En mättad, fet alkohol med 12 kol från fettsyra i kokosnötter. Den har en doft av blomma och används i tvålar och rengöringsmedel, smörjoljor och läkemedel.
Encellig, knoppande svamp som är den huvudsakliga orsaken till kandidos (candidiasis).
3,5-dihydroxi-3-metylpentansyra, ett ämne som bildas som mellansteg i biosyntesen av kolesterol.
Mikroskopiska, protoplasmafyllda rottrådar hos svampar. Hyferna bildar omfattande nätverk (mycel), som kan bestå av kilometervis med trådar.
Parvisa eller sammansmälta ganglieliknande kroppar i insekthuvuden.
Svårflyktiga kolväten som ingår i eller är derivat av hartssyror. De används bl a i eteriska oljor.
En metabolit som isolerats ur odlingar av svampen Aspergillus terreus.
Ett enzym som katalyserar syntesen av fosfatidylkoliner från CDP-kolin och 1,2-diacylglyceroler. EC 2.7.8.2.
Naturliga eller syntetiska ämnen som hämmar utvecklingen hos växande insekter.
Tunna skikt av bakterier eller andra mikroorganismer på ytor i vatten eller andra våta miljöer där organismerna kan leva, t ex på medicinska implantat, på tandytor eller på båtbottnar i sjövatten. I r eningsverk används biofilm för vissa processer. Biofilmen består av flera lager celler i ett skyddande slem av polymerer, som cellerna själva producerar, och som bildar en barriär mot såväl fagocyter som antibiotika.
Enzymer som katalyserar den reversibla reduktionen av alfakarboxylgruppen hos 3-hydroxi-3-metylglutarylkoenzym A till att ge mevalonsyra. EC 1.1.1.34.
Primära alkoholer, vanligtvis med raka kedjor och hög molekylvikt - dock kan de ha så få som 4 kolatomer - , vilka erhålls ur naturliga fetter och oljor, och omfattande bl a lauryl-, stearyl-, oleyl- och linoleylalkoholer. De används i läkemedel, kosmetika, rengöringsmedel, plaster, smörjoljor och vid textiltillverkning.
Läkemedel mot svamp, deras tillväxt och reproduktion, och verksamma mot svampinfektioner. De skiljer sig från svampbekämpningsmedel genom sin användning mot svamp i människo- och djurvävnader.
Kolingivaren vid biosyntes av kolinhaltiga fosfoglycerider.
Blandningar av olika metaller i varierande proportioner.
Ett enzym som katalyserar överföringen av cytidylat (CMP) till kolinfosfat, varvid bildas CDP-kolin. Enzymet reglerar hastigheten i kolinprocessen för biosyntesen av fosfatidylkolin. Dess aktivitet påskyndas av glukokortikoider. EC 2.7.7.15.
Alla proteiner som förekommer i svampar.
En något heterogen klass av enzymer som katalyserar överföringen av alkyler eller liknande grupper (utom metylgrupper). EC 2.5.
En klass mättade föreningar bestående av endast två ringar med två eller fler gemensamma atomer och åtminstone en heteroring, och som får sitt namn efter en öppen kolvätekedja med samma totalantal ato mer.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos svampar.
Ett färglöst, flytande extrakt från bl a växterna citronella, pomerans, cyklamen och tuberos (natthyacint).
Svamporganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska preparat eller antibiotika. Resistensen kan förvärvas genom genmutationer.
Ett släkte mitosporsvampar som orsakar koccidioidomykos.
Infektionssjukdom orsakad av svampar av släktet Candida, vanligen Candida albicans. Infektionen uppträder oftast ytligt på fuktiga kroppsdelar.
Dihydro-2(3H)-furanon. En endogen substans, framställd ur gamma-aminobutyrat och prekursor till gamma-hydroxybutyrat, som även används farmakologiskt. Den verkar uppenbarligen som modulator vid bindni ngsstället för pikrotoxin på GABA-A-receptorer och kan också ha verkan på GABA-B-receptorer. Används huvudsakligen experimentellt. Bland andra systemiska effekter orsakar den en ökning av dopamin i hj ärnan genom att hämma frisläppandet från nervändarna. Har också bruk som industrellt lösningsmedel och prekursor.
Räkning av antalet livsdugliga, isolerade bakterier, arkeceller eller svampceller eller -sporer på ett fast odlingsmedium. Varje koloni (dvs kolonibildande enhet) representerar avkomman av en enda inympad cell. Metoden används rutinmässigt av miljömikrobiologer för att bestämma antalet organismer i luft, föda och vatten, av kliniker för att mäta den mikrobiella belastningen på patienter, och vid antibiotikatestning.
Den koncentration av en förening som behövs för att reducera tillväxten av en bakteriekoloni eller population av eukaryota celler in vitro med 50%. Standarden används såväl för att ange antibakteriell verkan in vitro som cytotoxicitet mot eukaryota celler i odling.
En underklass av enzymer omfattande alla dehydrogenaser med verkan på primära och sekundära alkoholer samt hemiacetaler. Enzymerna kan klassificeras beroende på acceptor, som kan vara NAD+ eller NADP+ (underklass 1.1.1), cytokrom (1.1.2), syre (1.1.3), kinon (1.1.5) eller någon annan acceptor (1.1.99).
Ett triazolmedel mot svamp som används för behandling av kandidos i öron och svalj och kryptokockmeningit vid AIDS.
Fetter som bildas genom förestring av glycerin med två fettsyror.
Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).
Cellinje från äggstockar på kinesisk hamster, Cricetulus griseus. Arten är omtyckt för cellgenetiska studier eftersom den har ett litet antal kromosomer. Cellinjen har kunnat användas till modellsyste m för studier av genetiska förändringar i odlade däggdjursceller.
Ett medel mot trypanosomer och eventuellt virus med utbredd användning inom experimentell cellbiologi och biokemi. Etidium har ett flertal experimentellt användbara egenskaper, som t ex förmåga att binda till nukleinsyror, icke-kompetitiv blockering av nikotinacetylkolinreceptorer, och fluorescens. Det används vanligen i bromidform.
Föreningar som blockerar HMG-CoA-reduktaser. De har visat sig direkt minska kolesterolsyntesen.
Den inbördes placeringen av atomer, atomgrupper eller joner i en molekyl, samt antal, typ av och plats för kovalenta bindningar.
En stor insektsordning som omfattar fjärilar och malar.
En mikroorganisms förmåga att överleva under givna betingelser. Den kan även avse en kolonis förmåga att föröka sig.
En syntetisk fosfolipid som används i liposomer och lipidskikt för studier av biologiska membran.
En rikligt förekommande undertyp av mitogenaktiverat proteinkinaskinas på 43 kD med specificitet för mitogenaktiverat proteinkinas 1 och mitogenaktiverat proteinkinas 3. EC 2.7.12.2.
Ett enzym i lyasklassen som katalyserar omvandlingen av ATP till 3´,5´-cykliskt AMP och pyrofosfat. Enzymet finns i plasmacellmembran och aktiveras av vissa hormoner (epinefrin, vasopressin, glukagon och kortikotropin). Reaktionsprodukten, cykliskt AMP, har en viktig regleringsfunktion i ämnesomsättningen. EC 4.6.1.1.
En grupp läkemedel som verkar genom att selektivt hämma kalciuminflödet genom cellmembran eller verkar på frisläppande och bindning av intracellulära kalciumdepåer. Eftersom de bidrar till avslappning av glatt muskulatur används de terapeutisk för behandling av högt blodtryck och cerebrovaskulär kramp, för sin skyddseffekt på hjärtmusklerna, och för att lösa livmoderkramper.
Proteiner i cytoplasman eller cellkärnan som specifikt binder signalmolekyler och utlöser förändringar som påverkar hur celler beter sig. De största grupperna är steroidhormonreceptorerna, som normalt finns i cytoplasman, och sköldkörtelhormonreceptorerna, som normalt finns i cellkärnan. Receptorer, till skillnad från enzym, katalyserar vanligtvis inte kemiska förändringar i sina ligander.
Det genetiska materialet i svampar. Hit hör även sexgenerna (typgenerna för parning) hos Saccharomyces cerevisiae.
En form av energi och en känsla av förhöjd temperatur. Inom medicinen är värme av intresse för sina fysiologiska effekter, för terapeutisk användning, och för bruk i förfaranden inom fysik eller fysikalisk kemi.
Kromatografi på tunna lager av adsorbenter i stället för i kolonn. Det adsorberande medlet kan vara aluminiumoxid, kiselgel, silikater, träkol eller cellulosa.
En mikroanalysteknik som kombinerar masspektrografi och gaskromatografi för såväl kvalitativ som kvantitativ bestämning av kemiska föreningar.
Allmän benämning på medlemmarna av en underfamilj av Muridae. Fyra vanliga släkten är Cricetus, Cricetulus, Mesocricetus och Phodopus.
Utvecklingen av anatomiska strukturer i formandet av en- eller flercelliga organismer. Morfogenesen leder till formförändringar av en del av, delar av eller hela organismen.
En förmåga hos cellmembran att släppa igenom lösningar in i eller ut ur celler.
Vätskekromatografimetoder som har högt ingångstryck, hög känslighet och hög hastighet.
En av de två formerna av celldöd. Till skillnad från den patologiska processen nekros är apoptos en biologiskt programmerad process, ansvarig för en fysiologisk likvidering av celler. Denna typ av cel ldöd tjänar som en motvikt mot mitos och utgör ett led i regleringen av vävnaders tillväxt och storlek.
Derivat av fosfatidylsyror där fosforsyran har esterbindning till en kolindel. Fullständig hydrolys ger 1 mol glycerol, fosforsyra och kolin, och 2 mol fettsyror.
Cykliskt adenosinmonofosfat (adenosin-3',5'-vätefosfat). Det är en adeninnukleotid med en fosfatgrupp som förestrats mot sockerdelens 3'- och 5'-positioner. Det är en sekundär budbärare med avgörande intracellulär reglerfunktion som förmedlare av verkan av ett flertal hormoner, däribland epinefrin, glukagon och ACTH. Syn. cAMP.
Upphörande av cellens förmåga att upprätthålla sådana livsnödvändiga funktioner som metabolism, tillväxt, förökning, reaktioner på stimuli och anpassning.
Maskliknande stadium efter äggstadiet i livscykeln hos insekter, maskar och andra djur som genomgår metamorfos.
Den huvudsakliga sterolen hos alla högre djur, med utbredning i kroppsvävnaderna, särskilt i hjärnan och ryggmärgen, samt i animaliska fettarter och oljor.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Omfördelning av gener till följd av bortfall av DNA- eller RNA-segment, vilket leder till att sekvenser som normalt befinner sig på avstånd från varandra hamnar nära varandra. Bortfallet kan påvisas med hjälp av cytogenetiska metoder, och man kan även sluta sig till det från fenotypen, antydande bortfall på en bestämd plats.
Fysiologiska processer vid biosyntesen (anabolism) och nedbrytningen (katabolism) av fetter.
Alla syntetiska eller naturliga ämnen, utom läkemedel, som kan förbättra, förstärka, ersätta eller användas för behandling av kroppens organ, vävnader eller funktioner.
Varje flytande eller fast preparat som är specifikt avsett för odling, lagring eller transport av mikroorganismer eller andra sorters celler. Olika typer av media, såsom differentierande substrat, selektiva substrat, testsubstrat och definierade substrat, tillåter odling av bestämda mikroorganismer och celltyper. Fasta medier erhålls genom tillsats av agar eller gelatin till flytande substrat.
En cells förökning genom delning.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
En ljusmikroskopteknik där endast en punkt belyses och undersöks åt gången. En bild byggs upp genom att objektet skannas punkt för punkt. Ljuskällan kan vara av konventionell typ, eller laser eller UV-ljus.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Hos de flesta alger, bakterier och svampar är cellväggen en vanligtvis fast struktur som bildar ett skikt utanför cellhinnan och som ger organismen dess form och skyddar den mot mekanisk skada, osmotisk påverkan osv. Cellväggen fungerar också som en genomsläpplighetsbarriär mot t ex antibiotika och andra substanser.
Proteiner som binder till DNA. Till denna familj hör proteiner som binder till såväl dubbelsträngat som enkelsträngat DNA, och den omfattar även specifika DNA-bindande proteiner i serum som kan användas som markörer för tumörsjukdomar.
Spänningsberoende cellmembranglykoproteiner med selektiv genomsläpplighet för kalciumjoner. De benämns L-, T-, N-, P-, Q- och R-typer utifrån sin aktiverings- och inaktiveringskinetik, jonspecificitet och känslighet för läkemedel och toxiner. L- och T-typerna finns i hela det kardiovaskulära och det centrala nervsystemet, och de övriga typerna återfinns i nervvävnad.
Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Blodkärlens icke-tvärstrimmiga, icke viljestyrda muskelvävnad.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.