The Coxsackie and Adenovirus Receptor (CAR) is a transmembrane protein that serves as a receptor for several viruses, including Coxsackie B viruses and many serotypes of adenoviruses. It plays a crucial role in the initial steps of viral infection by mediating viral attachment and entry into host cells. The term "Coxsackie and Adenovirus Receptor-Like Membrane Protein" refers to proteins with structural or functional similarity to CAR, which may also be involved in viral entry and infection.

Arter av släktet Mastadenovirus som orskar en rad sjukdomar hos människa. Infektionerna är mestadels symtomfria, men kan kopplas till sjukdomar i luftvägarna, ögonen och matsmältningssystemet.

En heterogen grupp infektioner orsakade av Coxsackievirus. Hit hör t ex herpangina, aseptisk meningit, förkylningsliknande sjukdomar, icke-paralytisk, polioliknande sjukdom, epidemisk pleurodyni och svår myokardit.

En art av Enterovirus som ger infektion hos människor och som omfattar 36 kända serotyper. Arten utgörs av samtliga echovirus och ett fåtal coxsackievirus, däribland alla som tidigare gick under benämningen coxsackievirus B.

Ett släkte av familjen Picornaviridae, vars medlemmar framförallt återfinns i mag-tarmkanalen hos ett stort antal värdorganismer. Släktet innehåller många arter, och nya medlemmar får benämningen "humant enterovirus" och en löpande numrering.

Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.

En familj av icke-höljeförsedda virus som infekterar däggdjur (Mastadenovirus) och fåglar (Aviadenovirus). Infektionerna kan vara symtomfria eller ge upphov till en rad sjukdomar.

Calcitonin Receptor-Like Protein (CRLR) är ett protein som fungerar som en receptor i cellmembranet hos däggdjur. Det binder till kalcitoninrelaterade peptider, såsom calcitonin gene-related peptide (CGRP), och överför signaler in i cellen. CRLR spelar en viktig roll i regleringen av olika fysiologiska processer, till exempel smärta, inflammation och blodflöde.

Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.

Luftvägs- och bindhinneinfektioner orsakade av 33 kända serotyper av humana andenovirus.

Virussjukdomar orsakade av Adenoviridae.

Proteiner som transkriberas från E1A-regionen hos adenovirus, och som ingår i den positiva regleringen av transkription av tidiga gener.

"Virusreceptorer är proteiner på cellens yta som viruset kan binda till, vilket möjliggör för viruset att infectera och införlivas i värdcellen."

Proteiner förekommande i det yttre membranet hos bakterier.

Tunna vävnadsskikt som täcker delar av kroppen, som skiljer angränsande kaviteter eller som förbinder angränsande strukturer.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Bornholmssyndrom, även känt som Bornholmska febern eller Dyseenterit, är en sjukdom som karaktäriseras av plötslig ond stjärt, buksmärtor, feber och värk i lår, ben och bröstkorg. Symptomen tenderar att vara värre på natten och kan vara förknippade med diarré och illamående. Det är vanligtvis en självläkande tillstånd som normalt löser sig inom en vecka, men i sällsynta fall kan det leda till komplikationer såsom peritonit (inflammation av bukhinnan).

Tunna strukturer som omger de subcellulära enheterna eller organellerna i eukaryota celler. De omfattar en rad olika membran anslutna till cellkärnan, mitokondrierna, golgiapparaten, det endoplasmatiska närverket, lysosomerna, plastiderna och vakuolerna.

Lipider, huvudsakligen fosfolipider, kolesterol och små mängder glykolipider som finns i membran, inkl. cellmembran och intracellulära membran. Lipiderna kan förekomma som dubbellager i membranen, med inneslutna proteiner mellan lagren och yttre proteiner på membranets utsida. Membranlipider är nödvändiga för aktiv transport, ett flertal enzymatiska aktiviteter och membranbildning.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

Adenovirusproteiner som syntetiseras före och i frånvaro av DNA-replikation. Proteinerna deltar i både positivt och negativt uttryckande av virus- och cellgener, och påverkar stabliteten hos virus-mRN A. Några ingår också i onkogen omvandling.

Proteiner som transkriberas från E1B-regionen hos adenovirus, och som ingår i regleringen av tidig och sen genexpression.

Proteiner som transkriberas från E3-regionen hos adenovirus, men som inte är nödvändiga för virusreplikation. E3 19K-proteinet bidrar till virusets fortbestånd genom att reducera infekterade cellers u ttryck av klass I-MHC-ytantigen.

Inflammatoriska tillstånd i hjärtats muskulatur som leder till skador på hjärtmuskelcellerna. Sjukdomsförloppet kan variera från subkliniskt till plötslig död. Myokardit tillsammans med funktionsstörningar hos hjärtat klassificeras som inflammatorisk kardiomyopati, oftast orsakad av infektion, autoimmun sjukdom eller reaktion på giftiga ämnen. Hjärtmuskelinflammation är även en vanlig orsak till dilaterande kardiomyopati och andra hjärtmuskelsjukdomar.

Proteiner som transkriberas från E4-regionen hos adenovirus. E4 19K-proteinet transaktiverar transkription av adenovirus E2F-protein.

DNA-molekyler med förmåga till autonom replikation i en värdcell, och i vilka andra DNA-sekvenser kan infogas och därmed mångfaldigas. Många erhålls ur plasmider, bakteriofager eller virus. De används för att föra in främmande gener i mottagarceller. Genetiska vektorer har ett funktionsdugligt replikationsställe och innehåller genetiska markörer, som underlättar deras identifiering.

Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).

I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.

Konstgjorda membran, som t ex halvgenomsläppliga membran för artificiell njurdialys, enkelmolekylskiktade och dubbelmolekylskiktade membran som används som modeller för simulering av biologiska cellmembran. Sådana membran används även i samband med styrd vävnadsläkning.

Receptor Activity-Modifying Proteins (RAMPs) are a type of membrane proteins that interact with and modify the activity of certain G protein-coupled receptors (GPCRs). RAMPs are typically composed of three family members: RAMP1, RAMP2, and RAMP3. They form complexes with specific GPCRs, such as calcitonin receptor-like receptor (CALCRL) and calcium sensing receptor (CASR), to create functional receptors with distinct pharmacological properties. These complexes can regulate various physiological processes, including cell signaling, neurotransmission, and hormone response. RAMPs play a crucial role in modulating the activity of GPCRs by altering their ligand specificity, trafficking, and signal transduction pathways.

Enterovirusinfektioner är infektioner orsakade av enterovirusslaget, som innefattar över 100 olika virusstammar, däribland coxsackievirus, echo-virus och rhinovirus. Infektionerna sprids främst via fekal-oral eller respiratorisk väg och kan ge upphov till en rad symtom som varierar från milda, influensaliknande symptom till allvarligare sjukdomar såsom hjärtsjukdomar, hudutslag, meningit och paralys. Symtomen tenderar att vara mildare hos friska vuxna än barn och äldre eller personer med nedsatt immunförsvar.

Den halvgenomträngliga, yttre delen av den röda blodkroppen. Efter hemolys bildar membranet en "spökcell".

Cellyteproteiner som binder kalcitonin och utlöser intracellulära förändringar som påverkar cellernas beteende. Kalcitoninrerceptorer utanför nervsystemet förmedlar kalcitoninets roll vid kalciumhomeostas. Kalcitoninreceptorernas roll i hjärnan är ännu inte väl känd.

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.