EGR-transkriptionsfaktorer, även kända som early growth response gene transkriptionsfaktorer, är en familj av transkriptionsfaktorer som deltar i reguleringen av genuttryck i cellcykeln, differentiering och respons på tillväxtfaktorer och signalsubstanser. De aktiveras i response till mitogena och känslomässiga stimuli och binder till specifika DNA-sekvenser för att reglera transkriptionen av målgenen, vilket kan leda till cellcykelarbete, differentiering eller apoptos.

EGR1 (Early Growth Response 1) är ett transkriptionsfaktorprotein som binder till specifika DNA-sekvenser och reglerar genuttrycket av målgenar involverade i olika cellulära processer, inklusive cellytocycel, differentiering och apoptos. EGR1 aktiveras i respons på mitogena och kväveoxidaktiverande signalsubstanser och fungerar som en nedrestråkning av signaltransduktionsvägar som reglerar cellproliferation och överlevnad.

Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-regulatoriska sekvenser och kontrollerar transkriptionen av gener, vilket påverkar syntesen av specifika proteinmolekyler i cellen.

EGR3 (Early Growth Response 3) är ett transkriptionsfaktorprotein som binder till specifika DNA-sekvenser och reglerar genuttrycket av målgener involverade i olika cellulära processer, inklusive cellytocykelsreglering, differentiering och apoptos. EGR3 spelar också en viktig roll i nervsystemets utveckling och funktion, samt i immun- och inflammationsresponser.

EGR2 (Early Growth Response 2) är ett transkriptionsfaktorprotein som binder till specifika DNA-sekvenser och reglerar genuttrycket av målgene inblandade i olika cellulära processer, särskilt inom immunsystemet och nervsystemet.

Proteiner som binder till DNA. Till denna familj hör proteiner som binder till såväl dubbelsträngat som enkelsträngat DNA, och den omfattar även specifika DNA-bindande proteiner i serum som kan användas som markörer för tumörsjukdomar.

Genetisk transkription är ett biologiskt process där DNA-sekvensen kopieras till en mRNA-sekvens (meddelande RNA) med hjälp av enzymet RNA-polymeras, vilket möjliggör syntesen av proteiner.

Proteiner som kodas av IE-gener, då de novo-proteinsyntes inte föreligger. Termen användes ursprungligen för reglerproteiner som syntetiserades hos virus omedelbart efter virusupptagning i värdcellen. Begreppet används även för cellulära proteiner som syntetiseras omedelbart efter att en vilande cell stimulerats av extracellulära signaler.