"Glykolyserade slutprodukter" refererar till de slutgiltiga produkterna som bildas när kolhydrater, vanligtvis glukos, bryts ner under glykolysprocessen i cellens cytoplasma. De två huvudsakliga slutprodukterna är pyruvat och reducerad nikotinamidadenindinukleotid (NADH). Denna process genererar också en liten mängd adenosintrifosfat (ATP), som används som energibärare i cellen.
Kemisk eller biokemisk koppling av kolväte- eller glykosylgrupper till andra ämnen, särskilt peptider eller proteiner. Glykosyltransferaser förmedlar denna biokemiska reaktion.
Bovine serum albumin (BSA) refererar till ett protein som utvinns från nötkreaturs blodplasma (serum). Det är strukturellt och funktionellt likt mänsklig serumalbumin, men används ofta i forskning och laboratoriemiljöer som en proteinstandard eller för att blockera icke-specifika bindningsställen på glas- eller plastmaterial. Det är ett av de mest vanligt använda proteinen inom molekylärbiologi och har en mycket välkänd aminosyrasekvens och struktur.
En familj iminoureaderivat. Modersubstansen har isolerats från svamp, majsgroddar, risskal, musslor, daggmaskar och saft från rovor. Derivaten kan ha antiviral effekt och verkan mot svamp.
Cellytemolekyler på celler i immunsystemet som specifikt binder ytmolekyler eller budbärarmolekyler och utlöser förändrat beteende hos cellerna. Dessa receptorer upptäcktes först i immunsystemet, men de har viktiga funktioner även i andra system.
Experimentellt framkallad diabetes mellitus genom tillförsel av olika diabetogena medel eller genom borttagande av bukspottkörteln.
Congenital Disorders of Glycosylation (CDG) är en grupp ärftliga metaboliska sjukdomar som beror på defekter i syntesen och förändringarna av glykaner, komplexa sockermolekyler som kovalent binds till proteiner och lipider. Dessa glykosyleringsprocesser är nödvändiga för cellernas funktion och interaktion, och defekter i dessa processer kan leda till en rad symtom såsom utvecklingsstörning, muskelsvaghet, epilepsi, koagulationsrubbningar och neurologiska symptom. CDG delas in i typ 1 (defekter i N-glikosyleringen) och typ 2 (defekter i O-glikosyleringen), beroende på vilken del av glykanen som är defekt.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.