Ett 9,10-alfa-dihydroderivat av ergotamin. Det används som kärlsammandragande medel, särskilt vid behandling av migrän.
Ett kärlsammandragande ämne som finns i centraleuropeisk ergot. Det är en alfa 1-selektiv adrenerg agonist som används vid behandling av migrän.
Ett kärl som direkt förbinder en artär med en ven och således utgör en genväg förbi kapillärsystemet. Får inte förväxlas med kirurgisk anastomos eller med arteriovenös fistel.
Ett 9,10-alfa-dihydroderivat av ergotamin som innehåller isopropylsidokedjor vid molekylens 2'- och 5'-positioner.
En klass handikappande, primära huvudvärkstillstånd som kännetecknas av återkommande, enkelsidig, pulserande huvudvärk. De två huvudsakliga typerna är vanlig migrän (utan aura) och klassisk migrän (med aura eller neurologiska symtom).
En histamin H1-receptorantagonist som är effektiv i behandling av kronisk urtikaria, dermatit och histaminutlöst klåda. Till skillnad från sin huvudsakliga metabolit cetirizin orsakar den trötthet.
Alkaloider som ursprungligen isolerades från ergotsvampen (Claviceps purpurea). Till dessa hör föreningar som är strukturellt besläktade med ergolin och ergotamin. Många av ergotalkaloiderna verkar som alfa-adrenerga antagonister.
En serotoninreceptorantagonist i det centrala nervsystemet som används som antipsykotiskt medel.
Läkemedel som används för att åstadkomma sammandragning av blodkärlen.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
Den fysiologiska minskningen av blodkärls tvärrsnitt genom sammandragning av kärlens glatta muskulatur.
Onormalt lågt blodtryck, vilket kan ses vid chock, men som inte nödvändigtvis är ett symtom på chocktillstånd.
Den aktiva formen av angiotensin. Det är en oktapeptid, syntetiserad från angiotensin I, som finns i blodet och som snabbt bryts ned. Angiotensin II ger kraftig kärlsammandragning, med förhöjning av b lodtrycket som följd. Den bovina formen, som har klinisk och experimentell användning, har valin i position 5, där den humana formen har isoleucin.
Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.
Dekapeptidprekursorn till angiotensin II, genererad genom verkan av renin på angiotensinogen. Den har begränsad farmakologisk aktivitet.
Tabletter med överdrag av något ämne som fördröjer frisättandet av läkemedlet tills de lämnat magsäcken.
Gren av kemin för utformning och framställning av kemiska preparat för användning vid behandling av patienter eller för diagnostiska undersökningar.
Vanligtvis inerta ämnen som sätts till ett preparat för att ge lämplig konsistens. Det kan vara fråga om bindemedel, matrix, bassubstans eller spädningsmedel i piller, krämer, salvor osv. Syn. konstituenter.
Tillförsel av läkemedel eller andra substanser genom munnen.
Undersökningsmetod för t ex klinisk prövning av ett läkemedel eller behandling som innebär att varken deltagare/patienter eller försöksledare känner till vem som faktiskt får den specifika behandlingen.
Utbyte av varor eller tjänster, i stor skala, mellan olika länder eller mellan olika regioner eller befolkningsgrupper. Både byteshandel och affärsverksamhet ingår.
Ett statistiskt begrepp för summering av data från ett antal mätningar på en individ. Det används ofta i klinisk farmakologi, där AUC (area under curve) för serumnivåer kan tolkas som totalupptaget av substansen i fråga. Metoden kan också användas för t ex jämförelse av biotillgänglighet av läkemedel efter endosadministrering i ett koncentrations/tidsdiagram.
Cancersjukdom i ögonen.
Studier som jämför två eller flera behandlingar, där försökspersonerna eller patienterna efter en avslutad första behandlingsomgång överförs till en annan behandlingsregim. Vid jämförelse mellan två behandlingsformer, A och B, väljs halva försöksgruppen slumpmässigt att få behandlingarna i ordningen A, B, andra halvan att få B, A. Kritik har riktats mot denna modell, då effekterna av den första behandlingen kan dröja kvar efter det att den andra behandlingsperioden inletts.
Leukemi associerad med hyperplasi och överaktivitet i lymfvävnaden, och med ökat antal cirkulerande maligna lymfocyter och lymfoblaster.
Ett gasformigt grundämne med kemiskt tecken N, atomnummer 7 och atomvikt 14. Kvävemolekylen består av en dubbelatom, och gasen utgör ca 78 volymprocent av jordens atmosfär. Kväve är en beståndsdel av proteiner och nukleinsyror, och ingår i alla levande celler.
Lymfoida celler, även kallade B-celler, verksamma i det humorala immunförsvaret. B-cellerna är kortlivade och bildas i stora mängder i människokroppen. De har fått sitt namn pga likheten med celler fr ån fåglarnas bursa. Vid stimulering producerar B-cellerna antikroppar, dock endast av en sort, som sprids i kroppsvätskorna.
Ett halvsyntetiskt derivat av lysergsyra från mjöldryga (Claviceps purpurea). Det har komplexa effekter på serotinerga system, bl a antagonism på vissa perifera serotoninreceptorer, både agonism och antagonism på serotoninreceptorer i det centrala nervsystemet, och möjligen även verkan på serotoninomsättning.
En icke-depolariserande neuromuskulär blockerare med kort verkningstid. Dess avsaknad av väsentliga kardiovaskulära effekter och dess oberoende av goda njurfunktioner för eliminering ger medlet klinis ka fördelar framför alternativa icke-depolariserande blockerare.
Glykosider från växter tillhörande släktet Digitalis (fingerborgsblomma). Några av dessa har användning som hjärtstimulerande och antiarytmimedel. Hit hör också halvsyntetiska derivat av de naturligt förekommande glykosiderna.
Blodtrycksfall vid ändrat kroppsläge till stående eller vid orörlig, stående ställning.
Bristande funktion hos urinblåsan pga sjukdomar i de delar av det centrala eller perifera nervsystemet som styr urintömningen. Denna störning har ofta samband med ryggmärgssjukdomar, hjärnsjukdomar el ler perifera nervsystemets sjukdomar.