Användning av fästanordningar av metall för att hålla fast brutna skelettben i rätt läge för läkning.
Användning av invändigt anbringade stödanordningar (metallplattor, spikar, stavar osv) för att hålla ett benbrott i rätt läge.
Det fysiologiska återställandet av benvävnad och funktion efter ett benbrott, vari ingår kallusbildning och normal återbildning av benvävnad.
Brott på lårbenet.
Frakturer i lårbenshuvudet, lårbenshalsen, benutskotten (trokanterna) eller i de intertrokantära eller subtrokantära områdena. Hit hör inte frakturer i höftledsskålen eller lårbensfrakturer nedanför benutskotten.
Implanterbara fixeringsanordningar som fästs vid benfragment med skruvar för att hålla ihop fraktursprickor och avlasta brottstället under tiden för benläkningen.
Stickor eller stavar av ben, metall eller annat material för fixering av fragment eller ändar av brutna ben.
Brott på den korta, sammandragna delen av lårbenet mellan lårbenets huvud och trokanter (benutsprång). Hit räknas inte intertrokantära brott, som hör till höftfrakturer.
Ståltrådar, som ofta träds genom hud, mjuk vävnad och ben, för fixering av brutna ben. Kirschnertrådar eller Kirschnerapparat kan dessutom användas för anslutning till trådsträck.
Ett benbrott med splittrad eller krossad benvävnad.
Invändiga anordningar för att vid läkning av benbrott hålla brottytorna/brottdelarna i rätt läge. Genom att tillämpa principer för biomedicinsk teknik kan kirurgen sätta in metallplåtar, spikar, skenor osv för att korrigera skelettdefekter.
Kronisk inflammation och granulombildning kring irriterande främmande föremål.
Skador på fotleden, oftast orsakade av yttre våld eller onormal belastning.
Benbrott till följd av någon skelettsjukdom eller annan, okänd orsak, och icke trauma.
Det smalaste av de två benpiporna i underbenet, beläget bredvid skenbenet (tibia). Det är, i förhållande till sin längd, det slankaste av kroppens långa skelettben. Syn. fibula.
Benbrott orsakade av upprepad (över)belastning. Dessa frakturer tros uppkomma till följd av en kombination av muskelutmattning och skelettsvikt, när formförändringarna i benen överväger över läkningstakten. Ett klassiskt exempel är marscheringsfrakturer hos soldater, hos vilka mellanfoten (metatarsus) ständigt utsätts för påfrestning under marsch. De vanligaste ställena för utmattningsbenbrott är mellanfoten, vadbenet, skenbenet och lårbenshalsen.
Leden mellan över- och underarmen.
En process i vissa bakterier, svampar och blågröna alger, varvid fritt atmosfäriskt kväve omvandlas till biologiskt användbara former av kväve, som t ex ammoniak, nitrater och aminoföreningar.
Frakturer i underkäken.
Riktning av blicken och inställning av ögonen så att objektbilden hamnar i fovea centralis (centralgropen) i båda ögonen.
Splittring av benvävnad av krafter som verkar parallellt med benets längdriktning. Begreppet är särskilt tillämpligt i samband med ryggradsfrakturer.
Yttre anordningar för att hålla trådar eller stift som satts in i en eller båda benytor vid fixering av en fraktur i rätt läge. Dessa anordningar tillåter lätt åtkomst till läkningsstället och justering under läkningens gång.
Benskörhet som beror på att mängden av benvävnad minskar. Skelettetblir poröst och bräckligt och risken för frakturer ökar. Två typer förekommer: benskörhet efter menopaus (postmenopausal osteoporos) och åldersrelaterad benskörhet.
Brott på yttre delen av armens strålben (radius), varvid den nedre delen förskjuts bakåt.
Serologiska test baserade på inaktivering av komplement med antigen-antikroppkomplex (steg 1). Bindning av fritt komplement kan synliggöras genom tillförsel av ett andra antigen-antikroppsystem, såsom röda blodkroppar och någon lämplig erytrocytantikropp (hemolysin), som kräver komplement för att kunna bildas (steg 2). Om de röda cellerna inte lyseras (löses upp) tyder detta på att en specifik antigen-antikroppsreaktion har skett i steg 1. Om, däremot, de röda blodkropparna löses upp, så betyder det att det finns fritt komplement, vilket visar att ingen antigen-antikroppsreaktion ägt rum i steg 1.
Den hårda substans som bildas mellan och runt brottändarna av ett brutet ben under den normala läkningsprocessen.
Inre eller yttre skador på handleden.
Täckande stödförband av glasfiber, plast eller gipsbandage för skydd och immobilisering av olika kroppsdelar vid frakturer, dislokationer och infekterade sår. Förband av glasfiber eller plast är lätta re, mer strålningsgenomsläppliga, motståndskraftigare mot fukt och flexiblare än gipsförband. Syn. gipsförband.
Mineralmängden per kvadratcentimeter benyta är det mått som används i klinisk praktik. Egentligen borde densiteten anges i gram per milliliter. Oftast används absorptionsfotometri eller röntgendatorto mografi för bestämning av bentäthet.
Allmän benämning på fellägen.
Frakturer i överkäksbenet.
Fall på grund av halka eller snubblande som leder till skada.
Skador på den del av armen som är mellan armbågen och handleden.
Medel som hämmar benvävnadsresorption och/eller gynnar benmineralisering och benbildning. De används för läkning av frakturer och för att behandla metaboliska benvävssjukdomar.
Medel som används vid preparering av vävnadsprov m m för att bibehålla form och struktur hos provets alla beståndsdelar. Det finns ett stort antal sådana medel, även kalklösande och härdande. De måste snabbt döda och få den levande vävnaden att stelna.
Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.
Rörbenens mellersta del (skaft).
Det längsta och största benet i skelettet. Det sitter mellan höften och knät.
En gren av den gemensamma halsartären (carotis communis) som försörjer främre delen av hjärnan, ögat och dess tillbehör, pannan och näsan med blod.
Syn. karpalbenen.
Partiell eller fullständig återhämtning till normal eller egentlig fysiologisk aktivitet i ett organ eller en kroppsdel efter sjukdom eller skada.
Det ben i handleden som är ytterst i den inre raden av karpalben.
Det största av vristbenen (tarsalbenen). Det sitter i den lägre och bakre häldelen av foten.
Bindemedel som används för att fästa proteser till ben eller limma ben till ben vid svåra frakturer. Syntetiska hartser är vanliga. En blandning av monokalciumfosfat, monohydrat, alfatrikalciumfosfat, kalciumkarbonat och natriumfosfatlösning är också ett användbart lim.
De sju ben som bildar fotvristen (tarsus), nämligen hälbenet, språngbenet, tärningsbenet, båtbenet, samt inre, mellersta och yttre kilbenen.
Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.
En medicinsk specialitet med inriktning på diagnos och behandling av de inre organsystemen hos vuxna.
Operationsmetoder för undvikande av invasiv kirurgi till förmån för sluten eller lokal kirurgi. De innebär bruk av laparoskopiska instrument och fjärrkontrollerade instrument med direktobservation av operationsområdet genom ett endoskop eller liknande anordning. Tack vare minskad skadeomfattning med minimalt invasiv kirurgi kan långa sjukhusvistelser undvikas.
En anatomisk skadegraderingsskala som bygger på den förkortade skadeskalan AIS (Abbreviated Injury Scale) och som utvecklats speciellt för gradering av multipla skador. Den har även använts som mortalitetsprediktor.
Den andra halskotan.
Den övre, korta, inåtvända delen av lårbenet. Syn. collum femoris.
Icke-invasiv metod for mätning av benmineralinnehåll. Metoden används huvudsakligen för diagnos av benskörhet, men också för mätning av benmineralisering hos spädbarn.
Organiska föreningar med P-C-P-bindningar, där P står för fosfonater eller fosfonsyror. Dessa föreningar påverkar kalciumomsättningen. De hindrar ektopisk förkalkning och fördröjer benresorption och omsättning av benvävnad. Technetium-bifosfonatkomplex utnyttjas med framgång för benvävnadsskanning.
Utbyte av höftleden.
En död kropp, vanligtvis en människokropp.
Mellanhandens fem cylindriska ben, som är hopledade inåt med handlovsbenen och utåt med fingrarnas falangben.
Höftledsersättning.
Antalet nya fall av en given sjukdom under en given tidsperiod i en viss population. Begreppet används även för ökningstakten av nya fall i en given population. Det måste särskiljas från prevalens, som avser samtliga sjukdomsfall, gamla och nya, hos en population vid en given tidpunkt.
Ett icke-hormonellt läkemedel för behandling av postmenopausbenskörhet hos kvinnor. Medlet främjar benbyggnad och återställer delvis förlorad benvävnad.
Frakturer på över- eller underkäken.
Olyckor på gator, vägar, motorvägar, torg, cykelleder för allmän trafik, samt gång- eller ridbana invid dessa, som inbegriper förare, passagerare, fotgängare och fordon. Vägtrafikolyckor kan hänföras till bilar (personbilar, bussar och lastbilar), cyklar, motorcyklar och annan anordning på hjul, band eller medar för färd på marken.
Upphörande av rörelse i hela eller delar av kroppen genom fysisk vilja eller på kemisk väg genom analgesi, genom bruk av lugnande medel eller neuromuskulära icke-depolariserande medel. Hit räknas även experimentella förlopp, genomförda för bedömning av de fysiologiska effekterna av immobilisering.
Provning av material och hjälpmedel, särskilt sådana som används till proteser och implantat, suturer, adhesiva preparat osv, för deras hårdhet, styrka, hållfasthet, säkerhet, effektivitet och biokompatibilitet.
Ett rent fysikaliskt tillstånd hos ett material som utsätts för deformerande yttre krafter eller ojämn termisk utvidgning. Den mekaniska stressen uttrycks kvantitativt i kraft per ytenhet.
Ospecificerade skador på foten.
Frivilliga eller reflexmässiga ögonrörelser.
Bristande funktionalitet hos en utrustning, antingen pga fel i utrustningen eller pga felaktigt handhavande.
Benbrott där ändarna inte vill förenas, utan blir avrundade och bildar falska leder.
Felaktig ställning hos ben i förhållande till leder, så att de ligger ur linje. Felet kan vara medfött eller ha uppstått till följd av skada.
Skador i allmänhet, eller ospecificerade skador, på benet.
Skador som uppkommer under utövande av idrott.
Ospecificerade skador på armen/armarna.
Skador på andra vävnader än ben. Begreppet har vanligtvis en generell innebörd och brukar inte avse skador på inre organ. Det har betydelse när det gäller kroppsdelar eller organ där mjuk vävnad (muskler, fett, hud) behöver särskiljas från ben eller benvävnad, som t ex "mjukdelsskador på handen".
Benbrott som inte åtföljs av yttre sår.
Syn. cervikalkotor; C1-C7.
Leden bestående av den översta (atlas) och näst översta (axis) halskotan.
Tillstånd där det ena av de båda benen inte växer till samma längd som det andra, vilket kan bero på skada eller vara resultatet av kirurgiskt ingrepp
En onormalt ökad konvex form på bröstryggraden, sett från sidan.
Den kontinuerliga omsättningen av benmassa och mineral, i vilken ingår först resorption av ben (osteoklastisk aktivitet) och därpå återbildning av ben (osteoblastisk aktivitet). I det vuxna skelettet sker nybildningen av ben vid skilda punkter. Processen säkerställer skelettets integritet livet igenom och spelar en viktig roll i kalciumhomeostasen. Obalans mellan de två motverkande processerna i b enomsättningen, resorptionen och nybildningen, kan leda till en del metaboliska bensjukdomar, som t ex osteoporos.
En starkt reaktiv, gasformig aldehyd som bildas genom oxidation eller ofullständig förbränning av kolväten. I lösning har ämnet många användningsområden, t ex för framställning av plaster och syntettextilier, som desinfektionsmedel och som fixerings- och konserveringsmedel. Formaldehyd och dess lösningar är slemhinneretande och giftiga, och anses cancerframkallande.
En benfixeringsteknik som använder sig av en extern fixeringsanording för förlängning av extremiteter, justering av pseudoartroser och andra missbildningar, samt för stöd för läkning av svåra traumatiska eller patologiska brott och infektioner, som t ex kronisk osteomyelit (benvävsinflammation).
Ett patologist tillstånd med nedbrytning av benvävnad i bärande benpipor, vilket leder till krökning och brottbildning och utebliven normal callusbildning, eller utebliven läkning efter benbrott. Därvid uppstår en "falsk led", vilken ger sjukdomstillståndet sitt namn. Syn. pseudoartros.
Sammanfogning av föremål med hjälp av viss typ av bindemedel (cement), t ex vid fixering av benbrott, som vid höftartroplastik, där höftledspannans del sätts ihop med lårbensdelen. Inom tandvården anv änds cement för att sammanfoga delar av en tand eller ersättningsmaterial med befintlig, naturlig tand eller för att fästa tandregleringsband vid tänderna.
Den maximala dragkraften ett material tål att utsättas för innan det brister.
Ett främmande föremåls vandring från ursprungsplatsen till annan plats i kroppen.
Ett korsbindningsreaktionsmedel för proteiner som används för desinfektion och sterilisering av värmekänslig utrustning och som reagens i laboratoriet, särskilt som fixativ.
Kirurgisk återuppbyggnad av en led i syfte att lindra smärta eller återskapa rörlighet.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
En (datorbaserad) numerisk analysmetod för att lösa differentialekvationer. Metoden används bl a inom hållfasthetslära, strömningslära och elfältsanalys. Syn. finita element-analys; FE-analys; FEM.
Ortopediska anordningar för att stödja, rikta eller hålla kroppsdelar i rätt läge. Sådana stöd är t ex korsetter eller tandställningar.
Ett mått på det högsta tryck ett material kan tåla utan att svikta.
Studier som identifierar grupper i en avgränsad population. Dessa grupper antingen kan eller kan inte vara utsatta för faktorer som antas inverka på sannolikheten för förekomsten av någon bestämd sjukdom eller annat fenomen. Kohorter är definierade populationer, som i sin helhet följs i ett försök att hos undergrupper fastställa särskiljande kännetecken.
Skador i allmänhet på fingrarna.
Oförmåga eller otillräcklighet hos en tandlagning eller tandprotes att fungera som förväntat.
Beskrivning och mätning av olika faktorer som leder till fysisk belastning på tandlagningar, proteser, tandställningar och därtill använda material, eller på de naturliga tandstrukturerna.
Kirurgisk fixering av en led på ett sätt som leder till sammanväxning av ledytorna.
Brott på nedre delen av armbågsbenet, med urledvridning av strålbenshuvudet.
Undersökning av pålitlighet och driftsäkerhet hos en utrustning.
Rehabiliteringsplan med kortare sjukhusvistelse eller sängliggande eller snabbare återgång i rörelse än vad som är normal praktik.
Ett difosfonat som påverkar kalciumomsättningen. Det hämmar ektopisk förkalkning och bromsar benresorption och benomsättning.
Fullständigt eller partiellt utbyte av en led.
Förskjutning av lårbenet ur dess normala läge i höftleden.
Stabilisering av kirurgiskt planerade frakturer i under- eller överkäken med hjälp av elastiska eller trådförband, bågar eller spikar. sådan teknik används ofta vid kosmetisk kirurgi för över- eller underbett.
Benbrott som leder till ett yttre, synligt sår.
Blandningar av olika metaller i varierande proportioner.
Noggrant planerad och genomförd manuell förflyttning av skelettsystemet, extremiteterna och ryggraden i syfte att åstadkomma förbättrad rörelse. Termen används ibland för att ange en exakt rörelseföljd i en led för att fastställa förekomst av sjukdom eller minska en dislokation. Vid frakturer kan ortopedisk manipulation förbättra lägesförhållandet mellan brottytorna.
Färglös gas som framställs genom reaktion mellan vatten och kalciumkarbid. Gasen är brännbar, explosiv och vattenlöslig och används som svetsgas.
Proteser avsedda att delvis eller helt ersätta leder hos människor eller djur.
Höftskador i allmänhet.
Nervbana av vit substans, omgiven av kärnansamlingar, av både afferenta och efferenta nervtrådar som skjuter ut mellan hjärnbarken och hjärnstammen. Den består av tre distinkta delar: en främre gren, en bakre gren och böjen.
Preparering av mycket små bitar av exponerade ytstrukturer hos celler som spräckts efter nedfrysning, för elektronmikroskopering. Provet fryses och klyvs vid låg temperatur i vakuum. Den blottade ytan skuggläggs med kol och platina, och täcks med kol för att en kolavbildning skall erhållas.