DNA-kontamination refererar till när DNA från en extern källa har kontaminerat ett DNA-prover, vilket kan ge upphov till felaktiga resultat eller förväxlingar under DNA-analys. Detta är speciellt kritiskt inom områden som rör rättsmedicin och forskning, där noggrannheten i analysen är av högsta vikt. DNA-kontamination kan ske på olika sätt, exempelvis under proveringsprocessen, i laboratoriemiljön eller via personalen som hanterar proverna. Kontrollåtgärder och god laboratoriepraktik är nödvändiga för att förebygga och minimera risken för DNA-kontamination.

En läkemedelsförorening definieras som påträffande av ett eller flera läkemedel eller deras metaboliter i miljö, livsmedel eller kroppsvätskor vid koncentrationer som kan vara skadliga för människor, djur eller ekosystem.

En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.

En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).

Förekomst av smittämnen på instrument, proteser eller andra icke-levande föremål.