En typ av elektroforers med cellulosaacetat som diffusionsmedium.

En polysackarid med glukosenheter, bundna som i cellobios. Den utgör huvudbeståndsdelen i växtfibrer; bomull är den renaste naturligt förekommande formen av cellulosa.

En elektrokemisk process, där makromolekyler eller kolloidala partiklar med en elektrisk nettoladdning vandrar i en lösning, som leder en elektrisk ström.

Salt eller estrar av ättiksyra, där den yttersta väteatomen ersatts av en metall, som t ex kopparacetat Cu(CH3COO)2, eller en radikal, som t ex etylacetat CH3COOC2H5.

Neisseria är ett släkte av gramnegativa, aeroba kocker som normalt koloniserar människans slemhinnor, särskilt i näsa, rumpa och genitalier. Det finns över 20 arter av Neisseria, men de två kliniskt mest betydande arterna är Neisseria meningitidis (meningokocker) och Neisseria gonorrhoeae (goronococker). Meningokocker kan orsaka allvarliga infektioner som meningit och blodförgiftning, medan gonorococker orsakar könssjukdomen gonorré.

En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.

Metod för separation av blodproteiner i ett elektriskt fält.

Neisseria sicca är en art av grampositiva bakterier som normalt kan förekomma på slemhinnor hos människor, framförallt i näshålan. Den är en del av den normala bakteriefloran och anses vara relativt ofarlig för friska individer. Dock kan den under vissa omständigheter orsaka infektioner, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar.

Konstgjorda membran, som t ex halvgenomsläppliga membran för artificiell njurdialys, enkelmolekylskiktade och dubbelmolekylskiktade membran som används som modeller för simulering av biologiska cellmembran. Sådana membran används även i samband med styrd vävnadsläkning.

Ett enzym som kan isoleras från svampar och bakterier. Det katalyserar endohydrolys av 1,4-beta-glukosidbindningar i cellulosa, lichenin och beta-glukaner i spannmålsväxter. EC 3.2.1.4.

En ytterst känslig (pikomolarnivå; tiotusentals gånger känsligare än konventionell elektrofores) och effektiv elektroforesteknik för separation av proteiner, nukleinsyror och kolväten.

En typ av elektrofores där agar eller agarosgel används som diffusionsmedium.

Ett vanligt förekommande onormalt hemoglobin, i vilket lysin ersätter en glutaminsyrarest i position 6 på betakedjorna. Denna avvikelse resulterar i en minskad plasticitet hos de röda blodkropparna.

"Cellulose-1,4-β-cellobiosidase" er ein enzym som bryter ned cellulosen i spesifikk sätt ved å kløyve beta-1,4-glykosidbindninga mellom to glukuronringer, deretter frigjarer de to monosakkarider cellobios. Dette enzym er viktig for nedbrytingen av cellulosen i naturen og har potentiale som en del av bioprosessane for å produsere etterhånden fornybar energikilde.

En cellulosa med ändrat karboxylinnehåll, men med bibehållen fiberstruktur. Den används som lokalt blodstillande medel och som matris för normal blodkoagulation.

En elektroforesmetod där en andra elektrofores på en vinkelrät bana görs på de komponenter som separerats vid den första elektroforesen. Det vanliga mediet vid denna teknik är polyakrylamidgel.

Hemoglobiner som kännetecknas av strukturella förändringar inom molekylen. Förändringen kan bestå i frånvaro av, tillägg av eller substitution av en eller fler aminosyror vid vissa positioner på polypeptidkedjorna i molekylens globindel.

Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.

Heteropolysackarider som innehåller en N-acetylerad hexosamin i en typisk, upprepad disackaridenhet. I upprepningarna i strukturen hos varje disackarid ingår omväxlande 1,4- och 1,3-bindningar bestående antingen av N-acetylglukosamin eller N-acetylgalaktosamin.

Ett förfarande för att skilja partiklar från en gas eller vätska, genom att låta dessa passera ett medium som inte släpper igenom de fasta partiklarna.

En elektroforesteknik där riktningen på det elektriska fältet ändras periodiskt. Tekniken liknar andra elektroforesmetoder för separering av dubbelsträngat DNA med molekylstorlekar upp till tiotusentals baspar. Men genom att alternera riktningen på det elektriska fältet kan DNA-molekyler med flera miljoner baspar separeras.

Cellulosaderivat som används i kromatografi, som jonbytare och i olika industriella tillämpningar.

Separationsteknik, där den fasta fasen består av jonbytarhartser. Hartserna innehåller små, löst bundna joner som lätt byter plats med andra små joner med motsvarande laddning i de lösningar som passe rar över den fasta fasen. Syn. jonbyteskromatografi.

I medicinsk kontext, betyder "kronetrar" ofta en kontinuerlig, rund-om-klockan vård och omsorg som ges till en patient under en längre tidsperiod, typiskt för att hantera en kronisk sjukdom eller ett funktionsnedsättning. Denna typ av vård kan innebära att patienten har ständig tillgång till medicinsk personal och specialiserad utrustning för att övervaka deras tillstånd och ge behandling när det behövs. Kronetrar kan erbjudas på olika ställen, inklusive sjukhus, vårdhem eller i hemmet beroende på patientens behov och preferenser.

Toloniumklorid är ett diagnostiskt medel som används vid särskild sorts hudtest för att upptäcka neuropatiska sjukdomar, såsom multipel skleros (MS). Det är en organisk förening som har förmågan att blockera signalsubväxlingen i nervceller och på det sättet påvisa eventuella skador eller defekter i myelinhöljet som omger nerverna.

Tetradekanoylforbolacetat, även känt som TPA eller PMA (Phorbol 12-myristat 13-acetat), är ett kemiskt ämne som tillhör esterklassen och är derivat av forbol, en diterpenoid som utvinns från crotonolja. Det används främst inom forskning för att aktivera proteinkinas C (PKC) enzymkomplexet, vilket i sin tur leder till signaltransduktion och cellrespons.

Elektrofores, där en pH-gradient bestäms i ett gelsubstrat och proteiner vandrar tills de når den plats (fokus), vid vilken pH är lika med deras isoelektriska punkt.

En teknik som kombinerar proteinelektrofores och dubbel immundiffusion. Under processen separeras först proteiner med gelelektrofores (vanligtvis agaros), för att därefter synliggöras genom immundiffusion av specifika antikroppar. En distinkt, elliptisk precipitinbåge framträder för varje protein som påvisas med antisera.

En typ av jonbytarkromatografi, där positivt laddad dietylaminoetylcellulosa används som bas.

Tabletter med överdrag av något ämne som fördröjer frisättandet av läkemedlet tills de lämnat magsäcken.

Metylester av cellulosa. Metylcellulosa används som emulgerings- och suspensionsmedel i kosmetika, läkemedel och i den kemiska industrin. Terapeutiskt används ämnet som laxeringsmedel.

Strukturellt likartade enzymer med samma katalytiska mekanism, men med olika kemiska, fysikaliska eller immunologiska egenskaper.

En art acetatoxiderande bakterier som tidigare benämndes Acetobacter xylinum.

Vanligtvis inerta ämnen som sätts till ett preparat för att ge lämplig konsistens. Det kan vara fråga om bindemedel, matrix, bassubstans eller spädningsmedel i piller, krämer, salvor osv. Syn. konstituenter.

Oxidationsprodukt av etanol och en nedbrytningsprodukt vid destillation av trä. Det används lokalt, ibland invärtes, som irritationsdämpande medel, samt som reagens.

Kromatografimetod på icke-joniska geler utan hänsyn till det sätt på vilket preparatet urskiljs.

Ett naturligt förekommande glykosaminoglykan som huvudsakligen återfinns i hud och bindväv. Det skiljer sig från kondroitinsulfat A genom sitt innehåll av iduronsyra istället för glukuronsyra, dess epimer, vid den femte kolatomen.

Ett mått på en lösnings surhetsgrad.

Uronsyror är karboxylgrupphaltiga sockerarter som bildas genom oxidation av en hydroxylgrupp i en hexos, vanligtvis i position 6, och är en viktig delkomponent i många biologiska polysackarider såsom pektin, hyaluronsyra och kollagen.

Normalt hemoglobin hos vuxna människor. Globindelen består av två alfakedjor och två betakedjor.

Organiska föreningar som generellt innehåller en aminogrupp (-NH2) och en karboxylgrupp (-COOH). Tjugo alfaaminosyror är de subenheter som polymeriseras till proteiner.

Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.

Metod för att mäta t ex en vätskas densitet (täthet).

Enzymer (hydrolaser) som spaltar estrar. EC 3.1.

Ett onormalt hemoglobin som är resultatet av substitution av glutaminsyra med valin vid position 6 på globindelens betakedja. Ett heterozygotförhållande leder till sickle cell-särdrag, ett homozygottillstånd till sickle cell-anemi.

Gren av kemin för utformning och framställning av kemiska preparat för användning vid behandling av patienter eller för diagnostiska undersökningar.

I en enkel medicinsk kontext kan 'polymer' definieras som en stor molekyl som består av upprepade subenheter, även kallade monomerer, som är kemiskt bundna tillsammans i en lång kedja. Polymerer förekommer naturligt i levande organismer, till exempel som proteiner och DNA, men de kan också syntetiseras konstgjordt för medicinska tillämpningar, såsom i härdande material för tandfyllningar eller som biokompatibla beläggningsmaterial för medicinska enheter som kateter.

Löslighet är ett mått på hur mycket av ett ämne som kan lösas i ett visst medium, ofta en vätska som vatten. Det specificerar den maximala mängden av ett ämne som kan fördelas i ett givet volym av medium under specifika betingelser, vanligtvis vid en given temperatur. Lösligheten uttrycks ofta kvantitativt som en koncentration, till exempel i enheter som gram per liter (g/L) eller mol per liter (M). Det är värt att notera att löslighet kan variera beroende på faktorer som temperaturen och påverkan från andra ämnen.

Carboxymethylcellulose natrium (CMC-Na) är ett artificiellt, vattenlösligt och icke-joniserat polymer som används som en thickener, stabilisator och binder i olika medicinska formuleringar. Det är en derivat av cellulosa där carboxymethylgruppen (-CH2-COOH) är kemiskt fogad till hydroxylgrupperna (-OH) på cellulosamolekylen med hjälp av natriumionsväteutbytning. CMC-Na har goda vattenskapsförmågor, pseudoplastisk viskositet och förmår att hålla sin konsistens över ett brett temperaturintervall. Det är vanligtvis tillgängligt som ett vitt till gulaktigt pulver eller en vätska med låg viskositet och används ofta i läkemedel för att förbättra deras doseringsform, palatabilitet och stabilitet.

I medicinsk kontext, är en tablett en form av läkemedel som är formad till en compact, solid dosageform som kan sväljas hel. Tabletterna kan innehålla en aktiv ingrediens, som är den substans som verkar terapeutiskt, och olika hjälpmedel, även kallade bindemedel, som håller tabletten samman och kontrollerar dess release-egenskaper. Tabletter är vanliga eftersom de är lätta att tillverka, transportera och använda, och de kan vara formulerade på så sätt att de ger en förutsägbar och kontrollerad läkemedelsdos.

I en medicinsk kontext kan 'metoder' defineras som de tekniker, procedurer eller processer som används för att diagnostisera, behandla eller forska kring sjukdomar, skador eller andra hälsoproblem. Detta kan inkludera både kliniska metoder som undersökningar, terapier och operationer, samt forskningsmetoder som experiment, observationer och statistisk analys.

Elektrofores i miniatyr, i en mikroflödesapparat.

Ett enzym som katalyserar omvandlingen av en ortofosformonoester och vatten till alkohol och ortofosfat. EC 3.1.3.1.

Enzymer som katalyserar hydrolys av estrar av karboxylsyra under bildande av alkohol och en karboxylsyraanjon.

En teknik som bygger på diffusion av antigen eller antikroppar genom ett halvfast medium, vanligen agar eller agarosgel, med en precipitinreaktion som resultat.

Ultracentrifugering är ett laboratorieteknikprocess där en centrifug med hög varvtal används för att separera olika komponenter i en heterogen lösning baserat på deras differentiala massa, form och densitet. Den kraftiga centrifugalkraften skapad av ultracentrifugeringen orsakar partiklarna i lösningen att sedimentera eller flyta upp beroende på deras fysikaliska egenskaper. Detta används ofta inom biologisk forskning för att renodla och koncentrera macromolekylära partiklar, såsom proteiner, nukleinsyror och lipider.

Derivat av kondroitin som har en sulfatdel förestrad till kondroitinets galaktosamindel. Sulfatet i kondroitinsulfat A, eller kondroitin-4-sulfat, och kondroitinsulfat C, eller kondroitin-6-sulfat, är förestrat i positionerna 4 och 6. Kondroitinsulfat B (betaheparin; dermatansulfat) är en olycklig benämning, då det inte är ett egentligt kondroitinsulfat.

En elektroforesmetod, där skillnader i både spänning och pH-gradienter åstadkoms med hjälp av buffrar av varierande sammansättning och pH i de olika skikten i gelkolonnen. Benämningen "disk" har inget att göra med formen på de separata zonerna, utan är helt enkelt en språklig förkortning för den "diskontinuitet" som buffervariationerna leder till.

Ett enzym som reversibelt katalyserar fosforyleringen av acetat under närvaro av en tvåvärdig katjon och ATP, varvid bildas acetylfosfat och ADP. Det spelar en viktig roll i glykolysprocessen. EC 2.7. 2.1.

En mukopolysackarid som ingår i kondrin.

Spjälkning av ett kemiskt ämne genom tillägg av en vattenmolekyl.

En disackarid bestående av två glukosenheter med beta-(1-4)-glukosidbindning. Den fås vid partiell hydrolys av cellulosa.

I en enkel mening kan cellulas eller cellulasen definieras som ett enzymkomplex med kapacitet att bryta ned cellulosaredoxidaser, som är ett viktigt beståndsdel av cellulosamembran hos växter och mikroorganismer. Cellulaser spelar en central roll i celldelning och tillväxt hos dessa organismer, samt har potential att användas inom bioteknik och för produktion av bioenergi. Det är viktigt att notera att termen 'cellulas' kan ha olika betydelser beroende på kontexten, men i detta fallet avses den medicinska/biologiska definitionen.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

En kedja av processer genom vilka levande organismer bryter ned miljöföroreningar, organiskt avfall, bekämpningsmedel samt implanterade material.

I en enkel mening kan temperatur inom medicinen definieras som den grad av värmevariation eller termisk energi som mäts i kroppen hos levande organismer, vanligtvis i enheten Celsius (°C) eller Fahrenheit (°F). Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 °C (97,7 till 99,5 °F), även om det kan variera något beroende på individuella skillnader, tid på dygnet och metoden för temperaturmätning.

Enzymer som katalyserar överföringen av glukos från nukleosiddifosfatglukos till en acceptormolekyl som ofta är ett annat kolhydrat. EC 2.4.1.-.

Substratspecificitet beteferrer sig inom farmakologi och enzymologi till den egenskap hos ett enzym eller en receptor där det endast binder till och katalyserar (eller påverkar) vissa specifika substanser, molekyler eller läkemedel, känt som substrat. Det innebär att en given enzymtyp endast är aktivt mot en begränsad grupp av kemiska föreningar som har en viss strukturell och kemisk likhet. Substratspecificiteten bestäms av enzymernas tredimensionella struktur och den del av substratmolekylen som interagerar med aktiva sitet på enzymet.

En naturlig mukopolysackarid med hög viskositet och med omväxlande beta-(1-3)-glukuronid- och beta-(1-4)-glukosaminidbindningar.

Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.

Natriumacetat är ett natriumsalt av ättiksyra, och används som konserveringsmedel och syraregulator i livsmedel, med E-nummer 262.

De hundratals olika proteiner som finns i blodplasma, som t ex serumalbumin, transferrin, haptoglobiner, fibrinogen, koagulations- och komplementfaktorer, immunglobuliner, enzymhämmare och många fler.

Trichoderma är ett släkte av svampar som främst förekommer i marken och på rotting vegetabiliskt material. De är saprofyter, vilket betyder att de lever av döda organiska substance. Trichoderma-svamparna är välkända för sin förmåga att producera en mängd olika enzymer och metaboliter som kan bryta ned andra svampars cellväggar, vilket gör dem till effektiva biologiska kontrollmedel mot växtsjukdomar. Vissa arter av Trichoderma kan även etablera mutualistiska associationer med växter och bidra till deras tillväxt och hälsa genom att underlätta näringsupptaget och skydda mot patogena svampar.

En typ av elektrofores där en gel av stärkelse (en blandning av amylos och amylopektin) används som diffusionsmedium.

I en medicinsk kontext kan 'vatten' referera till vattendricket i kroppen, även kallat kroppsvatten. Detta är allt det vätska som finns inuti och utanpå celler i kroppen. Kroppsvatten består av två huvudsakliga kompartment: intracellulärt vatten, som befinner sig inne i cellerna, och extracellulärt vatten, som befinner sig utanför cellerna. Extracellulärt vatten kan delas upp i vätska i blodkärlen (plasma) och interstitialvätska, som är vätskan mellan celler.

Beståndsdelar av den extracellulära matrisen som huvudsakligen består av fibrillin. De är avgörande för elastiska fibrers sammanhållning.

Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.

Studier för mätning av effektiviteten hos en process, personal och utrustning, eller material om genomförandet av sådana studier. När det gäller läkemedel och medicinska hjälpmedel finns termerna kliniska prövningar och läkemedelsprövning.

Serumalbumin är ett protein som produceras av levern och är den mest förekommande proteinet i blodplasma. Det har flera viktiga funktioner, bland annat hjälper det att transportera olika substanser, såsom hormoner och fettsyror, runt i kroppen. Serumalbumin är också ett viktigt indikator på leverfunktionen och proteinbalansen i kroppen. När serumalbuminnivåerna är låga kan det vara tecken på att personen har en sjukdom som påverkar levern eller näringsbrist.

Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.

Xylanase är ett enzym som bryter ned xylan, en typ av hemicellulosa som förekommer i växters cellväggar. Xylanaser är därför viktiga enzymer inom biomassaomvandling och djurfoderindustri.

Pektiner är en typ av komplexa kolhydrater, mer specifikt polysackarider, som förekommer naturligt i växter och frukt. De fungerar som strukturmaterial i cellväggar och hjälper till att ge växterna styrka och form. Pektiner är också viktiga för att hålla celler samman inom växten. I människokroppen kan pektiner fungera som dietär fiber och erbjuda en rad potentiala hälsobefordrande effekter, såsom att underlätta tarminnehållens gång genom kroppen och hjälpa till att reglera blodsockernivåer.

Medroxyprogesterone acetate (MPA) är ett syntetiskt gestagen, som används inom medicinen för att behandla olika typer av hormonella störningar hos kvinnor. Det är en modifierad form av det naturligt förekommande gestagenet progesteron.

Ett transferas som katalyserar bildandet av fosfokreatin från ATP + kreatin. Reaktionen lagrar ATP-energi som fosfokreatin. Tre cytoplasmaisoenzymer har påvisats i mänskilig vävnad: MM i skelettmuskulatur, MB i hjärtmuskelvävnad och BB i nervvävnad; dessutom har ett mitokondrieisoenzym identifierats. Med makrokreatinkinas avses ett kreatinkinas i komplex med andra serumproteiner. EC 2.7.3.2.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

Den rikligast förekommande, naturliga, aromatiska, organiska polymeren, vilken finns i alla kärlväxter. Lignin, cellulosa och hemicellulosa

Denaturing Gradient Gel Electrophoresis (DGGE) är en molekylärbiologisk metod använd för att separera och jämföra DNA-fragment med samma längd men olika bassekvens, till exempel PCR-amplifierade genregioner. I DGGE-metoden appliceras ett gradient av denatureringsmedel (till exempel formamid och varierande temperatur) över en polyakrylamidgel, vilket leder till att dubbelstrupet DNA delvis denatureras och separeras baserat på dess melting behavior. När temperaturen eller koncentrationen av denatureringsmedlet ökar når det en punkt där en specifik baspar match delvis förlorar sin sekundärstruktur, vilket resulterar i en saktare migration genom gelen under elektrofores. På så sätt möjliggör DGGE separation av DNA-fragment med endast en eller ett fåtal baspar skillnad, och kan användas för att upptäcka genet

Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.

Ett släkte rörliga eller icke-rörliga, grampositiva bakterier av familjen Bacillaceae. Många arter har identifierats, varav några är patogena. De lever i vatten, jord och i tarmkanalen hos människor o ch djur.

Hos de flesta alger, bakterier och svampar är cellväggen en vanligtvis fast struktur som bildar ett skikt utanför cellhinnan och som ger organismen dess form och skyddar den mot mekanisk skada, osmotisk påverkan osv. Cellväggen fungerar också som en genomsläpplighetsbarriär mot t ex antibiotika och andra substanser.

En enzymutlöst kemisk förändring i organiska föreningar som sker utan tillgång till syre. Vid processen bildas etanol eller mjölksyra och frigörs energi.

Ett medel med androgenmotverkande och progestogena egenskaper. Det binder kompetitivt med dihydrotestosteron vid androgenreceptorställen.

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.

Proteiner förekommande hos någon bakterieart.

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

En art gramnegativa bakterier av familjen Acetobacteraceae som finns i blommor och frukter. Cellerna är raka till något krökta ellipsoider eller stavar.

Enzymer som hydrolyserar O- and S-glykosylföreningar. EC 3.2.1.

En kromatografisk teknik som utnyttjar biologiska molekylers förmåga att binda till vissa ligander, specifikt och reversibelt. Tekniken används i proteinkemi.

Någon i en rad av separationsmetoder för att skilja närbesläktade ämnen i en blandning, baserade på skillnader i ämnenas affinitet för två olika media, varav ett (den rörliga fasen) är vätskeformat och det andra fast (porös substans eller gel). Den hastighet med vilken de olika ämnena förflyttar sig i den rörliga fasen beror på lösligheten (i en vätskefas) eller gastrycket (i en gasfas) och affiniteten för det fasta mediet.

'Betaglukosidaser' är ett enzym som bryter ned specifika slags sockerbindningar, nämligen betaglykosidbindningar, genom att spjälka sönder dem i en monosackarid och en aglykon. Detta enzym är viktigt för celldelningen och nedbrytningen av vissa toxiner i kroppen.

Megestrolacetat är ett progestogent hormon med verkan som progestogener i allmänhet. Det har även antiandrogena egenskaper. Det ges oralt vid palliativ behandling eller som tillägg till annan behandling av endometriekarcinom och bröstcancer. Megestroacetat har godkänts för behandling av anorexi och kakexi.

De rester av växtcellers väggar som motstår den enzymatiska spjälkningen i människans matsmältningssystem. De består av olika polysaccharider och ligniner.

pH i proteinlösningar eller liknande föreningar, då de dipolära jonerna når sitt maxvärde.

En art grampositiva, termofila och cellulosalösande bakterier i familjen Clostridaceae. Bakterierna bryter ned och fermenterar cellobios och cellulosa till etanol i sina cellulosomer.

Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.

En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.

Polysackarider sammansatta av upprepade glukosenheter. De kan bestå av grenade eller ogrenade kedjor i allslags bindningar.

Natriumdodecylsulfat (SDS) är ett syntetiskt tensid som ofta används inom biokemi och molekylärbiologi för att denaturera proteiner, dispersera lipider och nedbryta cellmembran. Det består av en dodecylalkylgrupp (C12) bundet till en svavelatom genom en sulfatgrupp, med en natriumjon som motjonsparare. SDS har starka detergensliknande egenskaper och är anioniskt, vilket gör att det kan interagera med proteiner och bryta ned deras sekundär- och tertiärstruktur, vilket gör dem lösliga i vatten.