Serologiska tester där en given mängd antigen blandas med serum innan en lösning med röda blodkroppar tillsätts. Reaktionsresultatet uttrycks som den minsta mängd antigen som ger fullständig hemagglutinationshämning.
Känsliga tester för mätning av vissa antigen, antikroppar eller virus som baseras på dessas förmåga att agglutinera vissa röda blodkroppar.
Typarten (och den enda arten) av Rubivirus. Den orsakar akut infektion (röda hund) hos främst barn och unga människor. Människan är den enda naturliga värden för viruset. Det finns ett levande, försvagat vaccin med förebyggande effekt.
Immunglobuliner producerade som svar på virala antigen; de omfattar alla klasser av immunglobuliner, framkallade av alla viruskomponenter.
Fenomenet att antikroppar reagerar med antigen som fastnat på röda blodkroppar.
Serologiska test baserade på inaktivering av komplement med antigen-antikroppkomplex (steg 1). Bindning av fritt komplement kan synliggöras genom tillförsel av ett andra antigen-antikroppsystem, såsom röda blodkroppar och någon lämplig erytrocytantikropp (hemolysin), som kräver komplement för att kunna bildas (steg 2). Om de röda cellerna inte lyseras (löses upp) tyder detta på att en specifik antigen-antikroppsreaktion har skett i steg 1. Om, däremot, de röda blodkropparna löses upp, så betyder det att det finns fritt komplement, vilket visar att ingen antigen-antikroppsreaktion ägt rum i steg 1.
Typarten av släktet Influenzavirus A som ger upphov till influensa och andra sjukdomar hos människor och djur. Antigenvariationer förekommer ofta bland stammarna, vilket möjliggör klassificering i undertyper och varianter.
Virusprodukter som har antigen effekt.
Vanlig benämning för arten Gallus gallus, tamfjäderfä inom familjen Phasianidae och ordningen Galliformes.
Vacciner för förebyggande av infektion med virus av familjen Orthomyxoviridae. Hit hör vacciner av såväl avdödade som försvagade virus. Vaccinernas sammansätting ändras från år till år, beroende på influensavirusstammarnas antigen-shift och prevalenssvängningar. Vaccinerna är oftast bi- eller trivalenta, med en eller två influensavirus A-stammar och en influensavirus B-stam.
En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.
Förmågan hos ett virus att agglutinera röda blodkroppar.
Studier för mätning av effektiviteten hos en process, personal och utrustning, eller material om genomförandet av sådana studier. När det gäller läkemedel och medicinska hjälpmedel finns termerna kliniska prövningar och läkemedelsprövning.
Det dominerande immunglobulinet i normalt humanserum.
Mätning av cellförmedlad immunitet genom hämning in vitro av antigenstimulerade leukocyters eller makrofagers vandring eller fagocytos. Specifika tester har utvecklats för beräkning av migrationshämni ngsfaktor, immunsvar på tumörassocierade antigen och den immunsuppressiva verkan av infektionsframkallande mikroorganismer.
Test för cellförmedlad antitumörimmunitet och likartade hämningsfaktorer i serum som bygger på upptäckten att leukocyter från cancerpatienter, men inte från kontrollindivider, när de blandas i vitro med antigenextrakt av tumörer av samma histologiska typ, får en minskad förmåga att fästa på glasytor. Sera från patienter med tumörer blockerar LAI-reaktionen hos deras egna leukocyter eller hos dem från andra patienter med samma tumörtyp.
Akut virusinfektion som drabbar andningsvägarna. Den kännetecknas av inflammation i nässlemhinnan, svalget och konjunktivan (ögats bindhinna), huvudvärk och, ofta, utbredd muskelvärk.
Serologiska reaktioner som inträffar när ett antiserum mot ett antigen reagerar med ett annat, närbesläktat antigen.
Serum som innehåller antikroppar. Det erhålls från djur som immuniserats genom injektion av antigen eller genom infektion med mikroorganismer, bärande på antigenet.
Ytglykoproteiner på influensavirus som ger hemagglutinationsreaktioner, vidhäftning och höljesammansmältning. Fjorton distinkta subtyper av HA-glykoproteiner och nio av NA-glykoproteiner har identifierats hos Influensa A-virus, men inga hos Influensa B- eller Influensa C-virus.
Den vanligaste formen av lera (vattenhaltigt aluminiumsilikat), med ungefärlig kemisk formel Al2Si2O5(OH)4. För användning för farmaceutiska och medicinska ändamål avlägsnas sand och andra föroreningar genom sköljning. Mineralet har fått sitt namn efter den ursprungliga fyndplatsen, Kaoling, i Kina.
Röda blodceller. Mogna blodkroppar saknar kärna, är formade som bikonkava skivor, och innehåller hemoglobin, vars funktion är att transportera syre. Syn. erytrocyter.
En teknik som bygger på diffusion av antigen eller antikroppar genom ett halvfast medium, vanligen agar eller agarosgel, med en precipitinreaktion som resultat.
Arter av släktet Influenzavirus B som ger upphov till influensa och andra sjukdomar hos framförallt människor. Antigenvariationer är mindre vanligt förekommande än hos influensa A-virus, och följaktligen saknas förutsättningar för indelning i undertyper och varianter. Sannolikheten för epidemier är mindre än med influensa A-virus, och inga pandemier har förekommit. Viruset var tidigare endast känt hos människor, men har påvisats även hos sälar, som kan utgöra smittkällan för spridning till människor.
En metod för påvisande av mycket små mängder antikroppar, där antigen-antikroppskomplexet fastnar på indikatorceller, vanligtvis primaterytrocyter eller blodplättar från icke-primater. Reaktionen är beroende av antalet C3-molekyler som binds till C3b-receptorerna på indikatorcellen.
En immunglobulinklass med mykedjor. IgM kan fixera komplement. Beteckningen har givits pga den höga molekylvikten; ursprungligen benämndes proteinet makroglobulin.
Egenskap som gör att antikroppar kan reagera med vissa antigena determinanter och inte med andra. Specificiteten beror på kemisk sammansättning, fysikaliska krafter och bindningsplatsens molekylära st ruktur.
Infektionssjukdom hos både tamfågel och vilda fåglar orsakad av fågelinfluensa A-virus.
Passiva agglutinationstester, i vilka antigen adsorberas på latexpartiklar som klumpar ihop sig i närvaro av mot antigenet specifika antikroppar.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
Stora, uddatåiga, växtätande hovdjur av familjen Equidae (hästdjur). Det finns ett flertal olika raser av tamhäst, och de varierar mycket i storlek. Hästar har svettkörtlar över hela kroppen och svettas mycket vid ansträngning.
Områden på ett antigen som reagerar med specifika antikroppar.
Immunologiska analysmetoder baserade på bruk av: 1) enzym-antikroppkonjugat; 2) enzym-antigenkonjugat; 3) antienzymantikroppar med efterföljande homologt enzym; 4) enzym-antienzymkomplex. Dessa används i histologiskt arbete för att synliggöra eller märka vävnadsprov.
Sjukdomar hos fåglar som används för livsmedelsproduktion.
En virusfamilj, huvudsakligen arbovirus, bestående av en enda enkel RNA-sträng. Viruspartiklerna är kapslade och cirka 90-120 nm i diameter. Hela familjen innehåller mer än 300 medlemmar fördelade på fem släkten: Bunyavirus, Hantavirus, Nairovirus, Phlebovirus och Tospovirus.
Proteiner med den gemensamma egenskapen att de binder till kolhydrater. Somliga antikroppar och kolhydratomsättande enzymer binder också till kolhydrater, men räknas inte som lektiner. Växtlektiner är kolhydratbindande proteiner som främst identifierats genom sin hemagglutinerande verkan (hemagglutininer). Det finns dock en rad olika lektiner även i djurvärlden med en mängd funktioner förknippade med specifik kolhydratbindning.
De immunreaktioner som förmedlas av antigenaktiverade T-lymfocyter via lymfokiner eller direkt celltoxicitet. Detta sker utan förekomst av cirkulerande antikroppar eller i fall där antikroppar spelar en underordnad roll.
Allmän benämning på medlemmar av familjen Caviidae. Den vanligaste arten är Cavia porcellus, som är det tammarsvin som används som husdjur och i biomedicinsk forskning.
En virusart tillhörande Bunyavirussläktet, familjen Bunyaviridae. De förekommer i tempererade och arktiska områden, och vart och ett är nära knutet till en speciell myggart som vektor. De flesta värddjur utgörs av mindre däggdjur, men flera serotyper ger infektion hos människa.
Typarten av Lyssavirus som orsakar rabies hos människor och djur.
Sjukdomar hos tamsvin och vildsvin av släktet Sus.
Avsiktlig stimulering av värdens immunsvar. Aktiv immunisering innebär tillförsel av antigen eller immunologiska adjuvantia. Passiv immunisering innebär tillförsel av immunsera eller lymfocyter eller deras produkter (t ex transferfaktor, immun-RNA) eller transplantation av immuncellproducerande vävnad (tymus eller benmärg).
En art av Flavivirus tillhörande gruppen japanska encefalitvirus, som ger upphov till infektionssjukdomen japansk encefalit, vilken förekommer i Asien och Indien.
Virusinfektion i hjärnan orsakad av serotyper av Kalifornienencefalitvirus, vilka överförs till människor av myggan Aedes triseriatus. De flesta fall beror på infektion med La Crosseviruset. Denna sjukdom är endemisk i den amerikanska mellanvästern och drabbar främst barn i åldrarna 5 till 10 år. Kliniska symtom är feber, kräkningar, huvudvärk och buksmärtor, följda av kramper, ändrad mental förmåga och fokala neurologiska störningar.
Rovdjursart (Mustela putorius) inom familjen mårddjur (Mustelinae) med slank kropp, lång svans och brunaktig päls. De används både som husdjur, jaktdjur (främst för jakt på kaniner och råttor) och laboratoriedjur.
Infektioner i hjärnan orsakade av leddjursburna virus (arbovirus: arthropod-borne viruses), främst från familjerna Togaviridae, Flaviviridae, Bunyaviridae, Reoviridae och Rhabdoviridae. Dessa virus framkallar zoonoser, med fåglar och lägre däggdjur som mellamvärdar. Till människa överförs virus genom mygg- eller fästingbett. Kliniska kännetecken är feber, huvudvärk, mentala och neurologiska symtom, och koma.
Alla djur som ingår i familjen Suidae, knubbiga, kortbenta och allätande däggdjur med tjock hud och borstliknande pälshår, förhållandevis lång nos och liten svans. Hit hör släktena Babyrousa, Phacochoerus (vårtsvin) och Sus, till vilket hör det vanliga tamsvinet (Sus scrofa).
Artropodburna virus. En icke-taxonomisk benämning på en grupp virussom infekterar både artropoder och ryggradsdjur. Sådana virus återfinns bland medlemmar av följande virusfamiljer: Arenaviridae, Buny aviridae, Reoviridae, Togaviridae och Flaviviridae.
Analysmetod för vävnadsantigener, antingen direkt, genom konjugering av antikroppar med fluorescensfärg, eller indirekt, genom framställning av antigen-antikroppskomplex, som sedan märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar. Provet undersöks därpå i fluorescensmikroskop.