Elektromagnetisk, joniserande högenergistrålning med kortare våglängd än röntgenstrålar och med stor genomträngningsförmåga. Strålningen avges vid kärnsönderfall, vanligtvis mellan 0.01 och 10 MeV.

Instabila isotoper av grundämnet kobolt, vilka sönderfaller under avgivande av strålning. Koboltatomer med atomvikterna 54-64, med undantag för Co-59, är radioaktiva koboltisotoper.

Graden av energispridning längs en laddad partikels bana. Inom radiobiologi och medicinsk fysik mäts exponeringen i kiloelektronvolt per mikrometer vävnad (keV/mikrometer T).

Bestrålning av livsmedel för förbättrad hållbarhet.

Förhållandet mellan en given stråldos och organismens eller vävnadens gensvar på strålningen.

Stabila koboltatomer med samma atomnummer som grundämnet kobolt, men med annan atomvikt. Co-59 är en stabil koboltisotop.

Mätning av energifördelningen i gammastrålning från atomkärnor.

"Relativ biologisk effekt" (RBE) är ett mått på hur kraftfull en strålning är jämfört med en referensstrålning, ofta gamma-strålning från cobalt-60. RBE används för att beskriva den skada eller effekt som en given dos av en viss typ av strålning kan orsaka jämfört med samma dos av en annan typ av strålning. Det är ett dimensionslöst tal och beräknas genom att dividera den biologiska effekten av en given stråldos med referensstrålningens effekt vid samma dos. RBE används inom strålbehandling och strålskydd för att bedöma risker och värdera olika typer av strålning.

En stråldos är ett mått på den mängd ioniserande strålning som absorberas av ett material och uttrycks vanligtvis i grå (Gy), vilket är definierat som en energimängd på 1 Joule per kilogram.

Instabila isotoper av cesium som sönderfaller under avgivande av strålning. Cesiumatomer med atomvikterna 123, 125-132 och 134-145 är radioaktiva cesiumisotoper. Radioisotoperna Cs-134, Cs-135 och Cs- 137 produceras i relativt stor mängd i kärnkraftsreaktorer.

Positivt laddade atomkärnor som förlorat sina elektroner. Partiklarna kan ha en eller fler laddningar och har en större massa än Helium 4-kärnan (en alfapartikel).

Ett konstgjort radioaktivt grundämne (aktinid) med kemiskt tecken Cf, atomnummer 98 och atomvikt 251. Det kan vara två- eller trevärt. Kalifornium kan användas medicinskt som strålkälla vid radioterapi.

I medicinsk kontext, är neutroner en form av subatomar partikel som främst är relevant inom strålbehandling och strålsäkerhet. Neutronstrålning kan användas i behandlingen av vissa typer av cancer, då neutronerna orsakar skada på cellkärnan hos cancerceller när de absorberas. Men definitionen av neutroner per sé är en grundläggande fysikalisk term och kan definieras som en sorts subatomär partikel utan elektrisk laddning, med ungefär samma massa som en proton.

Termoluminiscensdosimetri (TLD) är en metod för dosimetrisk mätning, vilken bygger på förmågan hos vissa material att lagra energirika joniserande strålning i form av defekter i kristallstrukturen. När materialet upphettas kan den akkumulerade energin frigöras och avges som ljus, ett fenomen benämnt termoluminiscens. Genom att kalibrera materialets respons för olika stråldoser kan man relatera det uppmätta ljuset till en viss dos och på så sätt bestämma den mottagna strålningen. TLD används inom områden som medicinsk stråldosimetri, industriell strålkontroll och miljöövervakning av joniserande strålning.

"Strålningseffekter" refererer til de skader eller fysiologiske forstyrrelser, som kan opstå som følge af eksponering for ioniserende stråling, såsom røntgenstråling og radioaktivt nedfald. Disse effekter kan variere alt efter størrelsen og varigheden af stråle dosen, samt hvordan kroppen udsættes for strålingen. Strålningseffekter kan være akutte, med symptomer som opstår hurtigt efter eksponering, eller kroniske, med symptomer som udvikler sig over en længere periode. Akutte effekter kan inkludere hudskader, sygdomme i blodet og forstyrrelser af det centrale nervesystem, mens kroniske effekter kan inkludere øget risiko for kræft og arvelige skader.

Strålning är en allmän term för energi som utsänds i form av elektromagnetisk strålning eller partikelstrålning, och kan vara naturligt förekommande eller skapad av mänsklig aktivitet.

"Strålningstolerans refererar till den maximala exponeringen av joniserande strålning som anses säker för människor under specifika omständigheter, utan att det föreligger en signifikant risk för onkologiska eller icke-onkologiska hälsoproblem."

Positivt laddade partiklar bestående av två protoner och två neutroner (dvs heliumkärnor), som avges vid tunga isotopers sönderfall; alfastrålning är starkt joniserande, men har svag genomträngningsfö rmåga.

Strålning från andra källor än den specifikt undersökta. Bakgrundsstrålningen utgörs av kosmisk strålning och den naturliga radioaktiviten i omgivningen.

Radiometri är en teknik inom fysiken som mäter strålningens intensitet hos olika typer av elektromagnetisk strålning, till exempel gamma-, röntgen- och ultraviolett strålning. Radiometri används ofta inom områden som medicin, astronomi och miljöövervakning för att mäta strålningsnivåer och skydda mot onödvändig exponering av strålning.

Tumörer som orsakas av strålning är abnorma massor av celler som har skadats och muterats till att växa och dela sig oregelbundet, främst på grund av exponering för joniserande strålning.

Strålskyddsmedel, även känt som radioskyddsmedel eller radioprotektiva medel, är en substans eller en agent som används för att minska exponeringen och skadan av levande vävnad från joniserande strålning.

'Deinococcus' är ett släkte av grampositiva, extremofila bakterier som är kända för sin exceptionella resistens mot strålning och torka. De inkluderar arten 'Deinococcus radiodurans', som anses vara en av de mest radioresistenta levande organismerna på jorden. Dessa bakterier har en unik cellväggsstruktur och en effektiv mekanism för reparation av DNA-skador, vilket gör dem kapabla att överleva under extrema miljöförhållanden.

"Ultraviolett strålning (UV-strålning) är en form av elektromagnetisk strålning som har kortare våglängd än synligt ljus och längre våglängd än rent röntgenstrålning, vilket gör den osynlig för människan. UV-strålning delas in i tre typer: UVA, UVB och UVC, beroende på deras relativa våglängder och energier. Denna strålning produceras naturligt av solen, men kan också genereras syntetiskt genom artificiella källor. Överexponering av UV-strålning kan leda till skador på huden, ögonen och immunförsvaret, samt öka risken för hudcancer."

Radioisotoper, även kända som radionuklider, är atomkärnor med instabila isotopsammansättningar som saknar jämvikt. Dessa isotoper avser att förlora energirik radiation i form av alfastrålning, betastrålning eller gammastrålning för att nå en stabilare konfiguration och bli en annan isotop av samma element (i vissa fall ett helt annat element) genom en process som kallas radioaktiv decay. Radioisotoper används inom många områden, bland annat medicin, forskning, industri och energiproduktion.

Den bakterie som orsakar botulism i människor, vildänder och andra vattenlevande fåglar. Den är även ansvarig för vissa typer av foderförgiftning hos hästar och kor. Bakterien producerar ett starkt ex otoxin, som är motståndskraftigt mot proteolytisk nedbrytning.

Radionuclide imaging, also known as nuclear medicine, is a medical procedure that uses small amounts of radioactive material (radionuclides) to create detailed images of the body's internal structures and functions. This technique allows healthcare professionals to diagnose and monitor various medical conditions, such as cancer, heart disease, and neurological disorders. The radionuclides emit gamma rays that are detected by specialized cameras, which then generate images that provide valuable information about the patient's health.

Joniserande strålning är en form av elektromagnetisk strålning eller subatomiska partikelstrålning som har tillräckligt hög energimängd för att frisätta elektroner från atomkärnor eller molekyler, vilket orsakar jonisering och kemiska reaktioner i livsviktiga biologiska material.

Bestrålning av hela kroppen med joniserande eller icke-joniserande strålning. Begreppet är tillämpligt på djur och människor, men ej mikroorganismer.

En underklass broskfiskar som utgörs av hajar, rockor, slätrockor och sågfiskar. Dessa broskfiskar är rovdjur, som förlitar sig mer på sitt väl utvecklade luktsinne än på sin relativt svaga syn för att fånga sina byten.

Rekonstruktion av en sammanhängande, dubbelsträngad DNA-molekyl utan felparning utifrån en molekyl med skadade områden. De viktigaste typerna av reparationsmekanismer är: excisionsreparation, där defekta områden i en sträng tas ut och återsyntetiseras med hjälp av den information som de komplementära basparen i den hela strängen innehåller; ljusåteraktiveringsreparation, som innebär att de nedbrytande och mutagena effekterna av UV-strålning elimineras; samt postreplikationsreparation, där de primära skadorna inte repareras, men där gapen i en dotterdubbelsträng fylls med delar av den andra, oskadade duplexdottern. Excisionsreparation och postreplikationsreparation kallas ibland för "mörk reparation", eftersom de inte kräver ljus.

I en enstaka medicinsk betydelse kan "rockor" referera till små, hårda formationer som kan bildas i gallblåsan som består av kolesterol eller calcium. Dessa formationer kallas även gallsten. Gallsten kan orsaka symptom som krampaktiska buksmärtor, illamående och kräkningar om de blockerar gallgången.

Läkemedels- eller strålningsframkallade skador på DNA som medför avvikelser från den normala dubbelspiralkonformationen. Till dessa hör strukturella förvrängningar som stör replikation och transkription, samt punktmutationer som splittrar baspar och ger skadliga effekter på efterföljande generationer genom ändringar i DNA-sekvensen. Om skadan är av mindre omfattning kan den repareras (DNA-reparation), men stor skada kan leda till apoptos (celldöd).

Avvikelser från det normala antalet kromosomer eller från den normala strukturen, vilka inte alla nödvändigtvis är förknippade med sjukdom (kromosomrubbningar).

"Strålningsskador är skador på levande vävnad orsakade av exponering för joniserande strålning, vilket kan leda till cellskada, genetisk mutation och potentialen för onkogenesis beroende på dos, typ och tid över vilken exponeringen sker."

"C3H mice are a strain of laboratory mice that have been inbred for scientific research, characterized by their genetic makeup which includes the "C3H" histocompatibility complex."

Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

I medicinsk kontext refererar "animal fins" vanligtvis till simhjälpmedel som används för att stödja eller förbättra simning för personer med rörelsehandikapp eller andra funktionsnedsättningar. Dessa är ofta formade som små plattor eller paddlar som fästes vid händer, armar, fötter eller ben och hjälper användaren att driva sig framåt i vatten genom att skapa en mer effektiv rörelse.

Vita blodkroppar som bildas i kroppens lymfvävnad. Cellkärnan är rund eller äggformad, med oregelbundet hopklumpat kromatin, medan cytoplasman är typiskt blekblå med azurofila (om befintliga) korn. De flesta lymfocyter kan klassificeras som T- eller B-celler (inklusive undergrupper). De som inte passar in någon av de två huvudgrupperna kallas nollceller.

I en medicinsk kontext kan 'Cathode Ray Tube' (CRT) definieras som en typ av bildskärm som använts inom medicinsk utrustning, särskilt inom områdena radiologi och medicinsk bildbehandling. En CRT-skärm består av ett evakuerat glasrör med en elektronkanon vid den ena änden som skapar en stråle av elektroner.

Livsdugligheten hos en cell, kännetecknad av förmågan till vissa funktioner, så som ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion, reaktion på stimuli och anpassning.

Interferon typ II, även känt som IFN-γ (Interferon gamma), är ett cytokin som produceras främst av naturliga killer-celler (NK-celler) och T-hjälpenda celler (Th1) i samband med immunförsvarets respons mot infektioner orsakade av intracellulära patogener, såsom virus och bakterier. IFN-γ har en central roll i cellmedierad immunitet och påverkar aktivt både innate (ospecificerad) och adaptiva (specifik) immunsvar. Det fungerar som en signalmolekyl mellan olika celltyper inom det immunförsvaret och har antivirala, antibakteriella och immunreglerande egenskaper. IFN-γ inducerar även uppeggning av major histokompatibilitetskomplexet (MHC) klass II-molekyler på olika celltyper, vilket underlättar presentationen av antigener till T-