Lindrig till svårartad bakterie-, svamp- eller virusinfektion ytligt på ögat eller inuti ögat, med påföljande inflammation, synnedsättning eller synförlust.
Bakterieinfektioner utvändigt eller invändigt i ögat. Till de vanligare patogenerna hör Haemophilus, Neisseria, Staphylococcus, Streptococcus och Chlamydia.
Infektion i ögat, kännetecknad av förekomst i bindhinnans epitelceller av inklusionskroppar, som är omöjliga att skilja från dem som ses vid trakom. Spädbarn smittas vid födseln och vuxna i badbassänger. Smittan orsakas av Chlamydia trachomatis, som normalt hör hemma i de urogenitala organen. Inklusionskonjunktivit är inte en lika svår sjukdom som trakom och går oftast över spontant.
Bakterieplasmider som reglerar syntesen av hemolysin.
Samtidig inflammation i hornhinnan och bindhinnan.
Variga infektioner i ögats bindhinna orsakade av ett flertal arter av gramnegativa, grampositiva eller syrafasta bakterier, varav några av de vanligare är Haemophilus, Streptococcus, Neisseria och Chlamydia.
Inflammation av ögats bindhinna; kan orsakas av bakterier, virus eller allergisk reaktion. Syn. konjunktivit.
Inflammatorisk reaktion i hornhinnan.
Lindriga till svåra infektioner i ögat eller dess angränsande vävnader förorsakade av protozo- eller metazoparasiter.
En form av herpeskeratit, kännetecknad av små blåsor som sjunker samman och flyter ihop till återkommande dendritiska sårbildningar, typiskt oregelbundna, linjära, förgrenade, med knoppliknande avslutningar.
Typarten för Chlamydia och orsaken till en rad ögoninfektioner, urinvägsinfektioner och sexuellt överförda sjukdomar.
Svampinfektion i ögat, framkallad av ett flertal olika svamparter, och vanligtvis genom ett av fyra möjliga sätt: ytlig infektion som ger konjunktivit, keratit eller tilltäppt tårkanal; spridning från angränsande vävnader, som t ex hud eller bihålor; direktinfektion i samband med operation eller genomträngande fysisk skada; eller via blod och lymfa hos patienter med etablerad mykos.
Frivilliga eller reflexmässiga ögonrörelser.
Skador på ögonen till följd av våld eller annan yttre påverkan. Hit hör både ytliga skador och inre ögonskador.
Torrhet i hornhinnan och bindhinnan beroende på bristande tårflöde, ffa hos kvinnor i menopausal och postmenopausal ålder. Keratitis filiformis (en typ av hornhinneinflammation) eller erodering av bindhinnans och hornhinnans epitel kan orsakas av detta tillstånd. En känsla av "skräp i ögat" eller sveda i ögonen kan förekomma.
Medfödda brister i ögats strukturer. Dessa kan vara ärftliga.
Skador på ögonen förorsakade av hetta, kemikalier eller ultraviolett strålning.
Kirurgiskt avlägsnande av ögongloben.
Färgen på ögats iris (regnbågshinna).
Speciella anläggningar för förvaring av ögonvävnader för framtida bruk.
Cancersjukdom i ögonen.
Personlig skyddsutrustning i form av glasögon eller mask till skydd mot tryck, flygande föremål, glöd, vätskor eller skadlig strålning. Syn. skyddsglasögon.
Inre ögonskador till följd av perforering eller punktering av ögat.
Riktning av blicken och inställning av ögonen så att objektbilden hamnar i fovea centralis (centralgropen) i båda ögonen.
En ögonsjukdom som uppträder i många former, och vars huvudsakliga kännetecken är instabilt eller ökat intraokulärt tryck, som ögat inte motstår utan skador eller funktionsstörning. Följderna av övertrycket kan visa sig i en rad olika symtom, beroende på typ och svårighetsgrad, som t ex urholkning av synnervspapillen, spänd ögonglob, hornhinnedomning, försämrad synskärpa, färghaloer runt ljuskällor, störningar i mörkerseendet, synfältsdefekter och huvudvärk.
Den genomskinliga, geléartade massan som fyller utrymmet mellan ögonlinsen och näthinnan. Den är omsluten av en tunn hinna och utgör ungefär fyra femtedelar av ögongloben. Glaskroppen består till 99% av vatten.
En vätskefylld del av ögat som framtill gränsar mot hornhinnan och en del av sklera, baktill mot en del av strålkroppen, iris och den genom pupillen synliga delen av ögonlinsen.
Den klara vätska som fyller ögonhålan. Dess brytningsindex är lägre än linsens, som den omger, och den ingår i hornhinnans och linsens metabolism.
De främsta delen av ögats druvhinna (uvea), vilken skiljer den främre ögonkammaren från den bakre. Den består av två skikt: stromat (bindvävsskikt) och färgepitelet. Färgen på regnbågshinnan beror på mängden melanin i bindvävsskiktet vid reflektion från det färgade epitelskiktet
En ringformad vävnad som sträcker sig från senhinnesporren till näthinnans ora serrata. Den består av en uveal del och en epiteldel. Ciliarmuskeln sitter i uvealdelen, och ögonlockshåren i epiteldelen . Syn. strålkroppen.
En genomskinlig, bikonvex struktur i ögat, innesluten i en kapsel och belägen bakom iris och framför glaskroppen. Längs kanten är den något överlappad av ciliarutskotten. Ciliarkroppens (strålkroppens) anpassning är avgörande för ögats avståndsinställning.
En icke-bakteriell form av artrit som följer på infektion på annan plats i kroppen än den drabbade leden. De bakterier som ger upphov till infektionen kan inte påvisas i odling från ledvätskan, men an tigener har däremot kunnat påvisas. Ofta är det Yersiniainfektion som orsakar denna form av artrit.
Ett HLA-ytantigen (transplantationsantigen) som kodas från B-lokus på kromosom 6. Det är starkt förknippat med akut främre uveit, ankylerande spondylit och Reiters sjukdom.
b-D-glukuronosidglukuronosohydrolas. Enzymet katalyserar reaktionen H2O + b-D-glukuronosid = D-glukuronat + en alkohol. EC 3.2.1.31.
Den klara, sega vätska som utsöndras av synovialhinnan. Den innehåller mucin, albumin, fett och mineralsalter och har till uppgift att smörja lederna.
Ett släkte protozoparasiter tillhörande underklassen Coccidia. Olika arter uppträder som parasiter i lever- och tarmepitelceller hos både människor och djur.