Gifter från maneter, koraller, havsanemoner, nematocyster osv. De innehåller blod-, hjärt-, hud- och nervgifter och sannolikt enzymer, och de omfattar palytoxin, sarkofin och antopleurin.

Ett fylum av radiellt symmetriska ryggradslösa djur, vars kroppar består av två cellskikt, som utgör skilda vävnader. Hit hör hydror, maneter, havsanemoner och koraller.

En klass inom fylet Cnidaria vars organismer växlar mellan polyp- och medusaformer under sin livscykel. Det finns fler än 2700 arter i de fem ordningarna.

En sjöanemon är en marin, sädesslaglös, koloniformad djur som tillhör stammen Cnidaria och charaktäriseras av sin cylindriska kropp med en munplatta omgiven av tentakler.

Gifter från ormar av underfamiljen Crotalinae (familjen Viperidae), som huvudsakligen lever på den amerikanska kontinenten. De omfattar skallerormar, mockasiner, lansormar, buskmästare och amerikanska kopparhuvudormar. Deras gifter innehåller ogiftiga proteiner, hjärt-, blod-, cell- och nervgifter, samt många enzymer, särskilt av gruppen fosfolipas A. Många av toxinerna har bestämts.

Ett släkte sötvattenspolyper av familjen Hydridae, ordningen Hydroida och klassen Hydrozoa. De är särskilt intressanta pga sin komplexa uppbyggnad och därför att de vuxna djurens organisation påminner om högre djurarters gastrula (embryosäck).

En nematocyst är ett organellt struktur hos nässeldjur (Cnidaria), inklusive maneter, koraller och sjöanemoner, som används för försvar och bytesföring. Det består av en kapsel fylld med gift och en trådliknande struktur som skjuts ut hastigt när stimulerad, injicerar giftet i ett potentiellt byte eller angripare.

Gifter producerade av bl a honungsbiet (Apis mellifera). De innehåller olika enzym, polypeptidtoxiner och andra ämnen som kan vara allergena eller immunogena.

Av djur utsöndrade giftiga ämnen i form av vätskeblandningar, innehållande många olika enzymer, toxiner och andra kemiska ämnen. De produceras i speciella körtlar och utsöndras genom speciella utförsgångar (nässelkapslar, taggar, huggtänder osv) för att oskadliggöra byte eller anfallare.

Gift från ormar av släktet Naja (familjen Elapidae). Giftet innehåller många specifika proteiner med cytotoxiska, hemolytiska, neurotoxiska och andra egenskaper. Liksom andra elapidgifter är de rika p å enzymer. De omfattar kobraminer och kobralysiner.

Gift från ormar av familjen Vipera (huggormar). Det är inte lika kraftigt som gift från Elapidae (kobror) eller Hydrophidae (havsormar) och verkar huvudsakligen på kärlsystemet, där det stör koagulation och kapillärmebranfunktioner. Det har även cytotoxisk verkan. Gifterna innehåller stora mängder enzymer och andra faktorer.

Gifter producerade av stickande insekter tillhörande getingfamiljen (Vespidae), inkl. bålgeting. Gifterna innehåller enzymer, biogena aminer, histaminutlösande faktorer, kinener, giftiga polypeptider osv. De liknar bigifter.

Scyphozoa är en klass inom stammen Cnidaria, som även inkluderar maneter och koraller. Scyphozoans domineras av medlemmar som lever i vuxen stadium som flöjelmaneter (eller "santarter"). Dessa djur kännetecknas av en stor, skålformad kropp med munnen och tentaklerna placerade i centrum av den nedre sidan. Tentaklerna är utrustade med nässelceller som används för att fånga byten som plankton. Scyphozoans har en komplex livscykel som inkluderar ett bunden, bottenlevande stadium kallat skiva innan de utvecklas till den flöjelformade vuxna stadiet.

Gifter från ormar av familjen Elapidae (giftsnokar), i vilken ingår kobror, kraiter, mambor, korallormar, tigerormar och australiska ormar. Gifterna innehåller olika typer av toxiska polypeptider, cytolytiska, hemolytiska och nervgifter, men färre enzymer än gift från ormar av familjerna Viperidae och Crotalidae. Många av gifterna har definierats.

Spindelgifter är giftiga ämnen som produceras av spindlar och används för att fånga byten eller för försvar.

Ctenophora, även kända som växlingdjur, är en phylum av marina, benthiska eller pelagiska djur som kännetecknas av att de har cilia (små hår) anordnade i ränder, så kallade kombfält, som används för simning och födointag. De saknar egentliga organ och har en enkel nervnervtråd istället för ett centralt nervsystem. Ctenophoras kroppar är ofta genomskinliga med en jämn, geléartad konsistens och de flesta arter är relativt små, mindre än 2 cm i längd. De lever främst av plankton och andra små djur som de fångar med sina tentakler eller kombfält.

En klass koraller och sjöanemoner i fylet Cnidaria. Samtliga medlemmar förekommer endast i polypform. Medusastadiet saknas helt.

"Scorpion venom refers to the complex mixture of toxic compounds found in the venomous sting of a scorpion, which is produced by their specialized venom glands and used primarily for hunting and self-defense purposes."

Giftämnen från djur tillhörande Arthropoda. Mest kända är gifter från skorpioner, spindlar, myror, bin och getingar. De innehåller proteintoxiner, enzymer och andra bioaktiva ämnen som kan vara dödlig t giftiga.

Protozoer tillhörande klassen Phytomastigophorea. De lever i havsvatten och förflyttar sig på ett roterande sätt genom vattnet med hjälp av såväl tvärställda som längsgående flageller.

Placozoa är ett fylum inom djurriket som omfattar en enda nu levande art, *Trichoplax adhaerens*. Dessa encelliga organismer saknar tydliga organ och består av en platt, oregelbunden form med en diameter på upp till 4 millimeter. De lever främst i marina miljöer och livnär sig genom att filtrera näringsämnen från vatten. Placozoerna är unika bland djuren eftersom de saknar cellkärnor i en del av sina celler, ett kännetecken som annars inte förekommer hos några andra djur.

Cubozoa är en klass av marina, giftiga medusor som kännetecknas av sin kubiska, glasliknande och ofta blåaktiga, genomskinliga kroppsform, dåcell (manubrium) som hänger ned från mitten av kroppen och fyra grupper med vardera fyra tentakler som sitter i hörnen av kroppen. De flesta arterna lever i varmare tropiska och subtropiska havsområden över hela världen. Cubozoer är också kända som "boxjellyfish" på engelska.

Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.

Myxozoa är ett taxon av encelliga parasitiska djur som orsakar sjukdomar hos både färsk- och saltvattensfiskar världen över. De är kända för att producera små cystor, kallade myxosporer, i sina värdar muskler, lever, gälar och andra vävnader. Myxozoer har en komplex livscykel som involverar två olika värdar, ofta en fisk och en ledmask eller ett kräftdjur. De är mycket små, vanligtvis mindre än 20 mikrometer i storlek, och kan bara ses med hjälp av ett mikroskop. Myxozoer anses traditionellt vara en del av Cnidaria-stammen, som även inkluderar maneter, koraller och quallen, men deras exakta position inom stammen är fortfarande under debatt.

Ett släkte giftiga ormar av familjen Viperidae. Det finns ca 50 kända arter, som alla lever i de tropiska delarna av America och södra Sydamerika.

Proteinhaltigt motgift (antikroppar) för behandling av förgiftning efter ormbett.

Djur som saknar ryggradspelare.

Giftämnen hos fiskar, även hajar och rockor, som vanligen avges via taggar. De innehåller olika ämnen, inklusive mycket instabila gifter, som kan ge specifik hjärtpåverkan och allmän muskelpåverkan.

Porifera, även kända som svampdjur, är en fylum inom djuren som består av filterande, marina organismer med en enklare kroppsbyggnad och ett asymmetriskt kroppslayering. De saknar organ och har en upphöjd struktur som kallas spongocoel, vilket är fylld med vatten för att cirkulera näringsämnen genom porer i deras kroppar. Porerna fungerar också som andningsorgan för att tillåta syre och näringsupptagning. Porifera innehåller en typ av amöbocyter, kallade choanocyter eller flimmerceller, som producerar flageller för att skapa en strömning av vatten genom porerna för filtrering och näringsintag.

Gifter från arter av familjen Formicoidea (myror). De kan innehålla proteinfaktorer, toxiner, histamin, enzym och alkaloider, och de är ofta allergiframkallande eller immunogena.

Utveckling på molekylär nivå i DNA-sekvenser och proteiner.

I medicinsk kontext refererar "symbios" till ett förhållande mellan två eller flera organismer av olika art som lever tillsammans i nära kontakt och samverkar på ett sätt som är till gagn för båda partier. Detta skiljer sig från parasitism, där en organism drar nytta av en annan medan den andra skadas. Symbios kan vara obligatorisk eller fakultativ, beroende på om de involverade arterna måste ha varandra för att överleva eller inte. Ett exempel på symbios är den mutualistiska relationen mellan bakterien Escherichia coli och människan, där bakterien hjälper till med näringsomsättningen i tarmen medan värden får näring och skydd.

En familj ytterst giftiga ormar (giftsnokar), bestående av korallormar, kobror, mambor, kraiter och havsormar. De har stor geografisk spridning och återfinns i södra USA, Sydamerika, Afrika, Sydasien, Australien och på Stillahavsöarna. Det finns tre underfamiljer: Elapinae, Hydrophiinae och Lauticaudinae. Liksom huggormarna har de gifttänder längst fram i överkäken. De afrikanska mamborna anses vara de allra farligaste ormarna, pga sin storlek, sin snabbhet och sitt mycket giftiga bett. Syn. giftsnokar.

Gifter från blötdjur, inklusive Conus- och Octopus-arterna. Gifterna innehåller proteiner, enzym, kolinderivat, långsamtverkande ämnen och ett flertal beskrivna polypeptidtoxiner som påverkar nervsystemet. Till molluskgifterna hör cefalotoxin, venerupin, makulotoxin, surugatoxin, konotoxiner och murexin.

"Bed and breakfast (B&B) refers to a type of lodging where guests rent a room in a private home, typically for a short period, and are provided with a simple breakfast in the morning."

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

I medicinsk kontext, refererar "ormar" vanligtvis till ormar som kan vara giftiga och utgör ett hälsorisk för människor. Exempel på sådana ormar inkluderar kobror, huggtandssnokar och korallormar. Ormarnas gift kan orsaka en rad symtom, från lokal svullnad och smärta till allvarligare symptom som andningssvårigheter, muskellättnad och i värsta fall död.

Den ständiga följden av omvandlingar hos insekter eller andra djurarter under den postembryonala utvecklingen.

"Biological evolution" refers to the gradual change and diversification of species over time through processes such as mutation, selection, gene flow, and genetic drift. This results in the development of new characteristics and traits in populations, leading to the emergence of new species and the extinction of others. It is a fundamental concept in biology that explains the diversity of life on Earth.

Scorpions are a group of arachnids characterized by their distinct appearance, with a segmented body, four pairs of legs, and a narrow, tail-like structure known as the telson that ends in a venomous stinger.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

Ett släkte giftormar tillhörande underfamiljen Crotalinae. Tolv arter är kända och förekommer Nord- och Centralamerika och Asien.

Gifter från grodor, paddor, salamandrar osv. Giftkörtlarna är oftast belägna i huden på ryggen och innehåller bl a kardiotoxiska glykosider. Gifterna har använts som pilgift och omfattar bufogenin, bu fotoxin, bufagin, bufotalin, histrionikotoxiner och pumiliotoxin.

Organ och anatomiska strukturer hos ryggradsdjur, andra än människan, och hos ryggradslösa djur.

Embryon hos andra djurarter än däggdjur. För kycklingar används den specifika termen kycklingembryo.

Genomgripande fysisk förvandling under levande organismers utveckling från omogna stadier till vuxenstadier, som t ex grodyngel till grodor och larver till fjärilar.

Ett fylum ryggradslösa djur omfattande ledmaskarna. Hit hör marina annelider (Polychaeta), sötvattenannelider, jordmaskar (Oligochaeta) och iglar. Endast iglarna är av medicinskt intresse.

I medicinen, refererar "sekvensinpassning" till processen av matchning eller korrelerande en genetisk sekvens, vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens, med en specifik referenssekvens, för att fastställa dess position, orientering och eventuella variationer i förhållande till den referenssekvensen. Detta används ofta inom genetisk forskning och klinisk diagnostik för att identifiera gener, mutationer eller polymorfismer som kan vara associerade med sjukdomar eller andra hälsotillstånd.

Väl bevarade DNA-sekvenser som identifierats i specifika gentranskript som spänner från bananfluga (Drosophila melanogaster) till mus och människa. Homeobaxgener är delvis ansvariga för produktion av DNA-bindande proteiner med en genom evolutionen bevarad sekvens av ca 60 enheter (homeodomänproteiner).

Kroppsformen som den kommer till uttryck genom den genetiska kontrollen. Kluster av homeotiska gener kontrollerar kroppsdispositionens och kroppsdelarnas morfologi. Olika kroppsmönster kan uppstå till följd av förändringar i genantal, genreglering eller genfunktion. Ett begrepp inom evolutionsgenetik. (Se Nature 376(1995):nr 6540:479-485)

Morpholinos är en typ av syntetiska oligonukleotider som används inom molekylärbiologi och genetisk manipulation. De består av en rad av förenade morfolinbaser, som är konjugerade till en fenylofenoxigrupp. Morpholinos är elektroneutra och kan därför penetrera cellmembran relativt lätt, vilket gör dem användbara för att störa specifika RNA-sekvenser i levande celler. De används ofta för att studera genfunktioner genom att blockera splicing av specifika RNA-molekyler eller att hämma översättningen av specifika mRNA-molekyler till protein.

Gastrulation är en tidig utvecklingsprocess hos djur, inklusive ryggradslösa djur och ryggradsdjur, under vilken den tresidiga blastulaen omformas till en gastrula med tre germinativa lager: ektoderm, mesoderm och endoderm. Denna process etablerar grundplanen för den äldre embryots kroppslayers och organformation.

En medicinsk definition av 'Ormbett' är det tillstånd då en orm eller ett annat giftigt djur har injicerat gift via bettet sin i ett levande väsen, vilket kan leda till lokal irritation, svullnad, smärta och systemiska symptom beroende på typen av ormgift.

I medicinsk kontext, betyder "opsiner" bakteriers förmåga att binda och svara på specifika molekyler i sin omgivning, som kallas opsinoner. Opsinoner är ofta proteiner eller peptider som utsöndras av värdorganismer (t.ex. människor) som en del av deras immunförsvar. När bakterierna binder till opsinonerna kan det leda till aktivering av specifika signaltransduktionsvägar inne i bakterien, vilket kan påverka bakteriens beteende och överlevnad. Exempel på sådana effekter kan vara att underlätta bakteriens förmåga att infektera värden eller att stimulera bakteriens produktion av toxiner.

I medicinen refererar 'conus' till den coniska, eller konformade, nedre delen av grå substansen i ryggraden som omgives av vätskan i subarachnoidalrummet. Den består huvudsakligen av samlingen av nervceller som kontrollerar muskulaturen i underlivet och underbenen. Conus medullaris är den nedre gränsen för den del av ryggmärgen där rötterna till de långa nerverna (nerver som går från ryggmärgen till kroppsdelar längre bort) exiterar.

Trimeresurus är ett släkte ormar inom familjen giftsnokar (Viperidae) som förekommer i Asien, främst i södra och sydöstra Asien. Dessa ormar kallas även för de asiatiska barksnokarna eller tempelormarna. Släktet omfattar cirka 40 arter, varav flera är mycket giftiga och kan utgöra en fara för människor. De flesta Trimeresurus-arterna lever i skogsbiotoper och har ett nattaktivt levnadsmönster.

De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under en organisms utvecklingsstadier.

Lämningar och spår efter djur och växter från tidigare geologiska skeden som bevarats i jordskorpan.

Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.

En avdelning av fylet Chordata, bestående av understammarna Cephalochordata och Urochordata, men inte Vertebrata (ryggradsdjur). De omfattar ryggradslösa djur med notokord under något utvecklingsstadi um.

"Nervgift" (neurotoxin) är en beteckning på en substans som kan skada, förlamar eller döda nervceller och stör deras funktion. Detta kan leda till neurologiska symtom såsom sängklimpning, muskelsvaghet, kramper, talfel, minnesförlust och i värsta fall död. Exempel på nervgifter är botulinumtoxin (BTX), tetrodotoxin (TTX) och heavy metaller som bly och kvicksilver.

Eukaryota, eller eukaryoter, är en domän inom livets systematik som innefattar alla organismer med cellkärna, till skillnad från prokaryoter som saknar cellkärna. Till eukaryoter räknas djur, växter, svampar och enzymer (protister). Dessa organismers celler har ofta ett komplext uppbyggande jämfört med prokaryota celler, med olika organeller som är specialiserade för olika funktioner.

De inre fragmenten hos proteinförelöpare (INternal proTEINS), vilka avlägsnas genom autokatalys vid proteinsplitsning. De flankerande fragmenten (exteiner) binds och bildar mogna proteiner. De nukleinsyrasekvenser som kodar för inteiner anses vara rörliga genelement. Inteiner består av självsplitsande domäner och en endonukleasdomän som har betydelse för spridningen av inteinets genomsekvens. Miniinteiner består bara av de självsplitsande domänerna.

Fosfolipase A2 (PLA2) är ett enzym som bryter ned fosfolipider, en typ av lipider som är en viktig komponent i celldelar och cellmembran. PLA2 specifikt klyver esterbindningen vid den snabbare fettsyrans (acylgruppens) område nära tvåa kolatom i glycerolbackbonet, vilket resulterar i att en fritt fettsyra och ett lysofosfolipid bildas. Den fritt satta fettsyran är ofta en polyinsättad fettsyra som kan vara inblandad i inflammatoriska processer. PLA2-enzym har också visat sig ha en viktig roll i celldelning, neurotransmission och andra cellulära processer.

Ett släkte giftsnokar av underfamiljen Elapinae och familjen Elapidae. De omfattas av kraiterna, med tolv arter, som alla är hemmahörande i Sydostasien. De är mycket giftiga.

Sekvensstumpar erhållna från komplementärt DNA (cDNA). Markörerna är partiella DNA-sekvenser från kloner. Syn. EST.

Ett komplex av giftiga proteiner i giftet från den sydamerikanska skallerormen Crotalus durissus terrificus. Det kan delas upp i ett fosfolipas A-fragment och ett krotapotinfragment. Det senare består av tre olika aminosyrakedjor, förstärker enzymet och är ett specifikt nervgift.

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.

Teknik för identifiering av specifika nukleinsyrasekvenser i intakta kromosomer, eukaryota celler eller bakterieceller med hjälp av specifika nukleinsyramärkta sonder.

Bett och stick orsakade av insekter.

Maskliknande stadium efter äggstadiet i livscykeln hos insekter, maskar och andra djur som genomgår metamorfos.

"Genom relaterar sig till det totala kompletta arvsmassan hos en organism, inkluderande allt DNA som innehåller genetisk information. Mitokondriellt DNA (mtDNA) är ett särskilt slags DNA som finns i mitokondrier, de cellulära organellerna som producerar energi. Mitochondriellt DNA utgör en liten del av det totala genomet och innehåller information kodande för proteiner involverade i cellens energiproduktion."

En Russell huggorm, även känd som zmeja obiknovenaja i den vetenskapliga nomenklaturen, är en giftig ormart inom familjen giftsnokar (Viperidae) som förekommer i södra Europa och centrala Asien.

Enkelsträngat, komplementärt DNA som syntetiseras utifrån en RNA-mall genom verkan av RNA-beroende DNA-polymeras. cDNA (dvs komplementärt, "complementary", DNA, inte cirkulärt DNA och inte heller C-DNA) används i en rad olika molekylära kloningsstudier och som specifik hydridiseringssond.

En organisms fullständiga arvsmassa, så som den är representerad i dess DNA eller, i vissa fall, RNA