Corneal Endothelial Cell Loss refererar till den abnormala nedgången i antalet celler i corneas endoteli, som är den innersta skikt av hornhinnan i ögat. Denna cellskikt är av vital betydelse för att hålla hornhinnan transparent och hållbar genom att pumpa vätska bort från hornhinnan och reglera dess närings- och syretilförsel.

Ett enkelt skikt av stora, platta celler som täcker hornhinnans yta.

Descemet Stripping Endothelial Keratoplasty (DSEK) är en typ av korneastransplantation där endotel, det innersta lagret i hornhinnan, ersätts med friskt donerat material. I proceduren stripps Descemets membran, som innehåller sjukskriven endotel, bort från mottagarens hornhinna och en tunn skiva av donerad endotel och Descemets membran placeras sedan på den exponerade ytan. Skivan fixeras vanligtvis med hjälp av ett luftfyllt utrymme ovanför, vilket hjälper till att hålla skivan på plats medan den häftar till mottagarens hornhinna. DSEK-proceduren används ofta för att behandla endoteliodystrofi och andra sjukdomar som drabbar hornhinnans endotel.

Partiell eller fullständig ersättning av centrala hornhinnans alla skikt.

Vätskeöverskott i hornhinnan pga epitel- eller endotelskada, med försämrad synskärpa som följd.

I en enkel mening kan endotelceller definieras som den typ av celler som liner blodkärl och lymfkärl inom kroppen. Dessa celler bildar en tunn epitelellskiva, eller endotelet, som är i direkt kontakt med blodet eller lymfan och har en yta av ungefär 1000 kvadratmeter hos en vuxen människa.

"Hornhinna, eller keratosis hornica, är en benign tumör som består av överväxt keratin (hornmaterial) på huden, oftast på händer och fötter. Den kan vara åkomma som man får från birth eller som utvecklas under livet."

Tillstånd orsakat av förlust av endotelvävnad i den centrala hornhinnan. Det kännetecknas av utväxande endotelialt hyalin på Descemets hinna, epitelblåsor, nedsatt synförmåga och smärta.

En hornhinnetransplantation, även kallat keratoplastik, är en medicinsk procedure där delar eller hela hornhinnan (kornean) ersätts med hornhinna från en donator. Detta görs vanligtvis för att återställa synen hos en patient som har skador, sjukdomar eller defekter i sin egen hornhinna som inte kan botas på annat sätt. Proceduren innebär att den skadade hornhinnan tas bort och ersätts med den donerade hornhinnan, vilken sedan fästs i place med hjälp av sömmar eller lim. Efter operationen behöver patienten vanligtvis använda sig av läkemedel för att förebygga infektioner och avstötning av den nya hornhinnan.

Det starka, tunna, motståndskraftiga och cellfria fjärde skiktet i hornhinnan, mellan endotelet (varifrån det utsöndras) och stromalagret.

Bestämning av antalet celler av en viss sort, vanligen mätt per enhetsvolym av ett prov.

Ett epitelskikt som täcker insidan av hjärtat, blodkärlen (kärlendotel), lymfkärlen (lymfatiskt endotel) och kroppens serösa hålrum.

Facoemulsifikation är ett kirurgiskt ingrepp som används vid kataraktoperationer, där den opaka linsen i ögat ersätts med en konstgjord intraokulär linse. Under proceduren skapas små snitt i ögonlocket och en ultraljudshögtalare används för att emulgera (förstöra till små droppar) den opaka linsen, som sedan tas bort med aspiration. Detta gör det möjligt för kirurgen att introducera en ny konstgjord linse utan att behöva göra stora snitt i ögat. Facoemulsifikation har blivit ett standardförfarande inom kataraktkirurgi på grund av dess säkerhet, effektivitet och minimala invasivitet.

Sjukdomar i ögats hornhinna.

En vätskefylld del av ögat som framtill gränsar mot hornhinnan och en del av sklera, baktill mot en del av strålkroppen, iris och den genom pupillen synliga delen av ögonlinsen.

Insättande av en konstgjord lins efter avlägsnande av ögonlinsen, oftast efter kataraktextraktion.

Avlägsnande av grumlad ögonlins på kirurgisk väg.

Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.

Falska intraokulära linser (IOL) är en typ av ögonlinsimplantat som inte har godkänts för kliniskt bruk och saknar dokumentation av säkerhet och effektivitet. De bör undvikas eftersom de kan utgöra en risk för patientens syn och hälsa.

Natriumtetradecylsulfat är ett lokalbedövningsmedel som används som ett sårbandage för att behandla små, okomplicerade blodkärlsproppar (tromboser) i ytan av kroppen, till exempel i benen eller armar. Preparatet är en surfaktant som orsakar skada på cellmembranet hos de små blodkärlen och leder till att blodplättarna koagulerar och stänger av det skadade området, vilket i sin tur förhindrar blödning. Detta process kallas scleros (sklerosering) och syftet är att eliminera eller minska storleken på de oönskade blodkärlspropparna. Natriumtetradecylsulfat injiceras vanligtvis direkt i det berörda blodkärlet under lokalbedövning och behandlingen kan kräva flera sessioner beroende på storleken och antalet proppar.

Organpåläggare (eng. organ graft) är en medicinsk term som refererar till en transplantation av en del eller helhet av en organkomponent från en donator till en annan mottagare. Detta kan innebära en transplantation av en enda funktionell enhet, till exempel en hjärtklaff, eller en komplex struktur som en lever, lunga eller njure. Organpålägg kan vara antingen levande donationer, där en del av organet tas från en levande donator, eller död donationer, där organet tas från en avliden donator.

Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.

Ett icke-trådigt kollagen som först påträffades i Descemets membran. Det produceras i endotelcellskikt och i vävnader som genomgår aktiv omformning. Molekylen är en heterotrimer bestående av alfa1(VIII)- och alfa2(VIII)-kedjor.

Konstgjorda, implanterade linser.