En typ av fagocyter som finns i bindväv.

Sea-Blue Histiocyte Syndrome, även känt som Sea-Blue Histiocytosis eller Kleine-Levin syndrome, är ett sällsynt tillstånd karaktäriserat av anomalier i histiocyter (en typ av immuncell) som lagrar lipider (fett). Tillståndet visar sig ofta med blåaktiga intracytoplasmatiska granula i histiocyterna, vilket kan ses vid mikroskopi. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och inkluderar ofta trötthet, svaghet, låg energi, andfåddhet, hosta och ibland även neurologiska symptom som exempelvis kramper eller förlamning. Det är viktigt att notera att det kan finnas olika subtyper av Sea-Blue Histiocyte Syndrome med varierande orsaker och symtom, så den medicinska definitionen kan skilja sig något beroende på vilken subtyp som avses.

Allmän benämning på onormal förekomst av histiocyter i blodet. Cellernas patologiska utseende snarare än kliniska fynd är avgörande för indelningen av histiocyttumörer. Tre grupper finns: histiocytos, Langerhanscellshistiocytos och maligna histiocytneoplasmer.

En grupp sjukdomstillstånd som uppvisar ansamlingar av aktiva lymfocyter och histiocyter, som är av annan typ än Langerhansceller. Gruppen omfattar hemofagocytisk lymfohistiocytos, familjär hemofagocytisk retikulos, infektionsassocierat hemofagocytiskt syndrom, sinushistiocytos, xantogranulom, retikulohistiocytom, juvenilt xantom, disseminerat xantom, samt fettlagringssjukdomarna havsblått histiocytiskt syndrom och Niemann-Picks sjukdom.

En godartad, icke-Langerhanscellstörning i histiocytproliferationen som främst påverkar lymfknutorna. Tillståndet kallas ofta sinushistiocytos med massiv lymfadenopati.

Histiocytic sarcom is a rare and aggressive malignant tumor of the histiocyte cell line, which is part of the mononuclear phagocyte system. It is characterized by the proliferation of neoplastic histiocytes that have features of both macrophages and dendritic cells. The tumor can occur in various organs and tissues, including the lymph nodes, spleen, liver, skin, soft tissue, and bone. Histiocytic sarcom is different from other histiocytic disorders such as Langerhans cell histiocytosis and malignant histiocytosis, and it has a poor prognosis with a high rate of recurrence and metastasis.

En grupp störningar i histiocytproliferationen som omfattar Letterer-Siwes sjukdom, Hand-Schueller-Christians syndrom och eosinofilt granulom. Langerhansceller ingår i den kliniska yttringen.

Distinkta tumörsjukdomar i histiocyter. Hit hör akuta monocytiska leukemier, malign histiocytos och äkta histiocytlymfom.

En sällsynt form av icke-Langerhanscellhistiocytos som debuterar hos medelålders personer. Den systemiska sjukdomen kännetecknas av infiltration av fettmättade makrofager, mångkärnade jätteceller, ett inflammatoriskt infiltrat av lymfocyter och histiocyter i benmärgen och allmänt utbredd skleros i de långa skelettbenen.

Sjukdomar i lymfan eller lymfkärlen.

En långsamt växande, godartad pseudotumör som kännetecknas av ett mycket större antal plasmaceller än inflammatoriska celler.

En tumörform som helt eller till större delen består av celler med histiocytens morfologi och vissa fibroblastkomponenter. Det finns många varianter och många benämningar. Ytligt belägna tumörer uppför sig godartat, men djupt belägna, och godartade, histiocytom kan lokalt invadera omgivande vävnad. Fibrösa histiocytom kan visa sig var som helst i kroppen. Ytliga former kan alltid avlägsnas med enkel excision, medan en större vävnadsmarginal behövs för djupa, godartade typer. Lokal återkomst är ovanlig.

En förhållandevis liten, nodulär inflammationsreaktion, innehållande grupper av mononukleära fagocyter, av infektiöst eller icke-infektiöst ursprung.

Ovala eller bönformade knutor (1 - 30 mm i diameter) belägna längs lymfsystemets kärl.

Panniculit är en inflammatorisk hudsjukdom som primärt drabbar subkutan fettvävnad, och kan vara orsakad av olika patologiska tillstånd som infektioner, autoimmuna sjukdomar eller reaktioner på läkemedel.

Typiska celler vid granulomatös överkänslighet. De syns som stora, tillplattade celler med utökat endoplasmatiskt nätverk, och tros bestå av aktiverade makrofager som genomgått differentiering till följd av långvarig antigenstimulering. Ytterligare differentiering eller sammansmältning av epiteloida celler antas resultera i flerkärnade jätteceller.

En grupp besläktade sjukdomar som kännetecknas av lymfocytos, histiocytos och hemofagocytos. De två vanligaste formerna är den familjära och den reaktiva.

Bildande av mjuka plättar på slemhinnan i ihåliga organ, som t ex urinvägarna eller matsmältningsorganen.

Xantomas är inom medicinen samlingsnamnet på vårtumörer som består av fettvävnad och är belägna under huden, ofta i form av gula knölar eller plackor. De kan förekomma vid olika sjukdomstillstånd, exempelvis lever- eller kolesterolledningssjukdomar som familjär hyperkolesterolemi. Xantomatosis är den medicinska termen för tillståndet när xantomer förekommer i större utsträckning över kroppen.

'Mycobacterium scrofulaceum' är en art inom släktet Mycobacterium som är känd för att orsaka infektioner hos människor, framförallt i de respiratoriska systemet och lymfkörtlarna. Emellertid har det under de senaste decennierna varit ovanligt att identifiera denna art som sjukdomsalstrande orsak i kliniska prover, vilket kan bero på förbättrade diagnostiska metoder och en potential för taxonomisk förvirring med närbesläktade arter. Numera anses det vara en opportunistisk patogen som främst drabbar immunosuppicerade individer, även om den kan förekomma i miljön.

Inflammation i lymknutorna.

Lymfkörtelförändringar kännetecknade av infiltration i barken eller parakortex av stora ansamlingar av proliferativa histiocyter, och mer eller mindre omfattande lymfvävnadsnekros.

Avlägsnande och undersökning av små prov från levande vävnad.

Immunologiska analysmetoder baserade på bruk av: 1) enzym-antikroppkonjugat; 2) enzym-antigenkonjugat; 3) antienzymantikroppar med efterföljande homologt enzym; 4) enzym-antienzymkomplex. Dessa används i histologiskt arbete för att synliggöra eller märka vävnadsprov.

En elakartad sjukdom, kännetecknad av tilltagande förstoring av lymfknutorna, mjälten och vanlig lymfvävnad, och förekomst av stora och vanligtvis flerkärniga celler (Reed-Sternberg-celler) av okänt ursprung.

En allmän beteckning för olika tumörsjukdomar i lymfvävnad.

Ett system av enkärniga celler med uttalad fagocytisk förmåga och riklig utbredning i lymfoida och andra organ. Det omfattar makrofager och deras förstadier, fagocyter, Kupfferceller, histiocyter, dendritceller, Langerhansceller och mikroglia. Termen "mononukleära fagocyter" har ersatt det tidigare "retikuloendoteliala systemet", till vilket även räknades mindre aktiva fagocyter, såsom fibroblaster och endoteliala celler.

Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.

Histochemistry and cytochemistry are related fields of study in pathology that deal with the identification and localization of specific chemical components (such as enzymes, proteins, and carbohydrates) within cells (cytochemistry) and tissues (histochemistry). Histocytochemistry can be defined as the application of histochemical techniques to the study of cellular components. These techniques often involve the use of stains or dyes that react with specific molecules, allowing for their visualization under a microscope. This information can be useful in understanding the function and behavior of different cells and tissues in health and disease.

En reumatoid knut är en typ av svullnad som kan uppstå vid reumatoid artrit, en autoimmun sjukdom där kroppens immunförsvar angriper lederna. Reumatoid knutar bildas ofta runt små leder i händer och fötter, och de kännetecknas av symmetriska, svullna, ömma och varma knölformade utbuktningar som kan vara sköra och smärta under tryck. Dessa knutar uppstår på grund av inflammation i lederna och kan vara ett tecken på allvarligare sjukdomsförlopp.