En lagringsblåsa för gallvätska. Gallblåsan levererar gallsyror i hög koncentration och på ett kontrollerat sätt via gallblåsegången till tolvfingertarmen, för nedbrytning av lipider i födan.

Tumörer eller cancer i gallblåsan.

Sjukdomar i gallblåsan. Dessa är ofta förknippade med försämrat flöde, gallstensbildning, infektioner, tumörer eller andra sjukdomar.

Den process som innebär tömning av gallvätska från gallblåsan i tolvfingertarmen. Tömningen underlättas av samtidig sammandragning av gallblåsan och avslappning av ringmuskeln vid slutet av den gemensamma gallgången (koledokus).

Syn. kolecystit.

Operativt avlägsnande av gallblåsan. Syn. kolecystektomi.

Röntgenundersökning av gallblåsan efter intagande av kontrastmedel.

Förekomst eller bildande av gallstenar i gallvägarna, vanligen i gallblåsan (kolecystolitiasis) eller den gemensamma gallgången (koledokolitiasis).

Iminosyror är organiska föreningar som innehåller en iminogrupp (=NH) som är konjugerad med en karboxylgrupp (–COOH). Detta ger iminosyrorna en struktur liknande aminosyror, men med en dubbelbindning mellan kväve- och kolatomen istället för en enkelbindning. Iminosyror har viktiga roller i biokemiska processer, till exempel som byggstenar i peptider och proteiner eller som intermediärer i metabolismen av aminosyror. Ett exempel på en iminosyra är sarcosin (N-metylglycin).

Fasta, kristallina utfällningar i gallvägarna, oftast bildade i gallblåsan. De ur gallan bildade gallstenarna består huvudsakligen av kalcium, kolesterol och bilirubin.

Förekomst av gallsten i gallblåsan.

"Teknetium Tc 99m-disofenin" är ett radiotracer som används inom medicinsk diagnostik för att undersöka leverfunktion och gallgångssystemet. Det består av en radioaktiv isotop av teknetium, Tc 99m, som kombinerats med disofenin, ett substans som absorberas av levern och gallgångarna. Genom att följa radiotracerns väg i kroppen kan man upptäcka eventuella skador eller abnormaliteter i levern och gallgångarna.

En emulgerande substans som produceras i levern, ansamlas i gallblåsan och utsöndras i tolvfingertarmen. Vätskan innehåller gallsyror och -salter, kolesterol och elektrolyter, och underlättar spjälkni ngen av fett i tarmen.

Avlägsnande av gallblåsan genom snitt i bukväggen med hjälp av laparoskop.

Akut inflammation i gallblåsans vägg. Den kännetecknas av buksmärta, feber och leukocytos. I ungefär 90 % av fallen föreligger obstruktion av gallgången pga gallsten.

Den förbindelse med gallblåsan genom vilken galla töms ut i den gemensamma gallgången.

En peptid av 33 aminosyror som utsöndras från slemhinnan i den övre delen av tarmen, och som också återfinns i det centrala nervsystemet. Den orsakar sammandragning av gallblåsan, frigörande av exokrina bukspottskörtelenzymer och påverkar andra funktioner i mag-tarmkanalen. Kolecystokinin kan vara mättnadsförmedlare.

En polyps er en abnormal vækst af slimhindevæv, der sticker ud fra den omgivende slimsækken eller skillevæv. Polyper kan forekomme overalt i kroppen, hvor slimhinde findes, men de er særligt almindelige i tarmene og urinblæren. De er oftest ikke kreftslagne, men visse typer polyper, specielt dem der findes i tarmene, kan udvikle sig til kræft over tid. Derfor bør polyper fjernes, når de bliver diagnosticeret.

Inflammation av gallblåsans vägg på grund av avsaknad av gallstenar.

"Teknetium Tc 99m-lidofenin" är ett radiotracerpreparat som används inom medicinsk diagnostik för att undersöka lever-, gallblåsa- och bilstasfunktionen. Preparatet innehåller den radioaktiva isotopen Teknetium Tc 99m som kombinerats med lidofenin, ett substans som absorberas av gallan och utsöndras via gallblåsan och tarmarna. Genom att följa radionuklidens spår med en gammakamera kan man studera hur snabbt preparatet passerar genom lever, gallsystem och tarmsystem, vilket ger information om funktionen hos dessa organ.

Den största gallgången (ductus choledochus). Den utgörs av den kanal som bildas där levergången (ductus hepaticus communis) går samman med gallblåsegången (ductus cysticus).

Cancersjukdom i gallvägarna, inklusive gallgångarna och gallblåsan.

Gallblåsan och dess gångar.

'Necturus' är ett släkte av stjärtgroddjur som tillhör familjen molsgrönor (Proteidae). Dessa djur är nativa i östra Nordamerika och lever i sötvattensmiljöer som floder, sjöar och träsk. 'Necturus'-arter kännetecknas av sin långsträckta, slanka kroppsform, deras fyra extremiteter med simhud mellan fingrarna och tårna, och deras utmärkande tre ögonlock. De flesta arterna i släktet 'Necturus' är nattaktiva och livnär sig på en diet av små ryggradslösa djur som snäckor, kräftdjur och insekter. Släktet 'Necturus' innehåller fem arter, bland annat den vanliga molsen (*Necturus maculosus*).

Onormala, smärtsamma rörelser i gallgångarna.

Den oddiske sfinktern (eller puborektal sfinktern) er en ringformet muskel som kontrollerer afføringen og befinder sig mellem rektum og anus.

En godartad muskeltumör (i glatt muskulatur) med inslag av körtelvävnad. Förekommer oftast i livmodern.

I medicinsk kontext, betyder "vridning" oftast rotation eller twisting av en kroppsdel eller struktur, vanligtvis orsakad av en skada, sjukdom eller under normala fysiologiska förhållanden som en del av rörelsen.

Steroida syror och salter. Primära gallsyror fås från kolesterol i levern och sammankopplas med glycin eller taurin. Sekundära gallsyror modifieras av bakterier i tarmen. De spelar en viktig roll i sp jälkningen och absorptionen av fettämnen, och har även använts farmakologiskt för behandling av gallsten.

I en enskild mening kan 'Symkalid' definieras som ett läkemedel eller en substans som används för att orsaka kontraktioner (sammanförande av muskelvävnad) i gallgångarna, vilket hjälper till att frisätta och transportera gallfettsyra från levern till tarmen. Detta kan vara användbart för att behandla vissa gallvägsrelaterade sjukdomar som exempelvis gallsten eller funktionella gallgångskramper (biliar spasm).

'Necturus maculosus', vanligen kallad muddelkrypare, är ett stjärtgroddjur som tillhör familjen mole salamandrar (Proteidae). Den är en akvatisk art som främst lever i stillastående eller långsamt rinnande sötvatten i östra Nordamerika.

'99mTc-EHIDA' är ett radioträkmarksmedel som används inom medicin, särskilt inom nuclearmedicin. Det består av en radioaktiv isotop av technetium (99mTc) kombinerad med en organisk komplexbildande agent kallad etylenediamindiacetat (EHIDA).

Anläggande av en öppning in i gallblåsan, antingen för dränering eller för kirurgisk förbindelse med annan del av matsmältningskanalen, vanligtvis tolvfingertarmen eller jejunum.

Oförutsedd information som framkommer i samband med undersökning eller vård. Termen används för uppgifter som kan få sociala eller psykologiska konsekvenser, som t ex när det framkommer att ett barns biologiska far är annan än den förmodade fadern, eller när det visar sig att en patient som undersöks för ett visst sjukdomtillstånd har, eller löper risk att få, något annat.

Icke-invasiv diagnosmetod för åskådliggörande av bukspottkörtelgångarna och gallgångarna. Tekniken uppvisar god känslighet vad gäller utvidgningar, förträngningar och avvikelser i gångarna.

Ductus hepaticus communis (den gemensamma levergången), ductus cysticus (gallblåsegången) och ductus choledochus (den gemensamma gallgången).

En serie kanaler som börjar med ductus hepaticus och slutar med ductus choledochus, genom vilka galla förs från levern till tolvfingertarmen.

Cancersjukdom i gallgångarna.

En gallgång som huvudsakligen ligger utanför levern och som utgörs av förbindelsen mellan den högra och vänstra levergången, vilka ligger innanför levern och, i sin tur, förenar sig med gallblåsegången till att bilda den gemensamma gallgången.

Röntgenkontrastundersökning av gallvägarna.

Ansamling av histologiskt normal vävnad på "fel" plats.

Xantomas är inom medicinen samlingsnamnet på vårtumörer som består av fettvävnad och är belägna under huden, ofta i form av gula knölar eller plackor. De kan förekomma vid olika sjukdomstillstånd, exempelvis lever- eller kolesterolledningssjukdomar som familjär hyperkolesterolemi. Xantomatosis är den medicinska termen för tillståndet när xantomer förekommer i större utsträckning över kroppen.

En ultraljudsundersökning, även känd som sonografi, är en icke-invasiv medicinsk undersökningsmetod som använder högfrekventa ljudvågor för att producera bilder av inre strukturer och organ i kroppen, såsom hjärta, lever, sköldkörtel, blodkärl, muskler och ben.

Onormal förbindelse någonstans i gallvägarna.

Organotechnetiumföreningar är kemiska föreningar som innehåller en kovalent bundet technetiumatom, vanligtvis i formen av en teknetium-99m isotop, och en eller flera organiska funktionella grupper. Dessa föreningar används främst inom medicinsk diagnostik som radiotracerare på grund av teknetium-99ms korta halveringstid och gammaemission.

En undertyp av kolecystokininreceptor som främst finns i bukspottkörteln, magen, tarmarna och gallblåsan. Den har betydelse för reglering av matsmältningsfunktioner som sammandragning av gallblåsan, utsöndring av pankreasenzym och absorption i mag-tarmkanalen.

Fiberoptisk endoskopi avsedd för undersökning och kanylering av Vaters ampull via tolvfingertarmen, så att bukspottkörtel- och gallvägssystem skall kunna visualiseras genom retrograd tillförsel av kontrastmedel. Endoskopisk sfinkterotomi av Vaters papill (papillotomi) kan härvid utföras.

Sjukdom i någon del av gallgångssystemet.

Sjukdomar i den gemensamma gallgången, Vaters ampull eller Oddis sfinkter.

Teknetium är ett syntetiskt radioaktivt grundämne som tillhör gruppen neutronrika, lättflyktiga metallerna. Det saknar stabila isotoper och är endast tillgängligt genom kärntekniska metoder. Teknetium-99m är den mest använda isotopen inom medicinen, framförallt inom diagnostiska procedurer, då den avger gamma-strålning som kan detekteras i kroppen. Den används ofta för att undersöka blodflöde, funktion och struktur hos olika organ samt för att upptäcka tumörer eller andra abnormiteter.

En elakartad tumör som utgår från levergallgångens epitelvävnad. Den består av kanaler, klädda med kub- eller pelarceller utan innehåll av galla, och rikligt med bindväv.

Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.

I medicinsk terminologi, refererer 'Vaters ampull' til den forsnævring, der findes ved sammenløbet af leverens og bugspytkirtlens smalleste dele, hvorpå de to kropsdele udvider sig igen. Denne ampullus, der er opkaldt efter den tyske anatom Johann Christian Friedrich Hölder (1745-1775), også kendt under navnet Lorenz Heister (1683-1758), indeholder en lille muskel, der hjælper med at kontrollere afstrømningen fra bugspytkirtlen og leveren. Vaters ampull er et vigtigt anatomisk område, da den ofte er involveret i forskellige sygdomme, herunder galresten-sygdomme og visse typer af kræft.

Någon teknik tillämpad vid kirurgiska ingrepp i gallvägarna.

Elakartad tumör, bestående av epitelceller som infiltrerar omkringliggande vävnader och som ger upphov till metastaser. Det är en neoplasm av specifik vävnadstyp (histologisk typ), men betraktas ofta felaktigt som en synonym till begreppet "cancer".

Ett karcinom härrörande från körtelvävnad eller vars celler bildar tydliga körtelliknande strukturer. Adenokarcinom kan klassificeras i enlighet med de mönster cellerna bildar.

Ductus hepaticus dexter och ductus hepaticus sinister (den högra resp. vänstra levergången).

Färgämnen i gallan. Dessa är bilirubin, biliverdin, bilifuscin, biliprasin, koleprasin, bilihumin, bilicyanin och urobilin.

Sjukdomar i någon del av gallvägssystemet, inklusive gallgångarna och gallblåsan.

Den huvudsakliga sterolen hos alla högre djur, med utbredning i kroppsvävnaderna, särskilt i hjärnan och ryggmärgen, samt i animaliska fettarter och oljor.

Icke-tvärstrimmiga muskler, som utgör den icke viljestyrda muskelvävnaden till de inre organen, blodkärlen, hårsäckarna osv. De sammandragbara elementen är avlånga, oftast spindelformade celler med central kärna. Glatta muskeltrådar hålls ihop i skikt eller buntar av nätbildande fibrer, och ofta är även elastiska nät rikligt förekommande.

"Retrospective studies" are observational research designs that involve analyzing existing data or medical records to draw conclusions about prior events or exposures and their associated health outcomes.

Cellyteproteiner som binder kolecystokinin (CCK) med hög affinitet och utlöser intracellulära processer som påverkar cellers beteende. Kolecystokininreceptorer aktiveras av gastrin samt CCK-4, CCK-8 och CCK-33. Aktiveringen framkallar utsöndring av amylas från acinära bukspottkörtelceller, syra och pepsin från magslemhinnans celler och sammandragning av pylorus (nedre magmunnen) och gallblåsan. Vilken roll den stora mängden CCK-receptorer har i det centrala nervsystemet är inte klarlagd.