En variant av adenomatös tjocktarmspolypos som orsakas av en mutation i APC-genen på kromosom 5. Den kännetecknas av inte enbart en mångfald tarmpolyper, utan även förekomst av adenomatösa polyper utanför tarmarna: i övre mag-tarmkanalen, ögonen, huden, skallen och ansiktsskelettet, samt som malignitet i andra organ än mag-tarmkanalen.

Hudåkommor som framkallas av icke dermatologisk sjukdom eller skada.

Osteom är en benign (godartad) tumör som utgår från benvävnaden. Den består av vävnad som liknar den normala benvävnaden och kan vara av varying storlek. Osteomer tenderar att växa långsamt och orsakar vanligtvis inga smärtor eller andra symtom, men om de växer tillräckligt stora kan de leda till funktionshinder eller kännetecken som en utbuktning under huden. Osteomer är oftast asymptomatiska och upptäcks ofta av slump genom röntgenundersökningar som görs av andra anledningar. Behandlingen för osteom innebär vanligtvis observation eller kirurgiskt avlägsnande om tumören orsakar symtom eller är estetiskt störande.

Arter av Gammaretrovirus som isolerats från fibrosarkom hos katter. Virusen är i verkligheten rekombinanta kattleukemivirus (FeLV), hos vilka en del av genomet ersatts med cellulära onkogener. Viruset är individunikt och överförs inte på naturlig väg till andra katter. Kattsarkomvirus (FeSV) är beroende av FeLV för sin replikation.

Godartad tumör bestående av fibrös vävnad eller bindväv.

Ett syndrom är en samling av symtom och fysiska tecken som tillsammans utgör en specifik sjukdomsbild eller medicinskt tillstånd. Syndromet kan bero på olika orsaker, inklusive genetiska faktorer, infektioner, miljöfaktorer eller kombinationen av flera faktorer. I vissa fall kan syndromet vara ett förstadium till en specifik diagnos, medan det i andra fall kan representera en slutgiltig diagnos. Exempel på välkända syndrom inkluderar Downs syndrom, Kussmauls andning och Metaboliskt syndrom.

En beteenderubbning som uppstår under barndomen och som karakteriseras av utvecklande av onormal ouppmärksamhet, impulsivitet och hyperaktivitet.

En cns-stimulant vars vanligaste användning är för behandling av adhd hos barn och mot narkolepsi. Verkningsmekanismenerna tycks likna dem hos dextroamfetamin.

Förhållanden kännetecknade av avsevärd avvikelse mellan den antagna intellektuella förmågan hos en individ och dennes förmåga att tillägna sig nya språkkunskaper eller andra kognitiva färdigheter. Sådana störningar kan ha sin grund i organiska eller psykologiska tillstånd. Ganska vanliga arter av störning är dyslexi, dyskalkyli och dysgrafi.

Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.

En otydligt definierad grupp av läkemedel med förmåga att öka vakenhet och retbarhet. De har en rad verkningsmekanismer, dock vanligtvis inte genom direktverkan på nervceller. Hit räknas inte läkemede l som har ovan nämnda effekter som biverkan till sin huvudsakliga terapeutiska verkan.

Grupper med rådgivande roll i sjukvårdsplanering.

Skärpt iakttagelse av eller koncentration på vissa skeenden eller uppgifter.