Hit hör arterioskleros och arterioloskleros i njurarna, Kimmelstiel-Wilsons syndrom (interkapillär glomeruloskleros), akut och kronisk pyelonefrit, samt njurpapillnekros hos individer med diabetes mellitus.

"Njursjukdomar" refererar till sjukdomar eller störningar som drabbar det mänskliga urinväsendet, inklusive njurarna och urinledarna. Detta kan omfatta en bred skala av patologiska tillstånd, från smittsjukdomar och strukturella missbildningar till funktionella störningar och degenerativa sjukdomar. Exempel på njursjukdomar inkluderar glomerulonefrit (inflammation i njurarnas filteren), pyelonefrit (infektion i urinvägarna), njursten, polycystisk njursjukdom och njurcancer.

Proteinuria är ett medicinskt tillstånd där det uppmätts ogivna mängder protein i urinen, vanligtvis mer än 300 milligram per dag. Det kan vara ett tecken på skada eller sjukdom i njurarna, som exempelvis nefrotiskt syndrom, glomerulonefrit eller diabetes. Proteinurin kan också förekomma vid högt blodtryck och hjärtsvikt. I vissa fall kan proteinurin vara asymptomatisk och upptäckas vid en rutinmässig urinalys.

Ramipril är ett ACE-hämmare (angiotensin-konverterande enzym-hämmare) som används för behandling av högt blodtryck och hjärtsvikt, samt för att förebygga hjärtattacker och stroke. Ramipril verkar genom att hindra kroppens produktion av angiotensin II, ett hormon som orsakar blodkärlens konstriktion och ökar blodtrycket. På så sätt sänker ramipril blodtrycket och minskar påfrestningen på hjärtat.

En klass läkemedel, vars användning är inriktad på behandling av högt blodtryck och hjärtsvikt. Deras hemodynamiska effekt ligger i att de hämmar renin-angiotensinsystemet. De modulerar också det symp atiska nervsystemets aktivitet och ökar prostaglandinsyntesen. Den huvudsakliga verkan är kärlvidgande och svagt natriuretisk.

En oralt verkande ACE-hämmare som använts för behandling av högt blodtryck och hjärtsvikt.

Retinopati (näthinnesjukdom) som har samband med diabetes mellitus och som kan vara antingen av bakgrundstyp, kännetecknad av fortskridande mikroaneurysm, punktformiga makulaödem i näthinnan, eller av proliferativ typ, med nybildning av blodkärl i näthinnan och papillen vilka kan nå in i glaskroppen, utbredning av fibrös vävnad, glaskroppsblödning och närhinneavlossning.

Interstitial nephritis is a condition characterized by inflammation of the renal tubules and surrounding interstitium (the area between the tubules) in the kidneys. It can be caused by various factors, including infections, autoimmune diseases, or medications. Symptoms may include fever, rash, nausea, vomiting, and changes in urine patterns. In severe cases, it can lead to acute kidney injury or chronic kidney disease.

En glomerulär sjukdom som kliniskt kännetecknas av proteinuri och ibland andra njursyndromsdrag. Histologiskt utmärker den sig genom avlagringar mellan kapillärväggarnas epitelskikt och basmembran och förtjockning av membranet. Ett annat särdrag är utskott i form av taggar i membranet mellan epitelavlagringarna. avlagringarna anses utgöras av antigen-antikroppkomplex.

Slutstadiet av kronisk njurfunktionsförsämring. Tillståndet kännetecknas av svår, irreversibel njurskada (mätt med proteinurihalter) och nedsatt glomerulusfiltration, till mindre än 15 ml/min. Dessa patienter är i allmänhet i behov av dialys eller njurtransplantation.

Njursyndrom som förekommer hos patienter med HIV-smitta, kännetecknas av nefrotiskt syndrom, svår proteinuri, fokal och segmentell glomeruloskleros med utpräglade tubulära och interstitiella föränd ringar, förstorade njurar och karakteristiska tubuloretikulära strukturer. Syndromet skiljer sig från heroinassocierad nefropati och andra typer av njursjukdomar hos HIV-infekterade patienter.

En anhopning av inkapslade kapillärkärl som utgår från varje njurkanal och hålls samman av bindväv.

Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.

Kronisk form av glomerulonefrit, kännetecknad av återkommande hematuri och en aning proteinuri, och med avlagring av IgA i mesangiet i njurarnas filtreringsnystan. Sjukdomstillståndet är vanligast hos unga män.

Sjukdom i njurarnas filtreringsnystan som kännetecknas av fokal eller segmentell skleros, som vanligtvis börjar i de juxtamedullära glomeruli och gradvis sprider sig till andra delar av njuren, med eventuellt åtföljande njursvikt.

Experimentellt framkallad diabetes mellitus genom tillförsel av olika diabetogena medel eller genom borttagande av bukspottkörteln.

Glomerulärt inflammatoriskt tillstånd, beroende på antigen-antikroppsreaktion, med leukocytinfiltration och celltillväxt i glomeruli.

Mått på den mängd vatten som filtreras ur plasma genom glomerulära kapillärväggar till Bowmans kapslar per tidsenhet. Den motsvarar inulinelimineringsförmågan.

Sjukdomstillstånd med ett eller flera av följande kännetecken: de är permanenta, ger kvarstående handikapp, orsakas av irreversibla sjukliga förändringar, kräver speciell rehabiliteringsbehandling ell er kan förväntas fordra lång tids observation och vård.

'Njurkanaler' refererar till de rörformade strukturerna inne i njuren som transporterar urin från njurbarken till urinblåsan. Dessa kanaler kallas också urinledare eller ureter. Det finns två typer av njurkanaler: det tunna nästan hårliknande rörsystemet inne i njuren som kallas tubuli, och de muskulösa, mer tjockväggiga rör som transporterar urinen från njuren till urinblåsan. Det sistnämnda kan delas upp i två delar: det inre njurkanalen (ureteren) och det yttre njurkanalen (uretra).

Kärlsjukdomar som har samband med diabetes mellitus.

Förvärring av en sjukdom med tiden. Begreppet används mest i samband med kroniska och obotliga sjukdomar, där sjukdomsstadiet är avgörande för behandling och prognos.

Det renin-angiotensin-aldosteronsystemet (RAAS) är ett hormonsystem som håller blodtrycket stabilt och reglerar vattentrycksnivåerna i kroppen. Det utgörs av en serie reaktioner där renin omvandlar proteinet angiotensinogen till angiotensin I, som sedan omvandlas till angiotensin II av enzymet angiotensinkonverterande enzym (ACE). Angiotensin II är ett kraftfullt vasokonstriktionshormon som orsakar blodkärlens glatt muskulatur att kontrahera och ökar därmed blodtrycket. Angiotensin II stimulerar även frisättningen av aldosteron från binjuremärgen, vilket leder till en ökad återupptagning av natrium och vatten i njurarna och därmed en ökning av blodvolymen och blodtrycket. RAAS är ett viktigt regulativt system som hjälper till att

Fotsår som komplikation till diabetes. Diabetesfot, ofta med infektion, är en vanlig och allvarlig komplikation till diabetes och kan kräva sjukhusvård och kirurgiska ingrepp. Såren uppstår sannolikt som en följd av neuropatier och kärlproblem.

Läkemedel som används vid behandling av akut eller kroniskt högt blodtryck, oberoende av farmakologisk verkningsmekanism. Bland dessa läkemedel finns diuretika, adrenerga betaantagonister, adrenerga a lfaantagonister, angiotensinkonvertashämmare (ACE), kalciumkanalblockerare, ganglieblockerare och kärlvidgande medel.

Avlägsnande och undersökning av små prov från levande vävnad.

Graviditet hos kvinnor med tidigare fastställd diabetes. Hit räknas inte symtomatisk diabetes eller nedsatt glukostolerans inducerade av graviditeten, och som går tillbaka vid graviditetens slut.

En form av diabetes som kännetecknas av förmåga att fortleva utan ketoacidos med utebliven insulinbehandling. Debuten kommer långsamt, och patienterna visar ofta en tendens till fetma. Syn. typ 2 diabetes.

Diabetes mellitus kännetecknad av brist på insulin, plötslig debut, svår hyperglykemi, snabbt tilltagande ketoacidos, och död, om inte insulinbehandling sätts in. Sjukdomen kan uppträda i alla åldrar, men är vanligast hos barn och ungdomar. Syn. typ 1 diabetes.

Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.

Streptozocin är ett läkemedel som används huvudsakligen för att behandla ovanligt artiga cancerformer, såsom insulinom och viscera karzinoidtumörer. Det är en antibiotisk medel som är specifikt giftig för beta-celler i pancreaset och används därför för att förstöra delar av pancreaset hos patienter med insulinom. Streptozocin injiceras intravenöst under medicinsk övervakning på grund av riskerna för njur- och lever skador som läkemedlet kan orsaka.

Glukos - den sockerart genom vilken kolhydrater transporteras med blodet, uppgår normalt till en halt av 3,5-5,6 mmol/l. Vid onormalt låg koncentration föreligger hypoglycemi, vid onormalt höga halter hyperglycemi. Syn. dextros; druvsocker.

En heterogen grupp av sjukdomstillstånd med glukosintolerans som gemensam nämnare.

"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.

Diabetic cardiomyopathy refers to a specific type of heart disease that occurs as a complication of diabetes. It is characterized by structural and functional changes in the heart muscle, even in the absence of other conditions such as coronary artery disease or hypertension. These changes can lead to symptoms such as shortness of breath, fatigue, and fluid retention, and can increase the risk of heart failure. The exact causes of diabetic cardiomyopathy are not fully understood, but it is thought to be related to metabolic abnormalities caused by diabetes, such as insulin resistance, inflammation, and oxidative stress.

Sjukdomstillstånd och sjukdomsförlopp som tillstöter vid diabetes mellitus. Pga den bristande blodsockerregleringen hos diabetespatienter kan sjukliga processer uppstå i ett flertal vävnader och organ, inkl. ögon, njurar, blodkärl och nervvävnad.

Ett proteinhormon som utsöndras av bukspottkörtelns betaceller. Insulin har en avgörande roll i regleringen av sockeromsättningen, där det främjar cellernas förbrukning av glukos. Det spelar även en viktig roll för omsättningen av proteiner och lipider. Insulin används som läkemedel för hålla insulinberoende diabetes mellitus under kontroll.

Diet anpassad för att ingå i behandlingen av diabetes mellitus, med låga halter socker eller lättillgängliga kolhydrater.

Onormalt höga blodsockernivåer (ungefär 70-150 mg/100 ml plasma).

Medel som sänker blodets glukoshalt.

Underordnade hemoglobinkomponenter av humana röda blodkroppar, benämnda A1a, A1b och A1c. Hemoglobin A1c är viktigast, då dess sockerdel består av glukos med kovalent bindning till betakedjans yttersta aminosyra. Eftersom normala glykohemoglobinkoncentrationer är oberoende av iakttagna blodsockervariationer under en tre-fyraveckorsperiod, så är koncentrationen av glykosylerat hemoglobin en pålitligare indikator för den genomsnittliga blodsockerhalten över en längre period.

Förekomst av albumin i urinen.

Diabeteskoma är ett allvarligt komplikationsstadium av diabetes, vanligen av typ 1, karaktäriserat av medvetslohet orsakad av mycket höga blodsockernivåer (hyperglykemti) kombinerat med metabola störningar och ofta även cerebral edem. Det krävs akut sjukvård för att behandla diabeteskoma.

En stam icke överviktiga, diabetiska möss som tagits fram i Japan och som fått utbredd användning som modell för T-cellsberoende, autoimmun insulinberoende diabetes mellitus, med insulit som huvudsakligt histopatologiskt kännetecken. Den genetiska känsligheten är starkt MHC-bunden.

"Glykolyserade slutprodukter" refererar till de slutgiltiga produkterna som bildas när kolhydrater, vanligtvis glukos, bryts ner under glykolysprocessen i cellens cytoplasma. De två huvudsakliga slutprodukterna är pyruvat och reducerad nikotinamidadenindinukleotid (NADH). Denna process genererar också en liten mängd adenosintrifosfat (ATP), som används som energibärare i cellen.

I en enda mening: 'Näthinnekärlet' (Cornea) är den transparenta, skålformade membranen som täcker framsidan av ögat och skyddar det från smuts, skador och infektioner, medan det också hjälper till att bryta upp ljus och fokusera det in i ögat.

Druvsocker. En primär energikälla för levande organismer. Sockret förekommer naturligt i frukter och växter, och används terapeutiskt i vätska och för näringstillförsel.

Wistar rats are an outbred albino strain of laboratory rats that are widely used in biomedical research due to their genetic diversity and generalizability of research findings to humans.

Ett enzym som reversibelt katalyserar oxidation av en aldos till en alditol. Det har specificitet för många aldoser. EC 1.1.1.21.

Mesoxalylurea; ett ämne som fås vid oxidation av urinsyra. Ger vid injektion i kroppen diabetes och används därför experimentellt för att framkalla alloxandiabetes.

"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.

Förekomst av glukos i urinen, särskilt i onormalt stora mängder.

Oregelbundna mikroskopiska bildningar av strängar av endokrina celler, spridda i hela bukspottkörteln bland de exokrina kärnorna. Varje cellö är omgiven av bindvävsfibrer och genomsatt av ett nätverk av kapillärkärl. Det finns fyra huvudtyper av celler. De talrikaste betacellerna (50-80%) utsöndrar insulin. Alfaceller (5-20%) utsöndrar glukagon. PP-celler (10-35%) utsöndrar pankreaspolypeptid. Deltaceller (ca 5%) utsöndrar somatostatin.

'Zucker råttor' är en genetisk modifierad musstock, som har insatts med en mutation i SLC30A8-genen, vilket orsakar en överdriven sekretion av insulin och därmed högre blodsockernivåer, används främst för forskning kring typ 2 diabetes.

En individs kroppsmassa eller tyngd, uttryckt i enheterna pund eller kilogram.

Förlamning av magsäckens muskelskikt. Tillståndet ses oftast som en komplikation av diabetes mellitus.

"Normalvärden" refererar till det vanliga eller acceptabla intervall av laboratorie- eller diagnostiska resultat som representerar ett friskt eller hälsosamt tillstånd hos en individ, baserat på populationstudier och klinisk erfarenhet. Dessa värden kan variera beroende på ålder, kön, ras och andra faktorer, och används som ett verktyg för att bedöma och jämföra med individuella resultat för att stödja en medicinsk diagnos eller övervaka behandlingar.

Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

"Oxidativ stress definieras som ett tillstånd av obalance mellan produktionen av fria radikaler och andra reaktiva syre-species (ROS) och förmågan till cellulär neutralisering genom antioxidativa försvarsmekanismer. Denna obalance kan leda till skada på cellulära strukturer, såsom proteiner, lipider och DNA, vilket i sin tur kan bidra till åldrande och utveckling av flera sjukdomar."

Ett aminosocker som bildas när glukos på icke-enzymatisk väg reagerar med aminogruppen vid proteiners N-terminering. Fruktosdelen fås från glukos genom en s k Amadori-omkastning.

'Näthinna' refererar till den membranösa struktur som skiljer ögats främre och bakre kammare. Det består av två delar: en central, transparent del som kallas cornea, och en mer perifer del som kallas limbus. Näthinnans huvudsakliga funktion är att skydda ögat, hålla vätskan i ögats främre kammare inne, och hjälpa till att fokusera ljus på näthinnan bakom den, där synen sker.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.

Sår i huden på foten, ofta åtföljt av inflammation. Såret kan infekteras eller leda till nekros och förknippas ofta med diabetes eller spetälska.

"Langerhans cells are specialized immune cells found in the epidermis of the skin and mucous membranes. In the context of transplantation, Langerhans cells can play a role in the rejection of transplanted tissue or organs. They have the ability to present antigens from the donor tissue to the recipient's immune system, triggering an immune response that can lead to rejection. Therefore, strategies to modulate or deplete Langerhans cells during transplantation are being explored to improve transplant outcomes."

Ett test för avgörande av en individs förmåga att upprätthålla blodglukosjämvikt. I testet ingår mätning av blodglukosnivåerna vid fasta och vid givna tidsintervall före och efter oralt intag av glukos (75 eller 100 g) eller intravenös infusion (0,5 g/kg).

Specialiserade, icke-fönsterförsedda och tätt sammanfogade endotelceller som bildar en transportspärr för vissa ämnen mellan näthinnans kapillärkärl och näthinnevävnaden.

En medicinsk definition av 'riskfaktorer' är egenskaper, expositioner, eller behavor som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, som rökning och brist på motion, eller icke-modifierbara, som genetiska faktorer eller ålder. Det är värt att notera att när en individ utsätts för en riskfaktor, innebär det inte automatiskt att personen kommer att utveckla sjukdomen, men risken blir högre än för den som saknar riskfaktorn.

Podocyter är specialiserade epitelceller som finns i Bowmans kapsel i njurens nefron. Deras huvudsakliga funktion är att hjälpa till med filtreringen av blodet så att små molekyler kan passera genom och bli urin, medan större proteiner och celler förblir kvar i blodomloppet. Podocyterna har långa utskott (fotprocesser) som bildar interdigiterande fingerliknande strukturer, kallade pediceller, som omger kapillärernas slingrande vasculature. Det finns små gap mellan varje pedikel, och dessa gaps kallas filtrationsskrevor eller filtrationsslitsar. De komplexa interaktionerna mellan podocyterna och deras fotprocesser är av central betydelse för att underhålla den selectiva barriären som hindrar proteiner från att läcka ut i urinen. Skador på podocyter har visats vara starkt kopplade till proteinuri, en patolog

En 31-aminosyrorspeptid som förbinder proinsulinets A- och B-kedjor. Peptidens sammansättning är artberoende. Proinsulin omvandlas enzymatiskt i betaceller till insulin med frigörande av C-peptiden. D et har utvecklats en immuntestmetod för mätande av pankreasbetacellers sekretoriska funktion hos diabetespatienter, hos vilka cirkulerande insulinantikroppar och exogent insulin har störande inverkan på insulinimmuntest.

Den genomskinliga, geléartade massan som fyller utrymmet mellan ögonlinsen och näthinnan. Den är omsluten av en tunn hinna och utgör ungefär fyra femtedelar av ögongloben. Glaskroppen består till 99% av vatten.

Sorbitol är ett sötningsmedel och kolhydrat som används i vissa livsmedel, läkemedel och hälsoprodukter. Det är en sakaridalcohol som kan tas upp i kroppen utan insulin och används därför som ett sötningsmedel i produkter marknadsförda till diabetiker. Sorbitol fungerar också som fuktbindemedel och kan hjälpa att förlänga produkternas hållbarhet.

Sårläkning är ett komplext fysiologiskt process där skadad vävnad repareras och restaureras till sin normala funktion och struktur med hjälp av koordinerade mekanismer som inkluderar hemostas, inflammation, cellproliferation och remodellering.

En nervledning, även kallad nerveus impuls, är en elektrisk signal som leds genom nervceller (neuron) för att överföra information inom eller mellan levande organismer. Denna signalsubstans, bestående av aktionspotentialer, reser sig längs med axonen i neuron och orsakar en kemisk respons när den når slutet av nervcellen (synapsen), vilket kan leda till ytterligare elektriska signaler eller andra biokemiska händelser.

Koagulering av vävnader med hjälp av laser. Denna typ av laser ger ett synligt ljus inom det gröna våglängdsområdet som absorberas selektivt av hemoglobin, vilket sålunda möjliggör tillslutning av blödande blodkärl.

Avtagande förmåga hos insulin att sänka blodsockerhalterna; behov av 200 enheter insulin per dag för att förhindra hyperglykemi eller ketos. Effektminskningen beror vanligtvis på antikroppsbindning av insulin (insulinantikroppar), men även avvikelser hos insulinreceptorer på cellytor kan föreligga. Tillståndet har samband med övervikt, ketoacidos, infektion och vissa sällsynta sjukdomar.

Sjukdomar i de sympatiska och parasympatiska grenarna av det autonoma nervsystemet. Funktionsstörningar kan hänga samman med sjukdomar i hypotalamus, hjärnstammen, ryggmärgen eller det perifera nervsy stemet.

"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."

Studier som utgår från en grupp individer med en viss, fastställd sjukdom och en kontrollgrupp (jämförelsegrupp, referensgrupp) utan denna sjukdom. Sambandet mellan ett kännetecken och sjukdomen under söks genom jämförelse mellan personer med sjukdomen och personer utan med hänsyn till förekomstfrekvens eller nivåer av kännetecknet i de båda grupperna.

Ett syndrom med onormalt låga blodsockerhalter. Klinisk hypoglykemi kan ha olika orsaker. Svår hypoglykemi leder så småningom till glukosbrist i det centrala nervsystemet, vilken slutar i hungerkänsla, svettning, parestesi, nedsatt mental funktion, krampanfall, koma, och t o m död.

Kardiomyopati er en betegnelse for sygdomme, der primært påvirker hjertets muskulatur (miokard) og resulterer i forandringer i hjertets struktur og funktion. Disse forandringer kan føre til symptomer som hjerteinsufficiens, rytmestørrelser og pludselig hjertestop. Kardiomyopatier kan have mange årsager, herunder genetiske faktorer, infektioner, toksiner og strukturelle eller elektriske problemer i hjertet. Sygdommen kan klassificeres i forskellige typer alt efter deres specifikke karakteristika og årsag.

Mätbara och kvantifierbara biologiska parametrar (som t ex halten av något specifikt enzym eller hormon, fördelningen av en specifik genetisk fenotyp i en population eller närvaron av biologiska ämnen ) som tjänar som indikatorer för hälsorelaterade bedömningar av t ex sjukdomsrisk, psykiska störningar, miljöexponering och dess effekter, tillväxt i cellodling osv.

Fluoresceinangiografi är en diagnostisk undersökningsmetod inom oftalmologi ( ögonsjukvård) där fluoresceinfärgämne injiceras intravenöst, för att studera blodflödet i näthinnan och kringliggande blodkärl. Färgämnet absorberas av retinas blodkärl och under ultraviolett ljus lyserar det upp, vilket gör att blodkärlen kan ses på ett mycket tydligt sätt. Detta används för att diagnosticera olika sjukdomstillstånd som drabbar näthinnan och dess blodkärl, såsom diabetesrelaterade ögonsjukdomar, åderförkalkning, ögoninflammationer och andra tillstånd.

Onormal, intravaskulär hopklumpning av leukocyter som ofta ses hos leukemipatienter. Hjärnan och lungorna är de organ som oftast drabbas. Detta akuta syndrom kräver en aggressiv cellreducerande behandling, inklusive kemoterapi och/eller leukofores. Tillståndet måste särskiljas från leukemisk infiltration, som är ett förlopp i cancer, då leukemiceller invaderar kroppens organ.

Framställning av bilder genom exponering av ett ljuskänsligt medium för ljus eller annan strålning.

Triglycerider är en typ av lipid som förekommer naturligt i kroppen och även finns i vissa livsmedel. De utgör den huvudsakliga formen av fett som lagras i kroppen och används som energikälla när kroppen behöver mer energi än vad som kan tas från dagens kost. Normala triglyceridnivåer i blodet varierar beroende på ålder, kön och andra faktorer, men höga nivåer kan öka risken för hjärt-kärlsjukdomar.

En teknik för att få vävnad att koagulera med hjälp av kraftig ljusstråle, inkl laser (laserkoagulation). Metoden används i ögat, för behandling av näthinneavlossning, näthinnesår, aneurysmer, blödningar, och tumörer.

Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.

OLETF (Otsuka Long-Evans Tokushima Fatty) är en inavlad råttstam som utvecklats för forskningsändamål och som genetiskt saknar en fungerande leptinreceptor, vilket leder till att de drabbas av fetma, högt blodtryck, diabetes och andra symtom relaterade till metabolt syndrom.

Syntetiska eller naturliga ämnen som används som tillsatser för att förhindra eller fördröja oxidationsprocesser. Inom biokemi och medicin utgörs antioxidanter av enzym eller andra organiska ämnen, so m t ex E-vitamin eller betakaroten, som förmår motverka de skadliga effekterna av oxidation i kroppsvävnader.

En omsättningsprodukt av kreatin; kreatinin bildas när kreatin förlorar sitt vatten och är alltså en anhydrid av kreatin. Det utsöndras med urinen.

Ett bukspottkörtelhormon som utsöndras av Langerhansöarnas alfaceller. Det är en rak polypeptid med 29 aminosyror (molekylvikt 3550 D) som spelar en viktig roll i regleringen av blodsockerhalten, ketonomsättningen och flera andra biokemiska och fysiologiska förlopp.

En växtextract är ett koncentrerat preparat som framställs genom att utvinna och separera aktiva ämnen från växtmaterial, vanligtvis med hjälp av metoder som inkluderar extraktion, filtrering och koncentrering.

Släta, muskelliknande celler som sitter fast på väggarna till de små blodkärlen vid njurens glomerulus och längs kärlpolen i den juxtaglomerulära apparaten. De är av myofibroblaster med sammandragande och fagocytiska egenskaper. Dessa celler utgör tillsammans med den extracellulär matrisen det glomerulära mesangiet.

Den bukspottkörteln är en exokrin oglandulär organ som producerar och sekreterar flera enzymer inklusive amylas, lipas och trypsin involverade i digestionen av kolhydrater, fett och protein i mag-tarmkanalen.

Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.

Fetma, eller fetmasyndrom, är en kronisk sjukdom som karaktäriseras av ett överskott av kroppsfett som orsakas av en obalance mellan intag och förbrukning av energikalor över en längre tid. Detta leder till en abnormalt hög kroppsvikt som kan ha negativa effekter på individens hälsa och livskvalitet. Fetma diagnostiseras vanligen baserat på kroppsmasseindex (BMI), ett mått som beräknas genom att dividera kroppsvikten i kilogram med längden i meter i kvadrat. En person anses ha fetma om BMI är 30 eller högre.

Ett samlingsnamn på fetter och fettämnen, beståndsdelar av protoplasman som är lösliga i alkohol/eter, men inte i vatten. De omfattar fetter, feta oljor, essentiella oljor, vaxer, fosfolipider, glykolipider, sulfolipider, aminolipider, kromolipider (lipokromer) och fettsyror.