Den yttersta delen av de nedre extremiteterna (benen) hos ryggradsdjur, bestående av tarsus (ankeln), metatarsus (mellanfoten), falangerna (tåbenen) och mjukvävnaderna kring dessa.

Anatomiska eller funktionella avvikelser i foten.

Fotsår som komplikation till diabetes. Diabetesfot, ofta med infektion, är en vanlig och allvarlig komplikation till diabetes och kan kräva sjukhusvård och kirurgiska ingrepp. Såren uppstår sannolikt som en följd av neuropatier och kärlproblem.

Förvrängning eller missbildning av foten eller någon del av den till följd av olyckshändelse eller sjukdom efter födseln.

Sår i huden på foten, ofta åtföljt av inflammation. Såret kan infekteras eller leda till nekros och förknippas ofta med diabetes eller spetälska.

Ospecificerade skador på foten.

Förändringar av eller avvikelser från fotens normala form och storlek.

Fotens ben utgörs av ossa tarsalia (ankelbenen), ossa metatarsalia (mellanfotsbenen) och phalanges (tåbenen, falangerna). Ankeln består av sju ben: calcaneus (hälbenet), talus (språngbenet), os cuboideum (tärningsbenet), os naviculare (båtbenet), samt os cuneiforme mediale, intermedium och laterale (inre, mellersta och yttre kilbenen). Ossa metatarsalia är fem till antalet, numrerade inifrån och utåt. I varje fot finns 14 falanger, två i stortån och tre i de övriga fyra tårna.

Lederna från ankeln till tårna. Dessa omfattar ankelleden, tarsallederna, metatarsofalangeallederna och tålederna.

Förändring av eller avvikelse från fotens normala form och storlek som uppkommit före eller i samband med födseln.

En lindrig, men mycket smittsam, virusinfektion hos barn, kännetecknad av blåsor i munnen och på händer och fötter. Infektionen förorsakas av coxsackievirus A.

Ospecificerade hudsjukdomar i fötterna.

Tillstånd som kännetecknas av att fotvalvet sjunkit.

Medfödd missbildning eller felställning av foten, som är nedåtböjd och inåtvriden. Syn. klubbfot.

I medicinen refererar "skor" ofta till ett sätt att mäta eller rangordna sjukdomars allvar, frekvens, intensitet eller frekvens av symptom, komplikationer eller andra aspekter av en patients hälsotillstånd. Skalan kan vara subjektiv eller objektiv och används ofta för att övervaka behandlingsrespons, förutsäga prognos eller jämföra resultat mellan olika behandlingar eller populationer. Exempel på skor inkluderar smärtskalor (som 0-10), funktionsskalor (som Karnofsky Performance Status Scale) och graderingar av sjukdomsaktivitet eller komplikationer (som Child-Pugh-skalan för levercirros).

Foot orthoses, även kända som ortotiska skorinlägg eller bara ortoser, är en anpassad enhet som placeras inuti en sko för att korrigera, stödja eller förbättra funktionen hos foten. De kan vara helt skummaterial, fiberplast eller kombinationer av olika material och designas för att passa den individuella fotformen och behövden.

De sju ben som bildar fotvristen (tarsus), nämligen hälbenet, språngbenet, tärningsbenet, båtbenet, samt inre, mellersta och yttre kilbenen.

Den främre delen av foten, omfattande mellanfotsbenen (metatarsalbenen) och tåbenen (falangerna).

Kronisk, fortskridande nedbrytning av en leds belastade del, med besynnerliga hypertrofiska förändringar av angränsande delar. Degenereringen är förmodligen en komplikation till en rad neurologiska st örningar, isynnerhet tabes dorsalis (ryggmärgsförtvining) med känselbortfall, vilket leder till avslappning av ledstödet och därmed instabilitet i leden.

En infektionssjukdom i de horniga delarna, med omgivande mjukvävnad, i klövarna hos nötkreatur, svin och får. Infektionen orsakas oftast av Corynebacterium pyogenes eller Bacteroides nodosus (Dichelobacter nodosus). Den kallas ibland även nekrobacillos.

Ortopedi är en medicinsk specialitet som fokuserar på prevention, diagnosis och behandling av muskuloskelettala sjukdomar och skador, inklusive ben- och ledproblem. Ortoser är anpassade ortopediska enheter, som exempelvis skor, stötvågar, proteser eller korsettar, som används för att stödja, korrigera, förhindra eller lindra symptom orsakade av muskuloskelettala tillstånd. Ortosens syfte är att förbättra funktionen, reducera smärta och förebygga ytterligare skada.

"Tarsaltendon är ett smalt, triangulärt band av bindväv som förbinder skelettet i foten med vristbenet (os calcis). Tarsaltendonen hjälper till att stabilisera fotens led och underlättar rörelser mellan foten och vaden."

En specialitet inriktad på diagnos och behandling av fotsjukdomar och -skador samt anatomiska defekter hos foten.

En tår är en klar, vattenartad vätska som produceras av lacrimalkörtlarna och andra accessoriska körtlar i ögat, med syfte att hålla ögats yta fuktig, skydda det från skador, och hjälpa till att klara bort främmande partiklar. Tårer innehåller också immunproteiner, salt och andra substanser som bidrar till ögats hälsa och funktion.

Tillstånd där stortån är vriden i sidled mot den andra tån, varvid den deformerade och utstickande metatarsofalangealleden täcks av valkar, slemsäck eller bunio.

Den del av foten som utgörs av partiet mellan fotvristen och tårna.

Mellanfotens fem långa ben, som bildar leder med fotvristbenen upptill och tårnas falangealben nederst.

Sättet att gå.

Skada på fötterna sedan de utsatts för vatten eller fukt under lång tid. Vistelse i varmt vatten i två dygn eller mer leder till tropisk immersionsfot, vanligt förekommande bland amerikanska soldater under kriget i Vietnam. Skyttegravsfot var resultatet av längre tids vistelse i skyttegravarnas kalla vatten under första världskriget.

Leden mellan foten och nedre delen av benet, bestående av facies articularis inferior och malleolaris tibiae, facies articularis malleolaris fibulae, malleolus medialis (inre fotknölen), malleolus lat eralis (yttre fotknölen) och trochlea tali (språngbenets övre ledyta).

I en enkel medicinsk definition refererar pronation till rotationen av underarmen (forearmen) så att handflatan vänds med palmen nedåt eller baksidan av handen vänds framåt. Detta sker vanligtvis när armen flexeras och roteras inåt, vilket är en normal rörelse som sker under vardagliga aktiviteter såväl som under vissa idrotter.

Leden mellan ett mellanfotsben och ett tåben.

Den kroppsdel där benet och foten möts. Syn. ankel; fotled.

Perifera, autonoma och kranialnervssjukdomar som har samband med diabetes mellitus. Tillstånden beror oftast på diabetesorsakade skador på mikrokärl som försörjer nerver (vasa nervorum). Till de förhållandevis vanliga sjukdomstillstånd som kan hänga samman med diabetesneuropati hör kramp i den tredje kranialnerven (ögonrörelsenerven; se ögonmuskelsjukdomar), mononeuropati, multiplex mononeuropati, diabetesamyotrofi, smärtsam polyneuropati, autonom neuropati och torakoabdominell neuropati.

Avlägsnande av en lem, bihang eller annan utväxt på kroppen.

Det största av vristbenen (tarsalbenen). Det sitter i den lägre och bakre häldelen av foten.

Avvikelser från normal form eller storlek med missbildning av handen som följd, som uppkommit vid eller före födseln.

"Biomechanical phenomena" refer to the mechanical laws and principles that govern the functioning of biological systems, such as the human body. These phenomena describe how forces and motion affect the structure and function of living tissues, organs, and organ systems. They are studied in the field of biomechanics, which applies engineering principles to understand and solve problems related to biological systems. Examples of biomechanical phenomena include the way bones and muscles work together to produce movement, the forces that act on the heart during a cardiac cycle, or the mechanics of breathing.

"Stortå, eller med det scientifica namnet Hallux, är den största tån på foten som finns vid big toe och är anatomiskt sett först i raden av tår."

Språngben, eller tibia, är den främre och längsta benbenet i underbenet som artikulerar med skenbenet (fibula) lateralt och vadbenet (talus) medialt, och spelar en viktig roll i stödjande av kroppsvikten och genererandet av rörelseenergi under gång och löpning.

Ett tillstånd med en rad samhörande symtom och ledförändringar i fotens småtår och metatarsofalangealleder. Syndromet kan omfatta något eller samtliga följande yttringar: hammartå, klotå, dropptå, överlappande lilltå, exostos (bensporre), hyperostos (benförtjockning), liktornsbildning eller sammandragen tå.

Inflammation i fotsulans bindvävsskikt, vilket ger upphov till smärtande häl. Fotsulans bindvävshinna (aponeurosis plantaris) består av band av fibrös vävnad som sträcker sig från hälens senfästen till tårna. Orsaken till inflammationen är oklar, men kan ha samband med en biomekanisk obalans. Trots att inflammationen ofta uppträder tillsammans med hälsporre, tycks de inte ha gemensam orsak.

Subtalarled är ett medicinskt tillstånd där det föreligger en förlust av normalt rörelseomfång i den subtalara leden, som är en led mellan taluskotylen och calcaneus (hälbenet) i foten. Detta kan orsaka stelhet, smärta och rubbningar i fotens biomekanik, vilket kan ha inverkan på personens vardagliga funktion och rörelseförmåga.

Hälsa är ett komplex och brett begrepp som innefattar fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande, där individen orkar hantera kraven och utmaningarna i livet och har en god kvalitet på livet.

Täckande stödförband av glasfiber, plast eller gipsbandage för skydd och immobilisering av olika kroppsdelar vid frakturer, dislokationer och infekterade sår. Förband av glasfiber eller plast är lätta re, mer strålningsgenomsläppliga, motståndskraftigare mot fukt och flexiblare än gipsförband. Syn. gipsförband.

En art av Enterovirus som infekterar människor och omfattar 10 serotyper, de flesta coxsackievirus.

Tryck är ett medicinskt begrepp som refererar till den kraft som verkar på en viss yta, vanligtvis uttrycks som newton per kvadratmeter (N/m2 eller Pascal, Pa), och används för att beskriva olika fysiologiska fenomen såsom blodtryck, lufttryck och cerebrospinalvätskans tryck.

Onormal gång som beror på funktionsstörningar i nervsystemet. Gångstörningarna kan bero på ett antal sjukdomar som påverkar motorisk kontroll, sensorisk feedback och muskelstyrka, som t ex CNS-sjukdomar, sjukdomar i det perifera nervsystemet, neuromuskulära sjukdomar eller muskelsjukdomar.

Lokal hyperplasi (vävnadstillväxt) i epidermis hornskikt till följd av tryck eller gnidning. Syn. valkar.

Tålelevel är ett mått på den största belastning eller skada som en levande cell, vävnad eller organism kan utsättas för utan att upphöra med sin normale funktion eller dödas.

Den nedre extremiteten, ned till fotleden.

Supination är en term inom ortopedi och fysioterapi som refererar till rotationen av underarmen (radiohumerelleden) så att handflatan roteras uppåt (utåt). Det är den motsatta rörelsen till pronation, där handflatan roteras nedåt (inåt).

Fot med nedåtböjd fotsula. Syn. spetsfot; pes equinus.

Kirurgisk fixering av en led på ett sätt som leder till sammanväxning av ledytorna.

Skador på fotleden, oftast orsakade av yttre våld eller onormal belastning.

I en enkel mening kan 'sentransferering' definieras som överföring eller överföring av ett terapeutiskt ämne, såsom läkemedel eller celler, från en central plats till en målplats i kroppen, ofta med hjälp av en kateter eller annan medicinsk utrustning.

Podocyter är specialiserade epitelceller som finns i Bowmans kapsel i njurens nefron. Deras huvudsakliga funktion är att hjälpa till med filtreringen av blodet så att små molekyler kan passera genom och bli urin, medan större proteiner och celler förblir kvar i blodomloppet. Podocyterna har långa utskott (fotprocesser) som bildar interdigiterande fingerliknande strukturer, kallade pediceller, som omger kapillärernas slingrande vasculature. Det finns små gap mellan varje pedikel, och dessa gaps kallas filtrationsskrevor eller filtrationsslitsar. De komplexa interaktionerna mellan podocyterna och deras fotprocesser är av central betydelse för att underhålla den selectiva barriären som hindrar proteiner från att läcka ut i urinen. Skador på podocyter har visats vara starkt kopplade till proteinuri, en patolog

Proteser för armar, ben eller delar av dessa.

I medicinsk kontext, definieras 'hand' som den del av armen som sträcker sig från handleden (wrist) till fingertopparna. Den består av ett antal ben (bones), muskler, senor och nerver som tillsammans ger handen förmågan att röra sig, känna och gripa tag i objekt. Handens precision och styrka gör den unik bland kroppens lemmar och möjliggör komplexa aktiviteter såsom skrivande, klappning, ätande och manipulation av små föremål.

Kroppsextremiteternas läge eller hela kroppshållningen.

Den perifera nerven, Peronealnerven, är en gren av den isatiska nerven (sciatic nerve) som försörjer musklerna och huden på yttre delen av underbenet och foten. Den delar sig vanligen upp i två grenar: den superficiala peroneala nerven och den deep peroneala nerven. Dessa nervgrenar innerverar bland annat muskler som är involverade i utvändig rotation, flexion och extension av foten. Skada på peronealnerven kan orsaka sensorisk förlust och motorisk svaghet i området som den försörjer.

Ben- och benmärgsinflammation.

Kliande hudåkomma på fötterna, orsakad av Trichophytom rubrum, T. mentagrophytes eller Epidermophyton floccosum.

Ett släkte sötvattenspolyper av familjen Hydridae, ordningen Hydroida och klassen Hydrozoa. De är särskilt intressanta pga sin komplexa uppbyggnad och därför att de vuxna djurens organisation påminner om högre djurarters gastrula (embryosäck).

Rörelse eller förmåga att röra sig från en plats till en annan. Detta gäller såväl människor, ryggradsdjur eller ryggradslösa djur som mikroorganismer.

Smärta i mellanfoten. Den kan vara lokaliserad till mellanfotsbenen, metatarsofalangealleden och/eller tarsallederna.

"Hand and foot syndrome, also known as 'hov och klö' in Swedish, is a rare complication characterized by the swelling of hands and feet due to the accumulation of fluid in the tissues, often occurring as a side effect of certain medications such as chemotherapeutic agents."

Vävnadsdöd och vävnadsförruttnelse som oftast beror på utebliven blodförsörjning.