Ett släkte av familjen Picornaviridae, vars medlemmar framförallt återfinns i mag-tarmkanalen hos ett stort antal värdorganismer. Släktet innehåller många arter, och nya medlemmar får benämningen "humant enterovirus" och en löpande numrering.
Enterovirusinfektioner är infektioner orsakade av enterovirusslaget, som innefattar över 100 olika virusstammar, däribland coxsackievirus, echo-virus och rhinovirus. Infektionerna sprids främst via fekal-oral eller respiratorisk väg och kan ge upphov till en rad symtom som varierar från milda, influensaliknande symptom till allvarligare sjukdomar såsom hjärtsjukdomar, hudutslag, meningit och paralys. Symtomen tenderar att vara mildare hos friska vuxna än barn och äldre eller personer med nedsatt immunförsvar.
En art av Enterovirus som infekterar människor och omfattar 10 serotyper, de flesta coxsackievirus.
En art av Enterovirus som ger infektion hos människor och som omfattar 36 kända serotyper. Arten utgörs av samtliga echovirus och ett fåtal coxsackievirus, däribland alla som tidigare gick under benämningen coxsackievirus B.
Enterovirusarter som ger upphov till lindriga till svåra nervsjukdomar hos grisar, särskilt i
En lindrig, men mycket smittsam, virusinfektion hos barn, kännetecknad av blåsor i munnen och på händer och fötter. Infektionen förorsakas av coxsackievirus A.
En art av Enterovirus som infekterar människor och omfattar 2 serotyper: humant enterovirus 68 och humant enterovirus 70.
En art tillhörande familjen Enterovirus som ger infektion hos nötkreatur.
Infektionssjukdomar som t ex meningit, diarré och luftvägsinfektioner, orsakade av echovirus.
Ett syndrom kännetecknat av huvudvärk, nackstelhet, svag feber och lymfocytisk pleocytos i cerebrospinalvätskan trots avsaknad av patogena bakterier. Den vanligaste orsaken är virusmeningit, men även mykoplasma- och rickettsiainfektioner, diagostiska eller terapeutiska förfaranden, tumörer, sepsishärdar eller andra tillstånd kan ge upphov till syndromet.
En art av Enterovirus som orsakar poliomyelit hos människor. Det finns tre serotyper (stammar).
Munhåleinfektion, ffa hos barn, orsakad av coxsackievirus. Infektionen ger blåsor i munslemhinnan.
Virusinfektioner i leptomeningerna och subaraknoidalrummet. Togaviridae, Flaviviridae, Rubella/Bunyaviridae, Orbivirus, Picornaviridae, Orthomyxoviridae, Rhabdoviridae, Arenaviridae, Herpesviridae, Adenoviridae, JC-virus och Retroviridae kan alla ge upphov till denna typ av hjärnhinneinflammation. Till kliniska tecken hör feber, huvudvärk, nacksmärtor, kräkningar, ljuskänslighet och tecken på hjärnhinneretning.
En heterogen grupp infektioner orsakade av Coxsackievirus. Hit hör t ex herpangina, aseptisk meningit, förkylningsliknande sjukdomar, icke-paralytisk, polioliknande sjukdom, epidemisk pleurodyni och svår myokardit.
"Avloppsvatten" är ett samlingsbegrepp inom medicinen för vatten som innehåller bakterier, virus eller andra mikroorganismer som kan vara skadliga för människors hälsa. Detta vatten kommer oftast från toaletter, badrum, kök och industriella processer. Avloppsvatten kan innehålla patogener som orsakar sjukdomar såsom diarré, mag-tarmloppstillstånd, hudinfektioner och andningsvägsinfektioner. Riskerna med avloppsvatten är speciellt höga i områden med bristfällig sanitet och hygien.
"Viruscultivation" or "virus cultivation" refers to the process of growing and multiplying viruses in a controlled laboratory setting, typically using host cells such as tissue cultures or embryonated eggs. This is often done to study the properties and behavior of viruses, produce vaccines, or develop antiviral drugs.
En art av Enterovirus som har samband med epidemier av aseptisk meningit.
"Viralt RNA" refererer til RNA-molekyler som er en del av strukturen eller funksjonen på et virus. Virus er små infektiøse partikler som består av genetisk materiale (RNA eller DNA) emballert i et proteinhylle. Viralt RNA kan være enten en del av viruset selv, som ses i positive-sense enkelstrengede RNA-viruser og negative-sense enkelstrengede RNA-viruser, eller det kan være et mellemledd i replikasjonen av retrovirus, som har RNA-genomer. Viralt RNA kan også være involvert i syntesen av proteiner for viruset.
Proteiner som bildar viruskapsider.
"Rhinovirus" är ett samlingsnamn för ett stort antal virusar som orsakar vanligt sjuka hos människor, ofta känt som en förkylning. Rhinovirus tillhör gruppen enterovirus och är ett RNA-viruset som primärt infekterar övre luftvägar, inklusive näsan och svalget. Det finns över 160 olika typer av rhinovirus, och de sprids vanligtvis via droppar i luften eller genom direktkontakt med en infekterad persons sekret. Rhinovirus är ett mycket smittsamt virus och orsakar uppskattningsvis 30-50% av alla förkylningar hos vuxna och upp till 80% hos barn.
Picornaviridae är en familj av små, enkelsträngade RNA-virus som infekterar djur och människor. De orsakar en rad olika sjukdomar, till exempel vanliga förkylningar, halsfluss, enteroviral meningit, hand fot och mynningssjukdom (HFMD), hepatit A och polio. Virusen i denna familj har en icosahedral non-svängd kapsid och reproducerar sig genom att translatera sitt RNA direkt till protein utan att behöva konverteras till DNA först.
Picornaviridae is a family of small, single-stranded RNA viruses that includes several important human pathogens, such as poliovirus, coxsackievirus, and rhinovirus. Picornaviridae infections can cause a range of symptoms depending on the specific virus and the site of infection. These may include fever, sore throat, cough, runny nose, muscle aches, and gastrointestinal symptoms such as nausea, vomiting, and diarrhea. Some picornaviruses, such as poliovirus, can cause serious neurological complications, while others are associated with milder respiratory or gastrointestinal illnesses. Effective prevention strategies include good hygiene practices, such as handwashing and avoiding close contact with infected individuals, as well as vaccination against specific picornaviruses, such as poliovirus.
Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.
"Vattenmikrobiologi" är ett område inom mikrobiologin som handlar om studiet av mikroskopiska livsformer, såsom bakterier, archaea, alger, svampar och protozoer, i vattenmiljöer. Detta inkluderar såväl sötvatten som saltvatten, och kan omfatta studier av mikroorganismernas förekomst, aktivitet, interaktion med varandra och med miljön, samt deras roll i vattnets ekosystem och globala näringscykel. Vattenmikrobiologi har betydelse för att förstå och lösa problem relaterade till vattenkvalitet, hälsan hos vattenlevande organismer och människor, och klimatförändringar.
En art av Enterovirus som gett upphov till epidemier av aseptisk meningit hos barn och vuxna.
Virologi är en biomedicinsk specialitet som handlar om studiet av virus, inklusive deras struktur, klassificering, genetik, förekomst, patogenesi, diagnostik, prevention och behandling. Virus är små infektiösa partiklar som består av genetiskt material (DNA eller RNA) inneslutet i en proteinhölja. De kan orsaka sjukdom hos både djur och växter, och deras studie är viktig för att förstå och möta utmaningarna kopplade till infektionssjukdomar.
Inlammation i hjärnans parenkymvävnad till följd av virusinfektion. Encefaliten kan uppkomma som en primär eller sekundär manifestation av infektion med Togavirus, Herpesvirus, Adenovirus, Flavivirus, Bunyavirus, Picornavirus, Paramyxovirus, Orthomyxovirus, Retrovirus och Arenavirus.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Den sekvens vid 5´-änden av budbärar-RNA som inte kodar för något. Sekvensen innehåller ribosomens bindningsställe samt andra transkriptions- och translationsreglerande sekvenser.
Förlamning är en total eller delvis kraftlöshet i muskler eller en grupp av muskler, ofta orsakad av skada på nerverna eller centrala nervsystemet.
"Serotypning" är en metod för att klassificera mikroorganismer, såsom bakterier och vissa virus, baserat på skillnader i de antigener som visas på deras yta. Antigen är substanser som kan inducera immunresponsen hos ett värtdjur eller en människa. Genom att identifiera olika serotyper av en patogen kan forskare och kliniker förstå mer om den specifika infektionen och välja den bästa behandlingsstrategin. Serotypning är viktig inom flera områden, till exempel epidemiologi, diagnostik och utveckling av vacciner.
Den fullständiga arvsmassan i DNA- eller RNA-molekylen i ett virus.
Cerebrospinalvätska, eller LCR (latin: liquor cerebrospinalis), är en klar, steril och färglös fluid som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen i subarachnoidalrummet, skyddande dem från mekanisk skada och hjälper till att reglera kraniepressuren.
En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.
"Vattenförorening" refererar till nedbrytning eller förorening av vattentillgångar som orsakas av mänsklig aktivitet eller naturliga processer, vilket resulterar i en negativ påverkan på vattnets kvalitet och därmed också potentialen att vara farligt för djur, växter och människor som använder eller konsumerar det. Föroreningar kan inkludera kemiska ämnen, bakterier, parasiter, virus och andra partiklar som påverkar vattnets fysikaliska, kemiska och biologiska egenskaper.
En medicinsk definiering av 'virus' är: "Ett smittagent som består av genetisk material, DNA eller RNA, inneslutet i ett proteinhölje och är beroende av värdcellens mekanismer för att kunna reproducera sig."
Polio, eller poliomyelitis, är en infektionssjukdom orsakad av polioviruset. Sjukdomen kan vara asymptomatisk eller leda till milda symptom som feber, illamående och muskelvärk. I vissa fall kan viruset angripa nervsystemet och orsaka svårare skador, inklusive lamsningar och andningssvårigheter. Poliovaccinering är tillgänglig och effektiv för att förebygga sjukdomen.
Parechovirus är ett samlingsnamn för en grupp av små, enkelsträngade RNA-virus som tillhör familjen Picornaviridae. De är virus som normalt infekterar mänskliga tarmslemhinnor och orsakar oftast milda respiratoriska eller enteritiska (tarmsjukdom) symptom hos vuxna, men kan ge allvarligare sjukdom hos spädbarn, särskilt hos de yngre än 3 månader. Parechovirus kan orsaka en rad symtom som feber, irriterad slemhinna, diarré, andningssvårigheter och hudutslag. I sällsynta fall kan det leda till allvarligare komplikationer som hjärninflammation (encefalit) eller muskelskada (myositis).
Avföring, även känd som feces eller stolet, är den ultimata restprodukten efter att kroppen har bearbetat och absorberat näringsämnen från föda. Det består av vatten, icke-absorberade kolhydrater, proteiner, fett, slaggprodukter, bakterier och cellulärt material. Avföring är en naturlig och nödvändig utsöndring för att maintaINta en hälsosam tarmfunktion och balans i kroppen.
Plötslig ökning i en sjukdoms incidens. Hit räknas även epidemier.
Mycket smittsam sjukdom, kännetecknad av blödning under ögats bindhinna, svullna ögonlock och blodstockning, rodnad och smärta i ögat. Epidemisk konjunktivit orsakad av Enterovirus 70 (EV-70) beskrevs första gången i Afrika 1969. Sjukdomen kan också orsakas av Coxsackievirus A24 variant (CA24v); denna form är vanligast i Asien.
En omvänd transkriptaspolymerasekedjereaktion (RT-PCR) är en molekylärbiologisk metod som används för att kopiera komplementär DNA (cDNA) från ett given RNA-molekyl, vilket möjliggör dess detektering och analys.
Inflammation av ögats bindhinna; kan orsakas av bakterier, virus eller allergisk reaktion. Syn. konjunktivit.
Immunglobuliner producerade som svar på virala antigen; de omfattar alla klasser av immunglobuliner, framkallade av alla viruskomponenter.
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.
En neutraliseringstest är en laboratoriemetod för att mäta hur väl ett specifikt antikroppsrespons kan neutralisera (i princip ‘stänga ner’) en given mängd av en patogen, till exempel en virus eller bakterie. Testen utförs genom att blanda en känd koncentration av patogen med ett serum som innehåller antikroppar (från en infekterad individ eller från vaccinering) och sedan mäta hur mycket patogen som fortfarande är aktiv efter en viss tids inkubation. Resultatet uttrycks ofta som ett titernummer, vilket representerar den högsta serumdilutionen där man fortfarande kan upptäcka aktiv patogen. En högre neutralisationstitel indikerar att serumet har en bättre förmåga att skydda mot infektion av den specifika patogenen.
"Skaldjur är en samlingsbeteckning inom näringslära och kokkonst för olika evertebrater, som vanligtvis konsumeras av människor, till exempel bläckfiskar, kräftdjur och snäckor."
Synliga, morfologiska förändringar i virusinfekterade celler. Dessa omfattar avstängning av cellulärt RNA och proteinsyntes, cellfusion, frisättning av lysosomenzymer, ändrad cellmembranpermeabilitet, diffusa förändringar i de intracellulära strukturerna, förekomst av virala inklusionskroppar och kromosomavvikelser. Hit hör inte malign (elakartad) transformation, som är "cellförändring, viral". Undersökning av virala cytopatogena effekter är en värdefull metod för att identifiera och klassificera det virus som ger upphov till infektionen.
Inflammatoriska tillstånd i hjärtats muskulatur som leder till skador på hjärtmuskelcellerna. Sjukdomsförloppet kan variera från subkliniskt till plötslig död. Myokardit tillsammans med funktionsstörningar hos hjärtat klassificeras som inflammatorisk kardiomyopati, oftast orsakad av infektion, autoimmun sjukdom eller reaktion på giftiga ämnen. Hjärtmuskelinflammation är även en vanlig orsak till dilaterande kardiomyopati och andra hjärtmuskelsjukdomar.
Virusinfektioner i hjärnan, ryggmärgen, deras hinnor och omgivande utrymmen.
Ett förfarande för att skilja partiklar från en gas eller vätska, genom att låta dessa passera ett medium som inte släpper igenom de fasta partiklarna.
Glykoproteiner med stor spridning bland hematopoetiska och icke-he matopoetiska celler. CD55 motverkar sammansättandet av C3-konverta s och blockerar därmed bildandet av membran-attackkomplex.
En virussjukdom är en infektionssjukdom som orsakas av ett virus, vilket är en mycket liten obligat parasitisk partikel som består av genetiskt material (DNA eller RNA) inneslutet i en proteinhölja. Virus kan inte reproducera sig själva utan behöver invadera en värdcell för att kunna föröka sig, vilket ofta orsakar skada på värdorganismen. Symptomen på en virussjukdom varierar beroende på vilken typ av virus som orsakar sjukdomen och kan inkludera feber, hosta, diarré, sår i munhörnen eller utslag. Exempel på vanliga virussjukdomar är influensa, förkylning, vattkoppor och HIV/AIDS.
En art inom släktet Hepatovirus med en serotyp och två stammar: humant hepatit A-virus och aphepatit A-virus.
Det skyddande proteinhöljet runt ett virus nukleinsyra. Det kan ha spiralformad eller ikosaedrisk symmetri och består av strukturella enheter som kallas kapsomerer.
En art av Cercopithecus med tre underarter: C. tantalus, C. pygerythrus och C. sabeus. De lever i skogs- och savannområden i Afrika. Den afrikanska grönapan, C. pygerythrus, är den naturliga värden fö r SIV och används i AIDS-forskningen.
"Virusproteiner" refererer til proteiner som produceres af et virus for å fullføre sin infeksjonsprosess og reproducerer seg i værtsorganismen. Disse proteinet kan ha ulike funksjoner, såsom å binde til værtscellene for å fremme infeksjonen, å beskytte virusgenomet under overføringen mellom værter eller å hjelpe med replikasjonen av viruset.
"Virala structurproteiner" är proteiner som utgör den strukturella skal eller kapsiden runt ett virus. Dessa proteiner är nödvändiga för att virus ska kunna invadera och infektera värdkällen, och de hjälper till att skydda virala genetiska material under överföring och infektion. Virala structurproteiner kan variera mycket mellan olika virusstammar och kan ha en rad olika funktioner, inklusive bindning till värdceller, penetrering av cellmembran och sammansättning av den virala partikeln.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
"Molecular epidemiology" är ett område inom epidemiologi som studerar sambandet mellan biologiska och molekylära faktorer, såsom gener, proteiner eller andra molekyler, och sjukdomar eller hälsa i populationer. Det gör detta genom att använda sig av molekylärbiologiska metoder, till exempel genetisk analys, för att undersöka hur dessa faktorer påverkar individers risk att drabbas av en viss sjukdom eller reaktion på en viss exponering. Målet är att få ett djupare förståelse för de underliggande mekanismerna bakom sjukdomar och hälsa, vilket kan användas för att utveckla mer effektiva preventions- och behandlingsstrategier.
En "Viral Plaque Assay" är en laboratoriemetod för att bestämma koncentrationen av infektiösa viruspartiklar i ett prov, uttryckt som plaqueformingenheter per ml (PFU/ml). Metoden bygger på att viruset infekterar celler i en monolayer av cellkulturer, vilka därefter dödas och bildar en "plaque" eller nekroszon runt varje infekterad cell. Genom att räkna antalet plakor kan man bestämma virustitern.
Olösliga polymerer med hög molekylvikt innehållande funtionella grupper med förmåga att genomgå utbytesreaktioner (jonbyte) med antingen katjoner eller anjoner.
Liquid waste management in a medical setting refers to the systematic collection, transportation, treatment, and disposal of wastewater and other liquid byproducts generated from healthcare activities, with the aim of preventing infection, protecting public health and the environment, and ensuring compliance with relevant regulations.
"Sensitivitet och specificitet är två viktiga begrepp inom diagnostisk medicin, där sensitivitet definieras som sannolikheten för ett positivt testresultat bland de individer som har sjukdomen, medan specificitet definieras som sannolikheten för ett negativt testresultat bland de individer som inte har sjukdomen."