En art saltälskande arkéer som lever i Döda havet.
Ett släkte saltälskande arkéer som finns i Medelhavet. Bakterien producerar bakteriociner som motverkar en rad andra halobakterier.
Ett släkte ytterst saltälskande Halobacteriaceae som är kemoheterotropa och strikt aeroba. De återfinns i neutrala salta miljöer, som t ex saltsjöar (särskilt Döda havet) och marina saltgårdar.
En ordning extremt saltälskande arkéer, inom riket Euryarchaeota. De förekommer överallt i naturen där salthalten är hög och är kemoorganotrofa, utnyttjande aminosyror eller kolväten som kolkälla.
De processer genom vilka cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos arkéer.
Proteiner från någon arkeart.
En familj extremt saltälskande arkéer som lever i miljöer med höga salthalter, så som saltsjöar, saltavlagringar eller salt fisk. Bakterierna är antingen obligat aeroba eller fakultativt anaeroba och indelas i sex släkten: Haloarcula, Halobacterium, Halococcus, Haloferax, Natronobacterium och Natronococcus.
Den genetiska massan hos arkéer.
Tidigare kallade arkebakterier. De utgör en av de tre huvudgrupper (domäner) av alla levande organismer som anses representera olika utvecklingsriktningar. De två övriga är bakterier och eukaryoter. A rkebakterierna har speciellt RNA, saknar peptidoglykan, men har eterbundet fett i cellmembranen, och de lever i speciella miljöer.
Strukturella enheter i kärnan av arkaiska celler, bestående av eller innehållande DNA, som bär den genetiska information som är väsentlig för cellen.
Ett släkte av Halobacteriaceae som särskiljer sig från övriga släkten i familjen genom närvaro av specifika derivat av TGD-2-polära lipider. Haloarcula lever i neutrala, salta miljöer, som t ex saltsjöar, marina saltgårdar och salta jordar.
Den kompletta arvsmassan i en arkés DNA.
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos arkéer.
En art saltälskande arkéer som återfinns i saltsjöar. Vissa stammar bildar under anaeroba förhållanden en lila hinna.
Ett viktigt enzym i glyoxylsyracykeln som omvänt katalyserar syntesen av L-malat från acetyl-CoA och glyoxylat. EC 2.3.3.9.
Ett släkte av Halobacteriaceae som kräver hög salthalt för sin tillväxt. Tvådelning sker genom hopsnörning.
Fosforsyraestrar av dolikol.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Omfördelning av gener till följd av bortfall av DNA- eller RNA-segment, vilket leder till att sekvenser som normalt befinner sig på avstånd från varandra hamnar nära varandra. Bortfallet kan påvisas med hjälp av cytogenetiska metoder, och man kan även sluta sig till det från fenotypen, antydande bortfall på en bestämd plats.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Kemisk eller biokemisk koppling av kolväte- eller glykosylgrupper till andra ämnen, särskilt peptider eller proteiner. Glykosyltransferaser förmedlar denna biokemiska reaktion.
Ett vanligt natriumsalt (natriumklorid) som brukas allmänt för smaksättning av livsmedel. Det spelar en viktig biologisk roll i regleringen av det osmotiska trycket i blod och vävnader.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.