HjärtelektrofysiologiElektrofysiologiska processerEpicardial MappingElektrofysiologiska tekniker, hjärta: Invasiva undersökningsmetoder, varmed takykardi, framkallad eller spontan, kartläggs med hjälp av kateterteknik för mätning av hjärtats elektriska aktiviteter. Förutom för diagnostiska ändamål används programmerad elektrostimulering i hjärtat i behandlingssyfte.Hjärt-kärlmodeller: Teoretiska framställningar som simulerar hjärt-kärlsystemets uppförande och verkningssätt, processer eller fenomen. Hit hör även matematiska beräkningar och bearbetning med datorer och annan elektronisk utrustning.Hjärtrytmrubbningar: Arytmier. Varje avvikelse från hjärtats normala slagrytm.Hjärta: Det ihåliga, muskulära organ som upprätthåller blodcirkulationen.ElektrofysiologiRetledningssystemet: Ett signalöverföringssystem bestående av modifierad hjärtmuskelvävnad, med förmåga till spontan rytmisk rörelse och mer välutvecklad ledningsförmåga än resten av hjärtat.Voltage-Sensitive Dye ImagingElektrofysiologiska fenomenHjärtmuskelceller: Strimmiga muskelceller i hjärtat. De utvecklas från hjärtmyoblaster.Aktionspotentialer: Nervers eller musklers elektriska reaktion på stimulering.ElektrokardiografiAtrioventrikulär knuta: AV-knutan eller Aschoff-Tawaras knuta är en liten muskelgrupp i hjärtat mellan förmak och kammare i förmaksseptum nära koronarsinus. Från den utgår det atrioventrikulära knippet i hjärtats retlednings system.Hjärtkammare: De nedersta högra och vänstra kamrarna i hjärtat. Den högra kammaren pumpar venöst blod till lungorna, och den vänstra pumpar ut syresatt blod i artärernas cirkulationssystem.Datorsimulering: Datorbaserade, funktionella modeller av fysiska system och förlopp, som t ex kemiska processer.Kateterablation: Avlägsnande av vävnad med hjälp av elektrisk ström via elektroder placerade i den yttre änden av en kateter. Kraftkällor är oftast likström (likströmschock) eller växelström vid 750 kHz. Tekniken används oftast för att ta bort AV-förbindelsen eller tillförselvägar för att avbryta AV-överledningen och åstadkomma AV-block vid behandlingen av olika takyarytmier.Långt QT-syndrom: Ett syndrom som kännetecknas av synkopeepisoder och ett långt QT-intervall som ibland kan leda till plötslig hjärtdöd, till följd av paroxysmal kammararytmi. En variant som är förknippad med autosomalt recessiv ärftlighet och medfödd dövhet kallas Jervell-Lange Nielsen-syndromet. En autosomalt dominant form utan dövhet kallas Romano-Ward-syndromet.Hjärtmuskel: Hjärtats muskelvävnad. Den består av strimmiga, icke viljestyrda muskelceller, sammankopplade till att bilda den sammandragande pump som genererar blodflödet.Hjärtfrekvens: Antalet sammandragningar av hjärtkamrarna per tidsenhet, vanligtvis per minut.Kaliumkanaler: Cellyteglykoproteiner som uppvisar selektiv genomsläpplighet för kaliumjoner. Det finns åtminstone åtta större grupper av K-kanaler, med dussintals olika underenheter.Hjärtminutvolym: Den blodmängd som passerar genom hjärtat per tidsenhet. Den uttrycks vanligtvis som liter per minut för att inte förväxlas med slagvolym (blodvolym per slag).Algoritmer: En (schematisk) beräkningsmetod bestående av en serie algebraiska formler och/eller logiska steg för lösning av ett givet problem.Plötslig hjärtdöd: Plötslig död orsakad av hjärtstillestånd.Hjärtkirurgiska tekniker: Kirurgiska ingrepp i hjärtat.Hjärtstimulering, artificiell: Reglering av hjärtmusklernas sammandragningstakt med hjälp av konstgjord pacemaker.Patch-clamp-teknikerHjärtförstoringCardiac CatheterizationHjärtförmak: De hjärtkammare som blodet kommer till efter cirkulation.Hjärtmuskelsammandragning: Hjärtmuskelmassans sammandragande funktion.HjärtsjukdomarMembranpotentialer: Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).