Kolhydrater med kovalent bindning till en icke-sockerdel (lipid eller protein). De viktigaste glykokonjugaten är glykoproteiner, glykopeptider, glykoglykaner, glykolipider och lipopolysackarider.

Proteiner med den gemensamma egenskapen att de binder till kolhydrater. Somliga antikroppar och kolhydratomsättande enzymer binder också till kolhydrater, men räknas inte som lektiner. Växtlektiner är kolhydratbindande proteiner som främst identifierats genom sin hemagglutinerande verkan (hemagglutininer). Det finns dock en rad olika lektiner även i djurvärlden med en mängd funktioner förknippade med specifik kolhydratbindning.

Ordningsföljden av kolhydrater i polysaccharider, glykoproteiner och glykolipider.

Sialinsyra, även känd som N-acetylneuraminsyra, är en karbohydrat som förekommer som en del av glykoproteiner och glykolipider på cellytan hos djur. Den fungerar som en viktig komponent i cellernas yttre membran och har en roll i cellytans erkännande och interaktioner, såsom cell-cell-adhesion och signalering. Sialinsyra är den terminala sockerarten i många glykokonjugater och bidrar till deras negativa laddning på cellytan.

Lektin som renframställs från jordnötter (Arachis hypogaea). Det binder till svagt differentierade celler och slutdifferentierade celler, och används inom cellseparationsteknik.

Vegetable lectins, such as those found in legumes like snow peas and soybeans, are proteins that can bind specifically to carbohydrates or sugars on the surface of cells, leading to agglutination, or clumping together, of those cells.

Sialinsyror, även kända som neuraminiska socker, är en typ av sackarider som förekommer i glykoproteiner och glykolipider på cellytan hos levande organismer. De spelar en viktig roll i cellulär erkännande och adhesion, samt i skyddet av cellmembranen mot bakteriella infektioner och andra skadliga agenter. Anomalier i sialinsyremetabolismen har associerats med olika sjukdomar, inklusive neurologiska störningar och cancer.

Oligosaccharides are complex carbohydrates consisting of a small number (typically 2-10) of simple sugars, or monosaccharides, linked together by glycosidic bonds. They occur naturally in a variety of foods and also serve important functions in the human body, such as acting as recognition sites for cell-cell communication and promoting the growth of beneficial gut bacteria.

"En växtlektin är ett protein som produceras naturligt av växter och frisätts vid skador på växtceller, med syfte att attrahera och aktivera försvarsceller för att bekämpa eventuella patogener eller skada."

I en enkel medicinsk definition är Fukos (fucose) en typ av hexos, ett slags enkla sockerarter, som finns naturligt i komplexa kolhydrater i cellmembranet hos levande organismer. Fukos har särskild betydelse inom glykobiologin och kan ha påverkan på celldifferentiering, cellsignalering och cancerutveckling när deras nivåer är större än normalt.

Polysaccharides are complex carbohydrates consisting of long chains of simple sugars (monosaccharides) bonded together by glycosidic linkages.

Konjugerade protein-kolväteföreningar, omfattande bl a muciner, mukoida och amyloida glykoproteiner.

Neuraminidase är ett enzym som bryter ned sackariden neuraminsyra från glykoproteiner och lipider på cellytan. Det förekommer hos flera olika mikroorganismer, inklusive virus såsom influensavirus och bakterier som exempelvis pneumokocker. Neuraminidashinderstörningen kan förhindra viruset eller bakterien från att sprida sig och infektera andra celler.

Histochemistry and cytochemistry are related fields of study in pathology that deal with the identification and localization of specific chemical components (such as enzymes, proteins, and carbohydrates) within cells (cytochemistry) and tissues (histochemistry). Histocytochemistry can be defined as the application of histochemical techniques to the study of cellular components. These techniques often involve the use of stains or dyes that react with specific molecules, allowing for their visualization under a microscope. This information can be useful in understanding the function and behavior of different cells and tissues in health and disease.

2-acetamid-2-deoxygalaktopyranos. N-acetylderivatet av galaktosamin.

Neuraminsyra, även känd som sialinsyra, är en karbohydratmolekyl som är vanligt förekommande i djurs livsprocesser och utgör en viktig komponent i cellmembranen hos levande organismer. Neuraminsyror är särskilt rikliga i nerv- och immunsystemet, där de fungerar som strukturella byggstenar och bidrar till cellytors stabilitet och signalering. Dessutom har neuraminsyror visat sig ha en viktig roll i cellernas bindning till varandra och i många biologiska processer, inklusive cellkommunikation, immunförsvar och embryonal utveckling.

Lipider som innehåller minst en monosackaridrest och antingen en sfingoid eller en ceramid. De indelas i a) neutrala glykosfingolipider, omfattande monoglykosyl- och oligoglykosylsfingoider samt monoglykosyl- och oligoglykosylceramider, b) sura glykosfingolipider, omfattande sialosylglykosylsfingolipider (gangliosider), och c) sulfoglykosylsfingolipider (tidigare sulfatider), glykuronoglykosfingolipider samt fosfo- och fosfonoglykosfingolipider.

Föreningar som innehåller en eller fler monosackaridrester bundna med glykosidbindning till en hydrofob molekyldel, som t ex acylglycerol, en sfingoid, en ceramid eller ett prenylfosfat.

Kolhydratantigen som ansamlas i olika tumörvävnader och släpps ut i blodet. Kolhydratdelen kan vara modifierad med fukos (6-deoxygalaktos) eller sialinsyra. Monoklonala antikroppar har framställts, so m kan särskilja undergrupperna av detta antigen i sera från cancerpatienter. I synnerhet sialyl-SSEA-1-antigen förekommer i höga halter i serum vid ett flertal tumörsjukdomar.

Kemisk eller biokemisk koppling av kolväte- eller glykosylgrupper till andra ämnen, särskilt peptider eller proteiner. Glykosyltransferaser förmedlar denna biokemiska reaktion.

Enkla sockerarter som inte kan brytas ned genom hydrolys. De utgörs av färglösa, kristallina ämnen med söt smak och den allmänna formeln CnH2nOn.

Mukoproteiner med hög molekylvikt som bildar en skyddande hinna på epitelcellers yta, där de bildar en barriär mot partiklar och mikroorganismer. Membranbundna muciner kan spela ytterligare roller i interaktioner mellan proteiner på cellytan.

En grupp dominant och oberoende nedärvda antigen knutna till ABO-blodfaktorerna. De är glykolipider i plasma och utsöndringar som kan fästa vid erytrocyter. Fenotypen Le(b) är resultatet av samverkan mellan Le-genen Le(a) och generna för ABO-blodgrupperna.

En nukleosiddifosfatsockerart som bildas ur GDP-mannos och som är källa för fukos till lipopolysackarider i bakteriecellväggar, blodgruppsämnen och andra glykoproteiner.

Den största klassen organiska föreningar, bestående av aldehyd- eller ketonderivat av polyhydriska alkoholer, särskilt pentahydriska och hexahydriska, så benämnda därför att vätet och syret förekommer i sådana proportioner att de bildar vatten, Cn(H2O)n. De viktigaste omfattas av små sockerarter (enkla monosackarider) såväl som stora stärkelsearter, glykogener, cellulosa- och gummiarter. Födoämnesrelaterade kolhydrater hänförs till "kolhydrater i kosten".

Sialyltransferaser är en typ av enzym som katalyserar transferensen av sialic acid (N-acetylneuraminic acid) till kolhydratkedjor på glykoproteiner och glykolipider, vilket förändrar deras egenskaper och funktioner.

Enzymer som katalyserar överföringen av fukos från en nukleosiddifosfatfukos till en mottagarmolekyl, som ofta är ett kolhydrat, en glykoprotein eller en glykolipid. Förhöjd aktivitet av vissa fukosyltransferaser i humant serum kan vara indikator för malignitet. I denna klass ingår EC 2.4.1.65; 2.4.1.68; 2.4.1.69 och 2.4.1.89.

En grupp animala lektiner som specifikt binder till beta-galaktosid, oberoende av kalcium. Medlemmarna i denna klass skiljer sig från andra lektiner genom att ha en bevarad domän för kolhydratigenkänning. Flertalet proteiner i denna klass binder till sockermolekyler på ett sulfhydrylberoende sätt och benämns S(-typ)-lektiner, men denna egenskap är inte nödvändig för att ingå i klassen.

Uridindifosfatgalaktosa (UDP-galaktosa) är ett nukleotidsugarsalter som består av en molekyl uridindifosfat (UDP) kopplad till en galaktosrest. Det är en viktig aktiv form av galaktos som deltar i olika biokemiska processer, särskilt inom cellsammanhängande och sockermetabolismen. UDP-galaktosa används som substrat vid syntesen av vissa glykoproteiner och proteoglykaner genom att överföra galaktosen till en acceptormolekyl i en galaktosyleringsreaktion.

Hexosaminers är en grupp av aminosocker som innehåller en aminogrupp (−NH2) och sex kolatomer (hexos). De förekommer naturligt i kroppen och har viktiga funktioner, till exempel som en del av strukturella komponenter i cellmembranet och som signalmolekyler. Hexosamin är också en del av vissa proteoglykaner och glykoproteiner.

En aldohexos som uppträder naturligt i D-form i laktos, cerebrosider, gangliosider och mukoproteiner. Brist på galaktosyl-1-fosfaturidyltransferas ger upphov till felaktig galaktosomsättning, galaktosemi, som leder till höjda halter av galaktos i blodet.

Den typiska, tredimensionella formen hos kolhydrater.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Kolhydratmetabolism är den biologiska processen där kolhydrater, som glukos, stärkelse och cellulosa, baksedes, omvandlas och lagras eller oxideras för att frigöra energi i levande organismer. Denna process inkluderar nedbrytning av komplexa kolhydrater till enklare sockermolekyler, glukos, som kan tas upp av cellerna och användas som energikälla eller lagras som glykogen i levern och musklerna. Kolhydratmetabolismen innefattar också syntesen av ny kolhydrater från enklare byggstenar, såsom glukos, för att producera bland annat polysackarider som cellulosa och stärkelse i växter.

Glykomik är ett forskningsområde som handlar om studiet av glykaner, deras struktur, funktion och interaktion med andra biomolekyler inom en organism. Glykaner är komplexa kolhydratmolekyler som modifierar proteiner och lipider och deltar i en rad cellulära processer, såsom cellytos och signalsubstansernas aktivitet. Glykomik innefattar tekniker för att kartlägga glykanernas struktur och dynamik samt metoder för att korrelera dessa informationer med biologiska funktioner och sjukdomar.

Ett flerfunktionsgalektin som ursprungligen påvisades som ett makrofagantigen som binder till IgE och som ett 29-35 kD-lektin som binder laminin. Det ingår i ett antal biologiska händelser, inkl. interaktioner med galaktosbärande glykokonjugat, celltillväxt, celldifferentiering och apoptos.

Enzymer som katalyserar överföringen av galaktos från en nukleosid-difosfatgalaktos till en annan acceptormolekyl, som oftast är ett annat kolhydrat. EC 2.4.1.-.

Trimekain är ett lokalbedövningsmedel som används vid små kirurgiska ingrepp och injektioner, på grund av dess förmåga att orsaka reversibel muskelrelaxation och analgesi i området där det appliceras. Det är en ester av kokain och inhibiter nervimpulser genom att blockera sodiumkanaler i neuronernas cellmembran.

En hexos eller fermenterbar monosackarid och isomer av glukos från manna (mannaasken, Fraxinus ornus, och besläktade arter).

Ett nukleosidmonofosfatsocker som ger N-acetylneuraminsyra till ändsockret hos en gangliosid eller ett glykoprotein.

Sulfoglycosphingolipids are a type of glycosphingolipid that contains a sulfate ester group in their carbohydrate moiety. They are found in various tissues and play important roles in cell recognition, signal transduction, and cell adhesion. One of the most well-known sulfoglycosphingolipids is the molecule called sulfatide, which is a major component of myelin sheaths in the nervous system. Abnormalities in sulfoglycosphingolipid metabolism have been associated with several diseases, including certain forms of cancer and neurological disorders.

N-acetylneuraminic acid cytidylyltransferase är ett enzym involverat i syntesen av sialinsyra, en typ av kolhydrat som förekommer på ytan av många celltyper och har viktiga funktioner i cellsignalering och immunförsvar.

Fetuin är ett protein som syntetiseras i levern och sekreteras ut i blodet. Det förekommer i två isoformer, fetuin-A och fetuin-B, som båda tillhör albuminfamiljen av protein. Fetuin-A, även känt som alpha-2-Heremans-Schmid glykoprotein (AHSG), är den mest studerade isoformen och har visat sig ha en rad biologiska funktioner, inklusive att agera som en negativ akut fas protein (CRP) och att vara involverat i mineralisering av benvävnad. Fetuin-B har liknande struktur och funktion som fetuin-A, men det finns fortfarande relativt lite känt om dess specifika roller inom organismen.

Ett enzym som oxiderar galaktos i närvaro av molekylärt syre till D-galaktohexodialdos. Det är ett kopparprotein. EC 1.1.3.9.

En undergrupp sura glykosfingolipider. De innehåller en eller fler sialinsyra(N-acetylneuraminsyra)rester. Men Svennerholms förkortningssystem benämns gangliosiderna G, med indexbokstäverna M, D eller T för mono, di- eller trisialo, och en siffra för att ange rörelsesekvensen i tunnskiktskromatogram.

Enzymer som katalyserar överföring av glykosylgrupper till en acceptor. Oftast är en annan kolvätemolekyl acceptor, men även

Ett aminsocker som finns i kitin, cellmembran och glukosaminoglykaner (mukopolysackarider).

2-acetamid-2-deoxyglukopyranos. N-acetylderivatet av glukosamin.

Oligosackarider bestående av två monosackaridenheter, länkade genom en glykosidbindning.

"Tioglykosider är sulfonhydroxidderivat av glukoza eller andra sockerarter, vanligtvis använda som fungicida och bacteriedödande medel inom medicin och jordbruk."

Alpha-L-fucosidase är ett enzym som bryter ned specifika sockerarter (fukos) från proteiner och lipider i kroppen.

Glykoproteinmolekyler på ytan av B- och T-lymfocyter som reagerar med molekyler av sera, lektiner och andra ämnen som sätter igång "blast"-omvandling av lymfocyter.

Proteiner innehållande kolvätegrupper som är kovalent bundna till polypeptidkedjan. Proteindelen är den dominerande gruppen i molekylen, medan kolvätedelen endast utgör några få procent av den totala vikten.

En autosomalt recessiv, lysomal upplagringssjukdom orsakad av en alfa-L-fukosidasdefekt, som leder till ansamling av fukos, med sfingolipider, glykoproteiner och mukopolysackarider (glykosaminoglykaner), i lysosomer. Typ 1, som debuterar vid 18 månaders ålder, karaktäriseras av försämrade psykomotoriska egenskaper, muskelryckningar, grova ansiktsdrag, försenad växt, skelettmissbildningar, förstorade inre organ, krampanfall, återkommande infektioner och makroglossi, och leder till döden inom livets första tio år. Typ 2, som uppträder efter fyra års ålder, är en vanligare variant och uppvisar en långsamt fortskridande försämring av nervfunktionerna och angiokeratom. Typ 2-patienter kan leva i mer än 40 år.

Endogena glykoproteiner från vilka sialinsyra avlägsnats genom sialidasverkan. De binder hårt till sin cellytereceptor på hepatocyternas plasmamembran. Efter invaginering via endocytos överlämnas de t ill lysosomerna för nedbrytning. Receptorförmedlad undanröjning av asialoglykoproteiner är alltså ett viktigt led i omsättningen av plasmaglykoproteiner, som finns i förhöjda halter i serum hos person er med levercirros eller hepatit.

Alfamannosidas är ett enzym som bryter ned specifika sockergrupper (oligosackarider) vid slutet av vissa proteiner, kända som glykoproteiner. Detta enzym har en viktig roll i cellernas proteintrafik och kan vara defekt hos patienter med den ärftliga sjukdomen alfa-mannosidos.

Kromatografi på tunna lager av adsorbenter i stället för i kolonn. Det adsorberande medlet kan vara aluminiumoxid, kiselgel, silikater, träkol eller cellulosa.

Det viktigaste systemet för gruppering av mänskligt blod, baserat på förekomst eller frånvaro av två antigener, A och B. När varken A eller B förekommer är blodet av grupp 0, när bägge förekommer är blodet av grupp AB. A och B är genetiska faktorer som bestämmer förekomsten av enzymer för syntes av vissa glykoproteiner huvudsakligen i erytrocytmembranet.

Varje förening innehållande ett socker, i vilket den hydroxylgrupp som är kopplad till det första kolet ersatts med en alkohol-, fenol- eller annan grupp. De benämns utifrån det socker de innehåller, som t ex glukosid (glukos), pentosid (pentos), fruktosid (fruktos) osv. Vid hydrolys bildas en sockerdel och en icke-sockerdel (aglykon).

Enzymer som hydrolyserar O- and S-glykosylföreningar. EC 3.2.1.

Kolhydratantigener som uttrycks i elakartad vävnad. De är värdefulla tumörmarkörer och mäts i serum med radioimmunanalys och monoklonala antikroppar.

Sockerarter i vilka en aminogrupp ersätter en hydroxylgrupp.

Ett galektin som finns i riklig mängd i glatt muskulatur och skelettmuskler, samt i många andra vävnader. Det föreligger som en homodimer med två 14 kD-underenheter.

Ett ärftligt sjukdomstillstånd, kännetecknat av multinukleära erytroblaster, karyorrexi, asynkron mognad hos cellkärna och cytoplasma, samt olika nukleära abnormaliteter i benmärgens erytrocytprekurso rceller. Typ II är den vanligaste av de tre förekommande typerna och benämns ofta HEMPAS, efter det test som används vid diagnosen.

Intratracheal anesthesia refers to the administration of anesthetic agents directly into the trachea, which is a procedure usually performed in specialized medical settings such as operating rooms or intensive care units. This technique is typically used to provide rapid and reliable airway control, ensuring adequate ventilation and oxygenation during medical procedures. Intratracheal anesthesia may be employed when conventional methods of airway management, such as endotracheal intubation or the use of a laryngeal mask airway, are not feasible or successful. It is essential to note that this technique should only be performed by trained medical professionals with appropriate expertise and equipment to ensure patient safety.