Hyaline degeneration, eller hyalinisering, är ett histopatologiskt fynd som innebär att kollagenfibriller i extracellulära matrix ersätts av amorfa, eosinofila hyalinsubstans. Detta kan ses vid olika patologiska tillstånd, såsom nefropati, ateroskleros och inflammation.
En typ av bindväv utan kärl, bestående av kondrocyter (broskceller)i en grundsubstans av typ 2-kollagen och kondroitinsulfat. Det finns tre typer av broskvävnad: hyalint brosk, fibröst brosk och elastiskt (gult) brosk.
Ledbrosk definieras som en skada på ledbanden, de tåliga band som hjälper till att stabilisera och stödja en led. Denna skada kan orsaka smärta, svullnad och instabilitet i leden. Ledbrosk kan vara ett tecken på en överansträngning, en skada eller en sjukdom som artrit. Behandlingen kan innefatta vila, isbehandling, smärtstillande mediciner, fysioterapi och i vissa fall operation.
En klar, homogen, amorf och eosinofil substans som ses vid patologisk vävnadsnedbrytning.
Ett sjukdomstillstånd som kan drabba nyfödda (oftast för tidigt födda) och vars patologiska kännetecken är bildandet av ett hyalinliknande membran kring de yttersta andningspassagerna. Utbredd atelektas sätts i samband med brist på ytaktiva ämnen.
Brosksjukdomar är sjukdomar som drabbar brosk, det elastiska, kushformade vävnadsmaterialet som hjälper att dämpa stötar och ge rörelsefrihet i lederna. Dessa sjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan påverka broskets struktur, funktion och hälsa. Exempel på brosksjukdomar inkluderar artros (ledförslitning), broskinflammation (synovit), och osteokondrit, en sjukdom där blodleveran till brosket är störd.
Broskbildande polymorfa celler.
En brosktyp vars massa innehåller stora buntar av kollagen typ 1. Fiberbrosk finns typiskt i ryggradens broskskivor (diskar), blygdbenssymfysen, skenbensmeniskerna och brosk i synovialleder.
Ett trådigt kollagen som förekommer främst i brosk och glaskroppens vätska. Det består av tre identiska alfa1(II)-kedjor.
Bildningen av brosk sker genom att kondrocyter ständigt delar sig och bygger upp en matris under sin utveckling. Broskbildning föregår ibland benbildning (osteogenes). Syn. kondrogenes.
"Tarsaltendon är ett smalt, triangulärt band av bindväv som förbinder skelettet i foten med vristbenet (os calcis). Tarsaltendonen hjälper till att stabilisera fotens led och underlättar rörelser mellan foten och vaden."
Leden mellan lårben och skenben.
Proteoglykaner är glykoproteiner som består av en protein-kärna kovalent bundet till en eller flera långa, repeaterande disackaridkedjor, vanligen bestående av sockerarten glukosamin och galaktosamin. Dessa disackarider är ofta sulfaterade i olika mönster, vilket ger proteoglykanerna deras negativa laddning och vattenbindande kapacitet. Proteoglykaner utgör en viktig komponent i extracellulär matrisen (ECM) där de spelar roll för struktur, mekanisk buffring och signaltransduktion. De kan också vara involverade i cell-cell-kommunikation och bindning av tillväxtfaktorer och cytokiner. Proteoglykanernas specifika struktur och funktion varierar mellan olika typer och kan ha stor betydelse för hälsa och sjukdom, exempelvis vid artros och cancer.
'Artrit' är ett samlingsbegrepp för olika sjukdomar som drabbar lederna, medan 'artros' (också stavat 'osteoartrit') är den vanligaste formen av artrit. Artros karaktäriseras av en nedbrytning och förslitning av det broskartade lagret mellan de två benbenen i en led, vilket leder till smärta, stelhet och sämre rörlighet över tiden.
"Vävnadsteknik" refererar till den vetenskapliga disciplinen som studerar och utvecklar metoder för att konstruera, regenerera eller reparera biologisk vävnad, ofta med hjälp av artificiella material eller tekniker. Det kan inkludera användning av celler, proteiner, polymers och andra biokompatibla material för att skapa konstruktioner som efterliknar naturlig vävnad, med syfte att ersätta, stödja eller förbättra funktionen hos skadad eller sjuk vävnad inom den medicinska behandlingen.
Aggrekaner är en typ av proteoglykan, en sorts molekyl som består av ett protein-kärnsubstanser och en eller flera sackaridkedjor (sockergrupper). Aggrekaner förekommer naturligt i kroppen, framför allt i broskvävnad och bindväv. De spelar en viktig roll för vävnadens mekaniska styrka och hållfasthet genom att hjälpa till att fästa proteiner i varandra och på så sätt forma ett nätverk av kollagenfibriller. Aggrekaner har också en viktig funktion för vätskebalansen i broskvävnad, eftersom de kan binda stora mängder vatten. Dessutom bidrar de till att skydda andra celler och molekyler från mekanisk skada genom att agera som en buffertzon.
Ett polypeptidämne som innehåller ungefär en tredjedel av allt protein i ett däggdjur. Det utgör huvudbeståndsdelen av hud och bindväv, och den organiska delen av ben- och tandsubstans. Olika former av kollagen produceras i kroppen, men alla består av tre alfapolypeptidkedjor ordnade i en trippelspiral. Kollagen skiljer sig från andra fibrösa proteiner, som t ex elastin, genom sitt innehåll av prolin, hydroxiprolin och hydroxilysin, avsaknad av tryptofan, samt särskilt genom sitt höga innehåll av polargrupper, ansvariga för proteinets svällande egenskaper.
Heteropolysackarider som innehåller en N-acetylerad hexosamin i en typisk, upprepad disackaridenhet. I upprepningarna i strukturen hos varje disackarid ingår omväxlande 1,4- och 1,3-bindningar bestående antingen av N-acetylglukosamin eller N-acetylgalaktosamin.
En osteokondrom är en benign (godartad) tillväxt av benvävnad som sticker ut från en ledkapsel eller ett annat vävnadsplan där ben och brosk möts, vanligtvis i närheten av leder. Den består av både ben- och broskvävnad och kan orsaka smärta, skurande känslor eller mekaniska problem om den ökar i storlek eller pressar på omgivande vävnader. Osteokondrom är den vanligaste ben tumör som förekommer hos barn och unga vuxna.
Det bakre utskottet på underkäkens ramus, bestående av två delar, den övre leddelen och den nedre kondylnacken.
Det längsta och största benet i skelettet. Det sitter mellan höften och knät.
En grupp strukturellt besläktade kollagener som bildar de typiska kollagenfiberknippena som förekommer i bindvävnad.
Uronsyror är karboxylgrupphaltiga sockerarter som bildas genom oxidation av en hydroxylgrupp i en hexos, vanligtvis i position 6, och är en viktig delkomponent i många biologiska polysackarider såsom pektin, hyaluronsyra och kollagen.
En ledförbindelse mellan underkäkens ledhuvud och tinningsbenets ledutskott.
Ledbrosken tillhörande skenbenets övre ändyta.
En näsbrosk är ett ömsesidigt sjukdomstillstånd som orsakas av en infektion i näsan och de övre luftvägarna, vanligen orsakad av virus. Det kännetecknas av svullnaden och irriteradhet i slemhinnorna i näsan och halsskölden, som kan leda till svårigheter att andas genom näsan och hosta.
"Tissue scaffolds" refer to artificial or naturally derived three-dimensional structures that are used as a template for the growth and regeneration of new tissue in medical treatments and therapies. These scaffolds provide a support system for cells to attach, grow, and differentiate, while also allowing for the transport of nutrients and waste products. They can be made from a variety of materials, including polymers, ceramics, and decellularized tissue, and are designed to degrade over time as the new tissue forms. The ultimate goal of using tissue scaffolds is to restore the function and structure of damaged or diseased tissues and organs.
En familj (kängurudjur) växtätande, hoppande däggdjur i Australien, Tasmanien, Nya Guinea och intilliggande öar. Till familjen hör kängerur, vallabyer, trädkängurur, quokkor och vallaroer.
Broskvävnaden som utgör stommen i ytterörat.
Struphuvudets nio broskdelar, omfattande ringbrosket (krikoidalbrosket), sköldbrosket, struplocket och de parvisa kannbrosken, hornbrosken och kilformade brosken.
Sårläkning är ett komplext fysiologiskt process där skadad vävnad repareras och restaureras till sin normala funktion och struktur med hjälp av koordinerade mekanismer som inkluderar hemostas, inflammation, cellproliferation och remodellering.
Den vanligaste formen av trådigt kollagen. Det är den huvudsakliga beståndsdelen av ben- och hudvävnad och utgörs av en heterotrimer av två alfa1(I)-kedjor och en alfa2(I)-kedja.
En naturlig mukopolysackarid med hög viskositet och med omväxlande beta-(1-3)-glukuronid- och beta-(1-4)-glukosaminidbindningar.
Nätverksliknande ämne i det extracellulära utrymmet och i förbindelse med cellytans basalmembran. Det främjar cellförökningen och erbjuder en stödstruktur för celler och lysat i odlingsskålar.
"Vävnadsnybildning, eller fibros, är en patologisk process där normalt fungerande vävnad ersätts av keloid-liknande bindväv, vilket kan leda till stelhet, skada och organs dysfunktion."
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
Cartilage Oligomeric Matrix Protein (COMP) är ett protein som förekommer naturligt i brosk, senor och andra stödjevävnader i kroppen. Det är en viktig del av den extracellulära matrisen, vilket är ett nätverk av proteiner och kolhydrater som ger struktur och stöd till celler.
Icke-inflammatorisk, degenerativ knäledssjukdom som kan delas in i tre stora kategorier: tillstånd som hindrar normala, synkroniserade rörelser; tillstånd som framtvingar onormala rörelsevägar; och tillstånd som orsakar belastningskoncentration, vilken leder till förändringar av ledbrosket.
Djur, utvalda pga specifika särdrag, som används i experimentellt syfte och för undervisning och tester.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.
En medicinsk definition av "kycklingembryo" är ett befruktat hönsägg som har börjat utvecklas, vanligtvis efter 5-6 dagar, då den primitiva hjärtaktiviteten kan ses. Detta stadium kallas också för gastrula-stadiet. Kycklingembryot fortsätter att utvecklas och blir allt mer differentierat över tiden, med bildning av olika organ och system.
Makromolekylära organiska föreningar som innehåller kol, väte, syre, kväve och, vanligtvis, svavel. Dessa makromolekyler (proteiner) bildar ett invecklat nätverk, i vilket celler bäddas in och bygger upp vävnader. Variationer makromolekylerna emellan och deras ordning avgör typ av extracellulär matrix, där varje typ anpassas till vävnadens funktionella krav. De två huvudklasserna av makromolekyler är glykosaminoglykaner, som oftast är kopplade till proteiner (proteoglykaner), och fibrösa proteiner (t ex kollagen, elastin, fibronektiner och laminin).
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Matrilin proteins are a group of extracellular matrix (ECM) proteins that play important roles in the assembly, organization, and function of connective tissues, such as cartilage, tendons, and ligaments. These proteins are characterized by their ability to form multimeric complexes through the interaction of their von Willebrand factor type C (VWC) domains.
Det område mellan epifysen och diafysen där benvävnadstillväxten sker.
Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.
En nässkiljevägg, även känd som en "hudbarriär", är en funktionell barrière bestående av död cellskiva och lipider på ytan av huden som förhindrar penetration och spridning av vätskor, bakterier och andra främmande partiklar mellan kroppens inre och yttre miljö.
En medicinsk definition av "skenben" är ett röntgenbild av benet, vanligtvis tas det med hjälp av en speciell röntgenapparat som fokuserar på benet. Det används ofta för att diagnostisera brusten, artrit, frakturer och andra skador eller sjukdomar i benet.
En broskfraktur är en skada på skelettet där kontinuiteten i ett broskben bruts, ofta orsakad av trauma eller olyckor som ledar till att benet bryts eller knäcks.
Den led mellan lårben och skenben hos hästar, nötkreatur och andra fyrfotingar som motsvarar knäleden hos människor.
Den platta, trekantiga benformationen som sitter i knäts framdel.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.