Ett släkte parasitära nematoder som kan förekomma hos däggdjur, inklusive människan. Människor infekteras antingen av larver som tränger genom huden eller genom förtäring av okokt fisk.
Hudsjukdomar orsakade av leddjur, maskar eller protozoer.
Förekomst av parasiter i mat och livsmedelsprodukter. För bakterier, virus och svampar används termen livsmedelsmikrobiologi.
Lindriga till svåra infektioner i ögat eller dess angränsande vävnader förorsakade av protozo- eller metazoparasiter.
Infektioner i hjärnan, ryggmärgen och hjärnhinnorna orsakade av helminter (parasitmaskar).
Antikroppar framkallade hos människor eller djur efter exponering för antigen från parasitmaskar. Immunglobuliner av IgE-klass är vanligast, men IgG, IgM och IgA kan också förekomma.
Ett bredspektrumsbenzimidazolmaskmedel som är strukturellt besläktat med mebendazol och effektivt mot många sjukdomar.
Infektioner orsakade av rundmasklarver som aldrig utvecklas till vuxenstadium och som förflyttar sig genom olika kroppsvävnader. De infekterar oftast hud, ögon och inälvor hos människa. Ancylostoma brasiliensis ger upphov till larva migrans i huden; Toxocara orsakar inälvsinfektion.
En blandning av huvudsakligen avermektin H2B1a och en del avermektin H2B1b, vilka är makrolider från Streptomyces avermitilis. Medlet binder glutamatstyrda kloridkanaler, vilket ger ökad permeabilitet och hyperpolarisering hos nerv- och muskelceller. Det samverkar också med andra kloridkanaler. Ivermektin är ett parasitmedel av bredspektrumtyp som är verksamt mot mikrofilarier till Onchocerca volvulus, men inte det vuxna stadiet.
Preparat för behandling av nematodinfektioner. De har också veterinärt bruk.
Onormal ökning av antalet eosinofila celler i blod, vävnader och organ.
Alla delar av parasitmaskar som framkallar en immunreaktion. De vanligast förekommande helmintantigener är schistosomantigener.
Medel som är aktiva mot parasitära maskar. De används för behandling av helmintiasis hos djur och människor.
Inflammation av hjärnans eller ryggmärgens skyddshinnor, dvs mjuka hinnan, spindelvävshinnan och hårda hinnan. Infektioner (av virus, bakterier eller svamp) är de vanligaste orsakerna till inflammation, men även subaraknoidalblödning, kemisk retning, granulomatösa tillstånd, tumörer och andra inflammatoriska tillstånd kan ge detta syndrom.
Rapportering om nya eller återuppståndna infektionssjukdomar och studier som försöker utöka förståelsen av faktorer av betydelse för uppkomst, förebyggande och utrotning av sådana sjukdomar.
En grupp växelvarma, vattenlevande ryggradsdjur med gälar, fenor, skelett av brosk eller ben, och avlånga kroppar, täckta med fjäll.
Vatten med obetydliga salthalter, t ex åar och insjöar.
Immunologisk metod för påvisande eller kvantifiering av immunreaktiva ämnen.
Fastställande av eventuellt sjukligt tillstånd hos embryo, foster eller den gravida modern före födseln.
Datorprogram baserade på expertkunskaper inom ett problemområde, samt tillämpning och utnyttjande av dessa för att lösa problemen.