En typ av fagocyter som finns i bindväv.
Allmän benämning på onormal förekomst av histiocyter i blodet. Cellernas patologiska utseende snarare än kliniska fynd är avgörande för indelningen av histiocyttumörer. Tre grupper finns: histiocytos, Langerhanscellshistiocytos och maligna histiocytneoplasmer.
En grupp sjukdomstillstånd som uppvisar ansamlingar av aktiva lymfocyter och histiocyter, som är av annan typ än Langerhansceller. Gruppen omfattar hemofagocytisk lymfohistiocytos, familjär hemofagocytisk retikulos, infektionsassocierat hemofagocytiskt syndrom, sinushistiocytos, xantogranulom, retikulohistiocytom, juvenilt xantom, disseminerat xantom, samt fettlagringssjukdomarna havsblått histiocytiskt syndrom och Niemann-Picks sjukdom.
En godartad, icke-Langerhanscellstörning i histiocytproliferationen som främst påverkar lymfknutorna. Tillståndet kallas ofta sinushistiocytos med massiv lymfadenopati.
En grupp störningar i histiocytproliferationen som omfattar Letterer-Siwes sjukdom, Hand-Schueller-Christians syndrom och eosinofilt granulom. Langerhansceller ingår i den kliniska yttringen.
Distinkta tumörsjukdomar i histiocyter. Hit hör akuta monocytiska leukemier, malign histiocytos och äkta histiocytlymfom.
En sällsynt form av icke-Langerhanscellhistiocytos som debuterar hos medelålders personer. Den systemiska sjukdomen kännetecknas av infiltration av fettmättade makrofager, mångkärnade jätteceller, ett inflammatoriskt infiltrat av lymfocyter och histiocyter i benmärgen och allmänt utbredd skleros i de långa skelettbenen.
Sjukdomar i lymfan eller lymfkärlen.
En långsamt växande, godartad pseudotumör som kännetecknas av ett mycket större antal plasmaceller än inflammatoriska celler.
En tumörform som helt eller till större delen består av celler med histiocytens morfologi och vissa fibroblastkomponenter. Det finns många varianter och många benämningar. Ytligt belägna tumörer uppför sig godartat, men djupt belägna, och godartade, histiocytom kan lokalt invadera omgivande vävnad. Fibrösa histiocytom kan visa sig var som helst i kroppen. Ytliga former kan alltid avlägsnas med enkel excision, medan en större vävnadsmarginal behövs för djupa, godartade typer. Lokal återkomst är ovanlig.
En förhållandevis liten, nodulär inflammationsreaktion, innehållande grupper av mononukleära fagocyter, av infektiöst eller icke-infektiöst ursprung.
Ovala eller bönformade knutor (1 - 30 mm i diameter) belägna längs lymfsystemets kärl.
Typiska celler vid granulomatös överkänslighet. De syns som stora, tillplattade celler med utökat endoplasmatiskt nätverk, och tros bestå av aktiverade makrofager som genomgått differentiering till följd av långvarig antigenstimulering. Ytterligare differentiering eller sammansmältning av epiteloida celler antas resultera i flerkärnade jätteceller.
En grupp besläktade sjukdomar som kännetecknas av lymfocytos, histiocytos och hemofagocytos. De två vanligaste formerna är den familjära och den reaktiva.
Bildande av mjuka plättar på slemhinnan i ihåliga organ, som t ex urinvägarna eller matsmältningsorganen.
Inflammation i lymknutorna.
Lymfkörtelförändringar kännetecknade av infiltration i barken eller parakortex av stora ansamlingar av proliferativa histiocyter, och mer eller mindre omfattande lymfvävnadsnekros.
Avlägsnande och undersökning av små prov från levande vävnad.
Immunologiska analysmetoder baserade på bruk av: 1) enzym-antikroppkonjugat; 2) enzym-antigenkonjugat; 3) antienzymantikroppar med efterföljande homologt enzym; 4) enzym-antienzymkomplex. Dessa används i histologiskt arbete för att synliggöra eller märka vävnadsprov.
En elakartad sjukdom, kännetecknad av tilltagande förstoring av lymfknutorna, mjälten och vanlig lymfvävnad, och förekomst av stora och vanligtvis flerkärniga celler (Reed-Sternberg-celler) av okänt ursprung.
En allmän beteckning för olika tumörsjukdomar i lymfvävnad.
Ett system av enkärniga celler med uttalad fagocytisk förmåga och riklig utbredning i lymfoida och andra organ. Det omfattar makrofager och deras förstadier, fagocyter, Kupfferceller, histiocyter, dendritceller, Langerhansceller och mikroglia. Termen "mononukleära fagocyter" har ersatt det tidigare "retikuloendoteliala systemet", till vilket även räknades mindre aktiva fagocyter, såsom fibroblaster och endoteliala celler.
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
Metod för provtagning av vävnad genom att sticka en nål i den vävnad som skall undersökas och suga upp (aspirera) en provmängd.
En grupp heterogena lymftumörer som vanligtvis uttrycker ett eller fler B-cellsantigen eller representerar elakartade omvandlingar av B-lymfocyter.
Alla elakartade lymfvävnadstumörer som skiljer sig från Hodgkins sjukdom, då de är mer heterogena i fråga om cellinjemalignitet, kliniskt förlopp, prognos och behandling. Det enda gemensamma kännetecknet bland dessa tumörer är frånvaron av Reed-Sternbergceller, vilka är typiska för Hodgkins sjukdom.
Medicinsk verksamhet anpassad till särskilda, militära förhållanden.
Fagocyters upptag och nedbrytning av mikroorganismer, andra celler och främmande partiklar.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Proteiner utan antikroppsfunktion som utsöndras av inflammatoriska leukocyter och vissa icke-leukocytiska celler och som verkar som intercellulära mediatorer. De skiljer sig från vanliga hormoner genom att de produceras av ett flertal vävnads- eller celltyper snarare än av specialiserade körtlar. Vanligtvis har de lokal parakrin eller autokrin funktion istället för endokrin.
Den mest godartade, kliniska formen av Langerhanscell-histiocytos, vilken omfattar begränsade, knutiga sår i magslemhinnan, tunntarmen, skelettbenen, lungorna eller huden, med eosinofilinfiltrat. Den proliferativa cell som tycks vara ansvarig för de kliniska symtomen är Langerhanscellen.
Kronisk, inflammatorisk och genetiskt betingad hudsjukdom, kännetecknad av ökad produktion av reagin (IgE) och ökad benägenhet för allergisk snuva och astma. En ärftligt betingad tendens till att lättare drabbas av klåda föreligger också. Typiska tecken är lichenbildning (röda hudfläckar), fjällning och krustbildning, särskilt i armbågs- och knäveck. Syn. barneksem eller böjveckseksem.
Kontaktdermatit orsakad av överkänslighet för diverse ämnen. Dessa ämnen ger efterhand upphov till inflammatoriska reaktioner i huden hos dem som förvärvat överkänslighet till följd av tidigare exponering.
Varje form av inflammation i huden.
Antigena ämnen som kan framkalla en omedelbar överkänslighetsreaktion.
En icke-allergisk kontaktdermatit orsakad av långvarig exponering för irriterande ämnen och som inte kan förklaras som en fördröjd överkänslighetsreaktion.
Utbyte av varor eller tjänster, i stor skala, mellan olika länder eller mellan olika regioner eller befolkningsgrupper. Både byteshandel och affärsverksamhet ingår.
Bilar, lastbilar, bussar eller liknande motordrivna fordon.