En grupp ickemetalliska, oftast elektronegativa grundämnen som bildar grupp 17 i det periodiska systemet.
En halogen med kemiskt tecken Br, atomnummer 36 och atomvikt 79,904. Det är en flyktig rödbrun vätska med kväljande dunster. Den är frätande för huden och kan orsaka svår gastroenterit vid förtäring.
Organiska föreningar av kol och väte, där en eller flera väteatomer ersatts med halogenatomer.
Den del av tandläkarmottagningens utrustning som inte är att betrakta som förbrukningsmaterial.
Syntetiska hartser (plaster), innehållande en inaktiv utfyllnadsmassa, med utbredd användning inom tandvården.
En gulgrön gas med Cl2-molekyler, tillhörande halogengruppen bland grundämnena. Kemiskt tecken är Cl, atomnummer 17 och atomvikt 70.906. Gasen består av isotoperna Cl-15 och Cl-17. Den är starkt irriterande och kan orsaka dödligt lungödem. Klor används industriellt, som reagens i syntetisk kemi, för vattenrening och för framställning av klorkalk, som används som textilblekmedel.
Provning av material och hjälpmedel, särskilt sådana som används till proteser och implantat, suturer, adhesiva preparat osv, för deras hårdhet, styrka, hållfasthet, säkerhet, effektivitet och biokompatibilitet.
Medel som får två ytor att fästa vid varandra. Hit hör lim, klister, gummi, harts och latex.
Ett släkte brunalger inom familjen Laminariaceae. Torkade, pennformade stycken kan föras in i livmoderhalsen och tjäna som osmotiska dilatorer, då de tar upp fukt och sväller.
Förhållandevis starkt ljus, som känns obehagligt eller stör den optimala synförmågan.
Negativa joner eller salter av bromsyra, HBrO3.
Oorganiska derivat av fosforsyra (H3PO4). De oorganiska salterna kallas fosfater, och de organiska estrarna utgörs av fosforsyraestrar.
Metoder för att lösgöra limmade tandregleringar, lagningar eller fasta proteser från tänderna.
Utnyttjande av lampor eller andra ljuskällor i syfte att erhålla så god synbarhet som möjligt i omgivningen.
Teknik för ljuspolymerisering av härdande tandlagningsmaterial. Termen används ofta även för själva det ljushärdande limmet.
Används t ex som bindemedel i lacker.
Material vars elektriska ledningsförmåga ligger mellan ledares och isolatorers. (Nationalencyklopedin)
Reaktionsprodukt av bisfenol A och glycidylmetakrylat som polymeriseras under ultraviolett ljus eller genom tillsats av en katalysator. Det används som implantatbindemedel eller som komponent i t ex t andlagningsmaterial.
Salter av bromvätesyra, HBr, av vilka vissa använts som lugnande medel.
Oorganiska föreningar vars molekyler har kalium som fast beståndsdel.
Den i lag fastställda ensamrätten för författare, konstnärer och fotografer till sina verk under en viss tid. Upphovsrätten innebär såväl ekonomiskt som ideellt skydd för upphovsmannen. I Sverige regleras upphovsrätten i upphovsrättslagen (SFS 1960:729 & ändringar), som i stort överensstämmer med motsvarande lagstiftning i andra länder.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
NLMs (National Library of Medicine, USA) utvidgade informationstjänst för medicnska yrkesutövare och allmänheten. Tjänsten, som är webbaserad, har en omfattande länkning till informationskällor för sjukdomstillstånd och hälsofrågor.
Ett icke-metalliskt, gasformigt grundämne i halogengruppen, tvåatomigt vid normal temperatur. Gasen är giftig och starkt reaktiv. Kemiskt tecken är F, atomnumret är 9, och den stabila isotopen har atommassa 19. Fluor används i fluoridform inom odontologin för att förebygga tandkaries.
Ett icke-metalliskt grundämne i halogengruppen med kemiskt tecken I, atomnummer 53 och atomvikt 126,90. Det är ett essentiellt ämne i näringsomsättningen, särskilt viktigt för syntes av sköldkörtelhormon. I lösning har det infektionshämmande egenskaper och används topiskt.
Ett radioaktivt grundämne tillhörande halogenerna. Kemiskt tecken är At, atomnummer 85 och atomvikt 210, med isotopvariationer mellan 200 och 219. Isotoperna har extremt kort halveringstid och uppträd er naturligt i ytterst små mängder. Astat kan ha användning för behandling av hypertyreos.
Naturliga, oorganiska eller fossila organiska ämnen med en given kemisk sammansättning och bildade genom oorganiska reaktioner. De kan förekomma som enskilda, enhetliga kristaller eller kristallmassor, eller ingå som beståndsdel i heterogena mineral- eller bergartsbildningar.
Stenar som förekommer i njuren. Stenar som är för stora för att passera spontant kan variera i storlek från 1 cm till taggiga stenar som fyller njurbäckenet och njurkalkarna.
Vatten med naturligt eller tillsatt innehåll av mineralsalter eller gaser (koldioxid).
Elektropositiva grundämnen som kännetecknas av böjlighet, smidbarhet, glans och värmelednings- och elektrisk ledningsförmåga. De kan ersätta vätejonen i syror och bilda baser med hydroxylradikaler.
Negativt laddade atomer, radikaler eller atomgrupper som vandrar till anoden eller den positiva elektroden (pluspolen) vid elektrolys.
Positivt laddade atomer, radikaler eller atomgrupper som vandrar mot katoden eller den negativa polen vid elektrolys.