CDC25-fosfatasery är en grupp enzymer som aktiverar andra proteiner genom att avlägsna fosfatgrupper från dem, vilket är en viktig process för cellcykeln och celldelningen.

En medlem i Rho-familjen av monomeriska GTP-bindande proteiner. Den är förenad med ett varierande spektrum av cellulära funktioner, bl a cellskelettförändringar, filopodiebildning och transport genom golgiapparaten. EC 3.6.1.-.

CDC2-proteinkinase, även känt som cyclin-dependent kinase 1 (CDK1), är ett enzym som spelar en central roll i cellcykeln hos eukaryota celler. Det aktiveras av cyklin B och är involverat i kontrollen av celldelningen genom att fosforylera andra proteiner, vilket reglerar deras funktion. CDC2-proteinkinaset är kritiskt för ingången till mitosen, den fas av cellcykeln då cellkärnan och kromosomerna delas.

CDC20 proteins are a type of regulatory protein that plays a crucial role in the cell cycle, specifically during the transition from metaphase to anaphase in mitosis and meiosis. They function as part of the anaphase-promoting complex/cyclosome (APC/C), which is a multi-subunit E3 ubiquitin ligase that targets specific proteins for degradation by the proteasome. CDC20 binds to and activates the APC/C, allowing it to mark cell cycle regulators like securin and cyclin B for destruction, thereby promoting sister chromatid separation and exit from mitosis.

Ett proteinkinas som kodas av CDC28-genen hos Saccharomyces cerevisiae och som behövs för övergången från G1- till S-fasen i cellcykeln. Det utgörs av ett komplex på 160 kD, med ett substrat benämnt p 40.

Proteiner som kontrollerar celldelningscykeln. Denna proteinfamilj omfattar ett stort antal klasser, inklusive cyklinberoende kinaser, mitogenaktiverade kinaser, cykliner och fosfoproteinfosfataser, s amt deras förmodade substrat, så som kromatinassocierade proteiner, cytoskelettproteiner och transkriptionsfaktorer.

En medlem i Rho-familjen av monomeriska GTP-bindande proteiner som påträffas hos Saccharomyces cerevisiae. Den har en morfologisk roll i cellcykeln. EC 3.6.1.-.

CDC2 and CDC28 refer to cyclin-dependent protein kinases (CDKs) that play crucial roles in regulating the cell cycle, which is the series of events that take place as a cell grows, copies its DNA, and divides into two daughter cells. CDKs are enzymes that add phosphate groups to other proteins, thereby modifying their function.

Gener som kodar för proteiner som reglerar celldelningscykeln. De har en serie reglerfunktioner som kulminerar i igångsättandet av mitos, genom aktivering av proteinet p34cdc2.

En delning av cellkärnan, vid vilken de båda nya kärnorna vanligtvis får en kromosomuppsättning som är identisk med den hos artens somatiska celler.

Ett 58 kD-protein som bestäms efter transkriptionsfasen och translationsfasen i cellcykeln.

'Saccharomyces cerevisiae proteins' refererar till proteiner som är specifika för jästsvampen Saccharomyces cerevisiae, även känd som bagerijäst eller öljäst. Detta organismer är välstuderade modellorganismer inom molekylärbiologi och genetik. Proteiner från Saccharomyces cerevisiae har varit av central betydelse för att förstå grundläggande cellulära processer, såsom celldelning, transkription, translation, DNA-replikering och metabolism. Många proteiner från Saccharomyces cerevisiae har blivit välkaraktäriserade och används ofta som referensproteiner i forskning.

En komplex följd av händelser, som inträffar mellan slutet av en celldelning och slutet av nästa, varigenom cellmaterial delas upp mellan dottercellerna.

Alla proteiner som förekommer i svampar.

'Saccharomyces cerevisiae' är en art av jästsvamp som tillhör kungariket svampar, och är vanligt förekommande i naturen på frukt, grönsaker och jord. Den är en enkelcellig eukaryot organism med en diameter på omkring 5-10 Mikrometer.

'Schizosaccharomyces' är ett släkte av encelliga svampar som tillhör jästdivisionen. Dessa jästen tillhör de ascomycetasvamparna och kännetecknas av sin förmåga att reproducera sig asexuellt genom multipolär knoppning, samt sexuellt genom konjugation följt av meios. Släktet innehåller ett antal arter, varav den mest välkända är 'Schizosaccharomyces pombe', som används som en modellorganism inom molekylärbiologi och genetik.

Ett Ubikitin-proteinligaskomplex (UPS) är ett komplext system av proteiner som spelar en central roll i proteinhomeostasen, genom att reglera proteinsyntes, degradation och lokalisation. Det mest kända aspekten av UPS är dess roll i proteinklarning, där ubikitinmärkning av ett målprotein leder till dess degradering av 26S-proteasomen. Ubikitineringsprocessen innefattar en serie enzymatiska reaktioner som katalyseras av tre grupper av enzymer: ubikitinaktiverande enzym (E1), ubikitin konjugerande enzym (E2) och ubikitinligaser (E3). Dessa enzymer arbetar tillsammans för att överföra ubikitinmolekyler till lysinresterna på målproteinet, vilket skapar en polyubikitinerad protein. Det polyubikitinerade proteinet kan sedan erkän

Anaphase-Promoting Complex-Cyclosome (APC/C) är ett multiproteinkomplex som spelar en central roll i cellcykeln hos eukaryota celler. Det fungerar som en E3 ubiquitinligas, vilket betyder att det katalyserar överföringen av ubiquitin till specifika proteinsubstrat, vilket markerar dem för degradering i 26S proteasom. APC/C är involverat i regleringen av intracellulära processer som mitos och meios, genom att underlätta nedbrytningen av kritiska cellcykelproteiner vid specifika tidpunkter under cykeln. Under anafasen i mitosen och meiosen är APC/C aktiverat och leder till nedbrytningen av proteiner som hindrar separationen av systerchromatiderna, vilket möjliggör celldelning.

'Schizosaccharomyces pombe' är ett jästsvamparorganism som används flitigt inom forskning, särskilt inom studier av celldelning och cellcykelkontroll. Proteiner som kodas av gener i S. pombe-genomet refereras vanligtvis som 'S. pombe-proteiner'. Dessa proteiner utför en rad olika funktioner inom cellen, inklusive reglering av celldelning, transkription, translation, metabolism och signaltransduktion.

RAS-GFR1 (anglicky: Ras-guanine nucleotide dissociation stimulator) je protein, který se váže na receptor vaskulárního endotelového růstového faktoru 1 (VEGFR1) a stimuluje jeho aktivitu. Tento proces hraje důležitou roli v angiogenezi, která je nezbytná pro vývoj a růst nových cév. Mutace v genech kódujících RAS-GFR1 mohou být spojeny s některými zdravotními stavy, jako jsou rakovina a diabetická nefropatie. Nicméně, termín 'ras-GFR1' se obvykle nepoužívá v medicínské definici samostatně, ale spíše ve vědeckých kontextech pro popis specifických biologických mechanismů.

Införande av en fosforylgrupp i en förening genom bildande av en esterbindning mellan föreningen och en fosfordel.

G2-fas, även känd som G2-fasen eller den andra gapfasen, är en del av cellcykelns interfas och föregår den mitotiska delen av cellcykeln. Under G2-fasen sker ytterligare DNA-reparation och proteinsyntes för att säkerställa att cellynukleotiden är korrekt och fullständig innan celldelningen inleds. Det är också en kontrollpunkt i cellcykeln där cellen kontrollerar om allt är redo för celldelning genom att undersöka om DNA-skadorna har reparerats korrekt och om det finns tillräckligt med resurser för att stödja celldelningen. Om alla kraven inte uppfylls kommer cellcykeln att stoppas eller fördröjas tills de är det.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Protein-serin-treonin kinases are a type of enzyme that plays a crucial role in various cellular processes by adding phosphate groups to serine and threonine residues on target proteins. This post-translational modification can activate or inhibit the function of these proteins, thereby regulating signal transduction pathways involved in cell growth, differentiation, metabolism, and survival. Dysregulation of protein-serin-treonin kinases has been implicated in numerous diseases, including cancer, diabetes, and neurodegenerative disorders.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

Rac1 är ett GTP-bindande protein som tillhör Rho-familjen av små GTPaser och spelar en viktig roll i cellulär signalering relaterad till aktinocytoskelettet, cellytan och cellmotilitet. Rac1 fungerar som en molekylär switchn där den cyclerar mellan en inaktiv form (GDP-bundet) och en aktiv form (GTP-bundet) för att reglera olika cellulära processer, inklusive celldelning, vesikulär trafficking och celldifferentiering. Aktivering av Rac1 initierar signaltransduktion via olika effektorproteiner som aktiverar cytoskelettreorganisation, generering av reaktiva syreföreningar och cellproliferation. Dysreglering av Rac1 har visats vara involverat i patologiska tillstånd såsom cancer, neurodegenerativa sjukdomar och kardiovaskulära sjukdomar.

Den centrala myndigheten i USA för kontroll och förebyggande av sjukdomar i samhället.

Cyclin B1 är ett protein som spelar en viktig roll i cellcykeln, särskilt under den mitotiska skedet när cellen delar sig för att bilda två identiska dotterceller. Cyclin B1 binder till och aktiverar en kinas enzymkomplex kallad CDK1 (Cyclin-dependent kinase 1), som reglerar intrångningen i mitosen genom att fosforylera olika substrat. Nivåerna av cyclin B1 stiger under G2-fasen av cellcykeln och når sin topp just innan cellen går in i mitos. Efter mitosen och cellens delning bryts down cyclin B1, vilket leder till att CDK1 inaktiveras och cellcykeln stoppas tills nästa G1-fas.

Proteinkinaser är en grupp enzymer som katalyserar additionen av fosfatgrupper till proteiner, vilket ofta resulterar i att proteinets funktion eller lokalisation i cellen ändras. Denna process, kallad fosforylering, är en central mekanism i cellsignalering och regulerar en mängd cellulära processer, inklusive celldelning, apoptos (programmerad celldöd) och metabolism. Proteinkinaser spelar därför en viktig roll i underhåll och kontroll av cellens homeostas.

Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.

S-fase (Syntese-fase) er en fase i cellers delingsprosess, kaldet cellcyklus. Under S-fasen syntesiserer cellen ny DNA for at forberede sig på celldeling, hvorved cellens genetiske materiale bliver duplikeret. Dette sker således, at hver dattercelle, der dannes under celldelingen, får en kopi af modercellens DNA.

Reglerproteiner som i cellcykeln aktiverar MPF (en cellmognadsfaktor). De bildar komplex med protein p34cdc2, som är cellmognadsfaktorns katalytiska enhet, och modulerar dess proteinkinasaktivitet. Cykliner har i sig själva ingen enzymatisk verkan.

"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."

P21-activated kinases (PAKs) are a family of serine/threonine protein kinases that play important roles in various cellular processes, including cytoskeleton reorganization, cell motility, and gene transcription. They are activated by binding to small GTPases of the Rho family, such as Cdc42 and Rac, which become active upon stimulation of cell surface receptors. Once activated, PAKs phosphorylate a variety of downstream targets that regulate various cellular functions, making them critical components in intracellular signaling pathways. Abnormal regulation of PAKs has been implicated in several diseases, including cancer and neurological disorders.

Proteinkinaser som kontrollerar cellcykelns gång hos alla eukaryoter och som kräver förbindelse med cykliner för att nå sin fulla enzymatiska verkan. Cyklinberoende kinaser styrs av fosforylerings- och defosforyleringsprocesser.

Rho GTP-bindande proteiner är en familj av små G-proteiner som fungerar som molekylära switche inom cellen, cycling mellan en aktiverad, GTP-bundet form och en inaktiverad, GDP-bundet form. De spelar en viktig roll i regulationen av cytoskelettet och cellens rörelser, såsom celldivision, cellmigration och cytokeinesis. Rho GTP-proteiner aktiveras av upstream-signaltransduktionsvägar och fungerar sedan som effektorer för att påverka cellytan och cytoskelettet genom att interagera med andra proteiner, till exempel kinaser och effektorer av actin.

Protaminkinas är ett protein som produceras under spermacellers utveckling och hjälper till att komprimera DNA-strängarna så att de passar in i spermiehuvudet. Detta gör spermierna mindre i storlek och mer rörliga, vilket underlättar deras resa genom kvinnans reproduktionssystem för att möjliggöra befruktning av äggcellen. Protaminkinas bryts ned efter befruktningen, vilket gör att spermie-DNA:t kan dekomprimeras och återgå till sin ursprungliga form för att möjliggöra embryots utveckling.

"Rac GTP-binding proteins are a subfamily of the Rho GTPase family, which function as molecular switches that regulate various cellular processes, including actin cytoskeleton organization, gene expression, and cell survival. They cycle between an inactive GDP-bound state and an active GTP-bound state to transmit signals from membrane receptors to downstream effector proteins."

Det genetiska materialet i svampar. Hit hör även sexgenerna (typgenerna för parning) hos Saccharomyces cerevisiae.

APC8 subunit, also known as APC3 or CDC27, is a component of the Anaphase-Promoting Complex/Cyclosome (APC/C), which is an E3 ubiquitin ligase complex that plays a critical role in regulating the cell cycle. Specifically, APC8 is a part of the core subunit of the APC/C and is essential for its activity. The APC/C targets specific proteins for degradation via the ubiquitin-proteasome pathway at different stages of the cell cycle, thereby controlling progression through mitosis and the G1 phase of the cell cycle. In anaphase, the APC/C, in complex with its activator CDC20, targets securin and cyclin B for degradation, leading to sister chromatid separation and exit from mitosis. APC8 is required for the interaction between the APC/C and CDC20, as well as for the ubiquitination of substrates by the APC/C.

Mångfaldigande av en DNA-molekyl.

Proteinfaktorer som verkar för utbyte av GTP mot GDP bundet till GTP-bindande proteiner.

Cellkärneproteiner är proteiner som lokaliseras till cellkärnan och utövar strukturella, regulatoriska eller katabola/anabola funktioner inom cellkärnans olika kompartment, såsom kromosomer, karyolymfa och kärnmembran.

F-box proteins are a type of protein that play a crucial role in the ubiquitination and degradation of other cellular proteins. They are characterized by an approximately 40-amino acid motif known as the F-box, which interacts with other components of the Skp1-Cul1-F-box (SCF) complex, a type of E3 ubiquitin ligase. The SCF complex targets specific proteins for degradation by the 26S proteasome, and F-box proteins help to determine which proteins are targeted by recognizing specific motifs or domains within their substrates. There are multiple types of F-box proteins, each with different substrate specificities, allowing for precise control over protein turnover in the cell.

Omvandling av en inaktiv enzymform till en med metabolisk aktivitet, vilket inkluderar: 1) jonaktivering (aktivatorverkan); 2) kofaktor-/koenzymaktivering; 3) omvandling av enzymprekursor (proenzym eller zymogen) till aktivt enzym.

Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom att kombinera genetiska sekvenser från två eller fler olika proteinmolekyler, vilket resulterar i en hybridprotein med unika funktionella egenskaper. Genetisk manipulation används för att fusionera generna på ett sådant sätt att de uttrycks som ett enda proteinskapsel i värdenorganismen. Dessa tekniker används ofta inom biomedicinsk forskning för att undersöka proteininteraktioner, skapa nya diagnostiska verktyg och utveckla terapeutiska läkemedel.

Enzymer som hydrolyserar GTP till GDP. EC 3.6.5.1.

Ett proteinkinas som driver både mitos- och meioscykeln i alla eukaryota organismer. Under meiosen får enzymet omogna oocyter att genomgå en mognadsdelning. Vid mitos har det en roll i G2/M-fasövergången. När det aktiverats av cykliner fosforylerar MPF omedelbart vissa av de proteiner som medverkar i nedbrytning av kärnmembran, kromosomförtätning, spindelbildning och nedbrytning av cykliner. Den katalytiska underenheten av MPF är protein P34CDC2.

Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.

Proteiner som aktiverar GTPas hos specifika GTP-bindande proteiner.

Den tredje celldelningsfasen, under vilken kromatiderna separerar och vandrar till motsatta cellpoler.

En grupp enzymer som avskiljer serin- eller treoninbundna fosfatgrupper från ett stort antal fosfoproteiner. Till gruppen hör även ett antal enzymer som fosforylerats genom verkan av ett kinas. EC 3.1.3.16.

Protein Tyrosine Phosphatases (PTPs) are a group of enzymes that remove phosphate groups from tyrosine residues on proteins, thereby regulating various cellular processes such as signal transduction, cell growth, and differentiation.

G1-fas, också känd som G1-fasen eller G1-skedet, är den första fasen i cellcykeln hos eukaryota celler. Under denna fas sker celldelningen inte ännu, utan cellen förbereder sig istället för DNA-replikation genom att öka storleken och syntetisera nya proteiner och organeller. G1-fasen kan delas in i tre olika faser: G1 early, G1 middle och G1 late. Under den senare delen av G1-fasen, G1 checkpointen, kontrollerar cellen om den är redo att gå vidare till S-fasen (syntesfasen), där DNA replikeras. Om alla nödvändiga villkor inte är uppfyllda kommer celldelningen att stoppas och cellen kommer istället att gå in i en quiescent fas, G0.

The spindle apparatus is a microtubule-based structure that plays an essential role in the process of cell division, specifically during mitosis and meiosis. It is responsible for the separation of replicated chromosomes into two identical sets, ensuring the accurate distribution of genetic material to each daughter cell. The spindle apparatus consists of three main components:

Den första, kontinuerligt odlade cellinjen av humana, maligna celler, vilka kom från ett livmoderhalskarcinom hos "Henrietta Lacks". Cellerna används för virusodling och testning av cancerpreparat.

De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos svampar.

APC6 subunit, also known as APC5 or ASE1, is a component of the Anaphase-Promoting Complex/Cyclosome (APC/C) in cells. The APC/C is a large E3 ubiquitin ligase complex that plays a critical role in regulating the cell cycle by targeting specific proteins for degradation through the process of ubiquitination.

Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos svampar.

Ubiquitin-protein ligases are enzymes that play a crucial role in the ubiquitination process, which is a post-translational modification of proteins. This process involves the covalent attachment of the protein ubiquitin to specific lysine residues on target proteins, thereby marking them for degradation or altering their function, localization, or interaction with other proteins. Ubiquitin-protein ligases catalyze the transfer of ubiquitin from an E2 ubiquitin-conjugating enzyme to the target protein, forming an isopeptide bond between ubiquitin and the target protein. There are several classes of ubiquitin-protein ligases, including HECT (Homologous to the E6-AP Carboxyl Terminus), RING (Really Interesting New Gene), and U-box ligases, which differ in their mechanisms of catalyzing ubiquitination. Dysregulation of ubiquitin-protein ligases has been implicated in various diseases, including cancer, neurodegenerative disorders, and inflammatory conditions.

Ubiquitin-conjugating enzymes (E2s) are a group of enzymes that play a crucial role in the ubiquitination process, which is a post-translational modification of proteins. This process involves the covalent attachment of the protein ubiquitin to specific lysine residues on target proteins, marking them for degradation by the 26S proteasome. Ubiquitin-conjugating enzymes function as the central components of the ubiquitination machinery, facilitating the transfer of ubiquitin from an E1 ubiquitin-activating enzyme to an E3 ubiquitin ligase, which ultimately leads to the attachment of ubiquitin to the target protein. Dysregulation of the ubiquitination process has been implicated in various diseases, including cancer and neurodegenerative disorders.

Trådliknande proteiner som utgör huvuddelen av muskelfibrernas tunna trådar. Trådarna (också benämnda filamentöst - eller F-aktin) kan sönderdelas i globulära underenheter (G-aktin) bestående av en e nda polypeptid, 375 aminosyror lång. I samverkan med myosin ansvarar aktin för musklernas sammandragning och avslappning.

Reglerproteiner som verkar som molekylära omkopplare. De reglerar ett stort antal biologiska processer, inklusive receptorsignallering, intracellulära signalöverföringsvägar och proteinsyntes. Deras verkan kontrolleras av faktorer som styr deras förmåga att binda till och hydrolysera GTP till GDP.

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.

Saccharomycetales är en ordning av encelliga svampar inom klassen Saccharomycetes, som tillhör divisionen Ascomycota. Dessa svampar kännetecknas av sin förmåga att forma asexuella sporer genom knoppning och ascospor genom sexuell förökning inne i en speciell typ av cell som kallas ascus.

I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.

Cdh1 proteins are part of the anaphase-promoting complex/cyclosome (APC/C), which is a crucial regulator of the cell cycle. Specifically, Cdh1 is a co-activator of the APC/C and plays a key role in the transition from mitosis to G1 phase by targeting several proteins for degradation, including securin and cyclin A. This helps ensure proper progression through the cell cycle and prevents errors that can lead to genomic instability and diseases such as cancer.

Orientering av intracellulära strukturer i förhållande till plasmamembranets apikala (polära) och laterala (sido-)områden. I polariserade celler måste proteiner ledas från Golgiapparaten till rätt dom än, eftersom täta kontaktytor hindrar proteiner från att vandra mellan de två områdena.

Cyclin-dependent kinase 2 (CDK2) är ett enzym som spelar en viktig roll i cellcykeln, den process där celler delar sig och växer. CDK2 aktiveras av cykliner, proteiner vars nivåer varierar under olika faser av cellcykeln. CDK2-komplexet hjälper till att reglera celldelningens kontrollpunkter och säkerställa att celldelningen sker korrekt. Defekter i CDK2 kan leda till oregelbunden cellcykel och potential för cancerutveckling.

RhoA är ett medlemmar i Rho-familjen av små GTP-bindande proteiner, som fungerar som molekylära switche som cycler mellan en aktiverad, GTP-bundet form och en inaktiverad, GDP-bundet form. RhoA är involverat i regulationen av cytoskelettet och cellulär migration genom att styra aktinpolymerisation och stressfiberbildning.

En klass av sekvensbesläktade molekylära chaperoner i bakterier, mitokondrier och plastider. Chaperoniner är rikligt förekommande, grundläggande proteiner som ökar i mängd i samband med stresstillstån d, såsom värmechock, bakteriell infektion av makrofager och ökad cellulär mängd av oveckade proteiner. Bakteriella chaperoniner verkar som viktiga immunogener vid bakterieinfektioner hos människa pga sin anhopning under infektionsstress. Två av medlemmarna av denna chaperonklass är chaperonin 10 och chaperonin 60.

Xenopus är ett släkte av stjärtgroddjur som tillhör familjen pipagrodor. Oftast refererar termen "Xenopus" till den välkända art som kallas Xenopus laevis, eller afrikansk klumpfotgrodan, som används flitigt inom biomedicinsk forskning på grund av dess lätthanterlighet och robusta hälsa. Dessa grodor är ursprungligen från Afrika och kännetecknas av sina kraftiga, simhjulsliknande bakben och sin förmåga att producera ett stort antal ägg i en enda omgång.

En klass enzymer som katalyserar bindning mellan två substratmolekyler, i förening med hydrolys av en pyrofosfatbindning i ATP eller liknande energigivare. EC 6.

"Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett protein, som resultat av specifika interaktioner mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-skikt."

The Origin Recognition Complex (ORC) is a protein complex in eukaryotic cells that plays a crucial role in the initiation of DNA replication by recognizing and binding to specific origins of replication on the DNA molecule. The ORC is responsible for establishing the pre-replicative complex, which serves as the foundation for the assembly of additional proteins required for the initiation of DNA synthesis during the S phase of the cell cycle.

En cells förökning genom delning.

Reduktionsdelning av cellkärnan under könscellernas tillkomst. Två på varandra följande cellkärnedelningar efter en enda dubblering av kromosomerna resulterar i dotterceller med hälften så många kromosomer som i ursprungscellerna.

Wiskott-Aldrich Syndrome Protein (WASP) med betoning på den neuronala varianten är ett protein som spelar en viktig roll inom cellens cytoskelett, särskilt när det kommer till aktinpolymerisation. Det neuronala WASP-proteinet kallas WAVE1 (WASP-family verprolin-homologous protein 1) och är involverat i dendritisk morfogenes och synaptisk plasticitet inom hjärnan. Defekter i WAVE1 kan leda till neurologiska störningar som exempelvis epilepsi, autism och mentala retardation.

Xenopus proteins refer to the proteins expressed in or isolated from the species Xenopus, which are commonly used as model organisms in biological and biomedical research. The most frequently utilized species are Xenopus laevis and Xenopus tropicalis, both of which are African clawed frogs. These proteins play crucial roles in various cellular processes and functions, making them valuable for studying developmental biology, genetics, toxicology, and disease mechanisms.

Mad2 proteins are a type of protein involved in the regulation of the cell cycle, specifically during mitosis (the process by which a eukaryotic cell separates its chromosomes and divides into two daughter cells). Mad2 proteins play a crucial role in the spindle assembly checkpoint (SAC), which is a surveillance mechanism that ensures accurate chromosome segregation by delaying the onset of anaphase until all chromosomes are properly attached to the mitotic spindle. Mad2 proteins function as negative regulators of the anaphase-promoting complex/cyclosome (APC/C), an E3 ubiquitin ligase that targets key cell cycle regulators for degradation. By inhibiting APC/C activation, Mad2 proteins help prevent premature sister chromatid separation and ensure faithful chromosome transmission to the next generation.

Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.

Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djur

Ras GTPase-aktiverande proteiner (GAPs) är en typ av regulatoriska proteiner som ökar den inbyggda GTPasaktiviteten hos Ras-proteiner, vilket leder till att deras aktiva GTP-bundna form konverteras till den inaktiva GDP-bundna formen. Detta process är viktig för att kontrollera Ras-signaltransduktion och på så sätt reglera cellcykeln, celldelning och cellytors funktioner.

Proteiner som binder till DNA. Till denna familj hör proteiner som binder till såväl dubbelsträngat som enkelsträngat DNA, och den omfattar även specifika DNA-bindande proteiner i serum som kan användas som markörer för tumörsjukdomar.

"Genetic suppression refers to the process by which the expression of a specific gene is reduced or prevented, often through various molecular mechanisms such as epigenetic modifications, RNA interference, or mutations in regulatory elements. This can be used as a strategy to study gene function, or to counteract the effects of deleterious mutations in genetic disorders."

Ett 33 kD-protein som är identiskt med adenovirus E1A-associerat protein p60. Cyklin A reglerar p33cdk2 och p34cdc2 och behövs för genomförandet av cellcykelns S-fas.

Benämning på det biologiska förlopp som leder till delning av cytoplasman i en cell.

I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.

Pseudopodia är ett medicinskt begrepp som refererar till temporära utskjutningar eller fingerliknande formationer på cellmembranet hos vissa celltyper, särskilt amöbor och andra typ av vita blodceller som neutrofila. Dessa utskjutningar består av cytoplasma och membran och används för att röra sig, fästa till ytor eller fagocytera (faga = äta upp, kyta = cell) främmande partiklar som bakterier. Pseudopodia är en form av cellmotilitet och kan variera i storlek och form beroende på cellens aktivitet och miljö. Termen 'pseudo' används eftersom dessa formationer inte är permanenta eller bestående delar av cellen, till skillnad från en vanlig cellkropp eller cilium.

En oöcyt (singular form av oocyter) är ett äggcell som mognar inne i en honas äggstock (ovarium). Den är den största cellen i den mänskliga kroppen och kan delas in i olika stadier baserat på dess utveckling. Oöcyten består av två delar: den haploida kärnan, som innehåller halva antalet kromosomer jämfört med en vanlig diploid cell, och den omgivande zonapellucidamembranen. När oöcyten har nått full mognad är den redo för befruktning och utvecklas sedan till en zygot och fortsätter att dela sig och utvecklas till ett embryo.

Proteiner som transporterar specifika ämnen i blodet eller genom cellväggar.

Two-hybrid system techniques are a group of genetic methods used in molecular biology to detect and study protein-protein interactions within living cells. These techniques are based on the modular nature of transcription factors, which consist of two separate domains: one for DNA binding and another for transcription activation. In a two-hybrid system, these two domains are split and linked to two proteins of interest (target proteins). When the target proteins interact, the functional transcription factor is reconstituted, leading to the expression of a reporter gene. The activity of the reporter gene serves as an indicator of protein-protein interaction, allowing researchers to identify and analyze specific interactions between proteins in a high-throughput manner.

De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.

Det nätverk av trådar, kanaler och bryggor som ger cytoplasman form, stadga och organisation.

En sjöstjärna är en marin, icke-movlig marin invertebrad djurart som tillhör klassen Asteroidea och kännetecknas av sitt femuddiga, stjärnformiga kroppsplan och rörliga, grenliknande extremiteter kända som armskivan eller armarna.

Wiskott-Aldrich Syndrome Protein (WASP) är ett intracellulärt protein som spelar en viktig roll inom cellens cytoskelett, särskilt när det gäller formationen av aktinfilament. Det genetiska defekten som orsakar Wiskott-Aldrich syndrom leder till ett defektivt WASP-protein, vilket resulterar i en rad symtom såsom blödningsrubbningar, upprepade infektioner och ökad risk för autoimmuna sjukdomar. I en enda mening kan Wiskott-Aldrich Syndrome Protein definieras som ett intracellulärt protein som reglerar aktincytoskelettet och vars defekter orsakar Wiskott-Aldrich syndrom, en ärftlig immunbristsjukdom.

Intervallet mellan två på varandra följande celldelningar, då de enskilda kromosomerna inte är urskiljbara. Interfasen består av G-faserna (G1, G0 och G2) samt S-fasen (då DNA-replikationen äger rum).

14-3-3-proteiner är en familj av konservade molekyler som bindar till och regulerar andra proteiner, vilket påverkar deras funktion, lokalisation och stabilitet inne i cellen. De spelar en viktig roll i cellulär signalering, apoptos (programmerad celldöd) och stressrespons. Dysfunktion i 14-3-3-proteiner har visats vara associerade med flera olika sjukdomstillstånd, inklusive cancer och neurodegenerativa sjukdomar.

I en medicinsk kontext, kan "Förenta Staterna" (United States) ofta referera till den största och mest inflytelserika nationen inom områden som medicinsk forskning, utbildning och vård. Detta inkluderar:

I en enkel mening kan temperatur inom medicinen definieras som den grad av värmevariation eller termisk energi som mäts i kroppen hos levande organismer, vanligtvis i enheten Celsius (°C) eller Fahrenheit (°F). Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 °C (97,7 till 99,5 °F), även om det kan variera något beroende på individuella skillnader, tid på dygnet och metoden för temperaturmätning.

Telomere-binding proteins are specialized proteins that bind to the telomeric regions of chromosomes, which are the repetitive DNA sequences and associated proteins located at the ends of linear chromosomes. These proteins play a crucial role in protecting the structural integrity and stability of chromosomes by preventing the recognition of chromosome ends as damaged DNA, thus inhibiting unwanted repair processes or fusion with other chromosomes. One well-known example of a telomere-binding protein is TRF1 (Telomeric Repeat Factor 1), which helps form the shelterin complex, a group of proteins that bind to and protect telomeres.

Nocodazole är ett medel som används inom forskning och laboratoriemedicin, och som tillhör gruppen av så kallade mikrotubulihämmare. Det verkar genom att störa bildningen av mikrotubuli, en viktig komponent i cellens skelett, vilket leder till celldelningsstörningar och till slut celldöd. Nocodazole används exempelvis för att studera celldelning och mitos, men även som ett möjligt cancerterapeutiskt medel eftersom cancerceller tenderar att vara mer känsliga än normala celler för störningar i mikrotubuliapparaten.

En i den eukaryota cellen belägen, höljeomgiven kropp, som innehåller kromosomer och en eller flera nukleoler. Höljet består av ett dubbelmembran, genomsatt av ett antal porer. Det yttre membranet öve rgår i det endoplasmatiska nätverket. Det kan finnas mer än en kärna i en cell.

Ett test för att avgöra om komplementering (dominant kompensation) kommer att äga rum i en cell med en given mutantfenotyp när ett annat muterat genom, som kodar för samma fenotyp, förs in i cellen.

Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.

Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.

SCPH (Skp, Cullin, F-box containing) protein ligases are a family of E3 ubiquitin ligase complexes that play a crucial role in the ubiquitination and subsequent degradation of specific cellular proteins. These complexes are composed of three core components: Skp (S-phase kinase associated protein), Cullin, and an F-box protein. The F-box protein serves as a substrate recognition component that binds to the protein to be ubiquitinated, leading to its targeted degradation by the 26S proteasome. SCPH ligases are involved in various cellular processes, including cell cycle regulation, signal transduction, and DNA damage response.

Protein-tyrosinkinases (PTKs) are a type of enzyme that plays a crucial role in signal transduction within cells. They catalyze the transfer of a phosphate group from adenosine triphosphate (ATP) to specific tyrosine residues on target proteins, a process known as tyrosine phosphorylation. This post-translational modification can alter the activity, stability, or localization of the target protein and is involved in various cellular processes such as growth, differentiation, and apoptosis. Dysregulation of PTKs has been implicated in several diseases, including cancer, making them important drug targets for therapeutic intervention.

Minichromosome Maintenance Complex Component 7 (MCM7) är ett protein som är en del av den heterohexamera Minichromosome Maintenance (MCM) komplexet, vilket spelar en central roll i initieringen och regleringen av eukaryot cellcykelns DNA-replikering. MCM7 har också visat sig ha en funktion i transkriptionsreglering och DNA-reparation. Det är nödvändigt för att hålla ögonen på och underhålla replikationsursprunget under den interfaset, så att replikation kan initieras korrekt när cellcykeln går in i syntesfasen (S-fasen). Defekter i MCM7 har visats vara relaterade till olika former av cancersjukdomar.

GTP-fosfohydrolasaktivatorer är proteiner eller små molekyler som aktiverar GTP-hydrolys genom att binda till och stabilisera GTP-bindande proteiner, vilket leder till en konformationsändring och efterföljande biologisk respons.

Rho-specific guanine nucleotide dissociation inhibitors (RhoGDIs) are a group of proteins that regulate the function of Rho GTPases, which are important signaling molecules involved in various cellular processes such as actin cytoskeleton regulation, cell motility, and gene expression. RhoGDIs bind to Rho GTPases in their inactive state in the cytoplasm, preventing them from interacting with downstream effectors and maintaining them in a stable form. By regulating the activity of Rho GTPases, RhoGDIs play a crucial role in controlling various cellular functions and have been implicated in several diseases, including cancer and neurological disorders.

Minichromosome Maintenance Complex Component 4 (MCM4) är ett protein som är en del av den heterohexamera Minichromosome Maintenance-komplexet (MCM), vilket spelar en central roll i initieringen och regleringen av eukaryot cellcykelns DNA-replikering. MCM4 är en aktiv del av helikasen som separerar dubbelstängeln till enskilda DNA-strängar under replikationen, för att möjliggöra för polymerasen att syntetisera komplementära nya DNA-strängar. MCM4 är därför kritiskt viktigt för cellens livscykel och celldelning.

Ubiquitination is a post-translational modification where the protein ubiquitin is covalently attached to a target protein, often leading to its degradation or alteration of function. This process plays a critical role in various cellular processes such as protein quality control, DNA repair, and signal transduction.

Läkemedels- eller strålningsframkallade skador på DNA som medför avvikelser från den normala dubbelspiralkonformationen. Till dessa hör strukturella förvrängningar som stör replikation och transkription, samt punktmutationer som splittrar baspar och ger skadliga effekter på efterföljande generationer genom ändringar i DNA-sekvensen. Om skadan är av mindre omfattning kan den repareras (DNA-reparation), men stor skada kan leda till apoptos (celldöd).

Proteiner är komplexa biomolekyler, byggda av aminosyror som kedjas samman i en polymer. De utför viktiga funktioner inom levande organismers celler, såsom att fungera som strukturella komponenter, hormoner, enzymer och signalsubstanser. Proteinernas specifika aminosyrasekvens bestämmer deras tertiärstruktur och därmed också deras funktionella egenskaper.

Dual-specificity phosphatases (DUSPs) are a group of protein phosphatases that are capable of removing phosphate groups from both tyrosine and serine/threonine residues on their target proteins. They play crucial roles in regulating various cellular processes, such as signal transduction, inflammation, differentiation, and apoptosis, by controlling the activity of key protein kinases involved in these pathways. Dysregulation of DUSPs has been implicated in several diseases, including cancer, diabetes, and neurodegenerative disorders.

Guanosin 5'-(tetravätetrifosfat), en guaninnukleotid som innehåller tre fosfatgrupper, förestrade till sockerdelen.

Proteinfaktorer som blockerar separation av GDP från GTP-bindande proteiner.

Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.

En klass molekylära chaperoner vars medlemmar medverkar i steroidreceptorers signalöverföringsmekanism.

Mikroskopering av prov färgade med fluorescent färgämne (vanligen fluoresceinisotiocyanat) eller av naturligt fluorescerande material, vilka avger ljus vid belysning med UV- eller blått ljus. Vid immunfluorescensmikroskopi utnyttjas antikroppar märkta med fluorescent färg.

Securin är ett protein som spelar en viktig roll under cellcykeln, särskilt under celldelningen (mitosen). Det håller tillbaka separationen av systerchromatiderna, det vill säga de två identiska kopiorna av varje kromosom som bildas under DNA-replikeringen, tills att cellen är redo att gå från metafas till anafas. Genom att förhindra förtidig separation av systerchromatiderna säkerställer securin en korrekt delning och fördelning av kromosomen till dottercellerna. När cellen är redo att fortsätta till anafas aktiveras en proteas, seprins, som bryter ner securinet och frigör systerchromatiderna så att de kan separeras korrekt.

Huvudbeståndsdelen av cytoskelettet i eukaryota cellers cytoplasma. De bildar ett flexibelt ramverk i cellen, utgör stöd för organeller och andra cellulära "organ", och utgör en viktig länk i det intracellulära kommunikationssystemet.

En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikera självständigt och förekommer hos bakterier och andra encelliga organismer. Plasmider kan överföras mellan celler och innehåller ofta gener som ger resistens mot antibiotika eller kodar för toxiner. De används också i molekylärbiologi som vektorer för kloning av gener.

I en simpel medicinsk definition, är prometafase den fas under mitosen där kromosomerna har börjat flytta från varandra och är redo att delas upp i två identiska delar, med hjälp av en process som kallas konjugation. Under denna fas har spindelfibrerna fäst sig vid centromererna på varje systerkromatid, vilket möjliggör för cellen att dela upp kromosomerna jämnt till de två nya dottercellerna.

Protein Phosphatase 2 (PP2A) är ett enzym som spelar en viktig roll i cellulär signalering genom att reglera fosforylering av proteiner, det vill säga tillstånd då en fosfatgrupp fogats till ett protein. PP2A verkar som en nedreglerande mekanism genom att avlägsna fosfatgrupper från specifika serin- eller threoninresidyer på målproteiner, vilket kan påverka deras funktion, lokalisation och interaktion med andra proteiner. PP2A är involverad i en rad cellulära processer som celldelning, signaltransduktion, metabolism och apoptos.

Minichromosome Maintenance Complex Component 2 (MCM2) är ett protein som är en del av den heterohexamera Minichromosome Maintenance (MCM) komplexet, vilket spelar en central roll i initieringen och regleringen av eukaryota DNA-replikation. MCM2 är en ATPas och hjälper till att separera dubbelstängda DNA-molekyler så att de kan replikeras. Detta komplex är nödvändigt för cellcykeln och regleringen av celldelning, och felaktigheter i dess funktion har visats vara relaterade till cancersjukdomar.

I molekylærbiologi, refererer "replikationsorigin" specifikt til den position på en delt genetisk materiale (såsom en DNA-molekyle) hvor replikationen begynder under celledelingen. Det er typisk et kort sekvensområde, der indeholder nøglesequencer, som rekrutterer og aktiverer enzymer, der udfører processen med at skabe to identiske kopier af originalmaterialet. Replikationsoriginen er essentiel for cellens evne til at fordoble sit genetiske materiale korrekt og sikre arvemassens overførsel fra modercellen til dattercellerne under celldelingen.

Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till eukaryota celler, ofta med syfte att introducera en specifik gen så att cellen kan producera ett protein som kodas av den genen. Detta kan göras för forskningsändamål, till exempel för att studera proteinet och dess funktion, eller för medicinska ändamål, till exempel för att ersätta en defekt gen hos en patient med ärftlig sjukdom. Transfektion kan ske med olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viralvektorbaserad transfektion.

I en enkel medicinsk definition kan man säga att en "Precipitintest" är ett laboratorietest som används för att undersöka om en given substans, till exempel ett läkemedel eller en biologisk vätska som urin, kan orsaka en kemisk reaktion i form av en så kallad precipitatsbildning när den blandas med en specifik testvätska. Precipitatet är ett fast, oftast olösligt ämne som bildas när två lösningar blandas och deras komponenter reagerar tillsammans.

Proteintransport refererer til den proces, hvor proteiner bliver transporteret gennem cellemembraner for at nå deres destination indenfor eller udenfor cellen. Dette sker ved hjælp af specielle transportproteiner, som kender vej og kan genkende de forskellige typer proteiner. Proteintransport er en nødvendig proces for at sikre, at cellen fungerer korrekt og at proteinerne kan udføre deres biologiske funktioner på det rigtige sted i organismen.

Septiner (septin) proteiner är en grupp konservata GTP-bindande proteiner som spelar en viktig roll i celldelning, cytoskelettorganisation, signaltransduktion och immunförsvar hos eukaryota celler. De bildar komplexa multimerer som kan organisera sig till högre ordnade strukturer såsom ringar, stavar och nätverk, vilka kan fungera som barriärer eller pumpar i cellytan eller som sköldar mot patogener.

"M Fase Celicykelns Kontrollpunkter" refererar till mekanismer som ser till att cellens DNA är korrekt duplicerat och segregerat innan den delar sig och bildar två döttrarceller under mitosen (M-fasen) av cellcykeln. Detta hjälper till att säkerställa genetisk stabilitet genom att förhindra celldelning när det finns skadat eller ofullständigt duplicerat DNA. Kontrollpunkterna inkluderar:

Rho guanine nucleotide exchange factors (Rho-GEFs) are a group of proteins that play a crucial role in regulating the Rho GTPase family, which includes Rho, Rac, and Cdc42. These GTPases act as molecular switches, cycling between an active GTP-bound state and an inactive GDP-bound state. Rho-GEFs facilitate the exchange of GDP for GTP on these GTPases, thereby promoting their activation. This activation is essential for various cellular processes such as cytoskeleton reorganization, gene transcription, and cell cycle progression. Dysregulation of Rho-GEFs has been implicated in several diseases, including cancer and neurological disorders.

Ett enzym som katalyserar tillägg av alifatiska, aromatiska eller heterocykliska radikaler, liksom även epoxider och arenoxider, till glutation. Bindningen sker vid svavelatomen. Det katalyserar även reduktion av polyolnitrat genom glutation till polyol och nitrit. EC 2.5.1.18.

Ett medel mot cancer som hämmar DNA-syntes genom att blockera ribonukleosiddifosfatreduktas.

I medicinen, refererar "sekvensinpassning" till processen av matchning eller korrelerande en genetisk sekvens, vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens, med en specifik referenssekvens, för att fastställa dess position, orientering och eventuella variationer i förhållande till den referenssekvensen. Detta används ofta inom genetisk forskning och klinisk diagnostik för att identifiera gener, mutationer eller polymorfismer som kan vara associerade med sjukdomar eller andra hälsotillstånd.

Den celldelningsfas som följer på prometafasen, och i vilken kromosomerna radas upp längs den mitotiska apparatens ekvatorialplan före separering.

Gener med en suppressorallel eller suppressormutation (genetiskt undertryckande) som upphäver effekten av en tidigare mutation, varvid vildtypsfenotypen helt eller delvis återupprättas.

En grupp enzymer som katalyserar hydrolys av ATP i förening med annan funktion, som t ex transport av Ca(2+) genom ett membran. EC 3.6.1.3.

Arrangerad genetisk mutagenes på någon specifik plats i DNA-molekylen som ger en bassubstitution, infogning eller radering.

I en enkel medicinsk definition är profiliner en typ av proteiner som spela en viktig roll i cellens cytoskelett och hjälper till att reglera celldelning, migration och form. De gör detta genom att interagera med aktinfilament, vilket är ett slags proteinfilament som bildar strukturer inne i cellen. Profilinerna kan både stabilisera och destabilisera aktinfilamenten, beroende på cellens behov. Dessa proteiner är också involverade i andra cellulära processer, såsom signaltransduktion och andningsprocesser.

I en enkel medicinsk definition är serin (Ser) en essentiell aminosyra som spelar en viktig roll i många kroppsliga processer, såsom proteinsyntes, cellsignaleringsvägar och neurotransmission. Serin är också en prekursor till andra biologiskt aktiva ämnen, inklusive neurotransmittorerna glycin och GABA (gamma-aminobutyriska syran). Det kan bildas i kroppen genom metabolismen av andra aminosyror, såsom glycin och metionin, men den diätära behovet täcks vanligtvis genom konsumtionen av proteinrika livsmedel.

Checkpoint Kinase 2 (Chk2) är ett serin-/treonin-kinas protein som spelar en viktig roll inom celldelningen och DNA-skadors svar genom att hämma celldelning vid påträffade skador för att möjliggöra reparation eller, om skadan är allvarlig, inducerandet av apoptos (programmerad celldöd). Chk2 aktiveras som svar på DNA-skador orsakade av exempelvis strålning och kemoterapi.

En cellinje som härstammar från fibroblaster från särade embryon av schweiziska möss. Linjen är ett värdefullt in vitro-värdsystem förtransformationsstudier av onkogena virus, eftersom 3T3-celler besi tter hög känslighet för kontaktinhibition.

Treonin är en essentiell aminosyra, vilket betyder att det måste införas genom kosten eftersom kroppen inte kan syntetisera den själv i tillräckliga mängder. Det är en av de 20 standardaminosyrorna som är byggstenar i proteiner och har beteckningen Thr eller T i treställiga kodonsekvensen TTT, TTC, TCT och TCC. Treonin har en hydroxylgrupp (–OH) som kan fosforyleras, vilket är viktigt för cellsignalering och reglering av proteinkinaser.

Immunologisk metod för påvisande eller kvantifiering av immunreaktiva ämnen.

Substratspecificitet beteferrer sig inom farmakologi och enzymologi till den egenskap hos ett enzym eller en receptor där det endast binder till och katalyserar (eller påverkar) vissa specifika substanser, molekyler eller läkemedel, känt som substrat. Det innebär att en given enzymtyp endast är aktivt mot en begränsad grupp av kemiska föreningar som har en viss strukturell och kemisk likhet. Substratspecificiteten bestäms av enzymernas tredimensionella struktur och den del av substratmolekylen som interagerar med aktiva sitet på enzymet.

En tumörcellinje refererar till en homogen grupp av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och beteenden, och som härstammar från samma ursprungscell. Denna celllinje kan behålla sin unika identitet och vårda sig lika under tumörts growth, metastas och respons på terapi. Detta är viktigt att ta hänsyn till när man utvecklar cancerbehandlingar, eftersom responsen på en viss typ av behandling kan variera mellan olika tumörcellinjer.

Guanosin 5'-(trivätedifosfat). En guaninnukleotid med två fosfatgrupper som förestrats till sockerdelen. Synonymer är GRPP och guanosinpyrofosfat.

Strukturer i kärnan hos svampceller, bestående av eller innehållande DNA och som bär den genetiska information som är väsentlig för cellen.

Kemiska ämnen som organismer avger till sin omgivning och som framkallar någon beteendemässig eller fysiologisk reaktion hos organismer av samma art. De kemiska signalerna kan förnimmas som doft eller genom kontakt.

Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.

Proteiner och peptider som deltar i signalöverföringen inuti cellen. Dessa omfattar peptider och proteiner som reglerar transkriptionsfaktorernas verksamhet och cellulära förlopp till följd av svar på signaler från cellytereceptorer. De intracellulära signalpeptiderna och -proteinerna kan utgöra en del av en enzymatisk signalkaskad, eller verka genom att binda till och modifiera verkan av andra signalfaktorer.

Ubiquitin är ett litet protein som spelar en viktig roll i cellens proteinska homeostas. Det fungerar som en etikett som kan kopplas till andra proteiner, vilket kan leda till en rad olika konsekvenser, såsom att markera proteinerna för nedbrytning eller att påverka deras funktion och lokalisation inom cellen. Processen att addera ubiquitin kallas ubiquitinering, och den regleras av en komplex maskinapparat bestående av flera olika enzymer. Ubiquitinering är involverad i en rad cellulära processer, såsom proteinsyntes, DNA-reparation, signaltransduktion och celldelning.

Process som leder till genetisk mutation. Den kan uppstå spontant eller inledas av s k mutagener.

Ett furanyladenin som förekommer i växter och svampar. Det har växtreglerande effekt.

Nukleoproteiner som i motsats till histoner är syralösliga. De spelar en roll i kromosomernas funktioner; de binder, t ex, selektivt till DNA, stimulerar transkription, vilket leder till vävnadsspecif ik RNA-syntes, och genomgår specifika förändringar som svar på olika hormoner eller växtmitogener.

Adaptorproteiner i signalöverföringen är strukturella proteiner som hjälper till att koppla receptorer till intracellulära signalsystem genom att verka som mellansteg och organisera signalkomplex, vilket leder till specificerad cellulär respons under homeostatiska och patologiska tillstånd.

Separase är ett enzym som spelar en viktig roll under cellcykeln, närmare bestämt under den mitotiska celldelningen när kromosomerna skiljs isär inför bildandet av två identiska dotterceller. Separasen aktiveras vid ett specifikt stadium i celldelningen och bryter ned kohesinproteinkomplexen som hållit varje kromatidpar (halvkromosom) samman efter replikationen, vilket möjliggör skiljandet av systerchromatiderna från varandra. Därmed kan de fördelas korrekt till varsin dottercell.

I de flesta typer av eukaryota cellkärnor utgör nukleolen en membranlös, avgränsad del, inom vilken några arter av rRNA (ribosomal RNA) syntetiseras och sätts samman till ribonukleoproteinenheter av r ibosomer. I nukleolen transkriberas rRNA från en nukleolär styrenhet, dvs en grupp (NOR - nucleolar organizer region) parvis upprepade kromosomgener som kodar för rRNA och som transkriberas av RNA-pol ymeras I.

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

Den substans som kromosomerna består av. Den utgörs av DNA, histoner och icke-histonproteiner, vilka återfinns i cellkärnan.

Analoger och derivat av det grönfluorescerande proteinet från Aequorea victoria, vilka avger ljus (fluorescens) vid bestrålning med UV-ljus. De används i rapportgener i samband med genetisk teknik. Ett antal mutanter som avger ljus i andra färger eller är pH-känsliga har framställts.

"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."

En familj cellproteiner som förmedlar korrekt sammansättning och sönderdelning av andra polypeptider, och i vissa fall byggande av oligomera strukturer, men som själva inte ingår i de slutgiltiga strukturerna. Man antar att chaperonproteiner medverkar till polypeptiders självkonstruktion genom att hindra alternativa sammansättningsförlopp som skulle producera icke-funktionella strukturer. Några klasser av molekylära chaperoner är nukleoplasminer, chaperoniner, HSP70-stressproteiner och HSP90-stressproteiner.

Korta DNA-sekvenser (vanligtvis ca 10 baspar) som är komplementära till sekvenser av budbärar-RNA och som tillåter omvänt transkriptas att påbörja kopiering av angränsande mRNA-sekvenser. Primrar har utbredd användning som verktyg vid genetiskt och molekylärbiologiskt arbete.

"Small interfering RNA (siRNA) is a type of small RNA molecule, typically 20-25 nucleotides in length, that plays a crucial role in the RNA interference (RNAi) pathway. siRNAs are formed from double-stranded RNA precursors and function to silence specific genes post-transcriptionally by targeting and degrading complementary messenger RNA (mRNA) molecules, thereby preventing protein synthesis."

Proteiner från insektarter tillhörande släktet Drosophila (bananfluga, fruktfluga). Särskilt proteiner från den mest välundersökta Drosophilaarten, Drosophila melanogaster, tilldrar sig stort intresse när det gäller forskning inom morfogenes och utveckling.

Ett multiproteinkomplex är en sammansättning av två eller flera proteiner som interagerar och fungerar tillsammans för att utöva en specifik cellulär funktion. Dessa proteiner binds till varandra med hjälp av icke-kovalenta interaktioner, såsom vätebindningar, hydrofoba interaktioner och Van der Waals-krfter. Många cellulära processer, inklusive signaltransduktion, DNA-replikering, transkription och proteinsyntes, kräver multiproteinkomplex för att koordinera och reglera dessa funktioner effektivt.

RNA-interferens (RNAi) är ett naturligt förekommande cellulärt försvarsmekanism hos eukaryota celler, som reglerar genuttryck och skyddar mot främmande genetisk material, såsom virusgenomer och transponibla element. RNAi-mekanismen involverar degradering av specifika mRNA-transkript med hjälp av korta, dubbelsträngade RNA-molekyler (siRNA) som en del av ett RNA-inducerat silencing-komplex (RISC). Denna process leder till specifik nedreglering av genuttryck genom att förhindra översättningen av mål-mRNA till protein.

'Cullin proteins' are a family of structual components that play a crucial role in the formation of multi-subunit E3 ubiquitin ligase complexes, which are responsible for targeting specific cellular proteins for degradation via the ubiquitin-proteasome pathway. There are eight known mammalian cullin family members (CUL1, CUL2, CUL3, CUL4A, CUL4B, CUL5, CUL7, and CUL9), each of which associates with distinct sets of proteins to form unique E3 ubiquitin ligase complexes. These complexes regulate various cellular processes, including cell cycle progression, transcriptional regulation, DNA damage response, and signal transduction, by controlling the stability and function of key regulatory proteins through ubiquitination.

Fosfoproteiner är proteiner som innehåller kovalent bundna fosfatgrupper, ofta på serin-, treonin- eller tyrosinresidveni. Dessa fosfatgrupper kan spela en viktig roll i regleringen av proteinkunktioner, såsom enzymsaktivitet och signaltransduktion. Fosforylering och dephosphorylering av fosfoproteiner är centrala för cellulär reglering och styrs ofta av kinaser och fosfataser.

Hopklumpning av lösliga antigen och antikroppar, ensamma eller med antikroppsbindningsfaktorer som anti-antikroppar eller stafylokockprotein A, till komplex som är stora nog att fällas ut ur lösning.

Preparat framställda av cellers beståndsdelar eller produkter.

Gener som ger upphov till för tidig död hos en organism. Dominanta dödsgener tar dör på heterozygoter, medan recessiva dödsgener tar död på enbart homozygoter.

Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-regulatoriska sekvenser och kontrollerar transkriptionen av gener, vilket påverkar syntesen av specifika proteinmolekyler i cellen.

Enzyminhibitorer är substanser som sänker eller helt stoppar en enzymes aktivitet genom att binda till enzymet. Detta resulterar i försening eller minskning av den kemiska reaktionen som enzymet annars skulle ha katalyserat. Enzymer är proteinmolekyler som accelererar biologiska reaktioner inom celler, och deras aktivitet kan regleras genom olika mekanismer, däribland användning av enzyminhibitorer.

Repressorproteiner är proteiner som binds till specifika DNA-sekvenser och hämmar transkriptionen av ett visst genetiskt material, vilket leder till nedreglering av genuttrycket för de gener som kontrolleras av dessa repressorproteiner.

Vanliga proteinstrukturer, sammansatta av enkla kombinationer av angränsande, sekundära strukturer.

Ett befolkningsstudie är en epidemiologisk undersökning som följer en stor grupp människor, ofta tusentals eller hundratusentals, under en längre period av tid för att undersöka samband och orsakssamband mellan olika faktorer och hälsotillstånd. Dessa studier kan vara observationella, där forskaren bara observerar och samlar in data om deltagarnas livsstil, miljö och hälsostatus, eller interventionella, där en viss behandling eller förändring av levnadsvanor jämförs mellan två grupper. Befolkningsstudier ger ofta värdefull information om sjukdomsförekomst, riskfaktorer och naturlig historia hos olika sjukdomar i en population.

Proteiner med hög molekylvikt som förekommer i cytoskelettets mikrotubuli. Under vissa förhållanden krävs de för hopsättningen av tubulin med mikrotubuli och för stabilisering av mikrotubulistrukturerna.

*Xenopus laevis* är ett grodartat vattenlevande laboratoriedjur, ursprungligen från Afrika, som används inom biomedicinsk forskning på grund av sin tolerans mot labormiljö och snabba reproduktion. Det är känt för sina läppknölar och används ofta i utvecklingsbiologi för att studera embryonal utveckling, genetik och toxikologi.

Cellens centrala del, bestående av ett par centralkroppar (centrioler) som är omgivna av en amorf massa. Under interfas bildar centrosomen mikrotubulikärnor. Under profas delar sig centrosomen i två s eparata delar, som bildar mitosspindelns två poler.

Genetisk transkription är ett biologiskt process där DNA-sekvensen kopieras till en mRNA-sekvens (meddelande RNA) med hjälp av enzymet RNA-polymeras, vilket möjliggör syntesen av proteiner.

Cellers förflyttning från en plats till en annan.

Omfördelning av gener till följd av bortfall av DNA- eller RNA-segment, vilket leder till att sekvenser som normalt befinner sig på avstånd från varandra hamnar nära varandra. Bortfallet kan påvisas med hjälp av cytogenetiska metoder, och man kan även sluta sig till det från fenotypen, antydande bortfall på en bestämd plats.

Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.

Fosforsyraestern av treonin. Den används som indikator vis analys av peptider, proteiner och enzymer.

Mitogenaktiverade proteinkinaskinaskinaser (MAPKKK) är serin-treoninproteinkinaser som sätter igång kaskader av proteinkinassignaler. De fosforylerar mitogenaktiverade proteinkinaskinaser (MAPKK), som i sin tur fosforylerar mitogenaktiverade proteinkinaser (MAPK). EC 2.7.11.25.

Ett proteasom-endopeptidaskomplex är ett intracellulärt enzymkomplex som spelar en central roll i nedbrytningen av proteiner inne i cellen. Det består av flera underenheter, varav de flesta är proteaser (enzym som bryter ner proteiner) med olika specificitet för olika peptidbindningar. Proteasomkomplexet klyver proteinerna i små peptidfragment innan de transporteras ut från cellkärnan och presenteras för immunsystemet av MHC-klasse I-molekyler. Detta system är viktigt för celldifferentiering, cellcykelreglering, signaltransduktion och eliminering av skadade eller felaktiga proteiner. Dysfunktion i proteasomkomplexet har blivit associerat med flera sjukdomar, inklusive neurodegenerativa sjukdomar och cancer.

Enskilda former av gener i ett genpar, lokaliserade till samma plats på homologa kromosomer, och som styr samma biokemiska processer.

Fibertrådar som främst består av aktin och som finns i cytoplasman i nästan alla celler. De är ofta associerade med mikrotubuli (mikrorör) och spelar möjligen en roll i cellskelettfunktionen och/eller för rörelse hos cellen eller dess organeller.

Ett telomér är en upprepad DNA-sekvens (typically TTAGGG in vertebrates) som skyddar kromosomernas ändar från nedbrytning och fusion med varandra under celldelningen. Vid varje celldelning förkortas telomeret något, och när det blir för kort kan cellen inte längre dela sig korrekt, vilket kan leda till celldöd eller onkogenes. Telomerase är ett enzym som kan förlänga telomererna och hittats vara överaktiverat i flera cancertyper.

Mikroskopiska, protoplasmafyllda rottrådar hos svampar. Hyferna bildar omfattande nätverk (mycel), som kan bestå av kilometervis med trådar.

Jästsvampar, eller candida albicans, är en typ av opportunistiska svampar som naturligt förekommer på huden och slimhinnor hos människor utan att vanligtvis orsaka några besvär. De kan dock leda till infektioner, särskilt i samband med försvagad immunförsvar eller vid störningar i den normala bakteriefloran. Jästsvampar kan ge upphov till diverse symptom beroende på vilken del av kroppen de infekterar, exempelvis orala eller genitala sår, hudirritationer eller invasiva systemiska infektioner.

Ubiquitination är ett posttranslationellt modifieringssätt som involverar att en ubiquitinprotein kovalent adderas till en targetprotein. Detta process kontrolleras av tre huvudsakliga grupper av enzymkomplex: E1-ubiquitinaktiverande enzymer, E2-ubiquitinkonjugeringsenzymer och E3-ubiquitinligaseringsenzymer. Ubiquitiner kan adderas som en monomer eller i längre kedjor till targetproteinet, vilket kan leda till olika konsekvenser som proteasomdegradering, förändring av subcellulär lokalisation eller förändrad protein-proteininteraktion. Ubiquitination spelar därför en viktig roll i regleringen av cellulära processer såsom signaltransduktion, DNA-reparation och apoptos.

Ras proteiner är en typ av signalsubstanser inom cellbiologi som hjälper reglera celldelning och cellyttväxling. De aktiveras genom att kopplas till G-proteiner och kan fungera som en sorts switch som aktiverar eller inaktiverar olika cellulära processer. Mutationer i Ras-generna kan leda till onkogenes och cancer.

Injicering av mycket små vätskemängder, ofta med hjälp av mikroskop och mikronålar.

'c-mos Protoncogenproteiner' refererar till proteiner som kodas av c-mos protoonkogen, som är ett gen som ursprungligen upptäcktes i cancerceller hos en viss art av grodor. Detta onkogen är involverat i celldelning och cellcykelreglering. Protoncogenproteinet kodat av c-mos-genen spelar en viktig roll under meiosen, en speciell typ av celldelning som sker under produktionen av könsceller. Felet i regleringen av c-mos protoonkogen kan leda till oregelbunden celldelning och cancer.

Smala, cylindriska trådstrukturer i cellskelettet hos växt- och djurceller. De består av proteinet tubulin och påverkas av tubulinmodulatorer.

Proton pump inhibitor proteins, also known as protono pumpare, refer to a group of protein pumps found primarily in the parietal cells of the stomach that play a key role in regulating gastric acid secretion. These proteins are responsible for transporting hydrogen ions (protons) from the cytoplasm of the cell into the lumen of the stomach, where they combine with chloride ions to form hydrochloric acid. By inhibiting the function of these proton pumps, medications known as proton pump inhibitors can reduce gastric acid secretion and alleviate symptoms associated with acid-related disorders such as gastroesophageal reflux disease (GERD) and peptic ulcers.