Oorganiska föreningar som innehåller fosfor som en fast beståndsdel av molekylen.
Grundämne med kemiskt tecken P, atomnummer 15 och atomvikt 31. Fosfor är ett essentiellt grundämne i födan, en viktig beståndsdel av benvävnadens mineralfas och rikligt förekommande i alla vävnadstyper, där det ingår i någon form i nästan all ämnesomsättning.
*Alcaligenes faecalis* är en gramnegativ, aerob bakterie som förekommer naturligt i miljöer såsom vatten, jord och djurspillning. Den är en opportunistisk patogen hos människor, vilket betyder att den kan orsaka infektioner, särskilt hos immunsupprimerade individer. Infektioner som orsakas av *A. faecalis* innefattar urinvägsinfektioner, blodförgiftning och hud- och webbinfektioner. Den kan vara svår att behandla på grund av dess resistens mot flera antibiotika.
Oorganiska salter av fosforsyra.
Fosfor som tillsats eller fosfor som innehåll i födan. Grundämnet fosfor är ett viktigt intracellulärt ämne, som spelar stor roll i många biokemiska processer i samband med normala, fysiologiska funktioner. Höga halter fosfor i födan kan leda till nefrokalcinos (njurförkalkning), med nedsatt njurfunktion som följd. Låga halter ger ökad kalcitrolmängd i blodet, och benskörhet.
Fosforomsättningsstörningar är ett samlingsbegrepp för olika sjukliga tillstånd som kännetecknas av påverkan på fosfatets metabolism, vilket kan leda till förhöjda eller sänkta nivåer av fosfat i blodet och eventuellt skelettrelaterade komplikationer.
Ett enzym som katalyserar omvandlingen av myoinositol-hexakisfosfat och vatten till 1L-myoinositol-1,2,3,4,5-pentakisfosfat och ortofosfat. EC 3.1.3.26.
Bisköldkörtelhormoner, även kända som androgener, är steroidhormoner som produceras av testiklarna hos män och i mindre utsträckning av binjurarna hos både män och kvinnor. De viktigaste bisköldkörtelhormonen är testosteron och dihydrotestosteron, vilka spelar en central roll i regleringen av reproduktiva funktioner såsom spermieproduktion och sexuell differentiering, men de har också effekter på muskelmassa, benstyrka, kroppslig behåring och aggressivt beteende.
Naturliga, oorganiska eller fossila organiska ämnen med en given kemisk sammansättning och bildade genom oorganiska reaktioner. De kan förekomma som enskilda, enhetliga kristaller eller kristallmassor, eller ingå som beståndsdel i heterogena mineral- eller bergartsbildningar.
Hyperfosfatemi är ett medicinskt tillstånd där individen har förhöjda nivåer fosfat i blodet (serum). Normalvärdet för fosfat i blodet ligger vanligtvis mellan 2,5 och 4,5 milligram per deciliter (mg/dL), men värden över 6 mg/dL kan betraktas som hyperfosfatemisymtom. Förhöjda fosfatnivåer kan leda till komplikationer såsom nedsatt kalciumnivå, vilket i sin tur kan orsaka symptom som kramp och muskelsvaghet. Hyperfosfatemi kan bero på olika orsaker, exempelvis njursjukdomar, förhöjda intag av fosfat eller störningar i kalcium- och vitamin D-balansen.
Stabila fosforatomer med samma atomnummer som grundämnet fosfor, men med annan atomvikt.
Ett gasformigt grundämne med kemiskt tecken N, atomnummer 7 och atomvikt 14. Kvävemolekylen består av en dubbelatom, och gasen utgör ca 78 volymprocent av jordens atmosfär. Kväve är en beståndsdel av proteiner och nukleinsyror, och ingår i alla levande celler.
Spektroskopimetod för mätning av det magnetiska momentet hos elementärpartiklar, så som atomkärnor, protoner eller elektroner. Tekniken har kliniska tillämpningar i form av NMR-tomografi (magnetisk resonanstomografi).
Kalciumföreningar som används som kosttillskott. Kalcium i födan är nödvändigt för benutvecklingen under uppväxttiden och för bibehållande av skelettets egenskaper senare i livet för att förebygga ben skörhet (osteoporos).
Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.
Den inbördes placeringen av atomer, atomgrupper eller joner i en molekyl, samt antal, typ av och plats för kovalenta bindningar.
Kraftigt ökad tillväxt av alger eller andra mikroskopiska växter till följd av tillförsel av ffa kväve- och fosforhaltiga näringsämnen till naturliga vattendrag. Anrikningen kan ha naturliga orsaker, vara en följd av förorening eller kontrollerad (för odling av växtplankton som foder ("biomassa")). Syn. eutrofiering.
Det lösa ytmaterialet på jorden som utgör grogrunden för växter.
CS2. En färglös, brännbar och giftig vätska. Den används som lösningsmedel och har irritationsdämpande och anestetiska egenskaper, men används inte som bedövningsmedel. Vätskan är mycket giftig, med uttalade CNS-, hematologiska och dermatologiska verkningar.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
En stark, frätande syra som är ett vanligt reagensmedel i laboratoriet. Syran erhålls genom att klorväte löses i vatten. Kemisk formel är HCl. Magsyra utgörs av saltsyran i magsaften.
Tetraklormetan. Lösningsmedel för oljor, fett, lack, fernissa, vaxer och hartser, och utgångsmaterial vid framställning av organiska föreningar. Medlet är giftigt att inandas, förtära och i kontakt med huden, och kan ge dödlig förgiftning.
En gulgrön gas med Cl2-molekyler, tillhörande halogengruppen bland grundämnena. Kemiskt tecken är Cl, atomnummer 17 och atomvikt 70.906. Gasen består av isotoperna Cl-15 och Cl-17. Den är starkt irriterande och kan orsaka dödligt lungödem. Klor används industriellt, som reagens i syntetisk kemi, för vattenrening och för framställning av klorkalk, som används som textilblekmedel.
Ett lösningsmedel är en substans som används för att lösa upp, blanda eller fördela en annan substans, kallas då ofta lösningens ämne, till en homogen fas utan att denna själv upplöses i någon betydande omfattning. Lösningsmedlen är vanligtvis flytande, men de kan också vara fasta eller gasformiga. Exempel på lösningsmedel inkluderar vatten, etanol och aceton.
Förgiftning orsakad av inandning av, förtäring av eller hudkontakt med koltetraklorid.