Organismens funktioner för att reglera kroppstemperaturen genom uppvärmning eller avkylning.
Den förhållandevis konstanta temperatur som kroppen normalt håller (hos människan 37 grader C) och som regleras från mellanhjärnan.
Avsaknad av värme eller temperaturer märkbart under den normala.
Kroppens yttersta hölje, och dess skyddsbarriär mot omgivningen. Huden består av dermis (läderhuden) och epidermis (överhuden).
En form av energi och en känsla av förhöjd temperatur. Inom medicinen är värme av intresse för sina fysiologiska effekter, för terapeutisk användning, och för bruk i förfaranden inom fysik eller fysikalisk kemi.
Ofrivillig sammandragning och vibration i musklerna. Det är en fysiologisk värmealstringsmetod hos människa och andra däggdjur.
Hudens funktioner hos människor och djur. Hit räknas även pigmentering av huden och dess annexa.
En samling tillstånd framkallade av för kraftig exponering för eller överansträngning under extrem värme. Hit hör värmekramper, som är icke-akuta och kan behandlas med saltkompensation, värmeutmattning, som är allvarligare och måste behandlas med vätske- och saltkompensation, och värmeslag, som oftast drabbar de äldsta och yngsta, särskilt de äldre, och åtföljs av kramper, förvirring eller koma, och som behandlas med nedkylning och vätske- och saltersättning.
Placering av kropp eller föremål eller delar därav i en vätska.
Det band i det elektromagnetiska spektret som vanligtvis upplevs som värme. De infraröda strålarna har längre våglängder än det synliga ljuset och når in i mikrovågsfrekvenserna. Infrarött ljus används för värmebehandling och för uppvärmning av mat.
Förändring av hudens struktur och elasticitet med tiden. Den kan vara en effekt av fysiologiskt åldrande eller av ultraviolett bestrålning, vanligtvis genom exponering för solljus.
Graden av vatten(ånga) i en gas, t ex luft.
Utnyttjande av värme för att höja omgivningstemperaturen, eller metoderna för att åstadkomma denna effekt. Termen får ej förväxlas med det fysikaliska begreppet "värme".
Cancer i huden.
Lägre kroppstemperatur än normalt, särskilt hos varmblodiga djur. Hos människor uppkommer hypotermi vanligen genom olyckshändelse eller på annat sätt oavsiktligt.
En behandlingsform som innebär bruk av lokal eller allmän nedkylning i terapeutiskt syfte. Selektiv förstörelse av vävnad genom nedfrysning är fryskirurgi.
Den yttersta delen av de nedre extremiteterna (benen) hos ryggradsdjur, bestående av tarsus (ankeln), metatarsus (mellanfoten), falangerna (tåbenen) och mjukvävnaderna kring dessa.
En metod för icke-invasiv, kontinuerlig mätning av mikrocirkulation. Tekniken bygger på Dopplereffektvärden av slumpmässigt spritt lågenergilaserljus från statiska strukturer och vävnadspartiklar i rörelse.
Koldioxid i fast form, vilken används som kylmedel. Kokpunkten (sublimationspunkten) är 78,4 minusgrader (Celsius). Syn. kolsyreis.
Tillstånd, i vilket utrymmen i sjukhus, laboratorier, bostäder, djurhus, arbetsplatser, rymdfarkoster osv har tekniskt kontrollerade luft- och temperaturförhållanden, belysning, fuktighet, ventilation och andra förhållanden i omgivningen.
Antalet sammandragningar av hjärtkamrarna per tidsenhet, vanligtvis per minut.
Funktionerna hos levande organismer och deras kroppsdelar, samt de fysiska och kemiska faktorer som hör samman därmed.
Jordens atmosfär, bestående huvudsakligen av syre (ca 1/5), kväve (ca 4/5) och mindre mängder koldioxid, andra gaser och partiklar.
Ett tillstånd som uppstår till följd av förlust av stora mängder kroppsvätska.
Den nedre delen av armen (antebrachium), mellan armbågen och handleden.
Epikutan- eller intradermaltest för påvisande av fördröjd eller omedelbar överkänslighet. Testmetoderna används vid diagnosticering av överkänslighet eller bestämning av cellulär immunitet.
Onormal höjning av kroppstemperaturen, oftast till följd av något sjukdomsförlopp.
Skador i allmänhet på fingrarna.
Den fysiologiska minskningen av blodkärls tvärrsnitt genom sammandragning av kärlens glatta muskulatur.
Upptagning av ett ämne i huden.
Tillstånd med smärta i någon lem eller annan kroppsdel, hyperestesi och lokal, autonom funktionsrubbning till följd av mjukvävnads- eller nervskada. Smärrtan är ofta förenad med rodnad, hudtemperaturförändringar, onormal sudomotorisk aktivitet (svettstimulering) eller ödem. Smärtintensitet och andra manifestationer står inte i proportion till vad som kan förväntas av den utlösande händelsen. Två typer av tillståndet har beskrivits: typ1 (reflexdystrofi) och typ 2 (kausalgi).
Förändring av det elektriska motståndet i huden i samband med känslomässiga reaktioner och vid vissa andra tillstånd.
Onormalt hög temperatur, avsiktligt framkallad lokalt eller i hela kroppen hos levande varelser, oftast med hjälp av bestrålning, ultraljud eller läkemedel.
Vatten i fast fas. Naturligt bildad is har hexagonal struktur.
Nedsatt eller saknad känslighet för hudstimulering.
Onormalt låg kroppstemperatur, avsiktligt framkallad hos varmblodiga djur.
Enkla svettkörtlar som utsöndrar svett direkt på huden.
Skelettmuskulaturens förbrukning av energi. Belastningsintensiteten kan mätas som syreförbrukning, värmeproduktion eller hjärtfrekvens. Hit hör också utmattning, ett psykologiskt mått på energiuttömning.
Läkekonst som bygger på traditionella, orientaliska föreställningar och praxis.
Färgning av huden.
Oftast regelbunden, fysisk aktivitet avsedd att leda till god fysisk kondition och hälsa.
Anpassning till en ny omgivning eller till förändring i den befintliga.
Alla aspekter av kroppstvätt med kroppen nedsänkt i badmediet, båda för den personliga hygienens skull och av medicinska skäl.
Plötslig, tillfällig värmekänsla som kan upplevas av kvinnor i menopausen.
Bruk av cykel som transportmedel. Hit hör dock inte användning av testcykel för t ex ergometri.
Avstängning av sympatiska nervbanor, med insprutning av bedövningsmdel, vid någon av fyra nivåer: blockad av perifera nerver, blockad av sympatiskt ganglion, extraduralblockad och subaraknoidblockad.
Anestesi genom insprutning av bedövningsmedel i epiduralrummet.
Onormalt kraftig svettning, ffa på handflator, fotsulor, i armhålor, ljumskar och perineum. Svettningen tros ha emotionella orsaker. Generellt stark svettning kan orsakas av varm och fuktig omgivning, feber eller fysisk ansträngning.
Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.
En yrkesdisciplin, inom vilken utövas traditionella, kinesiska metoder för akupunkturbehandling av sjukdomar genom isättande av nålar längs bestämda banor eller meridianer.
Regelbundet återkommande, i cykler om ca 24 timmar, biologiska aktiviteter, som t ex känslighet för läkemedel och stimuli, hormonutsöndring, sömn, ätande osv. Denna rytm tycks styras av en biologisk k locka, som följer återkommamde perioder av dagsljus och mörker.
Den del av nervsystemet som reglerar de icke viljestyrda kroppsfunktionerna. Det utgörs av det sympatiska nervsystemet och det parasympatiska nervsystemet.
Fortlöpande mätning av fysiologiska processer, blodtryck, puls, urinutsöndring, reflexer, andning osv hos en patient eller försöksdjur. Hit hör även farmakologisk övervakning, mätning av tillförda läkemedel eller deras metaboliter i blodet, vävnaderna eller urinet.
Ett kärl som direkt förbinder en artär med en ven och således utgör en genväg förbi kapillärsystemet. Får inte förväxlas med kirurgisk anastomos eller med arteriovenös fistel.