Neothyphodium är ett släkte av bladmossor som först beskrevs av William Starling Sullivant, och fick sitt nu gällande namn av Victor Félix Schiffner. Neothyphodium ingår i familjen Pottiaceae.

Ett släkte (repen) gräsarter av familjen Graminae (Poaceae) som används som kreaturfoder. De kan hysa ett flertal svampaarter och andra parasiter som är giftiga för boskap och människor och innehålla allergena ämnen, särskilt i pollen. De vanligaste arterna är L. perenne, L. multiflorum och L. rigidum. I Sverige är fyra arter kända: dårrepe (L. temulentum), engelskt rajgräs (L. perenne), italienskt rajgräs (L. multiflorum) och linrepe (L. remotum). Dårrepe är giftig och ger upphov till yrsel och illamående.

En svampordning i fylet Ascomycota som omfattar ett antal arter och lever som parasiter på högre växter, insekter eller svampar. Andra arter är saprofyter.

Agropyron är ett släkte inom gräsfamilyjen (Poaceae) som traditionellt har använts som bete för boskap. Släktet innehåller flera arter, bland annat Agropyron desertorum och Agropyron cristatum, som är vanliga i norra halvklotets tempererade gräsmarker. Dessa gräsarter är kända för sin tålighet och förmåga att klara sig under extrema väderförhållanden.

En stor familj smalbladiga gräsarter tillhörande ordningen Cyperales (underklassen Commelinidae, klassen Liliopsida (monocotyledons)). Sädesslagen ingår i denna familj.

Epichloë är ett släkte av svampar som lever som endosymbionter (livsform som innebär att två olika arter lever tillsammans till varandras fördel) hos gräs i familjen Poaceae. Dessa svampar bildar ofta en mutualistisk association med sina värdväxter, där de lever på bladens yta och inne i strån och deltar i näringsupptagningen genom att bryta ned organiska ämnen som sedan tas upp av växten. Epichloë-svamparna kan även producera alkaloider, som kan försvara värdväxten mot skadedjur och sjukdomar. Vissa arter av Epichloë kan orsaka sjukdomar hos sina värdväxter, men de flesta är harmlösa eller till och med nyttiga för dem. Medicinskt sett är Epichloë-svamparna inte direkt relevanta, men deras förmåga att producera alkaloider kan ha potentialen

Ett släkte mögelsvampar tillhörande familjen Clavicipitaceae, av ordningen Hypocreales. De parasiterar på olika grässorter. Deras sklerotier innehåller flera giftiga alkaloider. Claviceps purpurea i r åg ger upphov till ergotism.

I en mening kan endophyter definieras som mikroorganismer, vanligtvis svampar eller bakterier, som lever asymptomatiskt (dvs. utan att orsaka sjukdom) inuti växter och etablerar ett symbiotiskt förhållande med sina värdväxter. De kan kolonisera alla delar av växten, inklusive rötter, stjälkar och blad, och har potentialen att påverka växtens tillväxt, utveckling och resistens mot biotiska och abiotiska stressorer. Endophyternas roll i ekosystem och deras möjliga användning inom områden som bioteknologi och medicin är forskningsområden av intresse.

I medicinsk kontext, står "POA" för "Patienten Ombesörjes Av". Detta används för att indikera att patientens vård och behandling hanteras av någon annan person eller en vårdgivare, istället för själva patienten.

I medicinsk kontext, betyder "elm" ofta Elapmedlemmar (Elapidae), en familj ormar som inkluderar de giftiga kobror och mambaormarna. Dessa ormar är kända för sina potentielt dödliga giftbett.

Ett släkte mitosporsvampar med många ascomycetteleomorfer. Cefalosporiner kommer från detta släkte.

Ett fylum av svampar (sporsäcksvampar) med skiljeväggar i mycelet, vilka bildar sporangier av säckliknande celler (asci) som innehåller ascosporer. De flesta patogena svampar med sådant sexualstadium tillhör detta fylet.

Alkaloider som ursprungligen isolerades från ergotsvampen (Claviceps purpurea). Till dessa hör föreningar som är strukturellt besläktade med ergolin och ergotamin. Många av ergotalkaloiderna verkar som alfa-adrenerga antagonister.

Ett växtsläkte (svingelgräs) i familjen Poaceae (gräs). Vanligast i Sverige är fårsvingel och rödsvingel.

I medicinsk kontext refererar "symbios" till ett förhållande mellan två eller flera organismer av olika art som lever tillsammans i nära kontakt och samverkar på ett sätt som är till gagn för båda partier. Detta skiljer sig från parasitism, där en organism drar nytta av en annan medan den andra skadas. Symbios kan vara obligatorisk eller fakultativ, beroende på om de involverade arterna måste ha varandra för att överleva eller inte. Ett exempel på symbios är den mutualistiska relationen mellan bakterien Escherichia coli och människan, där bakterien hjälper till med näringsomsättningen i tarmen medan värden får näring och skydd.

Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos svampar.

Tubulin refererar till ett protein som är en viktig komponent i mikrotubuli, en del av cytoskelettet hos eukaryota celler. Tubulin förekommer i två huvudformer, alfa-tubulin och beta-tubulin, och dessa dimeriserar för att bilda tubulin-dimertubler, vilka sedan polymeriseras för att bilda mikrotubuli. Mikrotubuli är dynamiska strukturer som spelar en roll i celldelning, intracellulär transport och cellrörelse. Tubulin kan också vara ett mål för vissa läkemedel, till exempel taxaner som används inom cancerbehandling.

Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.