Frivilliga eller reflexmässiga ögonrörelser.
Riktning av blicken och inställning av ögonen så att objektbilden hamnar i fovea centralis (centralgropen) i båda ögonen.
Mätning av medelamplituden för den vilopotential som uppstår mellan hornhinna och näthinna vid ljus- och mörkeranpassning medan ögonen vrids en standardvinkel mot höger och vänster. Spänningsökningen vid ljusanpassning används för bedömning av tillståndet hos näthinnepigmentepitelet.
Avsiktliga eller ofrivilliga huvudrörelser som kan ske i förhållande till eller oberoende av kroppen. Termen gäller för både människor ocg djur.
Iakttagelse av föremåls rörelse genom synfältet.
Den sammanfallande ljusbrytningen i ögat.
En art apor av släktet Macaca som lever i Indien, Kina och andra delar av Asien. Aporna används i stor utstreckning i biomedicinsk forskning och anpassar sig väl till vistelse bland människor.
Den 6:e hjärnnerven (kranialnerven). Abducensnerven börjar i hjärnbryggans nucleus abducens och skickar motoriska nervtrådar till ögats rectus lateralismuskler. Skada på nerven eller dess kärna medför förlorad kontroll över horisontella ögonrörelser.
Skärpt iakttagelse av eller koncentration på vissa skeenden eller uppgifter.
Registrering av hjärnans elektriska aktivitet med hjälp av elektroder som anbringas på skallen, på hjärnans yta eller i hjärnan.
Mätning av förändringar i musklers elektriska potential med hjälp av yt- eller nålelektroder.
Den del av det centrala nervsystemet som ligger mellan den förlängda märgen och mitthjärnan, framför lillhjärnan, och bestående av en övre och en undre del.
En serie tankar, bilder eller känslor som upplevs i sömnen och som inte hänger samman med det normala medvetandet i vaket tillstånd.
"Den övre kullen", en upphöjning på baksidan mitthjärnan som har en viktig funktion i synbanan.
Syndrom som har dyskinesi som främsta kännetecken i sjukdomsförloppet. Till denna kategori hör degenerativa, ärftliga, infektions- och läkemedelsframkallade, postinflammatoriska och psttraumatiska tillstånd.
Skador på ögonen till följd av våld eller annan yttre påverkan. Hit hör både ytliga skador och inre ögonskador.
Signaler till en handling; det specifika inslag i ett perceptions- eller stimulansmönster som en individ lärt sig att reagera på.
Mätning av nystagmus (ögondarrning) med hjälp av de variationer i det elektriska fältet kring ögat som är en följd av spänningsskillnaden mellan hornhinnan och näthinnan.
Rörelser hos fostret som kan kännas av modern och vid palpation av buken.
Kortvarig slutning av ögonlocken genom regelbundna, ofrivilliga ögonlocksrörelser, som en skyddsmekanism, eller genom medveten stängning av ögonlocken.
Ett område med ca 1,5 millimeters diameter i den gula fläcken, där näthinnan är mycket tunn pga avtrappningen av alla skikt utom färgepitelskiktet. Det omfattar gropens sluttande sidor och ett fåtal perifera stavar. I mitten finns de koner som ger skärpeseendet och som var och en är förbunden med endast en gangliecell.
En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.
Ett släkte apor (makaker) av underfamiljen Cercopithecinae och familjen Cercopithecidae som utgörs av 16 arter, vilka lever i skogar i Afrika, Asien, Borneo, Filippinerna och Celebes.
Förmåga att uppfatta utsträckningen av den tredje dimensionen.
Torrhet i hornhinnan och bindhinnan beroende på bristande tårflöde, ffa hos kvinnor i menopausal och postmenopausal ålder. Keratitis filiformis (en typ av hornhinneinflammation) eller erodering av bindhinnans och hornhinnans epitel kan orsakas av detta tillstånd. En känsla av "skräp i ögat" eller sveda i ögonen kan förekomma.
Teoretiska framställningar som efterliknar nervsystemets aktiviteter, processer eller fenomen. I simuleringarna ingår matematiska beräkningar, datorer och annan elektronisk utrustning.
Den övre, mittersta delen av hjärnhalvan.
Kortikal vaksamhet eller tonusberedskap som svar på sensorisk stimulering.
Ett tillstånd kännetecknat av övergående muskelsvaghet eller -förlamning som följd av en känslomässig reaktion eller fysisk utmattning. Kataplexi hänger ofta samman med narkolepsi. I samband med ett k ataplektiskt anfall ses en minskad muskelspänning, liknande den normala fysiologiska hypotonin vid REM-sömn.
Komplex, mental funktion som utgörs av fyra distinkta faser: 1) memorering eller inlärning, 2) retention eller minnesbehållning, 3) återkallande och 4) igenkännande. Kliniskt brukar man dela in minnet i omedelbart minne, korttidsminne ("närminne") och långtidsminne ("fjärrminne").
Sjukdomar som påverkar lillhjärnans struktur och funktioner. De viktigaste symtomen på funktionsrubbning i lillhjärnan är dysmetri, ataktisk gång och muskelslapphet.
Varierande reaktioner på olika stimuli.
Cellers förflyttning från en plats till en annan.
Huskatten Felis catus, tillhörande rovdjursfamiljen Felidae, med mer än 30 stammar. Huskatten härstammar i första hand från vildkatten i Afrika och Sydvästasien. Katter anses ha funnits i palestinska samhällen så tidigt som för 7 000 år sedan, men det var i Egypten för ca 4 000 år sedan som tamkatten blev en mer allmän företeelse.
Nervers eller musklers elektriska reaktion på stimulering.
En del av den bakre hjärnan (metencefalon), belägen i den bakre skallskålen. Den utgör centrum för samordning av rörelser. Syn. cerebellum.
Medfödda brister i ögats strukturer. Dessa kan vara ärftliga.
Felaktiga uppfattningar av yttre, verkliga upplevelser.
Skador på ögonen förorsakade av hetta, kemikalier eller ultraviolett strålning.
Den iakttagbara reaktionen hos ett djur i någon situation.
Den del av hjärnan som förbinder hjärnhalvorna med ryggmärgen. Den består av mesencefalon (mitthjärnan), pons (bryggan) och medulla oblongata (förlängda märgen).
Kroppsextremiteternas läge eller hela kroppshållningen.
En av de fyra typer av hjärnvågor som ses i EEG och som kännetecknas av stor amplitud och en frekvens under 4 Hz. De utgör djupsömnsvågorna i drömlös sömn, hos barn och vid vissa störningar i hjärnan.
Fysisk rörlighet, dvs en kropps eller ett föremåls lägesändring till följd av en yttre kraft. Begreppet skall skiljas från "rörelse" (kroppsrörelse), en process som beror på biologisk aktivitet.
En art apor av släktet Macaca som lever kustnära vid åar och i mangroveträsk på främst öarna kring Malackahalvön.
Den främre delen av hjärnhalvan.
Kirurgiskt avlägsnande av ögongloben.
Den visuella uppfattningen av en viss färgnyans.
Förhållandevis permanent beteendeförändring som resultat av tidigare erfarenheter eller övning. Begreppet omfattar förvärvande av kunskap.
Den sensoriska förmågan att urskilja mönster och former.
Färgen på ögats iris (regnbågshinna).
Förmåga att iaktta och reagera på helheten eller delar av helheten av sina intryck.
Elektriska ledare, genom vilka elektrisk ström tillförs eller lämnar ett medium. Elektroder som anbringas kirurgiskt kallas implanterade eller implanterbara.
Begrepp som används inom såväl reglerteknik som biologi, beteende- och kommunikationsvetenskap och som innebär att information om händelser eller beteende i ett system återförs till systemets styrande funktion och därmed reglerar den fortsatta aktiviteten i systemet.
Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djur
Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.
Förmågan att känna av eller bedöma ett avstånd genom mental beräkning eller genom en sinnesprocess utvecklad ur tidigare erfarenheter.
Ett område i hjärnans frontallob där primär motorisk kontroll sker. Det ligger framför centralfåran.
Fysisk aktivitet hos människor eller djur som ett beteendefenomen.
Förmågan att uppfatta skarpa gränser (stimuli) och att uppfatta små skillnader i luminans (ljustäthet, ljusstyrka) på en yta utan distinkta skiljelinjer. Psykofysiska mätningar av denna synfunktion används för bedömning av synskärpa och för att upptäcka ögonsjukdomar.
Speciella anläggningar för förvaring av ögonvävnader för framtida bruk.
En underordning av primater, bestående av sex familjer: Cebidae (Nya världens apor), Cercopithecidae (Gamla världens apor), Hylobatidae (gibbon- och siamangapor), Pongidae (de stora aporna), Tarsiidae (spökdjur) och Hominidae (människor).
Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.
Nervceller som aktiverar muskelceller.
Partiell eller fullständig synförlust i den ena halvan av synfältet för ett eller båda ögon. Till de olika typerna hör höjdhemianopsi eller horisontell hemianopsi, som kännetecknas av syndefekt ovanför eller under synfältets horisontallinje. Homonym hemianopsi innebär synfältsbortfall antingen på höger sida eller vänster sida på båda ögon. Binasal hemianopsi avser bortfall av synfältshalvan mot näsan på båda ögon. Bitemporal hemianopsi innebär dubbelsidig förlust av de yttre synfälten. Kvadrantanopsi avser synförlust inom en fjärdedel av synfältet på ett eller båda ögon.
Det elektriska gensvar som framkallas i hjärnbarken vid visuell stimulering eller stimulering av synsystemets nervbanor.
Ett perceptionsfenomen som inom gestaltpsykologin förklaras med att intryck i en del av perceptionsfältet kan påverka uppfattningen i en annan del.
En grupp fåglar inom ordningen Falconiformes och familjen Accipitridae. De är mindre än örnar, med relativt korta vingar och lång stjärt.
Utnyttjande av lampor eller andra ljuskällor i syfte att erhålla så god synbarhet som möjligt i omgivningen.
Den acceleration som är resultatet av dragningskraften mellan två massor och vars storlek är omvänt proprtionell mot kvadraten av avståndet mellan massornas tyngdpunkter. Gravitationen är den kraft som får föremål nära ytan på jorden, månen eller någon planet att falla mot ytan.
Den period mellan 5-7 års ålder och tonåren då det är ett uppenbart uppehåll i den psykosexuella utvecklingen.
Läkemedel som binds till och aktiverar gamma-aminosmörsyrareceptorer.
Nerver som leder impulser från från ett nervcentrum till ett mer perifert område.
Framsidan av huvudet, med panna, ögon, näsa, mun, kinder och käke.
Förmåga att utföra komplexa rörelser.
En form av okulär riktningsavvikelse, där synaxlarna divergerar onormalt mycket. Felet kan bero på svaghet i musculus rectus medialis, varvid kraften från musculus rectus lateralis inte balanseras, utan ögat vrids utåt vid försök att se rakt fram.
Förmågan att förnimma muskelrörelse, vikt, kroppsläge osv.
Fyra ansamlingar av grå substans i lillhjärnans vita substans: nucleus dentatus, nucleus emboliformis, nucleus globosus och nucleus fastigii.
Cancersjukdom i ögonen.
Ett syndrom kännetecknat av en avsevärd begränsning av ögats abduktionsförmåga, varierande begränsning av ögats adduktion och retraktion, samt hopdragning av ögonspringan vid adduktionsförsök. Tillståndet beror på avvikande nervförsörjning till musculus rectus lateralis från den okulomotoriska nerven. Det finns tre undertyper: typ1 (med förlust av abduktionsförmåga); typ 2 (med förlust av adduktionsförmåga); och typ 3 (där såväl abduktion som adduktion är reducerade). Två loci för Duanes syndrom har hittats: en vid kromosom 8q13 (DURS1) och en annan vid kromosom 2q31 (DURS2). Syndromet orsakas oftast av medfödd hypoplasi av abducensnerven eller -kärnan, men kan i sällsynta fall vara förvärvat.
Omvandling av analoga data, som t ex vid kontinuerlig mätning av elektrisk spänning, till enkla sifferenheter.
Regelbundet återkommande, i cykler om ca 24 timmar, biologiska aktiviteter, som t ex känslighet för läkemedel och stimuli, hormonutsöndring, sömn, ätande osv. Denna rytm tycks styras av en biologisk k locka, som följer återkommamde perioder av dagsljus och mörker.
En form av felriktning av ögonen orsakad av för stark konvergens av synaxlarna, vilket leder till korsögdhet. Tillståndet kan t ex bero på förlamning av ögats yttre, raka muskel, vilket ger ögat ett inåtriktat läge vid försök att spänna blicken. Syn. esotropi.
Ett nervgift, isoxazol (liknande kainsyra och muskimol), som finns i svampar av släktet Amanita.
En ögonsjukdom som uppträder i många former, och vars huvudsakliga kännetecken är instabilt eller ökat intraokulärt tryck, som ögat inte motstår utan skador eller funktionsstörning. Följderna av övertrycket kan visa sig i en rad olika symtom, beroende på typ och svårighetsgrad, som t ex urholkning av synnervspapillen, spänd ögonglob, hornhinnedomning, försämrad synskärpa, färghaloer runt ljuskällor, störningar i mörkerseendet, synfältsdefekter och huvudvärk.
Det tunna lager av grå substans på hjärnhalvornas yta som utvecklas från telencefalon och veckas i vindlingar. Barken har nått sin högsta nivå av utveckling hos människan och ansvarar för den intellek tuella prestationsförmågan och de högre mentala funktionerna.
Metoder och förfaringssätt för diagnostisering av ögonsjukdomar och synstörningar.
Personlig skyddsutrustning i form av glasögon eller mask till skydd mot tryck, flygande föremål, glöd, vätskor eller skadlig strålning. Syn. skyddsglasögon.
Ett släkte av familjen Cebidae, underfamiljen Cebinae, bestående av fyra arter indelade i två grupper, med och utan tofs. Cebus apella har hårtofsar ovanför ögonen och på sidan av huvudet. De övriga a rterna (C. capucinus, C. nigrivultatus och C. albifrons) saknar tofsar. De lever alla i skogarna i Syd- och Mellanamerika.
Injicering av mycket små vätskemängder, ofta med hjälp av mikroskop och mikronålar.
Tillämpning av statistiska metoder för analys av specifika, observerade eller antagna, fakta från en bestämd studie.
Datorbaserade, funktionella modeller av fysiska system och förlopp, som t ex kemiska processer.
Elektroder med ytterst tunn spets, som används i en elklämma eller annan apparat för att stimulera eller mäta bioelektriska potentialer hos enstaka celler, antingen i cellern eller utanför.
Vetskapen att någon eller något som man möter har setts tidigare.