Immunologiskt betingade biverkningsreaktioner på medicinska preparat, lagliga eller olagliga.
Biverkning i form av hudreaktioner till följd av någon form av intag av, eller behandling med, läkemedel. Utslagen kan variera till utseendet och ge olika typer av sår.
System för rapportering av läkemedelsbiverkningar.
Undersökningsmetod för t ex klinisk prövning av ett läkemedel eller behandling som innebär att varken deltagare/patienter eller försöksledare känner till vem som faktiskt får den specifika behandlingen.
Tillförsel av läkemedel eller andra substanser genom munnen.
Tidsschema för administrering av läkemedel i syfte att uppnå optimal effekt och bekvämlighet.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Ett maskmedel som används i citratform för behandling av filariasis (filarios), särskilt vid infektioner med Wucheria bancrofti eller Loa loa.
Sjukdomstillstånd som beror på drogmissbruk, biverkningar av läkemedel, exponering för toxiner och alkoholmissbruk.
En blandning av huvudsakligen avermektin H2B1a och en del avermektin H2B1b, vilka är makrolider från Streptomyces avermitilis. Medlet binder glutamatstyrda kloridkanaler, vilket ger ökad permeabilitet och hyperpolarisering hos nerv- och muskelceller. Det samverkar också med andra kloridkanaler. Ivermektin är ett parasitmedel av bredspektrumtyp som är verksamt mot mikrofilarier till Onchocerca volvulus, men inte det vuxna stadiet.
Maskdödande medel verksamma mot nematoder (rundmaskar) inom superfamiljen Filarioidea.
Behandling med två eller flera läkemedel var för sig för deras sammanlagda effekt.
En oroskänsla i magen, ofta i förening med behov att kräkas. Vanliga orsaker är påbörjad graviditet. sjö- och åksjuka, emotionell påfrestning, svår smärta, matförgiftning och olika enterovirusinfektioner.
Läkare med uppgift att utreda plötsliga eller våldsamma dödsfall.
Sjukdomar med hudutslag och hudrodnader som framträdande symtom. I äldre tider fanns sex sjukdomstillstånd med likartade hudutslag beskrivna. De var numrerade i den ordning de beskrevs. Endast den fjärde (Dukes sjukdom), den femte (erythema infectiosum) och den sjätte (exanthema subitum; tredagarsfeber) lever kvar som tillfälliga synonymer i dagens terminologi. Syn. exantem.
Alla typer av hudtillstånd med utslag, rodnader, blås- eller fjällbildning. Etiologin kan variera.
Ett läkemedels påverkan på ett annat läkemedels verkningsmekanism, metabolism eller toxicitet.
Utstötning av maginnehållet genom munnen.
Förstadiet till larver av Filarioidea i blod och andra vävnader hos däggdjur och fåglar. De tas upp av blodsugande insekter, i vilka de sedan omvandlas till mogna larver.
Immunsuppression med hjälp av gradvis utökade antigendoser. Verkningsmekanismen är inte helt klarlagd, men behandlingen leder till en höjning av serumnivåerna av allergenspecifikt IgG, undertryckande av specifikt IgE och en ökning av T-suppressorcellaktiviteten.
Ett förfaringssätt för fastställande av toxicitet, metabolism, upptag, utsöndring, lämpligaste administrationsväg, doseringssäkerhet osv för ett läkemedel eller en grupp av preparat genom klinisk testning på människor eller djur.
Långvarig (minuter till timmar) tillförsel av vätska i en ven genom venpunktion, antingen med hjälp av tyngdkraften eller pump.
Organiserad strävan efter laglydighet i samhället.
Förutom sin antiinflammatoriska verkan har dessa preparat också smärtstillande och febernedsättande effekt. De används främst vid kronisk artrit och vissa tillstånd med smärtande och inflammerad mjuk vävnad. De blockerar prostaglandinsyntesen genom att hämma cyklooxygenas, som omvandlar arakidonsyra till cykliska endoperoxider.
Medel som hämmar eller hindrar tumörtillväxt, genom att stoppa mogningsprocessen och proliferationen hos elakartade celler.
Misstag vid förskrivning eller dosering av läkemedel, så att patienten får fel medicin eller fel dos av det ordinerade läkemedlet.
Förplanerade studier av säkerhet, effektivitet eller optimal dosering (om tillämpligt) för ett eller fler diagnostiska, terapeutiska eller profylaktiska läkemedel, en eller fler apparater eller tekniker, utvalda enligt förutbestämda kriterier och studerade med avseende på fördefinierade indikationer på gynnsamma och ogynnsamma effekter.
Såväl fysiologiskt som känslomässigt beroende av heroin.
Skriftliga utfästelser om något förhållandes autenticitet.
Behandling av sjukdomar, funktionsrubbningar, bristtillstånd osv med läkemedel.
Medel som förvärvas eller framställs olagligt för den subjektiva verkan de sägs ha. De sprids ofta i stadsmiljö, men är även tillgängliga i förorts- och landsortsområden. De kan vara mycket orena och ge upphov till oväntade förgiftningar.
Handling som är straffbelagd enligt lag (brottsbalken), dvs som bryter mot den lag och ordning som staten fastställer. Genom sina olika rättsinstanser kan staten åtala lagbrytare och utdöma straff. Begreppet omfattar brottsliga handlingar oavsett om de leder till rättslig påföljd eller ej.
Sjukdom i något segment av mag-tarmsystemet, från matstrupen till ändtarmen.
Enskilda preparat som innehåller ett eller flera aktiva medel för samtidig administrering som fast dosblandning. Begreppet skall särskiljas från kombinationsterapi, som innebär att två eller flera läkemedel ges var för sig för att en kombinerad effekt skall erhållas.
Injicering i en ven i behandlingssyfte eller i experimentellt syfte.
Missbruk av en drog eller ett läkemedel genom injicering i ett blodkärl.
Läkemedel för humant eller veterinärt bruk, i sin bruksfärdiga form. Hit räknas också de ämnen som används i framställningen av den färdiga preparatformen.
Metoder för att förbättra eller försköna de synliga kroppsdelarna.
Störningar i mag/tarmsystemet, eksem eller chock till följd av allergisk reaktion mot allergener i födan.
Proteinhaltigt motgift (antikroppar) för behandling av förgiftning efter ormbett.
System för observation, rapportering eller påvisande av effekter av humanläkemedel som ges i behandlingssyfte eller diagnostiskt.
Narkotiska eller opioida preparat, samt syntetiska eller halvsyntetiska medel som framkallar omfattande smärtlindring, dåsighet och svängningar i humöret. Den ändrade sinnesstämningen kan upplevas som behaglig, varför risk för missbruk kan föreligga. Prototypen för alla dessa preparat är morfin.
En specialitet inom radiologin som är inriktad på diagnostiskt, terapeutiskt och forskningsbruk av radioaktiva föreningar i form av farmaceutiska preparat.
En tandprotes som ersätter en eller flera, men inte alla, naturliga tänder. Den hålls på plats av underliggande vävnader och återstående tänder. Syn. delprotes.
Sjukdomstillstånd som har samband med eller beror på bruk av kokain.
Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.
Kinesiska ört- eller växtextrakt som används som läkemedel för behandling av sjukdomar eller för att främja allmänt välbefinnande. Syntetiska, kinesiska läkemedel räknas inte hit. Syn. kinesiska örtmediciner.
Utsippring av diagnosmedel eller terapeutiska preparat från det kärl de tillförts till omgivande vävnader eller hålrum.
Preparat med förmåga att döda infektiösa agens eller hindra dem från att orsaka infektion.
En gren av genetiken som omfattar studier av genetiska variationer bakom individuella reaktioner på och metabolism (biotransformation) av läkemedel.
Rodnader i huden till följd av kapillärstas. Orsakerna till detta tillstånd kan vara många.
Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.
Läkemedel för behandling av krampanfall.
Smärtstillande, narkotiskt preparat (derivat av morfin) som är starkt vanebildande.
Ett bredspektrumsbenzimidazolmaskmedel som är strukturellt besläktat med mebendazol och effektivt mot många sjukdomar.
Lindrig till svårartad bakterie-, svamp- eller virusinfektion ytligt på ögat eller inuti ögat, med påföljande inflammation, synnedsättning eller synförlust.
Epikutan- eller intradermaltest för påvisande av fördröjd eller omedelbar överkänslighet. Testmetoderna används vid diagnosticering av överkänslighet eller bestämning av cellulär immunitet.
Den tid det tar för ett ämne (läkemedel, radioisotop eller annat) att förlora hälften av sin farmakologiska, fysiologiska eller radioaktiva verkan.
Det spektrum av HIV-infektioner som sträcker sig från asymtomatiska seropositiva tillstånd över AIDS-relaterade komplex (ARC) till AIDS.
Oorganiska föreningar som innehåller jod som en huvudbeståndsdel i molekylen.
En särskild gren av patologin, med tillämpning i rättssammanhang.
Läran om brott och brottslingar med särskilt avseende på hur personlighetsfaktorer och sociala förhållanden påverkar vägen mot eller ifrån brottslighet.
Association eller ideassociation. Ett psykologiskt fenomen som kännetecknas av att en ide, föreställning eller förnimmelse framkallar en annan tanke.
Blandning av mono- och dinatriumsalter av guldsulfobärnstenssyra som tack vare sin antiinflammatoriska verkan huvudsakligen används för behandling av reumatoid artrit. Medlet har bäst effekt vid aktiv, framskridande reumatoid artrit och obetydlig effekt vid långt framskridna former av sjukdomen.
Tillämpning av metoder avsedda att minska risken för skada i samband med visst beteende utan att minska beteendefrekvensen. Till riskförknippade beteenden hör aktiva, beroendeassocierade beteendemönster.
Preparat som genom en av flera olika verkningsmekanismer undertrycker immunsystemets funktioner. Klassiska cellgifter verkar genom att hämma DNA-syntes. Andra medel kan ha sin verkan genom att aktivera suppressor-T-cellspopulationer eller genom att blockera aktivering av hjälparceller. Immunsuppression utvecklades först och främst för att förhindra avstötning av transplanterade organ, men har även kommit att tillämpas för t ex mediering av verkan av interleukiner och andra cytokiner.
Onormal höjning av kroppstemperaturen, oftast till följd av något sjukdomsförlopp.
En intensivt kliande känsla som framkallar behov av att gnida eller riva huden för lindring.
Immunglobulinberedningar för intravenös tillförsel som huvudsakligen innehåller immunglobulin G (IgG). De används för behandling av en rad sjukdomar, förknippade med minskade eller onormala immunglobulinnivåer, inkl. AIDS hos barn, primär hypergammaglobulinemi, SCID (svår kombinerad immundefekt), cytomegalovirusinfektioner hos patienter med transplantat, kronisk lymfocytisk leukemi, Kawasakisyndromet, neonatalinfektioner och idiopatisk trombocytopen purpura.
Ett statistiskt begrepp för summering av data från ett antal mätningar på en individ. Det används ofta i klinisk farmakologi, där AUC (area under curve) för serumnivåer kan tolkas som totalupptaget av substansen i fråga. Metoden kan också användas för t ex jämförelse av biotillgänglighet av läkemedel efter endosadministrering i ett koncentrations/tidsdiagram.
Krampaktig sammandragning av luftrörens glatta muskulatur.
Mått på den volym kroppsvätska som helt renas från läkemedelsmetaboliter under en viss tidsenhet. Elimineringen sker till följd av omsättningsprocesser i njurar, lever, saliv, svett, tarmar, hjärta, hjärna och andra kroppsdelar.
Ett kramplösande medel som används för att dämpa grand malattacker och psykomotoriska eller fokala attacker. Verkningsmekanismen är inte helt klarlagd, men vissa effekter liknar dem hos fenytoin. Trots att den kemiska likheten är liten, är den tredimensionella strukturen likartad.
Parasitetablering av Wuchereria bancrofti eller Brugia malayi i människans lymfsystem.
Preparat för behandling av nematodinfektioner. De har också veterinärt bruk.
Renad, alkaloid form av kokain med kraftig effekt. Den röks, injiceras intravenöst eller inmundigas. Bruk av crack leder till funktionsrubbningar i hjärt-kärlsystemet, det autonoma nervsystemet, det centrala nervsystemet och mag-tarmsystemet. Ordet "crack" härrör sig från det knastrande ljud ämnet ger ifrån sig när det antänds.
Preparat som används för att behandla AIDS och/eller bromsa HIV-infektionen. Hit räknas inte läkemedel mot symtom eller opportunistiska infektioner i AIDS.
Medel som ökar utsöndringen av urinsyra från njurarna, minskar urinsyraproduktionen (antihyperurikemimedel), eller lindrar smärtan och inflammationen vid akuta giktattacker.
Användning av två eller fler preparat samtidigt eller i följd vid cancerterapi. Medlen behöver inte administreras i samma form.
Medel som ger kontroll över psykotist orosbeteende, lindrar akuta, psykotiska tillstånd, minskar psykotiska symtom och har en lugnande effekt. De används vid schizofreni, demens, övergående psykoser i samband med kirurgiska ingrepp, hjärtinfarkt osv. Dessa läkemedel kallas ofta neuroleptika, pga benägenheten att ge neurologiska bieffekter. Men inte alla antipsykotiska preparat ger sådana effekter. Många kan också vara effektiva mot illamående och klåda.
Smärta i huvudet som kan uppträda som ett enstaka godartat symtom, eller som ett tecken på en rad olika tillstånd, som hjärnblödning, skallskada, infektioner i det centrala nervsystemet, högt, intrakraniellt blodtryck eller andra sjukdomstillstånd.
Tjänster för upplysning och rådgivning om läkemedel och deras användning.
Studier som jämför två eller flera behandlingar, där försökspersonerna eller patienterna efter en avslutad första behandlingsomgång överförs till en annan behandlingsregim. Vid jämförelse mellan två behandlingsformer, A och B, väljs halva försöksgruppen slumpmässigt att få behandlingarna i ordningen A, B, andra halvan att få B, A. Kritik har riktats mot denna modell, då effekterna av den första behandlingen kan dröja kvar efter det att den andra behandlingsperioden inletts.
Den högsta dos av ett biologiskt verksamt medel som ges under en kronisk studie utan att förkorta livslängden till följd av andra effekter än karcinogena.
Ett joniskt kontrastmedel med låg osmolaritet som används i olika röntgenundersökningar.
Kontroll av läkemedelsanvändning genom internationella avtal eller genom nationella kontrollmyndigheter, vilka godkänner läkemedel för bruk och reglerar tillverkning, marknadsföring och försäljning av läkemedel. Den centrala läkemedelskontrollmyndigheten i Europa heter EMEA och den federala i USA heter FDA. I Sverige är det Läkemedelsverket som är tillsynsmyndighet.
En syntetisk opioid som används i sin klorväteform. Den är en smärtstillande opioid med huvudsakligen mu-opioidagonistegenskaper. Medlet har verkan och användning liknande morfinets. Det har även undertryckande verkan på hostcentret och kan ges för att kontrollera ihållande hosta i samband med lungcancer i slutskedet. Metadon används också för att behandla drogberoende, men långvarigt bruk av metadon kan i sig leda till beroende.
Formella program för standardiserad uppföljning av läkemedelsförskrivning. Uppföljningsanalysen kan beakta klinisk lämplighet, kostnadseffektivitet och, i vissa fall, utfall. Rapporten är vanligtvis retrospektiv, men vissa analysmoment kan göras innan läkemedel delas ut (som t ex i vissa datasystem, som ger rekommendationer när recept skrivs in).
Formaldehydinaktiverat toxin från Corynebacterium diphtheriae. Det blandas ofta med tetanustoxoid och pertussisvaccin (DTP-vaccin) eller med enbart tetanustoxoid (DT-vaccin, för barnvaccinering, och Td-vaccin, med 5-10 gånger mindre difteritoxoid, för annat bruk). Difteritoxoid används för förebyggande vaccination mot difteri. Difteriantitoxin ("antiserum") är för behandling av infektionen.
Fastställda uppsättningar av frågor att användas för insamling av uppgifter, som t ex kliniska data, social ställning, yrkesgrupp osv. Termen används ofta om frågeformulär för massundersökning som fylls i av uppgiftslämnarna själva.
Derivat av acetamid som används som lösningsmedel, som milda irritanter och i organisk syntes.
Skriven, tryckt eller på annat grafiskt sätt främställd information på läkemedelsbehållare eller -förpackningar. Texten kan innehålla upplysningar om innehåll, indikationer, effekter, dosering, administrationssätt och metoder, behandlingstid, kontraindikationer, biverkningar, samt varningar och råd om försiktighetsåtgärder.
Masksläkte tillhörande familjen Filariidae. Maskarna ger upphov till filariasis och elefantiasis hos ett flertal däggdjur, inklusive människa. De vanligaste vektorerna är Mansonia- och Anophelesmyggor .
Ett antikonvulsivt medel som används vid behandling av olika typer av krampanfall. Det har även antiarytmiskt och muskelavslappnande verkan. Den terapeutiska verkningsmekanismen är inte klarlagd, men flera cellbundna mekanismer har beskrivits, bl a effekter på jonkanaler, aktiv transport och cellmembransstabilisering. Verkningsmekanismen vid muskelavslappning tycks omfatta minskning av muskelspolarnas känslighet för sträckning. Fenytoin har varit aktuellt för andra behandlingsområden, men användningen begränsas av de många biverkningarna och interaktion med andra läkemedel.
Plötslig köldförnimmelse. Den kan åtföljas av rysning, frossbrytning.
Läkemedel mot svamp, deras tillväxt och reproduktion, och verksamma mot svampinfektioner. De skiljer sig från svampbekämpningsmedel genom sin användning mot svamp i människo- och djurvävnader.
Injicering under tryck av flytande läkemedel, näringslösning eller annan vätska genom en ihålig nål direkt in i muskelvävnaden.
Medel som är aktiva mot parasitära maskar. De används för behandling av helmintiasis hos djur och människor.
Sjukdomar i huden som kännetecknas av lokalt förekommande eller allmänt spridd blåsbildning. De klassificeras efter plats och utseende hos blåsorna. Utbrotten kan komma spontant eller föregås av infektion, vävnadsskada eller solljusexponering. Bakomliggande faktorer kan vara immunologiska eller genetiska.
Behandling av sjukdomar eller smärta med växter eller örter.
Onormala reaktioner på solljus eller konstljus pga extrem reaktivitet hos ljusabsorberande molekyler i kroppsvävnaderna. Det är nästan uteslutande ljusöverkänslighet i huden som avses, inklusive solbränna, reaktioner till följd av upprepad exponering utan närvaro av fotosensibiliserande faktorer, och reaktioner som kräver fotosensibiliserande faktorer som ljussensibiliserande medel och vissa sjukdomar. Med begränsning till överkänslighet hos huden, omfattar begreppet inte ögats överkänslighet för ljus, som t ex fotofobi eller ljusframkallad epilepsi.
Medel för förebyggande eller behandling av virussjukdomar. De kan ha olika verkningsmekanismer. Vissa hindrar virusreplikation genom att hämma DNA-polymeras; andra binder till specifika cellyterecepto rer och hindrar penetration eller höljeförlust; ytterligare andra hindrar viral proteinsyntes eller blockerar virussammansättningen.