Blodproppsbildning i den gemensamma, den inre eller den yttre halspulsådern, som kan leda till förträngning eller tilltäppning av kärlen, med ischemi eller infarkt i kärlens försörjningsområde som föl jd. Blodpropp i den gemensamma halspulsådern eller i de inre halsartärerna kan ge övergående ischemianfall, hjärninfarkt eller flyktig amauros (synnedsättning).
En blodpropp (okklusjon) er en tilstand der et bloddeler forsterkes og forhindrer fritt blodgjennomstrømming i et blodkar. Dette kan føre til sirkulasjonsproblemer og skade vitale organer, beroende på hvor i kroppen proppen forekommer.
Blödningsvaraktigheten efter hudstick. En testmetod för mätning av funktionen hos kapillärer och blodplättar.
Någon av de två artärer i sidorna av halsen som försörjer huvud och hals med blod. Båda delar sig i två grenar, den inre halsartären och den yttre.
Trombocytaggregering refererar till den process där blodplättar (trombocyter) i kroppen sammanlänkas med varandra för att bilda en blodpropp (trombus) i ett blodkärl. Denna process är en del av normala koaguleringsprocessen och hjälper till att stoppa blödningar vid skada. Trombocytaggregering aktiveras när blodplättarna kommer i kontakt med collagen i subendotelcellerna (celler som bildar en del av kärlväggen) eller när proteiner som kallas "koagulationsfaktorer" blir aktiva. När trombocyterna är aktiverade, utsöndrar de granula som innehåller substanser som gör att fler blodplättar attraheras och sammanlänkas med varandra, vilket resulterar i bildandet av en blodpropp.
Sjukdomar i halsens gemensamma pulsåder, den inre och den yttre halsartären. Ateroskleros och traumatiska skador är relativt vanliga orsaker till halsartärsjukdomar.
En gren av den gemensamma halsartären (carotis communis) som försörjer främre delen av hjärnan, ögat och dess tillbehör, pannan och näsan med blod.
Fibrinolysin eller ämnen som omvandlar plasminogen till fibrinolysin (plasmin).
De två pulsådror som försörjer huvud och hals med blod. De leder uppåt i halsen, en på varje sida, och i nivå med sköldbrosket delar var och en av dem sig i två grenar, den yttre (arteria carotis exte rna) och den inre (arteria carotis interna) halspulsådern.
Avsmalning eller tillsnörning av den gemensamma, interna eller externa halsartären, oftast till följd av aterosklerotisk plackbildning. Förkalkningarna kan bli såriga och leda till blodproppsbildning. De trombocyt- eller kolesterolproppar som bildas kan ge upphov till övergående ischemisk attack eller stroke. Proppar som vandrar till ögat kan orsaka amaurosis fugax (flyktig amauros; tillfällig syn nedsättning).
Trombocyter. Kärnfria, små och skivformiga celler som bildas i megakaryocyterna och finns i blodet hos alla däggdjur. De är av betydelse för blodets koagulation.
En gren av bukaortan som försörjer magen, bukspottkörteln, tolvfingertarmen, levern, gallan och det större bukhinnenätet.
"Ventrikulärm septaldefekt (VSD)" är en medicinsk term som refererar till ett hjärtfel orsakat av ett hål i det muskulära skiltet (septum) mellan kammaren (ventrikeln) på vänster och höger sida av hjärtat. Detta ledde vanligtvis till en blandning av syrefattigt (blå) blod från höger ventrikel och syresättat (rött) blod från vänster ventrikel, vilket kan orsaka cyanosi och andra symtom beroende på storleken och lokaliseringen av defekten.
En gren av den gemensamma halsartären (carotis communis) som försörjer de yttre delarna av huvud, ansikte och hals med blod.
Kirurgiskt avlägsnande av den förtjockade, åderförkalkade inre hinnan i en karotisartär.
Proppbildning i någon av hjärtats kransartärer, vilket ofta leder till hjärtinfarkt.
Artärer. Blodkärl som leder blod från hjärtat.
Levertransplantation är en medicinsk procedure där en skadad eller funktionsoduglig lever ersätts med en frisk lever från en levande donator eller en avliden donator. Detta förfarande utförs vanligtvis när all annan behandling har misslyckats och patienten riskerar att dö till följd av leverfailure. Levertransplantationen kan rädda livet på dem som lider av svåra leverrelaterade sjukdomar, såsom skrumplever, levercirros eller levercancer. Efter operationen måste patienten ta immunosuppressiva läkemedel för resten av sitt liv för att förhindra avstötning av den nya levern.
Proppbildning av blodplättar och fibrin i en hjärnartär eller hjärnven, vilket kan leda till hjärninfarkt. Artärtrombos är förknippad med intrakraniell ateroskleros, men kan även bero på koaguleringsstörningar (se trombofili). Ventrombos i hjärnan kompliceras ofta av hjärnblödningar.
Den artär som bildas där högra och vänstra ryggradsartärerna förenar sig. Den sträcker sig från den nedre till den övre avgränsningen av pons, där den förgrenar sig i de båda bakre hjärnartärerna.
Embolism eller trombos i blodkärl som försörjer vävnaderna innanför skallbenet. Orsaken till embolismen går att finna såväl utanför som innanför skallbenet. Trombos kan uppstå antingen i artärer eller vener.
Sjukdomstillstånd med helt eller delvis tilltäppta artärer, så att blodflödet genom dem hindras.
Blödning ut i karotis kärlvägg, varvid innerhinnan skiljs från de yttre skikten och ett aneurysm uppstår. Detta förlopp kan leda till komplikationer av tromboembolism, som t ex hjärninfarkt. Dissekere ande aneurysm kan uppkomma spontant eller efter skallskada, halsskada eller i sällsynta fall i samband med våldsam hosta.
Huvudpulsådern i låret, vilken utgör fortsättningen på den yttre höftartären.
En liten grupp kemoreceptor- och stödceller belägen nära den inre halsartärens förgrening. Karotiskörteln, med rikligt med fönsterförsedda kapillärer, känner av pH, koldioxid och syrehalt i blodet och spelar en viktig roll i den homeostatiska kontrollen av dessa.
Tunica intima är den innersta lagret av ett blodkärls vägg, som består av endotelceller som ligger på en basal membran. Denna tunika har till uppgift att underlätta glidning av blodet i kärlet och hjälper till att reglera permeabilitet och homeostas i kroppen. Det är också den plats där ateroskleros ofta börjar utvecklas.
Utvidgningen på den gemensamma halsartären vid förgreningen till den yttre och inre halsartären. Den innehåller baroreceptorer, som vid stimulering ger sänkt puls, kärlvidgning och blodtrycksfall.
Radiografi av blodkärl efter tillförsel av kontrastmedel.