Ett grundämne tillhörande gruppen sällsynta jordartsmetaller. Det har kemiskt tecken Lu, atomnummer 71 och atomvikt 175. Av de båda naturligt förekommande isotoperna är en radioaktiv.

Testmetoder för centrala hörseldefekter, baserade på binaural seraration.

"Den nedre kullen", en upphöjning på baksidan mitthjärnan som har en viktig funktion i hörselbanan.

Den hjärnstamskärna som tar emot de centrala impulserna från hörselnerven. Koklearkärnan är placerad åt sidan och snett bakom nedre lillhjärnsskänkeln och är funktionellt indelad i en bakre (dorsal) och en främre (ventral) del. Den är tonotopiskt organiserad, utför det första steget i den centrala hörselprocessen, och sträcker sig (direkt eller indirekt) till de högre hörselområdena, omfattande den övre olivkärnan, de mediala geniculi, de nedre kullarna (colliculi) och hörselbarken.

Förmåga att avgöra en ljudkällas position.

Den del av det centrala nervsystemet som ligger mellan den förlängda märgen och mitthjärnan, framför lillhjärnan, och bestående av en övre och en undre del.

Den ljudnivåförnimmelse som motsvarar den fysikaliska ljudintensiteten. Upplevda skillnader i ljudnivå motsvaras dock inte direkt av skillnader i det fysikaliska ljudtrycket. Medan en fördubbling av det fysikaliska ljudtrycket motsvarar en ljudnivåökning på 6 dB, så motsvaras en upplevd fördubbling av ljudstyrkan av en ljudnivåökning på 9 dB.

Kokleardelen av den åttonde kranialnerven (vestibulokoklearnerven). Hörselnervstrådarna utgår från hörselnervgangliets nervceller och sträcker sig perifert till snäckans hårceller och centralt till hj ärnstammens nucleus cochlearis. De förmedlar ljudförnimmelse.

En ordning (Chiroptera) av flygande däggdjur. Den omfattar fladdermöss och flyghundar.

En underfamilj under Muridae (råttdjur), bestående av flera släkten, inkl. Gerbillus, Rhombomys, Tatera, Meriones och Psammomys.

Gränsen för förmågan att uppfatta ljudstyrka och tonhöjd.

Fleromättad olja från mogna frön av lin, Linum usitatissimum (L. Linaceae). Den består huvudsakligen av estrar av glycerol och fettsyrorna linolensyra, linolsyra och oljesyra. Oljan används som uppmjukande medel i liniment, krämer och tvålar, som laxermedel i veterinärmedicin och som bindemedel i lacker och färger.

En ljudorienteringsmekanism som innebär lägesbestämning med hjälp av ekot från utsända, högfrekventa ljudvågor. Många djurarter, som t ex delfiner och fladdermöss, har denna förmåga. Syn. sonarlokalisering.

En icke-essentiell aminosyra som främst påträffas i gelatin och sidenfibroin och som används terapeutiskt som näringstillskott. Den fungerar även som en snabb, blockerande nervsignalsubstans.

Undersökning av pålitlighet och driftsäkerhet hos en utrustning.

Elektriska vågor i hjärnbarken som alstras av hjärnstamsstrukturer som svar på klickljudsstimulering. Många patienter med cerebellopontinvinkelskador, multipel skleros eller andra demyelinerande sjukdomar har ett onormalt vågmönster.

Huskatten Felis catus, tillhörande rovdjursfamiljen Felidae, med mer än 30 stammar. Huskatten härstammar i första hand från vildkatten i Afrika och Sydvästasien. Katter anses ha funnits i palestinska samhällen så tidigt som för 7 000 år sedan, men det var i Egypten för ca 4 000 år sedan som tamkatten blev en mer allmän företeelse.

Den del av hjärnan som förbinder hjärnhalvorna med ryggmärgen. Den består av mesencefalon (mitthjärnan), pons (bryggan) och medulla oblongata (förlängda märgen).

Nervers eller musklers elektriska reaktion på stimulering.

Teoretiska framställningar som efterliknar nervsystemets aktiviteter, processer eller fenomen. I simuleringarna ingår matematiska beräkningar, datorer och annan elektronisk utrustning.