En medicinsk kontext är ett koordinationskomplex en typ av kemisk sammansättning där en metalljon är omgiven av molekyler eller joner, kallade ligander, som är bundenar till metallionen genom koordinativa bindningar. Koordinationskomplexen har en speciell geometri som bestäms av antalet ligander och deras orientering i förhållande till metalljonen. Många läkemedel innehåller metallkomplex, särskilt koppar-, järn- och guldkomplex, vilka kan användas som antiinflammatoriska, antimikrobiella eller antitumörmedel.

I en enkel mening kan kemisk teknologi definieras som den vetenskapliga disciplinen där kemi och teknik sammanstrålar. Den handlar om att utveckla, tillämpa och kontrollera kemiska processer och produkter i industriella kontexter. Det innefattar bland annat design av reaktorer och processer för kemisk syntes, separation och reningsprocesser, kvalitetskontroll och miljöaspekter relaterade till kemi. Kemisk teknologi används i en rad olika industrier som exempelvis farmaceutisk industri, petrochemisk industri, livsmedelsindustri och för att lösa miljöproblem.

Organometallföreningar är en kemisk term som definieras som föreningar mellan metaller och organiska grupper, där minst en kovalent bindning existerar mellan metallatomen och kolatom(en) i organiska gruppen. Dessa föreningar kan ha strukturer som spänner över en bred skala av komplexitet, inklusive allt från enkelmetall-alkylbindningar till mer sofistikerade system med flera metallatomer och/eller flera kovalenta bindningar mellan metallatomerna och kolatomerna.

Pikolin syra är en organisk förening som tillhör familjen polykarboxylsyror. Det är en aromatisk förening med tre karboxylgrupper och används kommersiellt inom bland annat cementindustrin som katalysator i cementets härdprocess. I biologiska system har pikolin syra visats ha en viktig roll som en intermediär i nedbrytningen av tryptofan, ett essentiellt aminosyra, och i produktionen av niacin, också känt som vitamin B3.

Organiska substanser som bildar två eller fler bindningar med en central metalljon. I heterocykliska ringar utgör metallatomen en del av ringen. Några biologiska system bildar metallkelat, som t ex de n järnbindande porfyringruppen i hemoglobin och det magnesiumbindande klorofyllet i växter. Kemiskt används de som jonfångare i lösningar, medicinskt mot mikroorganismer, för behandling vid metallförg iftning och i kemoterapiprotokoll.

Elektropositiva grundämnen som kännetecknas av böjlighet, smidbarhet, glans och värmelednings- och elektrisk ledningsförmåga. De kan ersätta vätejonen i syror och bilda baser med hydroxylradikaler.