponering och dess effekter, tillväxt i cellodling osv.