Kronisk, inflammatorisk och genetiskt betingad hudsjukdom, kännetecknad av ökad produktion av reagin (IgE) och ökad benägenhet för allergisk snuva och astma. En ärftligt betingad tendens till att lättare drabbas av klåda föreligger också. Typiska tecken är lichenbildning (röda hudfläckar), fjällning och krustbildning, särskilt i armbågs- och knäveck. Syn. barneksem eller böjveckseksem.

Varje form av inflammation i huden.

Kontaktdermatit orsakad av överkänslighet för diverse ämnen. Dessa ämnen ger efterhand upphov till inflammatoriska reaktioner i huden hos dem som förvärvat överkänslighet till följd av tidigare exponering.

Sällsynt, kronisk, papulovesikulär sjukdom med intensivt kliande utslag av blåsor av olika former, ofta variga. Sjukdomen är starkt knuten till förekomst av HLA-B8- och HLA-DR3-antigener. Ett flertal olika autoantikroppar har påvisats i små mängder hos patienter med dermatitis herpetiformis.

En kronisk, inflammatorisk hudsjukdom med okänd etiologi. Den kännetecknas av måttlig rodnad, torr, fuktig eller fet fjällning, och gulaktiga krustor på olika områden, särskilt i hårbotten. I hårbotten börjar eksemet som små fläckar av fjäll, för att gradvis utvidga sig till att omfatta hela skalpen, med avlossning av stora mängder torra fjäll (mjäll).

En icke-allergisk kontaktdermatit orsakad av långvarig exponering för irriterande ämnen och som inte kan förklaras som en fördröjd överkänslighetsreaktion.

Hudtester där det reaktionsframkallande ämnet appliceras på en bit bomulls- eller gasväv som får sitta i 48-72 timmar. Det används för att fastställa eventuell kontaktöverkänslighetsreaktion.

En typ av akut eller kronisk hudreaktion, vid vilken en överkänslighet visar sig genom reaktion mot material eller ämnen som kommer i kontakt med huden. Utlösande mekanismer kan vara av allergisk eller icke-allergisk art. Syn. kontaktallergi eller kontaktdermatit.

Ett immunglobulin som är kopplat till mastceller.

En intensivt kliande känsla som framkallar behov av att gnida eller riva huden för lindring.

Omfattande, fjällande dermatit med hudrodnad som förekommer antingen som sekundärt förlopp till eller reaktion mot någon underliggande hudsjukdom (t ex atopisk dermatit, psoriasis osv), eller som primär eller idiopatisk sjukdom. Den är ofta förknippad med hår- och nagelavfall, hyperkeratos på handflator och fotsulor, samt klåda.

Sammanfattande benämning på icke smittsamma, ytliga och ihållande hudinflammationer, som uppkommer som reaktion på olika endogena eller exogena medel.

Kroppens yttersta hölje, och dess skyddsbarriär mot omgivningen. Huden består av dermis (läderhuden) och epidermis (överhuden).

Knottrigt utslag av okänd orsak som övergår i blämmig hudrodnad och fjällning runt munnen, nästan uteslutande hos yngre kvinnor. Eksemet kan också breda ut sig till att omfatta ögonlocken och nedre delen av pannan (periokulär dermatit). Syn. perioralt eksem.

Oljeprodukter som används lokalt för att lena, mjuka upp eller skydda hud eller slemhinnor. De används även som bärare av andra hudmedel.

Antigena ämnen som kan framkalla en omedelbar överkänslighetsreaktion.

Läkemedel för behandling eller förebyggande av hudsjukdomar eller för normal hudvård. Syn. hudpreparat.

Hudsjukdomar i ansiktet.

Störningar i mag/tarmsystemet, eksem eller chock till följd av allergisk reaktion mot allergener i födan.

Epikutan- eller intradermaltest för påvisande av fördröjd eller omedelbar överkänslighet. Testmetoderna används vid diagnosticering av överkänslighet eller bestämning av cellulär immunitet.

Hudsjukdomar på handen.

Sjukdom som orsakas av hinder i luftrören med attackvis uppkommande andnöd. Sammandragning av luftrören försvårar framför allt utandningen och orsakar pipande biljud.

Spridd blås- och varbildning orsakad av herpes simplex-virus (Herpesvirus hominis), Vacciniavirus eller Varicella zoster-virus. Blåsbildningen kommer ofta utöver en redan befintlig, inaktiv eller aktiv, atopisk dermatit.

Hudsjukdomar orsakade av leddjur, maskar eller protozoer.

Preparat, oftast för lokalt bruk, som lindrar klåda.

En fördröjd överkänslighetsreaktion utlöst av reaktionen mellan solljus eller annan strålningsenergikälla och någon substans som individen tidigare exponerats och blivit känslig för (fotosensibilisator). Den manifesterar sig som papulovesikulär, eksematös eller varig dermatit på främst ljusexponerade hudytor. Syn. fotoallergisk dermatit; fotoallergiskt eksem.

Alla leddjur av underklassen Acari, utom fästingar. De är mycket små djur, besläktade med spindlarna, ofta med genomskinliga eller halvgenomskinliga kroppar. De kan vara parasiter hos människor och husdjur och därvid ge olika hudirritationer. Många kvalsterarter är av medicinsk betydelse som parasiter och sjukdomsvektorer.

En säsongsbunden variant av allergisk rinit, med akut konjunktivit, tårbildning och klåda. Allergin utlöses av specifika allergen.

En typ av irriterande hudeksem (dermatit) på de områden som är i kontakt med blöjan och som oftast uppstår som en reaktion på långvarig kontakt med urin, avföring, tvål eller tvättmedel.

Medel som verkar lokalt på hud- eller slemhinnor och framkallar inflammation. De som orsakar hyperemi kallas rodnadsframkallande; andra är blåsbildande; och de som tränger in i talgkörtlar och orsakar varbölder är varbildande. Tårgas och senapsgas räknas också som retmedel.

Ett allergiskt kontakteksem orsakat av exponering för växter av släktet Toxicodendron (Rhus toxicodendron; giftsumak, giftek), som innehåller ämnet urushiol (toxicodendrol), ett kraftigt verkande hudsensibiliserande ämne.

Det yttre, kärlfria hudskiktet. Underifrån och uppåt består det av fem epitellager: 1) bottenlagret (stratum basale epidermidis); 2) taggcellslagret (stratum spinosum epidermidis); 3) korncellslagret (stratum granulosum epidermidis); 4) blankskiktet (stratum lucidum epidermidis) och 5) hornlagret (stratum corneum epidermidis). Sy. epiderm; epidermis.

Ytliga infektioner i huden och tillhörande vävnader, orsakade av någon form av svamp. Syn. dermatomykoser.

Epidermceller som syntetiserar keratin och genomgår typiska förändringar när de vandrar uppåt från epidermis bottenskikt till hudens hornlager. Successiva steg i differentieringen av de epidermisbildande keratinocyterna sker via basalceller, stratum spinosum och granulärceller.

Filament (trådar) med en diameter av 7-11 nm som finns i cytoplasman i alla celler. Många specifika proteiner tillhör denna grupp, t ex desmin, vimentin, prekeratin, dekamin, skeletin, neurofilin, nervfilamentprotein och surt, glialt fibrillärt protein.

Inflammation i ögats bindhinna orsakad av överkänslighet för olika allergen. Syn. allergisk konjunktivit.

Preparat som används för behandling av allergiska reaktioner. De flesta verkar genom att hämma inflammatoriska mediatorer.

Skötsel av hudhygienen genom tvättning, användning av tvål, rengöringsmedel, oljor osv. Vid sjukdomstillstånd gäller även behandling med terapeutiska preparat, skyddande lösningar, salvor osv. Hudvård är särskilt viktig vid olika typer av yrkesutövning, där huden är utsatt, vid exponering för solljus, hos nyfödda och vid dekubitussår (trycksår).

Akneliknande hudsjukdom i ansiktet hos medelålders och äldre. Kännetecknas av fläckvis rodnad i och förtjockning av huden, ibland också härdar med varbildning.

Granulära (korniga) leukocyter med en kärna som oftast har två lober, sammanbundna med en tunn kromatintråd, och en cellmassa som innehåller grova, rundade och jämstora korn, som låter sig färgas av eosin.

Biverkning i form av hudreaktioner till följd av någon form av intag av, eller behandling med, läkemedel. Utslagen kan variera till utseendet och ge olika typer av sår.

Applicering av läkemedel i lämplig form på huden antingen för lokal eller systemisk verkan.

Hudtester som genomförs genom injicering av det sensibliserande ämnet.

En löslig faktor som produceras av aktiverade T-lymfocyter och ger upphov till tillväxt och differentiering av B-celler. Interleukin-4 inducerar uttryck av klass II-MHC och Fc-receptorer på B-celler. Det har också verkan på T-lymfocyter, mastceller och flera andra hematopoetiska celler, inklusive granulocyt-, megakaryocyt- och erytroidförelöpare, samt makrofager.

Ett ämne med retande egenskaper som används för märkning av terminala aminosyragrupper.

Hudsjukdomar som beror på infektioner av bakterier, svampar, parasiter eller virus.

Den del av örat som är utanför trumhinnan, dvs yttre hörselgången och öronmusslan.

Ett släkte mitosporsvampar som ger upphov till en rad olika hudåtkommor. Malassezia furfur (Pityrosporum orbiculare) orsakar tinea versicolor.

Rodnader i huden till följd av kapillärstas. Orsakerna till detta tillstånd kan vara många.

Medicinsk specialitet inriktad på huden, dess struktur, funktioner, sjukdomar och behandling.

Den vanligaste formen av iktyos, kännetecknad av omfattande fjällning på utsidan av armar och ben. Den är en autosomalt dominant ärftlig sjukdom.

Sjukdomar hos tamhund (Canis familiaris). Hit hör inte sjukdomar hos vilda hundar, vargar, rävar eller andra Canidae, för vilka indexeringstermen Carnivora används.

Proteiner utan antikroppsfunktion som utsöndras av inflammatoriska leukocyter och vissa icke-leukocytiska celler och som verkar som intercellulära mediatorer. De skiljer sig från vanliga hormoner genom att de produceras av ett flertal vävnads- eller celltyper snarare än av specialiserade körtlar. Vanligtvis har de lokal parakrin eller autokrin funktion istället för endokrin.

Ett cytokin från T-lymfocyter som medverkar till tillväxt, isotypväxling hos immunglobuliner och immunglobulinproduktion i omogna B-lymfocyter. Det tycks ha betydelse för regleringen av inflammatoriska reaktioner och immunsvar.

En faktor som främjar differentiering och aktivering av eosinofiler i hematopoesen. Den utlöser även en slutlig differentiering av aktiverade B-celler till Ig-producerande celler.

Sjukdomar i huden som kännetecknas av lokalt förekommande eller allmänt spridd blåsbildning. De klassificeras efter plats och utseende hos blåsorna. Utbrotten kan komma spontant eller föregås av infektion, vävnadsskada eller solljusexponering. Bakomliggande faktorer kan vara immunologiska eller genetiska.

Medel som selektivt binder till, men inte aktiverar histamin H1-receptorer, varvid verkan av endogent histamin blockeras. Till dessa medel räknas de klassiska antihistaminpreparaten som motverkar eller förhindrar histaminaktivitet vid omedelbar överkänslighet. De verkar i luftrören, kapillärerna och annan glatt muskulatur och används för att förebygga åksjuka, säsongssnuva och allergisk dermatit, samt som sömnmedel. Effekterna av blockering av H1-receptorer i det centrala nervsystemet är inte lika klarlagda.

Preparat avsedda att användas på kroppen för att rengöra, försköna eller öka människans tilldragningskraft, eller för att ändra utseendet utan att påverka kroppsstruktur eller funktioner. Hit hör hudkrämer, lösningar, parfymer, läppstift, nagellack, makeup-preparat, hårpermanentningsmedel och -färger, tandkräm, deodoranter och alla andra produkter som ingår i dessa.

Sjukdomar med fysiska eller psykiska symtom som inte är äkta eller naturliga.

En glukokortikoid för lokalt bruk för behandling av eksem.

Allergisk reaktion mot produkter som innehåller latex av naturligt gummi, som t ex gummihandskar, katedrar, slicklappar, ballonger och sportutrustning. Såväl T-cellsförmedlade (fördröjd överkänslighet) som IgE-förmedlade (omedelbar överkänslighet) allergiska reaktioner förekommer. Den fördröjda överkänslighetsreaktionen beror på exponering för antioxidanter i gummit. Den omedelbara överkänslighetsreaktionen framkallas av latexproteiner.

Sjukdomstillstånd i huden, orsakade av virus.

En vanlig, godartad och oftast självbegränsande poxvirusinfektion i huden och ibland ögonens bindhinnor, orsakad av Molluscum contagiosum-virus.

Granulerade celler som återfinns i nästan alla vävnader, men rikligast i hud och mag-tarmkanalen. Liksom basofiler innehåller mastceller stora mängder histamin och heparin. Men till skillnad från basofiler stannar mastcellerna i vävnaderna och cirkulerar inte i blodet. Mastceller som härrör från stamceller i benmärgen regleras av stamcellsfaktorn.

En proteinblandning (av huvudsakligen glutein och gliadin) i vetekorn som finns tillsammans med den stärkelserika frövitan. Den bidrar till att göra bröddeg "luftig" genom att hålla kvar den koldioxid som bildas under jäsningen.

En ytlig dermatit som förekommer på hudytor i kontakt med varandra, såsom armhålorna, veck i nacken, skinkorna, tårna osv. Fetma är en predisponerande faktor. Besvären orsakas av fukt och friktion och kännetecknas av rodnad, uppmjukning, sveda och exsudation.

Förändrad känslighet för ett antigen, vilken kan medföra patologiska reaktioner vid senare exponering för antigenet i fråga.

Anatomiska eller funktionella avvikelser i foten.

Specifika molekylplatser på ytan hos B- och T-lymfocyter som binder IgE. Det finns två underklasser: receptorer med låg affinitet (Fc epsilon RII) och receptorer med hög affinitet (Fc epsilon RI).

Europeiskt husdammskvalster, tillhörande familjen Pyroglyphidae. Det är det allra vanligaste husdammskvalstret.

En amin med depressoreffekt, erhållen genom enzymatisk dekarboxylering av histidin. Histamin är en kraftig stimulerare av utsöndringen i magen, ger sammandragning av luftrörens glatta muskulatur, verkar kärlvidgande och tjänar som centralt verkande nervsignalsubstans.

Inflammation av ögats bindhinna; kan orsakas av bakterier, virus eller allergisk reaktion. Syn. konjunktivit.

Allergiska reaktioner mot mjölk (oftast komjölk) eller mjölkprodukter. Mjölköverkänslighet måste skiljas från laktosintolerans, som beror på mjölkintolerans till följd av medfödd brist på laktas.

Hörsel- och balansorgan.

Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.

Allergisk reaktion mot ägg som utlöses av immunsystemet.

En sjukdom kännetecknad av bristfälligt näringsupptag i tarmen och som framkallas av glutenhaltig föda. Tarmslemhinnan visar tecken på förlust av tarmludd.

Hårvårds- och hårrengöringsprodukter eller andra produkter avsedda för applicering i håret, vanligtvis på människor. Hit hör hårsprejer, blekningsmedel, förbättringsmedel, rengöringsmedel, schamponeringsmedel, näringslotioner osv.

Infestationer med leddjur av underklassen Acari, överordningen Acariformes.

Onormal ökning av antalet eosinofila celler i blod, vävnader och organ.

En inflammatorisk, kliande sjukdom i hud och slemhinnor som kan uppträda lokalt eller utbrett. Tillståndet kännetecknas av distinkta, lilafärgade, flata blämmor på företrädesvis bål och böjytor. Utslagen kan vara isolerade eller flyta samman till plack. Histologiskt ses en sågtandsmönstrad epidermal hyperplasi och vakuolförändringar i epidermis basalskikt, tillsammans med ett kraftigt inflammatoriskt infiltrat av huvudsakligen T-celler i överhuden.

Användning av humor och skratt som behandlingsform för att öka det känslomässiga välbefinnandet och underlätta ett förbättrat hälsotillstånd.

En 19-kD katjonisk peptid i eosinofilkorn. Eosinofilt nervtoxin är ett ribonukleas och kan ha betydelse som endogent antivirusämne.

Ett lager kärlrikt bindväv under epidermis. På ytan av läderhuden (dermis) finns känsliga papiller. I eller under dermis finns svettkörtlar, hårsäckar och talgkörtlar. Syn. dermis.

En omega-6-fettsyra som i kroppen framställs som delta-6-desaturasmetaboliten av linolsyra. Den omvandlas till dihomo-gammalinolensyra, en biosyntetisk förelöpare till monoenoprostaglandiner som t ex PGE1.

Studier som utgår från en grupp individer med en viss, fastställd sjukdom och en kontrollgrupp (jämförelsegrupp, referensgrupp) utan denna sjukdom. Sambandet mellan ett kännetecken och sjukdomen under söks genom jämförelse mellan personer med sjukdomen och personer utan med hänsyn till förekomstfrekvens eller nivåer av kännetecknet i de båda grupperna.

Preparat som motverkar eller hämmar den inflammatoriska processen.

Små, antigena faktorer som förmår framkalla ett immunsvar endast när de kopplats till en bärarmolekyl. Haptener binder till antikroppar, men kan i sig själva inte aktivera en immunreaktion.

En kortikosteroid för lokal behandling av olika hudåkommor. Den används vanligen i form av kräm eller salva, och även i plåster.

Ospecificerade hudsjukdomar i fötterna.

Ett sulfonpreparat med verkan mot ett stort antal bakterier, men som framförallt används för sin effekt mot Mycobacterium leprae. Verkningsmekanismen påminner om den hos sulfonamiderna, med hämning av folsyrasyntesen i de organismer medlet är riktat mot. Preparatet används även i kombination med pyrimetamin vid behandling av malaria.