Ett släkte av familjen Picornaviridae, vars medlemmar framförallt återfinns i mag-tarmkanalen hos ett stort antal värdorganismer. Släktet innehåller många arter, och nya medlemmar får benämningen "humant enterovirus" och en löpande numrering.
En art av Enterovirus som infekterar människor och omfattar 10 serotyper, de flesta coxsackievirus.
En art av Enterovirus som ger infektion hos människor och som omfattar 36 kända serotyper. Arten utgörs av samtliga echovirus och ett fåtal coxsackievirus, däribland alla som tidigare gick under benämningen coxsackievirus B.
Enterovirusarter som ger upphov till lindriga till svåra nervsjukdomar hos grisar, särskilt i
En lindrig, men mycket smittsam, virusinfektion hos barn, kännetecknad av blåsor i munnen och på händer och fötter. Infektionen förorsakas av coxsackievirus A.
En art av Enterovirus som infekterar människor och omfattar 2 serotyper: humant enterovirus 68 och humant enterovirus 70.
En art tillhörande familjen Enterovirus som ger infektion hos nötkreatur.
Infektionssjukdomar som t ex meningit, diarré och luftvägsinfektioner, orsakade av echovirus.
Ett syndrom kännetecknat av huvudvärk, nackstelhet, svag feber och lymfocytisk pleocytos i cerebrospinalvätskan trots avsaknad av patogena bakterier. Den vanligaste orsaken är virusmeningit, men även mykoplasma- och rickettsiainfektioner, diagostiska eller terapeutiska förfaranden, tumörer, sepsishärdar eller andra tillstånd kan ge upphov till syndromet.
En art av Enterovirus som orsakar poliomyelit hos människor. Det finns tre serotyper (stammar).
Munhåleinfektion, ffa hos barn, orsakad av coxsackievirus. Infektionen ger blåsor i munslemhinnan.
Virusinfektioner i leptomeningerna och subaraknoidalrummet. Togaviridae, Flaviviridae, Rubella/Bunyaviridae, Orbivirus, Picornaviridae, Orthomyxoviridae, Rhabdoviridae, Arenaviridae, Herpesviridae, Adenoviridae, JC-virus och Retroviridae kan alla ge upphov till denna typ av hjärnhinneinflammation. Till kliniska tecken hör feber, huvudvärk, nacksmärtor, kräkningar, ljuskänslighet och tecken på hjärnhinneretning.
En heterogen grupp infektioner orsakade av Coxsackievirus. Hit hör t ex herpangina, aseptisk meningit, förkylningsliknande sjukdomar, icke-paralytisk, polioliknande sjukdom, epidemisk pleurodyni och svår myokardit.
En art av Enterovirus som har samband med epidemier av aseptisk meningit.
Proteiner som bildar viruskapsider.
Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.
En art av Enterovirus som gett upphov till epidemier av aseptisk meningit hos barn och vuxna.
Inlammation i hjärnans parenkymvävnad till följd av virusinfektion. Encefaliten kan uppkomma som en primär eller sekundär manifestation av infektion med Togavirus, Herpesvirus, Adenovirus, Flavivirus, Bunyavirus, Picornavirus, Paramyxovirus, Orthomyxovirus, Retrovirus och Arenavirus.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Den sekvens vid 5´-änden av budbärar-RNA som inte kodar för något. Sekvensen innehåller ribosomens bindningsställe samt andra transkriptions- och translationsreglerande sekvenser.
Den fullständiga arvsmassan i DNA- eller RNA-molekylen i ett virus.
En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.
Plötslig ökning i en sjukdoms incidens. Hit räknas även epidemier.
Mycket smittsam sjukdom, kännetecknad av blödning under ögats bindhinna, svullna ögonlock och blodstockning, rodnad och smärta i ögat. Epidemisk konjunktivit orsakad av Enterovirus 70 (EV-70) beskrevs första gången i Afrika 1969. Sjukdomen kan också orsakas av Coxsackievirus A24 variant (CA24v); denna form är vanligast i Asien.
Inflammation av ögats bindhinna; kan orsakas av bakterier, virus eller allergisk reaktion. Syn. konjunktivit.
Immunglobuliner producerade som svar på virala antigen; de omfattar alla klasser av immunglobuliner, framkallade av alla viruskomponenter.
Synliga, morfologiska förändringar i virusinfekterade celler. Dessa omfattar avstängning av cellulärt RNA och proteinsyntes, cellfusion, frisättning av lysosomenzymer, ändrad cellmembranpermeabilitet, diffusa förändringar i de intracellulära strukturerna, förekomst av virala inklusionskroppar och kromosomavvikelser. Hit hör inte malign (elakartad) transformation, som är "cellförändring, viral". Undersökning av virala cytopatogena effekter är en värdefull metod för att identifiera och klassificera det virus som ger upphov till infektionen.
Inflammatoriska tillstånd i hjärtats muskulatur som leder till skador på hjärtmuskelcellerna. Sjukdomsförloppet kan variera från subkliniskt till plötslig död. Myokardit tillsammans med funktionsstörningar hos hjärtat klassificeras som inflammatorisk kardiomyopati, oftast orsakad av infektion, autoimmun sjukdom eller reaktion på giftiga ämnen. Hjärtmuskelinflammation är även en vanlig orsak till dilaterande kardiomyopati och andra hjärtmuskelsjukdomar.
Virusinfektioner i hjärnan, ryggmärgen, deras hinnor och omgivande utrymmen.
Ett förfarande för att skilja partiklar från en gas eller vätska, genom att låta dessa passera ett medium som inte släpper igenom de fasta partiklarna.
Glykoproteiner med stor spridning bland hematopoetiska och icke-he matopoetiska celler. CD55 motverkar sammansättandet av C3-konverta s och blockerar därmed bildandet av membran-attackkomplex.
En art inom släktet Hepatovirus med en serotyp och två stammar: humant hepatit A-virus och aphepatit A-virus.
Det skyddande proteinhöljet runt ett virus nukleinsyra. Det kan ha spiralformad eller ikosaedrisk symmetri och består av strukturella enheter som kallas kapsomerer.
En art av Cercopithecus med tre underarter: C. tantalus, C. pygerythrus och C. sabeus. De lever i skogs- och savannområden i Afrika. Den afrikanska grönapan, C. pygerythrus, är den naturliga värden fö r SIV och används i AIDS-forskningen.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Olösliga polymerer med hög molekylvikt innehållande funtionella grupper med förmåga att genomgå utbytesreaktioner (jonbyte) med antingen katjoner eller anjoner.